Det tidsmässiga upplägget för forskningscirkeln innebar sex träffar totalt i tre timmar vardera under en sammanhängande sexveckorsperiod. Med- verkan i cirkeln gjordes på personalens arbetstid och byggde på frivillig- het. Det var jag själv som agerade som cirkelledare och forskningskoordi- nator (fil. dr. i psykologi) från Malmö stads FoU-enhet för äldre fanns med som observatör. Cirkelledarens roll var att föra noteringar på vita tavlan och ibland driva och styra diskussionen till nästa fråga i modellen.
Första tillfället inleddes med en presentationsrunda och en mer ingå- ende redogörelse kring forskningscirkelns mål, syfte, frågeställningar och tillvägagångssätt. Omsorgspersonalen skulle i enlighet med den ovan be- skrivna fall-modellen diskutera fall/händelser i arbetslivet där de trodde att etnicitet har haft eller fått betydelse. Uppgiften för deltagarna blev så- lunda att de själva genom sina arbetserfarenheter fick skapa diskussions- underlaget. Detta innebar att deltagarna var aktiva i forskningscirkeln på så sätt att det var de som skapade agendan genom att presentera upplevda fall på sina arbetsplatser. Etnicitet presenterades för deltagarna som något som kan ha beröringspunkter med religion, kultur, språk och nation. För att göra uppgiften praktiknära och begriplig önskade jag att omsorgsper- sonalen skulle presentera en klientrelaterad och en kollegierelaterad hän- delse och/eller relation där de trodde att etnicitet haft eller fått betydelse. Eftersom utgångspunkten från min sida är att etnicitet är en relation, blev uppgiften att beskriva ”ge och ta”- situationer. Där ”ge och ta” står för både det som kan ses som de lyckade och/eller misslyckade sidorna av re- lationen, dels i förhållandet till kollegor och dels till klienter. Frågorna till omsorgspersonalen inför de beskrivande fallen var: När uppstår ”ge och ta”- situationer och varför? När uppstår de inte och varför? Med utgångs- punkt i dessa frågeställningar ville jag vidare att cirkeldeltagarna skulle fundera och sedan presentera upplevda händelser från respektive arbets- plats (se de beskrivna fallen i bilaga 3).
Samtalen i forskningscirkeln utgör en ändamålsinriktad interaktions- situation. Talsituationens utmärkande drag såsom kontext, uppfattade syften, intervjuarens status och framtoning, typ av uttalanden och deras beskaffenhet kan leda till en specifik diskursiv produktion där det är svårt skilja mellan vad som hör till kontexten och vad som är talarens egna rela- tivt varaktiga uppfattning eller attityd (Chaib 1995: 99). Samtalen som är förda i cirkeln är ständiga sociala interaktioner skapade av samtliga delta- gare. Det är en avsevärd skillnad på samtal vars utgångspunkt är att om- sorgspersonalen förutsättningslöst får berätta om hur de upplever sin ar- betssituation mot att det finns en styrning. Det finns kvalitativa forskare som betraktar styrning med ledande frågor under intervjun som ett pro- blem. Inom alla former av diskursiva analyser ses dock inte ledande frågor
som ett dilemma utan som en del av intervjun som interaktion. Det bety- delsefulla är att beakta hur frågorna är formulerade när man analyserar materialet. Det vill säga att både frågan och svaret analyseras (Winther 2000: 120-121). Materialet analyseras genom ett sökande efter represen- tationer, där representationerna står för på vilket sätt som omsorgsperso- nalen i cirkeln producerar betydelse med det de säger. Kategorisering av data bygger på forskarens teoretiska intressen. I detta fall fokuserade jag på hur omsorgsdiskurs och etnicitetsdiskurs integrerar och samverkar med varandra. Kategoriseringen utgår därmed från de berättelser och re- presentationer som deltagarna producerar, dock inom den yttre ram som jag genom min analys påtvingar materialet. Deltagarnas beskrivningar ses inte enbart som konkreta händelser utan även som förklaringar till hän- delserna. Dessa händelser och förklaringar innehåller inte bara ett motiv med tillhörande motiveringar utan de består också av sociala identiteter. Analysen blir då att förstå hur dessa identiteter konstrueras och upprätt- hålls i den sociala miljön som deltagarna beskriver (May 2001: 167-172). Den främsta metoden inom cirkeln har därför varit att föra samtal i grupp. Gruppsamtalen har spelats in för att ge forskaren möjlighet till te- matiska analyser av informationen som framkommit under mötena. Dessa teman har utvecklats med utgångspunkt i de teoretiska dimensioner jag beskrivit ovan. Här har mitt intresse av och förståelse för diskursivitet spelat en avgörande roll. För syfte och frågeställningar relevanta delar av gruppsamtalen har transkriberats och i det sammanhanget är det viktigt att vara medveten om att en utskrift är en överträdelse, en förvandling av en berättarform – muntlig diskurs – till en annan berättarform – skriftlig diskurs. Utskrifter är avkontextualiserade samtal (Kvale 1997: 153). Figu- ren 6. illustrerar några viktiga aspekter av forskningscirkeln som metod.
Figur 6. Forskningscirkeln som metod
Grupp-samtal Case-metod Personal utbytte erfarenhet Forskarens tillgång till fältet
Hanterandet och analysen av fallen har mer kommit att likna den som ge- staltas inom ramen för case-studies. Medan case-metoden ses som ett pe- dagogiskt angreppssätt ses case-studies, fortsättningsvis fallstudier, som en forskningsmetod. I föreliggande studie blir därför fall-metoden peda- gogiken kring fallen och fallstudiemetoden själva metodologin. Det är inte ovanligt att forskare som använder sig av fallstudiemetoden enbart arbe- tar med ett enda fall. Det kan till exempel handla om att etnografiskt följa individers väg genom välfärdsstaten, för att senare beskriva och analysera sociala fenomen (se Merriam 1998).
Fallstudiemetoden innebär ett sätt att studera komplexa sociala enhe- ter som består av multipla variabler som kan vara av betydelse för att för- stå företeelsen i frågan. Fallstudiemetoden är särskilt användbar när frå- geställningen innebär att man måste teoretisera mer kring de faktorer som är inblandade. Det kan gälla att få fokus på mönster av tolkningar som tillhandahålles av undersökningspersonerna och det är när man ska be- stämma specifika mönster som viktiga beståndsdelar i ett givet fall uppda- gas. Fallstudien utgör en vetenskaplig metod som kan rymma många äm- nesteoretiska och filosofiska perspektiv. Urvalet av undersökningsenheter kan göras på olika sätt och både kvalitativ och kvantitativ information kan användas. Valet av angreppssätt bestäms av hur problemet ser ut, vil- ka frågor det ger upphov till och vilka slutresultat man vill ha (Merriam 1994). I stora drag berör fallstudien ett flertal former av analyser. Vanli- gen behandlas analyserna utifrån både mikro- och makroperspektiven (Feagin 1991: 36-37).
Det är som tidigare nämnts inte ett specifikt fall som är kärnan för analys i denna studie utan vad som sägs kring de olika fallen. Yin (2003) menar att det finns olika typer av fallstudier och att man kan välja att stu- dera antingen enskilda eller multipla fall. Även Yins exemplifierade fall är av en annan karaktär än de som återfinns i forskningscirkeln, då de i stör- re utsträckning handlar om hela organisationer. I den här studien är fallen erfarenhetsbaserade, konkret beskrivna relationshändelser. Det är dock med inspiration från Yin (1994, 2003) som jag använder mig av en del be- grepp kring fallstudiemetoden. De fall som forskningscirkeln tagit upp är vad Yin kallar deskriptiva fallstudier. Detta betyder att fallen är beskri- vande, praktiknära händelser baserade på deltagarnas egna erfarenheter. Den mest eftersträvansvärda strategin vid analysen i fallstudier är att an- vända pattern-matching eller tematisering för att finna teoribildande strukturer (Yin 1994:106, 140). Tematiseringen är en form av kodning där man placerar textfragment från transkriptionerna i kategorier (Winther 2000: 122). Tematiseringen eller kodningen blir det underlag frambringat ur datan som sedermera kommer att tolkas. För att identifie- ra olika teman har transkriptionerna genomlästs flera gånger. Fallstudien
innehåller substantiella element av en berättelse (narrative). Varje fall blir en liten berättelse om vardagen eller livet som inrymmer både komplexitet och motsägelsefullhet. Följaktligen kan man tänka sig att det kan bli svårt att få fram generella vetenskapliga resultat och teorier. Ett sätt att avgöra validiteten är att fokusera på sammanhanget. Vid tematiseringen av fal- len/berättelserna är det inte enbart deltagarens röst och berättelsen av fal- let som blir avgörande för vad som är meningsfullt utan också svaret på den kategoriska frågan: Vad är fallen ett fall av? (Flyvbjerg 2001: 86).
Konkret tillvägagångssätt vid deltagande observationer i
hemtjänsten
Det är en rörande känsla över själva livet som kommer över mig när jag som deltagande observatör i äldreomsorgens hemtjänstgrupp står i en hall i en lägenhet fylld av konst och bilder på barn och barnbarn. Alla attribut runt om i denna lilla hall vittnar om den hjälpbehövande kvin- nans händelserika liv. Känslan griper tag i mig kanske därför att jag plötsligt inser att även mitt eget liv tycks passera med en sådan hastighet att det i denna stund känns som att det inte är länge tills jag själv befin- ner mig i kvinnans situation. Men känslorna tränger sig på och berör också för att jag står där utanför toalettdörren och lyssnar på den kon- versation som vårdbiträdet och kvinnan för under tiden som hon får hjälp med att duscha. Kvinnan framför om och om igen sin oro över att vårdbiträdets byxor kommer att bli våta medan vårdbiträdet hela tiden försöker övertyga henne om att det inte gör någonting. Det gripande i denna ömsesidiga omsorgsrelation är vårdbiträdets underkastelse för den äldre kvinnan, där hon varsamt tvålar in kvinnan medan hon samti- digt försöker hålla vattentemperaturen i en jämn nivå, så det varken blir för varmt eller för kallt. Trots att arbetsställningen är usel och att vård- biträdet faktiskt blir våt om byxorna säger hon med klart övertygande röst att det absolut inte gör någonting och att byxorna snart kommer att torka.
[Dagboksanteckning våren 2005]
Från och till under tre månaders tid har jag gjort öppna deltagande obser- vationer i en hemtjänstgrupp i Malmö. Syftet med att genomföra en studie där jag själv var deltagande i arbetet inom äldreomsorgen grundas främst i den kunskap som jag fick genom de tidigare genomförda studierna. Det blev synnerligen viktigt för mig att se praktiken för att sedan analysera och förstå relationer inom äldreomsorgen. De deltagande observationerna utfördes sist i serien av tre studier och detta gjordes medvetet eftersom det var viktigt för mig att veta vad jag sökte efter (Pole & Lampard 2002: 76).
Jag har inte ”förutsättningslöst” gått ut på fältet utan snarare är genom- förandet av de deltagande observationerna väl genomtänkt och planerat. Förutsättningen med att befinna mig i hemtjänsten har varit att se ” so- mething rather than everything” (Pole & Lampard 2002: 77). Jag har sökt efter nyckelproblem och har strategiskt också sökt efter uppföranden, handlingssätt i relation till begreppen kön, klass och etnicitet.
Deltagande observationer har inneburit att jag befunnit mig tillsam- mans med hemtjänstpersonalen under dagtid och roterande följt med oli- ka personer i gruppen för att på så sätt få inblick i deras arbete, som går ut på att besöka i vårdtagarna i deras ordinära boenden. Jag har enbart be- sökt vårdtagare som gett sitt muntliga medvigande till att jag som forskare får arbeta tillsammans med personalen i vårdtagarens hem. På morgon- mötet bestämdes det vem eller vilka jag ska gå tillsammans med under da- gen. Arbetsgruppen bestod av åtta personer med olika tjänstgöringsgrad och utbildningsnivåer. De var i blandande åldrar mellan 23-55 år. En i gruppen var man och tre av medarbetarna var födda utanför Sverige. Grupplokalen var belägen i ett hyreshus och det var både personer i lägen- heter och villor i närheten som fick hjälp och stöd från personalen. Perso- nalen antingen gick eller cyklade till vårdtagarna.
Att använda en öppen observation går ut på att deltagarna i undersök- ningen vet om att jag fungerar som observatör. Observationer kan skildra vad människor gör (handlingar), vilket kan skilja sig från vad de säger att de gör. Men handlingar är inte alltid självförklarande. Därför måste fors- karen bilda sig en uppfattning om vad hon sett. För att kunna bilda sig en uppfattning om det observerade är det nödvändigt att ha kunskaper som övergår det själva observationen synliggör (Halvorsen 1992). Det var väl- digt viktigt för mig att poängtera för personalen att jag inte studerade dem som enskilda individer utan deras arbetssätt och arbetsrelationer.
Traditionellt brukar det i metodologiska texter dras en skiljelinje mel- lan olika typer av deltagande observationer beroende på hur mycket fors- karen varit aktiv i de situationer som observeras. Gold (1958) har identi- fierat fyra olika typer av observatörer för insamlande av forskningsmate- rial (Pole & Lampard 2002: 70):
1. Complete participant 2. Complete observer 3. Participant as observer 4. Observer as participant
I hemtjänsten har jag växlat mellan att vara deltagande observatör (3) och observerande deltagare (4) beroende på vilken situation jag befunnit mig i. När jag var tillsammans med personalen hemma hos vårdtagarna sam- arbetade vi och utförde sysslorna tillsammans. Vi städade, tvättade, hand-
lade, gick på apoteket, satte på stödstrumpor, bäddade sängar, plockade fram frukost, delade ut lunchlådor och många andra saker som tillhör hemtjänstens arbetsuppgifter. Med vissa vårdtagare fick jag en närmare kontakt och med dem gjorde jag mer personliga saker som exempelvis att hjälpa till med av- och påklädning, hjälp till toaletten och hjälp med att duscha. I relation till vårdtagarna var jag mer av en deltagande observa- tör.
När det gällde andra arbetsuppgifter i hemtjänstarbetet som exempel- vis olika former av administration, deltagande i möten eller planeringsar- bete var min roll mer tillbakadragen. Jag försökte hålla en låg profil, enga- gerade mig inte i semesterplaneringsarbetet och hade inga åsikter om hur arbetet skulle organiseras. I grupplokalen var jag således mer av en obser- verande deltagare.
Den deltagande observationen är en oerhört intressant och effektiv metod som ställer forskaren inför både praktiska, sociala, etiska och mo- raliska dilemman. Ibland kändes det svårt att lägga band på mig själv och inte blanda mig i en diskussion där jag trodde att jag skulle kunna vara behjälplig. Jag försökte verkligen att skapa en acceptabel roll för mig som forskare i gruppen. Det var också viktigt att vi skulle komma förbi det stadiet då alla uppträder ”korrekt” inför varandra. Det var en oerhörd balansgång eftersom det uppstod ett förtroende mellan oss samtidigt som jag studerade dem i deras arbete. Nedan följer några av de noteringar jag förde angående forskarrollen och de känslor denna gav mig:
Tvetydiga känslor väcks hos mig i mötet med personalgruppen då de ger intryck av att de accepterar min närvaro men ändå verkar fundersamma på min roll och mitt uppdrag. De är trots viss osäkerhet kring mig väl- digt välvilligt inställda och måna om att jag ska få se så mycket som möjligt av deras arbete. Personligen känns det som att jag får identifika- tionsproblem. Jag ifrågasätter mig själv och metoden. Det känns på ett sätt som ett förräderi mot dem. Jag studerar dem och deras arbete, och jag är någon annan. Kan jag verkligen få inblick och förståelse i vad som händer här? Vad är mina tolkningar, tolkningar av? Relationen till grup- pen känns fri och enkel och de accepterar mig trots att det känns som att jag inte svarar rätt på deras frågor.
[Dagboksanteckning våren 2005] …
Jag försöker hålla en mycket låg profil i gruppen. Jag låter dem styra samtalen och svarar i princip endast på frågor. Dessa är i och för sig väl- digt många och av olika karaktär. De vill veta vem jag är och ställer många privata frågor. ”Makten” tas dock ständigt ifrån mig. De tycks inte vilja höra vad jag säger samtidigt som de verkar intresserade. De av-
bryter mig gärna. De vill gärna berätta men tycks inte önska att jag kommenterar det de säger. Ibland ”glömmer” de min roll som forskare och då känns det enklare att prata. Det känns viktigt att agendan ligger hos dem och inte hos mig.
[Dagboksanteckning våren 2005]
Relationerna med dem som arbetade i hemtjänstgruppen upplevdes från min sida som respektfyllda och uppriktiga. De kändes som att våra roller var tydliga. Jag är dock väl medveten om att den som observerar och de som observeras har olika utgångspunkter för de situationer som så att sä- ga ingår i det observerbara. Det går därför inte att komma ifrån att förhål- landet mellan den som observerar och de som observeras är ojämlikt (Pole & Lampard 2002: 87).
Jag använde mig av en dagbok där jag nedtecknade tankar, känslor och händelser som jag upplevde. Det nedskrivna kan sägas vara ”notes on notes” till skillnad från ”real time notes” eftersom jag gjorde anteckning- arna när jag kom hem efter dagens arbete. Det var min bedömning att det verkade alltför konstlat att föra anteckningar inför dem som jag studera- de. Det kändes som att en sådan situation skulle skapa avstånd mellan oss men också ge ett något kränkande känsla. De dagboksanteckningar som jag förde i anslutning till mina besök i hemtjänstgruppen fungerar som ett empiriskt material.
De anteckningar som jag skrev ner handlade om känslor och upplevel- ser av forskarrollen men var företrädelsevis iakttagelser av situationer/ händelser/handlingar där jag tolkade att aspekter av begreppen kön, klass och etnicitet hade betydelse. Detta var varken en enkel eller en självklar arbetsuppgift och därför är anteckningarna från dagboken av varierande slag. Noteringarna blev ibland som anekdoter och ibland små stödord för att sammanfatta ett händelseförlopp vid exempelvis ett sammanträde.