Ett arbete i äldreomsorgen innebär konkret att den anställde ger insatser till den hjälpbehövande så att denne kan leva sitt liv. Inom äldreomsorgen är det främst äldre som kommer ifråga för hjälpinsatserna, men det kan också röra sig om personer som inte är äldre. Hemtjänstens personal kan
många gånger med omfattande insatser stödja yngre personer med sjuk- domar som till exempel cancer, stroke, muskelsjukdomar, psykiska diag- noser, etc. Inte sällan möter personalen situationer som kan vara både svåra och ibland också omöjliga att lösa. Dessutom bär personalen ett stort ansvar i relationen till klienten då maktpositionen mellan hjälpare och hjälpbehövande ofta är asymmetrisk och ibland även obalanserad. Nedan ger jag ett exempel på en situation där personalen utövar makt- missbruk och kränker klienten genom sitt förhållningssätt.
De svarta och vita prickarna slåss om utrymmet i rutan som ger ett kallt sken över rummet där tre sovande pensionärer sitter. Det är vintereftermid- dag och så här års erbjuder aktiviteterna på äldreboendet ”Junibacken” inte så mycket mer än TV. Det har varit omöjligt att hitta någon ersättare för den i gruppen som i morse ringde och meddelade att hennes barn hade maginflu- ensa, vilket gjort det ännu svårare för personalen att just idag ge mer än nödvändig uppmärksamhet till pensionärerna. Någon i personalen kände kanske att samvetet dövades om TV:n kunde underhålla en stund, men ingen tänkte på att TV- programmen mitt på dagen tar slut och övergår i ett prick- igt krig. Vid ett utav borden utbrister en kvinna:
– Jag måste kissa! Svaret från köket blir:
– Du gick för tio minuter sedan! Nytt rop på uppmärksamhet: – Jag måste igen!
Med irriterad röst:
– Du har blöja! Kissa i den då!
Observationerna gjordes i slutet av 1990-talet då jag under en period arbe- tade på ett äldreboende. Ett annat exempel på kränkande behandling inom äldreomsorgen var en händelse som figurerade i medierna under våren 2002. Fallet utgjordes av en situation där en son till en 93-årig kvinna på ett äldreboende spelade in personalens kommunikation med modern. På bandet kan man bland annat höra personalen säga: ”Krångla inte nu, då smäller jag dig på fingrarna. Sära på benen, det har du väl gjort en gång i tiden?” Orden till den gamla kvinnan var hårda och förödmjukande. Kvin- nan som själv var dement kunde varken svara emot eller ge någon form av redogörelse av händelsen i efterhand. Självklart var sonen mycket upprörd och krävde att den personal som behandlat hans mor på detta sätt omedel- bart skulle tas bort från arbetsplatsen. Bandet spelades upp i nyhetssänd- ningar både i radio och TV och de två inspelade vårdbiträdena stängdes först av från sina arbeten för att en tid senare avskedas. I en rättslig process återfick dock kvinnorna sina tjänster som vårdbiträden i kommunen.
I efterdyningarna till denna händelse hävdades det att äldreboendet hade haft en del organisatoriska och personalpolitiska problem. Experter som uttalar sig i frågan om vårdskandaler och övergrepp i äldreomsorgen hänvisar ofta till systemfel inom organisationen. Experterna presenterar många gånger problemet med vanvård och övergrepp från personalens si- da och att det hänger samman med arbetets organisation och ledning. Men också att det har med kulturer och strukturer inom vård och omsorg att göra (Jönson 2006: 130). ”Uppdrag Gransknings” reporter Karin Jonsson12 träffade ett av de inspelade vårdbiträdena för att höra hennes
version. Till reportern sa hon att hon idag nästan lever helt isolerad och att hon vill vara anonym.”Jag har förlorat allt, inte ens arbetskamraterna hälsar på mig längre. Jag skyller inte på någon annan, men det känns orimligt att straffas så hårt”. Kvinnans reaktion om att hon efter händel- sen upplevde straffet som orimligt väcker beaktansvärda tankar om om- sorgspersonalens arbetssituation.
De kränkande händelserna kan inte frånkopplas sitt kontextuella sam- manhang. Personer som exempelvis arbetar på ett äldreboende befinner sig i en omgivning där individerna i stor utsträckning verkar i ett kollektiv och att vara en professionell omsorgsarbetare är att utföra den hjälpande handlingen som ett avlönat arbete. I ingen av de båda beskrivna situatio- nerna har omsorgspersonalen varit ensam i sina möten med klienten. Det har funnits kollegor i närheten. Dessa kollegor har således varit en del av handlingarna och har genom sin tystnad eller icke-reaktion gett bekräftel- se och acceptans för det felaktiga agerandet. Personalen befinner sig som sagt i ett sammanhang och det gemensamma för de här återgivna händel- serna är att personalen i båda fallen arbetade på vårdboenden, en så kall- lad institution. Personalens individuella fasad på ett vårdboende kan ock- så bli institutionens. Om ledning och organisation inte fungerar kan en det uppstå problem inte minst i den gränsdragningsproblematik som be- skrivits ovan. När det händer skapas en alternativ och ofta outtalad gränsdragningskultur på arbetsplatsen. Institutionen kan på så sätt ses som bärare av en ideologi som inte nödvändigtvis är omsorgsarbetet offi- ciella.
Goffman (1974) menar att vissa institutioner har en så stark inneslu- tande karaktär att den orsakar hinder för socialt umgänge med världen utanför och dessa blir vad han kallar totala institutioner. ”Normalsitua- tionen” för samhällsmedborgare är att vi brukar sova, roa oss och arbeta på olika platser. Den lediga tiden utanför arbetet använder vi hur vi själva önskar och utnyttjandet av tiden kan exempelvis ske i hemmet, genom föreningar eller uträttande av ärenden. Den övriga dagen tillbringas i en miljö som syftar till att bringa ekonomiska resurser till hemmet. Dessa aktiviteter sker under olika förutsättningar, villkor och auktoriteter. En
sådan central struktur i tillvaron kan brytas ned inom den totala institu- tionen. Det innebär att på en total institution sker samtliga aktiviteter på samma plats och under en och samma auktoritet. De dagliga aktiviteterna utförs i sällskap med andra människor som alla behandlas på liknande villkor och alla faser i de dagliga aktiviteterna är noggrant planerade, och ”hela raden av aktiviteter påtvingas ovanifrån genom ett system av klart formella regler och officiella skrivelser” (Goffman 1974: 13).
Det kan därför tolkas som att klienter och personalen i de refererade fallen befinner sig inom den ”totala institutionen” där båda parterna har ett mer eller mindre specificerat makt- och handlingsutrymme. Händel- serna kan därför också förstås utifrån att klienterna och omsorgsgivarna inom den totala institutionen befinner sig i två olika världar med helt oli- ka förutsättningar, behov och krav på omsorgen. Inom den totala institu- tionen befinner sig personalen i arbetslivets värld och klienten i sin ”pri- vata” värld. I dessa olika världar och med skilda villkor har både klienter- na och personalen en föreställning om vad den goda omsorgen är. I figuren 8. symboliseras den ”totala institutionen”.
Figur 8. Makt, uppförande, moral och olika världar
Händelserna aktualiserar en rad problem och utmaningar inom äldre- omsorgen, framförallt med tanke på dess uppbyggnad och innehåll. Dess- utom blir naturligtvis frågor och funderingar som har med etik, med- mänsklighet, respekt, empati, moral och människokärlek angelägna.
Personalens värld Makt Klientens värld Gemensam värld Uppförande moral
Dessa begrepp är centrala för att förstå hur arbetslivet inom äldreomsor- gen är organiserat, framför allt när det gäller omsorgsarbetarens förhåll- ningssätt till sitt arbete och det bemötande klienterna därigenom får inom vård och omsorg.
Det kan antas att skammen upplevs stor för personal som observerats med att utföra kränkande handlingar mot klienterna såsom i fallet med de inspelade kvinnorna. Kvinnan som avskedats från sitt arbete för att däref- ter komma tillbaks till en arbetsplats där arbetskamraterna inte längre hälsade på henne kände att hon dömts för hårt. Skamkänslor och arbets- kamraternas avståndstagande kan tolkas som att det moraliska kravet på kärleksfullhet i omsorgen är stort och absolut. Det moraliska kravet på kärleksfullhet gör också att reaktionerna från samhället får omfattande genomslagskraft vid övergrepp och kränkningar av det här slaget. Håkan Jönson (2006) försöker i boken Vårdskandaler i perspektiv, förstå repre- sentationer av vanvård, övergrepp och andra missförhållanden inom äld- reomsorgen. Han har i tre fall av övergrepp följt mediernas framställning- ar av problematiken. Jönson menar att frågan om vad som orsakat pro- blemet och vem som bär ansvaret är viktiga infallsvinklar för massmedi- erna. En annan central fråga är om problemet har att göra med brist på resurser eller brist på moral. Personalens omoraliska handlande kopplas dessutom till bristande utbildning och deras undermåliga kunskapsnivå.
Det kan även förmodas att många kränkningar och övergrepp inom den sociala omsorgen sker i det fördolda. Enligt Socialstyrelsens föreskrif- ter och allmänna råd har personalen en skyldighet att enligt SOSFS 2000: 5 göra en anmälan av missförhållanden i omsorger om äldre och funk- tionshindrade enligt § 71 a Socialtjänstlagen (1980: 620) Lex Sarah. Lex Sarah är ett paragrafförtydligande som kommit fram för att säkra kvali- tén inom vård och omsorg och togs fram efter att undersköterskan Sarah Wägnert slagit larm om vanvård på ett privat äldreboende i oktober 1997.