När termen invandrare används som begrepp är det svårt att veta vilka personer det rör sig om i praktiken. I boken Mångfald, integration, rasism och andra ord (1999) ger Charles Westin m.fl., svar på vad olika begrepp kan betyda och beteckna. Ordet invandrare är ett av flera ord i svenskan som uttrycker det förhållandet att en person inte är infödd svensk och/el- ler inte medborgare i staten Sverige. Andra vanliga ord som används är utlänning, immigrant eller främling. Orden invandrare, utlänning och främling är vardagsspråkliga ord, men är också termer som förekommer i namnen på myndigheter som handhar frågor rörande ickesvenska med- borgares vistelse i och förhållande till staten Sverige, till exempel Statens invandrarverk och Utlänningsnämnden. En invandrare är en person som flyttat från ett land till ett annat för att bosätta sig där en längre tid eller permanent (Westin 1999: 98).
En invandrare kan vara född i utlandet eller i Sverige, vara svensk medborgare eller ha ett annat lands medborgarskap. Invandrare kan vara en nykomling som nyligen beviljats asyl i Sverige, men också en person som varit bosatt i landet och är svensk medborgare sedan årtionden. Be- greppet invandrare står för utländsk bakgrund och påbrå i mycket vid mening. På grund av den diffusa innebörden kan begreppet sägas vara ett alldeles för trubbigt verktyg för att vara analytiskt användbart. I den of- fentliga och politiska debatten i massmedia får termen invandrare ofta fungera som en samlingsterm för individer. I själva verket lever dessa indi- vider under mycket varierade villkor i samhället. Skillnaderna mellan oli- ka invandrarkategorier kan i flera avseenden vara större än dem mellan olika samhällsgrupper (Bäck & Soininen 1996: 12). ”Invandrare” är i för- sta hand att betraktas som ett demografiskt och ett statistiskt begrepp (Svanberg & Tydén 1999: 9).
Beskrivningar av invandraren kan tolkas som att det bland annat inom äldreomsorgen finns ett behov av en obeprövad kunskap som ska lösa frågor kring den så kallade invandrarproblematiken. I en situation som innebär ny kunskap och ett nytt sätt att tackla klientens behov finns det anledning att tro att det lätt skapas osäkerhet. Här kan ibland behovet uppstå av att kategorisera de äldre invandrarna. Detta är inte helt ovanligt inom vård- och omsorgssektorn. Exempelvis kan kategorin äldre invand- rare tendera att stå för något som är förknippat med svårigheter. Det kan handla om kulturella olikheter och att många ”invandrarfamiljer” för-
väntas vilja ta hand om sina äldre inom familjen. Problemformuleringar som dessa är snarare förbundna med social ojämlikhet som omvandlas till ”invandrarproblem”. Begreppet invandrare förstås i avgränsande etniska och kulturella termer och föreställningen om en ”annorlunda kultur” blir den grundläggande orsaken till alla dilemman som är förknippade med invandrare, flyktingar och etniska minoriteter.
Inom offentliga verksamheter återfinns pågående projekt med upprät- tandet av så kallade mångfaldsplaner och försök till implementeringar av etnisk mångfald på arbetsplatser. Den 1 maj 1999, trädde ”lagen (1999: 130) om åtgärder mot etnisk diskriminering i arbetslivet” i kraft. Lagen kräver bland annat att varje arbetsgivare aktivt ska främja etnisk mång- fald i arbetslivet genom att vidta en eller flera konkreta åtgärder för att främja etnisk mångfald och förebygga och förhindra etniska trakasserier eller repressalier till följd av anmälan om etnisk diskriminering. Utgångs- punkten för det etniska mångfaldsarbetet på arbetsplatser är att den till sin karaktär förutsätter att etnisk mångfald på ett eller annat sätt är för- knippat med en konflikt. Framställningen av etnisk mångfald är särskilt samlad kring att det finns en inneboende konflikt mellan de som skildras som minoritetsgrupp i förhållande till majoritetssamhället.
I en svensk översikt sammanfattar Soydan m.fl. (1999) litteratur kring området som berör socialt arbete, etnicitet och invandrarskap. Författar- na påpekar att det som tydligt framgår är att litteraturen i stor omfattning fokuserar på invandrarproblematiken. I litteraturen framställs det som att invandrarna upplevs som ett problem och att arbetet med invandrare be- traktas vara skilt från det sociala arbetet med majoritetsbefolkningen. I böckernas budskap återges en ton av osäkerhet i hur personal inom det sociala arbetet bemöter människor med invandrarbakgrund. De genom- förda studier som den genomgångna litteraturen refererar till handlar framförallt om hur man med metoder och modeller (konkreta handlings- planer i hur verksamhetens personal bör bemöta specifika invandrargrup- per) kan underlätta det etniska mångfaldsarbetet. Författarna kritiserar starkt den litteratur som framhåller etniskt sensitiva modeller och menar att dessa: ”ytterst fungerar på majoritetens villkor genom att bortse från maktens betydelse i relationerna mellan majoritets- och minoritetsgrup- per i det sociala arbetets praktik” (Soydan m.fl. 1999: 163). Vad som åsyf- tas är olika modeller för hur personer som arbetar inom den sociala sek- torn bör förhålla sig till invandrare och att dessa i stor utsträckning byg- ger på en etnocentrisk grundsyn. Kritiken riktar sig framförallt mot det faktum att majoritetsbefolkningen i dessa modeller alltid är normen för hur ”etniska problem” ska lösas. Retoriken är lösningsfokuserande och det finns en tilltro till dessa ”modellers” förmåga att, om de efterföljs, kunna minska eller i bästa fall lösa ”invandrarproblemen” .
Utifrån ovanstående problemfokusering om ”invandrare” kan det därför uttryckas som att grupper och etniska problem bland annat skapas genom serviceinstitutionernas behandling av migranterna (Olsson 1999). Detta kan tolkas som att hinder i mötet mellan den offentliga äldreomsor- gen och den äldre invandraren är uppbyggda kring föreställningar om varandra. Det kan formuleras som att det finns en ”etnicitetsdiskurs” bland yrkesutövare inom det sociala arbetet vilken får inverkan i mötet mellan myndigheten och ”invandrarklienten”. Sådana förhållanden kan leda till att sociala svårigheter tolkas som ”kulturella” eller ”etniska” pro- blem av dem som arbetar inom serviceorganisationer. Individer som i hu- vudsak betraktas som invandrare kan därmed få svårigheter i mötet med det svenska samhället, med påföljande konsekvenser såsom diskrimine- ring, utanförskap och främlingskap. På så sätt skapas skillnader i förhåll- ningssättet gentemot klienterna som direkt kan kopplas till det faktum att vissa individer blir klassificerade som ”invandrare”.
Den debatt som dels handlar om svårigheter i att rekrytera personal i vårdyrkena och dels om en önskan om ökad mångfald i arbetslivet är yt- terligare en aspekt som gör studiet av etniska relationer i äldreomsorgen aktuell. Broomé m.fl. (2001) menar att det till stor del är den demografis- ka utvecklingen som kommer att leda till en hotande brist på arbetskraft i stora delar av den offentliga sektorn, särskilt inom vård och omsorg. För- fattarna diskuterar flitigt den komplexa arbetsmarknadssituationen för invandrare vilken kan beskrivs som trög inom både privata och offentliga organisationer för att anpassa sig till en verklighet karaktäriserad av et- nisk mångfald. Författarna menar att en lösning på problemet är att i större utsträckning se till att få ut arbetslösa invandrare på arbetsplatser där det råder arbetsbrist. Detta ses som en öppning på den hopplösa situa- tion som många invandrare möter på arbetsmarknaden och diskussionen om mångfald i arbetslivet ses därför som ett utmärkt tillfälle att förändra denna situation. Broomé menar att det därför är ”bäddat för mångfald” på den svenska arbetsmarknaden. Det finns således ett tryck för att öka den etniska mångfalden inom vård och omsorgssektorn som dels är rela- terat till arbetskraftsbrist inom vissa sektorer och dels till invandrarnas prekära situation på den svenska arbetsmarknaden. Allt fler personer med invandrarbakgrund arbetar inom äldreomsorgen och det kan ses som en effekt av ett aktivt mångfalds- och jämställdhetsarbete inom vård och om- sorg. Men det kan även tolkas som en följd av en allt mer ”etniskt” kodad arbetsmarknad, där invandrare som kategori antas besitta fler vårdande egenskaper eller helt enkelt får ta de jobb som ratas av majoritetssamhäl- let (Neergaard 2006: 174).