Omsorgen får genom relationerna och dessas variation sin mening. Med detta menas att omsorgen inte kommer att infinna sig bara för att man ar- betar med ett så kallat omsorgsarbete. Vad som är omsorg bestäms i olika sammanhang och innebörden av begreppet får annorlunda betydelser be- roende på olika former av kunskap och praktiker. Foucault menar att alla handlingar har en diskursiv mening och det innebär att vi varken kommer att tolka eller handla utanför de rådande diskurserna. Omsorgen kan enk- lare uttryckt ses som en föreställning vilken medför praktiska konsekven- ser. Omsorg är den framställda kunskapen via språket, vilket betyder att det vi pratar om alltid är framställningar av föreställningar. Talet om om- sorg är således genomsyrat av föreställningar om omsorgen, förställningar vars sinnebild är värme, ömhet och kärlek och som har sin motsats i kyla, arrogans och hårdhet.
Omsorgen kan inte betraktas som ett begrepp som så att säga står för sig självt. Omsorg är så mycket mer än en handling utförd av en omsorgs- arbetare och alla utförda handlingar är under ständig påverkan av andra diskurser såsom exempelvis ålderdom, ungdom, manligt, kvinnligt, friskt och sjukt. Omsorgen är uppbyggd kring en rad diskursiva formationer. För vad som är omsorg bestäms främst av det som vi föreställer oss inte är omsorg och allt det som är omsorgens motsats. Det är när dessa bilder omsätts i mänskliga handlingar som omsorg blir till.
Det betyder att vi alla mer eller mindre har en liknande uppfattning om vad ett gott omsorgsarbete är, vem som bäst kan utföra det (i vår kul- tur är detta framförallt kvinnor) och på vilket sätt det bör ombesörjas. Människornas vardagliga liv levs dock på olika sätt och ges olika mening beroende på den kunskapsstock som individerna har med sig. En kun- skapsstock som är relaterad till klassmässiga, genusrelaterade och etnici- tetsbaserade bevekelsegrunder. Detta konstrueras enligt Berger och Luck- man (1966) som olika verkligheter. Det centrala i deras tes är det som kallas för en symbolisk livsvärld där dialektiken mellan den objektiva och sociala världen är den mest grundläggande. En viktig poäng hos Berger och Luckman är att de inte tillskriver människorna en privat och subjek- tiv världsbild. Istället konstrueras den sociala världen i en dialektik mellan subjekt och objekt. I denna dialektik är det subjektet som står som för- medlare i processen. Grunden för denna gemensamma objektiva världs- bild, att en social aktörsgrupp har en gemensam världsbild, sammanfattas av Berger och Luckman (1966) med hjälp av begreppet institution. Världs- bilderna objektiveras av att institutioner bildas. Institutionerna består av den delade erfarenheten som kan sägas vägleda handling och interaktion mellan olika subjekt. Utgångspunkten är att alla människor innehar olika kunskaper om världen och således upplever densamma på olika sätt. Trots
detta finns det en stor regelbundenhet i hur vi uppfattar världen. Här kommer den diskursiva formationen in i bilden, vilket betyder att de soci- ala relationerna ”tvingar” oss att uppfatta verkligheten på vissa regel- bundna sätt. Det är på så vis den sociala relationen reproduceras.
Institutionerna i det här sammanhanget inrymmer inte någon specifik äldreomsorgsverksamhet, utan innefattas i den gemensamma idé, kon- struktion eller diskurs om äldreomsorgen som skapas i samhället under en given tid. Det intressanta är att det härvidlag finns en slags tvåvägskom- munikation, för samtidigt som institutionerna ligger till grund för hand- ling och interaktion så skapas de i interaktionen mellan olika aktörer och aktörsgrupper. Dock blir institutionen varaktig först då de legitimerats av de individuella aktörer som delar de institutionella föreställningarna. Dessa föreställningar binds ihop i den högsta formen av legitimering, den symboliska legitimeringen, som är en slags symbolisk värld.
Ovanstående resonemang är ett exempel på en socialkonstruktionistisk förklaring. Vad som kan verka förvillande i detta resonemang är att själva objektet omsorg betraktas som en social konstruktion. Det händer att det i diskussioner kring social konstruktionism ställs frågor såsom: Finns inte omsorgen? Är omsorgen i sig en social konstruktion? Den sociala kon- struktionismens tankar innebär inte att tingen eller objekten inte existerar. Istället vill en konstruktionist, en person, en forskare, vars teoretiska ut- gångspunkt är konstruktionismen, inrikta sig på de idéer och föreställ- ningar som likt Foucaults analys av vansinnet (se ovan) gör objekten synli- ga. För att återknyta till ovan ställda frågor så skulle svaret vara att omsor- gen visserligen existerar men att det är föreställningarna om omsorgen som genererar dess mening och betydelse. Här kommer idéerna om omsor- gen in i bilden, omsorgen som relaterad till kvinnans natur genom moder- skapet. Hacking (1999: 24) skriver angående den sociala konstruktionen av kvinnliga flyktingar att ”[i]déer [inte] existerar i ett vakuum. De befin- ner sig i en social infattning. Låt oss kalla denna för den matris inom vilken en idé, ett begrepp eller en sort kan formas”. Det som tas fasta på är med andra ord föreställningars betydelse. Dessa föreställningar ligger till grund för hur individer tenderar att kategorisera varandra i tankar och handling- ar. Omsorgen är alltså förutom konkreta händelser en diskurs vilket bety- der att omsorgen både är en föreställning och en praktik i oupphörligt samspel. Praktiken skapar diskursen och diskursen skapar praktiken.
Samspelet mellan diskurs och praktik kan åskådliggöras i hur personal resonerar om sitt arbete. I omsorgsarbetet kan en intressant glidning mel- lan omsorgens retorik och praktik skönjas via intervjuer och observatio- ner av och med personalen. Agneta Franssén (2000) undrar bland annat i sitt avhandlingsarbete varför undersköterskor hellre tillbringar ledig tid i schemat under dagen med kollegor i stället för att vara med vårdtagarna. I
synnerhet då de verbalt i intervjuer uttryckt en önskan om mer tid för samvaro med klienterna. Vid deltagande observationer i komplement till intervjuerna visade det sig att personalen hellre spenderade tid med kolle- gor och utförde andra praktiska arbetsuppgifter än att tillbringa den med vårdtagaren när tidsmässiga utrymmen fanns. Franssén tolkar denna dis- krepans som ett ”omsorgens triangeldrama”, där hon menar att omsorgs- arbetarna orienterar sig mot tre former av omsorgshandlingar: patiento- rientering, kollegial orientering och familjeorientering (2000: 235).
Omsorgsarbetarna uttrycker en attityd om omsorgen vid intervjuer, som framförallt baseras på en önskan om mer tid till klienterna. Däremot har de deltagande observationerna påvisat en annan attityd till klienterna som inte stämmer överens med de bilder personalen förmedlat verbalt. När det väl fanns tid och luckor i schemat spenderade personalen hellre tiden med varandra än med klienterna. Min tolkning av Fransséns resultat är att det finns ett glapp mellan retorik och faktiska handlingar. Persona- lens uttalanden blir exempel på hur starkt omsorgsdiskursen verkar i framställningen av omsorgssubjektet hos de tillfrågade. Det vill säga att det är mycket viktigt för omsorgspersonal att presentera en bild av sig själv som mycket intresserade av och omsorgsfulla mot klienterna. En så- dan bild betyder nödvändigtvis inte att omsorgspersonalen kommer att omsätta föreställningarna om omsorgen i praktiken, något som Franssén bevittnade vid deltagande observationer.
I flera andra studier där omsorgspersonal får beskriva sitt arbete säger majoriteten att de arbetar inom äldreomsorgen för att de vill arbeta med människor, hjälpa dem och att relationen till klienten därför är det vikti- gaste (Aronsson, Astvik, m.fl.1994, Ingvad & Olsson 1999, Petersson mfl. 2006). I en omfattande enkätstudie om psykosocial arbetsmiljö bland oli- ka yrkesgrupper inom offentlig sektor, genomförd av Arbetslivsinstitutet10
är två av frågorna och deras svar intressanta för min tolkning av Frans- séns resultat, vilken handlar om att omsorgsarbetare är starkt styrda av en omsorgsdiskurs. Frågorna i enkäten löd:
1. Varför valde du att börja arbeta som vårdbiträde/undersköterska? 2. Skulle du vilja byta yrke? Om, ja. Vad får dig att stanna kvar? Diagrammen 1. och 2. nedan åskådliggör frågornas svar från samtliga tillfrågade yrkesgrupper. Diagrammen visar att av de olika yrkesgrupper- na skiljer vård- och omsorgspersonalen ut sig genom att de med högst frekvens svarat att de valt yrke därför att de vill hjälp/vårda/utbilda. Sam- ma urskiljningsfrekvens kan skönjas i svaren på varför de stannar kvar inom sitt yrke. Detta är beaktansvärt i jämförelse med exempelvis läkare och sjuksköterskor, som inte med liknande hög frekvens angett svarsalter- nativet hjälpa/vårda/utbilda.
Diagram 1. Val av yrke (Jönsson 2003)
Diagram 2. Anledning till varför man arbetar kvar (Jönsson 2003)
Jag tolkar det som att yrkesgrupper inom vård och omsorg har olika för- hållningssätt till arbetet trots att de torde ha snarlika villkor i arbetet med klienterna. Den utskiljande svarsfrekvensen i kategorin hjälpa/vårda/ut- bilda hos vård- och omsorgspersonalen analyserar jag som en effekt av den diskursivitet som omger olika yrkesgrupper. Genom att tydliggöra den starka kopplingen mellan föreställningar om vad som är det kvalita- tivt goda omsorgsarbetet och hur det kan se ut i praktiken blir en analys av diskurser metodologiskt och teoretiskt utmanande. En diskursiv tolk- ning av de utsagor som Franssén uppmärksammat från sin studie kan för- klara de differenser mellan vad som sägs och vad som görs. Föreställning- ar om omsorg gör det nödvändigt för omsorgsarbetaren att uttrycka en vilja att tillbringa så mycket tid med klienterna som möjligt och en önskan om att hjälpa andra. Detta kan främst tolkas som en effekt av att det mo-
0% 20% 40% 60% 80% 100% Vård o oms Försk.lär Sjuksköt Soc.sekr Af Lärare
Tandläk Läkare Tandhyg
Polis Tandsköt Fk Annat Välbetalt Av ämnesintresse Tryggt arbete Möjlighet till utv. Behövde försörjning Slumpen Variationsrikt arbete Hjälpa/vårda/utbilda 0% 20% 40% 60% 80% 100% Tandsköt Poli s Fk Tandläk Sjuksköt Försk.lä r Tandhy g Vård o oms Af Soc.sek r Lärar e Läkar e Annat Möjlighet till utv. Hjälpa/vårda/utbilda Behov av försörjning Variation Trivs med kollegor Trivs med arbetet
raliska kravet i omsorgen kräver just detta. Omsorgsarbetaren blir på så sätt låst i diskursen om omsorg eftersom det i princip är otänkbart att bli betraktad som professionell utan att intentionen med arbetet är att före- dra samvaron tillsammans med klienterna. Det är således en moralisk press som omsorgsarbetaren arbetar under.
Sannolikt tillbringar personalen inte mer tid med klienterna när tidsut- rymmen finns, därför att ett intensivt klientarbete utgör en stor belastning för omsorgsarbetarna, vilket bland annat visats i en studie om arbetsrela- terad stress hos just omsorgsarbetare. Resultaten visar att den största käl- lan till stress för omsorgsarbetarna är deras relationer till klienterna. De emotionella och relationella aspekterna av arbetet rapporteras som svåra- re och mer stressfyllda än de praktiska uppgifterna (Bartolodus, Gillery & Sturges 1989).
I mötet mellan personalen och klienten uppstår det således förvänt- ningar kring hur de båda parterna bör vara och förhålla sig till varandra. Relationerna dem emellan påverkas av det faktum att personalen måste använda sig själv som råmaterial i arbetet. Att arbeta med människor krä- ver samtal och kommunikation som i sin tur skapar en relation. Persona- lens goda relationer till klienterna ses även som en förutsättning för att personalen ska må bra på arbetet (Ingvad & Olsson 1999, Larsson 1996). Aronsson m.fl. (1994) ser dessutom ett samband hos omsorgspersonal mellan olika symtom såsom trötthet, olustkänslor och nackbesvär och upplevelsen att ha dåliga relationer till klienterna. Sandra Jönsson (2005) har beskrivit socialarbetares arbetsuppgifter och konstaterat att socialar- betare med täta klientkontakter upplever sig har en större arbetsbelast- ning än de socialarbetare som arbetar med färre klientkontakter. Sam- mantaget visar dessa olika forskningsresultat att ett klientnära arbete är belastande för personalen.