Ibland är folk så rädda för att bli stämplade som rasister så då hjälper man fel sida. Därför vill man inte ta de konflikterna utan håller hellre med dom för att inte bli kallad rasist.
[Citat från deltagare i forskningscirkeln]
Cirkeldeltagarnas förklaring på chefernas agerande är sålunda att chefer antas vara oroliga för att bli stämplade som rasister. Detta var dock en överhängande ängslan även hos omsorgsarbetarna själva och en deltagare sa: ”Jag kan inte förlika mig med att bli kallad rasist. Jag tycker absolut inte att jag är det”. Resonemangen om begreppet rasist kom särskilt att handla om de känslor som att bli kallad rasist förorsakade. Ordet bedöm- des av deltagarna i forskningscirkeln som ett skällsord vilket personalen menade att en del personer med invandrarbakgrund kunde ta till i kon- fliktfyllda situationer. De uppfattade att användandet av ordet ”rasist” framkallade en markering mellan olika grupper eller individer. Deltagarna
åsyftade också att markeringarna inte kategoriskt handlade om ”svensk- ar” mot ”invandrare” och vice versa. Utan ”rasistmarkeringen” kunde i lika stor utsträckning riktas mellan personal med olika invandrarbak- grund.
Ordet rasist uppfattades som ett starkt ord som personalen ansåg ska- pade kraftfulla reaktioner. Deltagarna uttryckte att de absolut inte ville ha stämpeln som rasist. En deltagare sa eftertänksamt: ”Men vad står det or- det rasism för? Vad står det för? Jag tror det är ord man tar till när man inte riktigt vet”. Ordet rasism är utan tvivel flerbottnat och innehar inte samma betydelser i alla kontexter. Personalen tyckte att när ordet använ- des som ett skällsord i en konflikt kunde det vara ett svar på den känsla som en impulsiv aggression frambringat och behövde nödvändigtvis inte betyda att den som blev kallad rasist varit direkt medskyldig till att utföra rasistiska handlingar. Personalen trodde likaledes att uttrycket ”rasist” kunde vara en indikation på att personer med invandrarbakgrund upp- levde diskriminering.
I Sverige har begreppet ras inte samma värde eller betydelse som i an- dra delar av världen såsom Sydafrika, Sydamerika, Australien, Storbritan- nien eller USA där det ofta talas om race relations och det som sedermera akademiskt utvecklats som race theory. Numera används dessa begrepp inte för att det existerar genetiska skillnader som legitimerar definitionen av människor som tillhörande olika raser, utan för att människor behand- las som om det vore så. Det är idag ett vetenskapligt faktum att merparten av den genetiska variationen finns inom det som betraktas som enhetliga raser snarare än mellan dessa raser. Ur ett strikt genetiskt perspektiv är det därför svårt att tala om raser på det sätt som det gjorts historiskt i vår del av världen. En avgörande distinktion vid kategoriseringar baserade på ras är att de identitetsmarkörer som finns anpassas efter de specifika krav som fordras för att hålla de utpekade andra på avstånd. Dessa avståndsta- ganden förstärker klassklyftor och andra sociala barriärer och utgör till- sammans ett komplicerat fält av sociala praktiker där skillnader av olika slag betonas och hierarkiseras. Enligt den franske filosofen och samhälls- vetaren Étienne Balibar (2002) är rasismen ur ett ideologikritiskt perspek- tiv en diskursiv praktik som döljer klassintressen, sociala privilegium och politisk makt. Ras är en social verklighet och människor definieras, och definierar sig själva genom ras.
Sverige har inte lika påtagligt som vissa andra nationer varit involve- rat i koloniserandet av andra folk, även om det är synnerligen viktigt att det här sammanhanget inte glömma bort samerna (Elenius 2006). Sverige och andra Nordiska länder kan trots ringa ”raskonflikter” inte anses vara befriade från en inställning till ras vilken härstammar från ett väster- ländskt kolonialt arv (Catomeris 2004, Fredrickson 2003, Pred 2000).
Rasbegreppet kan i Sverige sägas vara inkluderat i etnicitetsbegreppet. I Sverige har etnicitet har kommit att betraktas som en mindre kontrover- siell term än ras. Det upplevs som mer inkluderande och mindre objekti- fierande än det essentialistiska och uppdelande begreppet ras (Spencer 2006: 33-45).
Rasbegreppet blir dock centralt i en diskussion om etnicitet eftersom alla ”invandrare” inte kommer att klassificeras som ”etniska”. Detta har bland annat sin förklaring i hur vi från situation till situation tolkar ras (hudfärg och andra fenotypiska skillnader), klass- och genusrelationer. Si- tuationer som dessa bör ses mot bakgrund av att etnicitetsbegreppet är baserat på en ”vit” etnisk historia där grupper blev definierade efter hur avvikande de var utifrån en kaukasisk norm. Detta har skapat grunden för ett ”vitt” tolkningsföreträde vid kategoriseringen av etniska grupper.
En persons hudfärg kan få betydelse för hur vi uppfattar varandra och informanterna berättade att kollegor med mörk hy ibland blev utsatta för rasism. Några klienter hade sagt till en av deltagarna: ”Vi fick städat av apfamiljen”. Detta efter att två mörkhyade hade varit och städat hos fa- miljen. Även om personalen ansåg att de hade mycket överseende med vad de betraktade som en del klienters rasism, så tyckte de att det ibland blev för mycket. De upplevde att det var svårt att hantera öppen rasism hos vissa av klienterna men sa att de i sådana situationer försökte visa att de inte tyckte om klienternas förhållningssätt.
Deltagarna lämnade flera berättelser som antydde att i synnerhet mörkhyade kunde mötas av rasism från klienter. En deltagare berättade:
Vi har ju adopterade i vår grupp som är svarta och de är ju svenskar och har bott i Sverige sedan de var fyra månader och vet ingenting annat och så ser dom [klienterna] utseendet: ’Svart ja, han är från Afrika’. Då är det dömt punkt slut.
[Citat från deltagare i forskningscirkeln]
Omsorgspersonalens utseende kan utgöra grund för specifika konnotatio- ner vilka står i relation till föreställningar om etnicitet. Därför får utseen- det betydelse för bemötandet från klienterna. Cirkeldeltagarna menade att de hade erfarenheter av att vissa personer med invandrarbakgrund tenderade att bli mindre utsatta eftersom de inte var svarta. En deltagare sa: ”Sen är det skillnad på vad det är för invandrare, faktiskt. Vi har någon som är från Jugoslavien som de [klienterna] tror är från Gotland. Så henne tänker de inte alls på som invandrare”. Ras (utseende, hudfärg) kan där- med få konkreta sociala betydelser i föreställningen om varandra. Citaten illustrerar också hur centralt utseendet kan bli i mötet mellan människor. Detta gör att ras som social praktik inte kan ignoreras då hudfärgen av
allt att döma kommer att spela en avgörande roll i mötet med vissa klien- ter. Hur mycket vetenskaplig forskning än belägger att det inte finns gene- tiska skillnader mellan svarta och vita människor så kommer det i realite- ten ändå att skapas socialt hierarkiska och representativa skillnader.
I resonemang om ras och etnicitet blir den så kallade sociala konstruk- tionen av vithet en av de betydelsefullare aspekterna. Vitheten blir central därför att den ger balans åt asymmetriska maktförhållanden inom etnici- tetsdiskursen. Ruth Frankenberg (1993) menar att:
To speak of whiteness is, I think, to assign everyone a place in relations of racism. It is to emphasize that dealing with racism is not merely an option for white people–that, rather, racism shapes white people’s lives and identi- ties in a way that is inseparable from other facets of daily life (Ruth Franken- berg 1993: 6).
Frankenberg vill genom sitt kritiska förhållningssätt till vithet skapa en diskussion som vänder på problemformuleringarna inom etnicitetsdiskur- sen som i stort riktas mot dom som är ”etniska”. Det vill säga dom som är etniska är inte vita. Eftersom även Frankberg ser etnicitet som en identi- tetsskapande process menar hon att vita individers identitet också skapas i relation till denna etnicitetsdiskurs och att detta är huvudanledningen till att vi föreställer oss varandra på det sätt som vi gör. Men också att vi, be- stämda av etnicitet vare sig den är vit eller ej och beroende av samman- hanget, kommer att ta eller få specifika positioner i över- eller underläge.
Debatterna om ras har dock flitigt kommit att handla om hudfärg men det är dock väsentligt att inte enbart fokuserar på ”svarta” eller ”vita” in- divider. Klassificering och kategorisering av människor är mer sofistikera- de än så. Omi & Winant (1994) skriver:
But this issue cannot be confined to blacks. Similar problems can be discer- ned in ethnic-based treatments of other racially based categories: Native Americans, Latin Americans, and Asian Americans. The aggregation of Americans of Filipino, Japanese, Korean, Chinese and now Vietnamese, Lao- tian, Thai and Cambodian descent into a category ’Asian American’ for ex- ample, is clearly a racially based process. Ethnicity theorists might object that this is an improper exercise of ’race-thinking’, that there should be no recognition by the state of such category, that these various groups should be able to maintain there ethnic identities and thus avoid ’racialization’. But the majority of Americans cannot tell the difference between members of these various groups. They are racially identified–their identities are racially cons- tructed–by processes far more profound than mere state policy formation (Omi & Winant 1994: 22-23).
I USA är raskategoriseringar en del av vardagen på ett annat sätt än i Sve- rige. Det krävs ofta en specificering av ”race” i myndigheters blanketter och dokumentering. Men som Omi & Winant skriver ovan handlar etnisk klassificering även i USA om mer än effekter av statliga policydokumente- ringar. Positioner av över- och underordning skapas snarare via represen- tationer och föreställningar om olika ”rasers” kvalifikationer. Det teore- tiskt användbara begreppet ras handlar om att skapa en förståelse för vad som menas med att vara eller bli vad Omi & Winant ovan beskriver som rasifierad. Rasifiering är det som händer när människor utifrån hudfärg och utseende blir kategoriserade och sedda som specifika typer. ”Rasifie- ring betecknar explicita och/eller outtalade kategoriseringar, tankemodel- ler och associationer som gör rangordningen mellan människor till ett na- turligt inslag i såväl sociala relationer som maktstrukturer” (de los Reyes & Molina 2002: 296). Att använda termer såsom rasifierad eller etnifierad identifierar det faktum att vissa individer och/eller grupper på grund av ras och etnicitet tillskrivs ett specifikt beteendemönster eller förväntas stå för särskilda värderingar (Lewis 2000: 118). Föreställningarna om speci- fika beteenden och värderingar får således också betydelse i möten män- niskor emellan.