På liknande sätt kan den muslimska kvinnans slöja ses som en kroppslig gräns. Den kan ses som kroppslig för att slöjan så tydligt blir en del av de beslöjade kvinnornas identitet och som en gräns därför att slöjan i den västerländska kulturen ofta blir sammankopplad med en föreställning om kvinnors ofrihet och mäns dominans.
I en intervju med Sveriges Radio (Ekot 05112513) berättade en kvinna
som arbetar i vården att en av hennes kollegor blev dåligt bemött av pa- tienter och anhöriga när hon bar slöja på jobbet.
– Jag har haft en arbetskamrat som har valt att bära slöja på sin arbetsplats, men hon blev inte accepterad alls. Hon fick sluta helt enkelt. Hon var borta några månader. Sedan kom hon tillbaka, och då hade hon valt att ta av sig slöjan.
– Idag kallar hon sig för någonting annat och hon bär inte slöja. Jag tycker att det är förfärligt att man inte kan klä sig som man vill.
Den mediala debatten om slöjan i arbetslivet har i Sverige gått varm och det har ofta handlat om huruvida slöjan är ett lämpligt plagg utifrån såväl hygieniska som estetiska själ. Men främst berör diskussionerna om slöjan de religiösa markeringarnas status i relation till det sekulariserade sam- hället. I USA, Canada och i flera europeiska länder (Tyskland, Norge, Danmark och Frankrike) har slöjan kommit att bli en symbolfråga för hur religionsfriheten ska behandlas.
I uttalandena från forskningscirkeln går det att utläsa ett slags ursäk- tande förhållningssätt kring ”omständigheten” att vissa kollegor faktiskt bär slöja. Urskuldandet kring villkoret om slöjan återfinns främst då det handlade om att den beslöjade kvinnan älskas trots sin huvudduk. En i cirkeln sa: dom gamla tycker om dom. En annan deltagare utvecklade re- sonemanget:
Vi har en tjej hos oss, en jättegullig tjej. Hon har slöja och hon kommer dit och då knäpper hon upp den och sätter upp den med gummiband så sitter den som en scarf om håret och då blir hon av med den här biten [gestikulerar med händerna]. Alla de boende älskar henne och hon visar inte sitt hår, vil- ket det handlar om.
[Citat från deltagare i forskningscirkeln]
Deltagarna i forskningscirkeln verkade särskilt måna om att ge en bild av den beslöjade arbetskamraten som accepterad och respekterad på arbets- platsen. Citaten tydliggör hur det beslöjade subjektet får en social identi- tet som ”beskyddad” av sina arbetskamrater. Deltagarna intar en position
som ”omsorgare” snarare än som kollegor vilket kan tolkas som en struk- turell effekt av deras erfarenheter om dom som människor i behov av be- skydd eftersom de är förtryckta i sin ”egen” kultur. Omsorgsdiskursen blir därför en dominerande diskurs (Fairclough 2001: 75) i dessa exempel. Deltagarna ansåg att det hade en positiv inverkan på verksamheten om en beslöjad kvinna knöt upp sin slöja. De menade att klienterna inte blev lika rädda då, vilket de trodde att vissa klienter kunde bli om de möttes av en beslöjad personal. En i cirkeln sa:
Vi har också en som gör så som ni sa, att hon spänner upp den och hon hade så fint hår när hon tog av den. Men vi har en annan och hon har den [slöjan] hängande, riktigt ner. Dom gamla tycker om dom.
[Citat från deltagare i forskningscirkeln]
Vi har också haft beslöjade kvinnor och det har inte varit några problem. Så kommer hon och ska dricka kaffe och då är det bara tjejer där så och då åker den av och så åker den på igen. Är det bara kvinnor inne så gör det ingen- ting.
[Citat från deltagare i forskningscirkeln]
Det är en slags ”normaliserande handling” då de beslöjade kvinnornas knyter upp huvudduken som en hästsvans. Detta kan förstås som att vissa kvinnor som bär huvudduk bestämmer sig för att tillmötesgå kulturen på arbetsplatsen. Det kan även vara ett sätt att möta diskussionen om att hu- vudduken ses som ohygienisk inom vård- och omsorgsyrkena.
Då slöjan fästs upp uppfylls ett slags kompromiss mellan det ”eniskt specifika” och det ”normala”. Det gör att etnicitet får en mening genom slöjan och etnicitet blir betydelsefullt via de små aktioner/handlingar som individerna i praktiken utför för att markera över- och underordning. Slö- jan blir viktig bland personalen därför att representationen av den har ett starkt inflytande över våra tankar och känslor och därmed också över vå- ra handlingar.
I en situation där en beslöjad kvinna, i fikarummet, tar av sin slöja in- för arbetskamraterna skapas ett läge där etnicitet görs. Den beslöjade kvinnan utan slöja blir någon annan och det visar också hur sköra och yt- liga föreställningar om etnicitet är.
Sammanfattning
Till stor del har fokus på etnicitet inneburit att det ”etniska” är ett pro- blem som måste lösas och både praktiken och forskningen har varit inrik- tad mot att hitta förklaringar till den så kallade ”invandrarproblemati-
ken”. Att vara invandrare har varit detsamma som att uppbära en etnicitet och inom vård och omsorg har etnicitetsbegreppet tolkats utifrån ett es- sentialistiskt synsätt vilket lett till att den från början goda tanken med att via kurslitteraturen vidga studenters kulturella vyer kanske till och med fått motsatt effekt på grund av stereotypa beskrivningar av olika folk- grupper, kulturer och religioner.
Begreppet etnicitet är mångfacetterat vilket betyder att det kan tolkas på flera olika sätt. Det berörs dock främst av faktorer som nation, religi- on, språk och kultur. Dessa faktorer fungerar ibland var för sig som en va- riabel vid bestämmande av etnicitet men även i kombination med varan- dra. Dessa faktorer verkar dessutom i relation till hur vi som grupper och individer skapar våra identiteter och hur vi förhåller oss till vår omgivning som etniska subjekt. Etnicitetsbegreppet uppfylls av en stor osäkerhet som kan härledas till hur vi påverkas och relaterar vår bild av verkligheten via representationer. Osäkerheten i etnicitetsbegreppet har jag sammantaget valt att tolka som att etnicitet är föreställningarna om varandras identite- ter. Jag har utgått från ett konstruktivistiskt perspektiv där etnicitet anses skapas via sociala relationer snarare än att utgöra något specifik karaktä- ristika hos individen. Vi bär alla på en etnicitet men det är bara i specifika sammanhang den blir betydelsefull. Hur vi förhåller eller tvingas förhålla oss till vår etnicitet varierar främst beroende på vilka positioner vi till- skrivs och intar i relation till varandra.
Jag tror således att etnicitet är något som skapas i relationer mellan människor men att det får olika betydelse beroende av olika situationer och platser. Jag har därför bestämt mig för att förstå etnicitet som en akti- vitet, som något vi gör tillsammans och jag analyserar empirin utgångs- punkt i att etnicitet görs. När etnicitet görs i äldreomsorgen handlar det om hur personalen förhåller sig till varandra och pratar om etnicitet. Det har visat sig att stereotypa föreställningar om varandra spelar en stor roll för hur personalen beskriver varandra som etniska. Etnicitet görs framfö- rallt genom de handlingar som exemplifierar en skillnad gentemot det ”normala”.