Jag kommer att använda mig av det tidigare nämnda begreppet subjekti- vitet som ett verktyg för att studera processer, händelser och situationer i äldreomsorgen och vad det kan innebära att vara en arbetande människa inom äldreomsorgen. Förutsättningen för att använda subjektivitet byg- ger på hållpunkten att vi konstitueras som subjekt via sociala processer som gör oss till subjekt både för oss själv och för andra. Subjektivitet och identitet har i viss utsträckning använts som synonyma begrepp. Det går dock att konceptuellt skilja dem åt. Donald Hall, som i en rad olika böck- er berört subjektivitetsbegreppet, menar att en människas identitet kan beskrivas som ”that particular set of traits, beliefs, and allegiances that, in short- or long-term ways, gives one a consistent personality and a mode of social being” (Hall 2004: 3). Subjektivitet, å andra sidan, är ett begrepp som alltid medför ett visst mått av självreflektion. Här knyter Hall an till den kritiska teorins tradition när han hävdar att subjektivitet är ett kri- tiskt begrepp som inbjuder oss att fundera på ”how and from where iden- tity arises, to what extent it is understandable, and to what degree it is so- mething over which we have any measure of influence or control” (Hall 2004: 3-4). För min del finns det alltså en poäng med att tala om subjekt eller subjektpositioner snarare än om identiteter. Identitet är ett begrepp som refererar till beskrivningar av en person med vilken vi känslomässigt identifierar oss (Baker & Galasinski 2001: 28). Identiteter kan också be- traktas vara diskursivt performativa, konstruerade via en diskursiv prak- tik vilken kan ses som dramatiserad eller föreställd via normer och kon- ventioner (Butler 1990, 1993).
Alla sociala handlingar härrör ur någon form av mening eller betydel- se. Detta innebär i sin tur att våra handlingar delvis kan härledas till dis- kursiva konstruktioner av olika slag. Det är i denna mening som man kan säga att alla handlingar har en diskursiv aspekt. Äldreomsorgens praktik analyseras här som sociala, kulturella och praktiska handlingar. Men vad är det då som studeras? Det enklaste svaret på den frågan är att en diskur- siv studie är en studie av det använda språket (Wetherell, Taylor & Yates 2001a: 3). Vid diskursiva analyser hamnar det språk som associeras till ett specifikt ämne eller aktivitet i fokus. Exempelvis alla de begrepp, lagar och värderingar som skapar till exempel begreppet ”familjen”. Begreppet studeras och analyseras utifrån de olika positioner som kommit att pro- ducera begreppets allmängiltighet. Det innebär att studiet kan komma att behandla begreppet ”familjen” i en större samhällelig och historisk kon- text, och därmed också hur det är relaterad till andra begrepp inom en kultur. Precis som i det Hall (2001) kallar diskursanalysens sex olika be- ståndsdelar kommer socialkonstruktivisten att intressera sig för alla de regler, kunskaper, och bekräftanden som ingår i kunskaps- och sannings-
produktionen inom ett givet fält. Intresset ligger i hur språket blir betydel- sefullt som en del av processer och händelseförlopp. Det handlar till ex- empel om att undersöka hur klassifikationer av människor eller specifika aktiviteter får olika betydelser i samhället (Wetherell, Taylor & Yates 2001b: 7).
Hall (1997) utgår från Foucaults subjektivitetsteknologier i identitets- skapandet men väljer att utveckla begreppet ytterligare genom att resone- ra om förutsättningarna för identitetsskapandet som subjektpositioner. Det fängslande med resonemanget kring subjektpositioner är att det gene- rerar utsikter för en vidare analys av beteenden, förhållningssätt, möten och handlingar individer emellan. Överfört på omsorgsarbetet kan Halls (1997: 56) utveckling av Foucaults resonemang förstås enligt följande:
Subjektet som bärare av omsorgsdiskursen: Vilket inbegriper de sub- jekt i omsorgsarbetet som kan förkroppsliga föreställningarna om omsorg genom sina handlingar. Detta är i dagsläget kvinnliga subjekt som är be- redda att bry sig om i sörjandet för klienterna och uppträda kärleksfullt i omsorgsarbetet.
Subjektet i diskursen: Denna dimension av subjektpositionen omfattar egenskaper som tillskrivs subjektet och som läses in av omgivningen ge- nom representationen av omsorgen. Här spelar alla de förväntningar som omgivningen har på omsorgsarbetaren en stor roll. Dessa förväntningar regleras i stor utsträckning av diskurser om kvinnlighet och kärleksfull- het. Detta betyder att diskurser producerar en plats för subjektet utifrån en viss sorts kunskap och får på så sätt en mening. I detta fall är betydel- sen könad.
Betraktarens plats i diskursen. Hall diskuterar också en tredje aspekt av subjektpositionerna, nämligen den plats som skapas för betraktaren. Eftersom Hall framförallt diskuterar representationer blir denna aspekt den viktigaste för honom. I mitt arbete kommer jag att beröra denna as- pekt genom analysen av kursmaterial och bilder av omsorg.
De tre ovan nämnda dimensioner av subjektpositionerna kan inte för- stås var för sig. Subjektpositioner tas och ges via ömsesidighet i de sociala relationerna. Det går inte att avgöra vilken som är den dominerande och det är heller inte betydelsefullt. Det intressanta är att omsorgssubjektet för att bli accepterat måste leva upp till de bilder som omsorgsdiskursen gene- rerar. Beverly Skeggs (1997) har studerat hur kvinnor formeras till ”vår- dande subjekt” via vårdutbildningar och menar att:
…the caring self is produced through the negotiation and performances of subject positions given by the organization of caring courses and the caring curricula. These subject positions relate to wider discourses of caring and bring with them specific duties and responsibilities (Skeggs 1997: 56)
Detta betyder att subjektet i olika kontexter blir bärare av en viss typ av kunskap som diskursen producerar. Omsorgspersonalen blir på så sätt bärare av diskursen samtidigt som de är subjekt i diskursen och dessutom något som omgivningen kan betrakta och använda i skapandet av sina positioner. Alla tre dimensioner finns med. Personalen tar och får subjekt- positioner som är relaterade till andra diskurser om omsorgen såsom mo- derlighet och kärleksfullhet, vilket för med sig specifika uppgifter och an- svar. Personalen ska följaktligen inte endast utföra det konkreta omsorgs- arbetet, utan för att handlingen ska uppfattas som kvalitativ måste perso- nalen inta subjektpositioner som stämmer överens med våra föreställ- ningar om vad en ”sann” omsorgsarbetare är. Stuart Hall menar att alla diskurser mer eller mindre konstruerar subjektpositioner:
It is not inevitable that all individuals in a particular period will become the subject of particular discourse in this sense, and thus bearers of its power/ knowledge. But for them–us–to do so, they–we–must locate themselves/our- selves in the position from which the discourse make most sense, and thus become its ’subjects’ by ’subjecting’ ourselves to its meaning, power and re- gulation. All discourses, then, construct subject-positions, from which alone they make sense (1997: 56).
Diskurser avsätter specifika platser för subjektet. Kunskapen inom äldre- omsorgen utövas inom ramen för den diskursiva formationen, vilket ger subjektet dess position.
I likhet med Skeggs (1997: 12) använder jag subjektpositioner för att studera på vilket sätt personalen blir/formerar sig till ”typiska” äldre- omsorgsarbetare och speciellt hur genus och etnicitet kommer till uttryck i dessa positioner. Skeggs (1997) skriver att subjektpositioner är effekter av diskursen tillsammans med olika institutionella strukturer och att de därför är mer omfattande än diskurserna. Specifika diskurser påverkar subjektpositionerna genom det sätt de är organiserade via institutionella strukturer såsom exempelvis utbildning och media.
Kulturens flöde
Foucault anlägger det diskursiva perspektivet och Hall fungerar som en illustrativ förbindelse mellan teorin om meningsskapande och bilden av ”verkligheten”. Figuren nedan visar hur fem processer relaterar till varan- dra när social mening skapas inom en kultur: representation, identitet, produktion, konsumtion och reglering. Genom processerna synliggörs hur mening produceras och hur centrala element i kulturen skapar per- sonliga identiteter, subjektivitet och subjektpositioner. Figuren illustrerar
ett dynamiskt förhållande mellan fem interaktiva processer i den kulturel- la praktiken. Den kan ses som ett exempel på hur dessa fem fungerar till- sammans.
Figur 3. Kulturens flöde (Hall 1997)
Kultur handlar om delade gemenskaper och gemensamma betydelser. Halls intention med figuren är främst att förklara och redogöra för hur kultur formas. Ett annat syfte är också att exemplifiera subjektpositioner. Genom att använda figuren vill jag både förstå äldreomsorgskulturen och hur subjektifieringsprocesser skapas utifrån föreställningar om omsorg, kön och företrädelsevis etnicitet. Låt mig först kommentera de fem pro- cesserna i figuren.
Representation:
Alla kulturer använder bilder och symboler för att representera begrepp, idéer, värderingar och känslor. Ett rött hjärta är exempelvis en kulturell symbol för kärlek. På sätt reflekterar den som symbol dominerande vär- deringar och uppfattningar, såväl som konflikter och motsägelsefullheter. Identitet:
De individuella och gemensamma identiteterna är på olika sätt relaterade till andra processer inom figuren. Under vissa omständigheter kan olika aspekter av identitet (t ex kön, klass, etnicitet, sexualitet, etc.) kopplas till t ex representation på ett mer regelbundet och återkommande sätt. Exem- pel på detta är hur kvinnors identitet kommit att kopplas till olika före-
��������������
��������� ���������
���������� ����������
ställda svagheter och styrkor. Representationen av kvinnor som ”naturli- gare” omsorgssubjekt kopplas till föreställningar om moderlighet och omsorg och kan därmed relateras till en ekonomisk skillnad där kvinnas lott varit att arbeta i hemmet.
Produktion:
Denna aspekt i Halls figur återknyter till den ansats som jag beskrivit i avsnittet om den kritiska teorins inflytande på socialkonstruktivismen. Här kan vi skönja viljan att inkludera de ekonomiska grundstrukturerna i analysen av det kulturella flödet. Att exempelvis kvinnan kommit att för- knippas med hemmet och familjen kan alltså ses som delvis beroende på den ekonomiska struktur som gjort indelningen logisk och självklar. Att denna indelning idag ifrågasatts kan ses som en spegling av förändringar i de ekonomiska grundförutsättningarna i samhället. Om ekonomin inte hade tillåtit kvinnor att delta i samhällslivet hade detta alltså medfört konsekvenser för hur kvinnors identiteter hade representerats, reglerats och konstruerats.
Konsumtion:
Inom kulturen skapas olika konsumtionsmönster. Det kulturella kapitalet som Bourdieu (1977) introducerar är länkat till klassrelaterade olikheter i konsumtionen. Konsumtion handlar alltså inte enbart om kommersiell och ekonomisk aktivitet utan konsumtion är en viktig beståndsdel i den kulturella process där identiteter konstrueras och preciseras.
Reglering:
Inom kulturens flöde reglerar och sanktionerar vi handlingar, relationer, värderingar, uppfattningar och föreställningar för att skapa sammanhang (”verklighet”) och överensstämmelse mellan det jag själv gör och de bilder som representerar ”verkligheten” för mig. Ytterst fungerar juridik, moral och etik som de viktiga ”reglerarna”.
Figuren illustrerar uppkomsten av den kulturella praktiken, men jag kom- mer att använda den som en illustration för hur kulturens flöde kan rela- teras till diskurser och jag vill även fokusera på hur representationer kon- struerar subjektivitet.