Vid ett veckomöte tillsammans med chefen uppkom i hemtjänstgruppen en diskussion om problematiken med manliga medarbetare i omsorgsar- betet. Under semesterperioden över sommaren visade det sig att gruppen vissa veckor skulle utgöras av fyra manliga medarbetare av nio totalt. Detta var något som flera på arbetsplatsen reagerade mot och de menade att detta kunde skapa stora bekymmer eftersom det fanns klienter som in- te accepterade manlig personal. Arbetsledaren som också hade rekryterat
semestervikarierna höll med om att detta kunde bli problematiskt. Hon bekräftade arbetsgruppens oro och hennes argument för att vissa vårdta- gare inte kan tänka sig ta emot hjälp från manliga vårdgivare var: ”Man vet aldrig vad de (klienterna) varit med om. Därför ska man heller inte be- höva bli duschad av en man om man inte vill”. Det blev en livlig diskus- sion på mötet om den föreställda problematiken under sommaren och samtalet gick i riktningen mot att det var ett dåligt beslut av chefen att re- krytera så många män till gruppen under sommaren. Konsekvensen skulle bli att flera klienter inte skulle kunna få den hjälp de behöver. Ett vårdbi- träde utbrast plötsligt: ”Hur ska vi kunna förändra kvinnodominansen i yrket om vårdtagarna bara vill ha kvinnor och vi inte kan tvinga dem att ta emot manlig hjälp?” Detta är en högst relevant fråga att ställa. Vem ska kommunen värna om i första hand – klienterna eller personalen? Samti- digt upplevde jag att i diskussionen låg det en överdriven farhåga om att de fyra männen inte skulle klara av arbetet. En manlig personal deltog i mötet men han gav inga kommentarer. Såhär skrev jag i min dagbok när jag kom hem för dagen:
Den kvinnliga diskursen verkade starkt under diskussionen. Min reflektion är att det är en sorts cirkelresonemang som förs. Det vill säga problem som inte ens kanske existerar i verkligheten får stort utrymme. Det verkar som att män har svårt att få plats i den här verksamheten. De kan ägna sig åt ”vid sidan av” sysslor.
[Dagboksanteckning våren 2005]
I diskussionen görs frågan om män i omsorgen till en principiell fråga. Omsorgsdiskursen dominerar och det intressanta är hur den annars prag- matiska hållningen i omsorgen vänder och frågan om att klienterna inte accepterar manliga medarbetare blir ideologisk och abstrakt till sin ka- raktär. Här uppstår en intressant kontrast i omsorgsarbetet eftersom an- dra begränsningar i omsorgen gentemot klienterna oftast löses praktiskt utan teoretiska eller ideologiska förtecken. Min tolkning är att kulturen är präglad av föreställningar om femininitet som överordnat alla andra prin- ciper i omsorgsarbetet.
Män i äldreomsorgen
Det är inte särskilt vanligt med manliga medarbetare inom äldreomsor- gen, men de förekommer. Äldreomsorgspersonalen i forskningscirkeln menade att de upplevde skillnader i bemötandet från klienterna då det gäller manliga och kvinnliga kollegor. De gav uttryck för att det är precis som att männen får ett annat värde eller mening i jämförelse med de
kvinnliga medarbetarna. En intervjuad kvinna sa: ”Är det manliga läkare går det bra, men inte med manliga vårdare”. I citatet berörs en viktig ge- nusaspekt inom äldreomsorgsarbetet, vilket kan hänföras till att omsorg är så mycket mer än en handling utförd av en omsorgsarbetare och alla dessa handlingar realiseras under ständig påverkan av andra förhållan- den, såsom ålderdom, ungdom, manligt, kvinnligt, friskt och sjukt. Dis- kurser omkring ”mannen” och maskulinitet är i första hand inte att han besitter omsorgsegenskaper. Tvärtom, handlar speciellt bilderna kring ar- betarklassens män gärna om fysisk styrka och aggressivitet. Manliga lä- kare får däremot helt andra konnotationer (Bourdieu 1986). Kön blir be- tydelsefullt i äldreomsorgen därför att föreställningar om vad som är maskulint och feminint har ett symboliskt värde i relation till det kvalita- tivt goda omsorgsarbetet. Detta behöver givetvis inte betyda att mäns och kvinnors arbetsinsatser i äldreomsorgsarbetet skiljer sig åt i praktiken. Det kan dock få reella praktiska konsekvenser i omsorgsarbetet, såsom att det finns klienter som nekar att ta emot hjälp från manliga omsorgsarbetare.
Männen som jag intervjuat sa att kvinnorna ofta kallade på dem om det var extremt tunga lyft eller andra tunga arbetsuppgifter som skulle göras. En man sa: ”Kvinnorna kallar på oss (män) när någon har ramlat eller om det är tunga inköp. Det fixar vi”. Männen upplevde sig som mer fysiskt starka än kvinnorna och en man som tidigare arbetat inom indu- strin tyckte att vårdarbetet var ett mycket mindre fysiskt krävande arbete än de han tidigare haft.
I de intervjuer som jag genomfört med männen berättade de att klien- terna behandlade dem annorlunda jämfört med deras kvinnliga kollegor. Så här uttryckte en informant sig:
De äldre kräver mer av kvinnorna än av männen. Det finns många gånger som jag har kommit hem till tanter som säger att jag inte ska städa. Det ska tjejer göra och så vill de istället att jag ska sitta ner och snacka med dem. [manlig medarbetare i hemtjänsten]
I citatet ovan säger mannen att han befrias från vissa arbetsuppgifter ef- tersom kvinnliga klienter inte vill att han ska städa. Är inte dammsugning, toalettrengöring och golvtvätt att betrakta som tunga arbetsuppgifter? Här kan det uttryckas som att tanken om att männen kommer in och gör det tyngsta arbetet blir omvänd, eftersom allmänt hushållsarbete ofta är att betrakta som tungt arbete. Inom hemtjänsten blir hushållsarbetet dess- utom ofta väldigt tungt eftersom personalen måste använda den städ- och tvättutrustning som klienten själv tillhandahåller. Det är inte alltid denna utrustning håller särskilt bra standard. I ett hem som jag var med och be- sökte tvingades personalen nyttja en dammsugare vars stickkontakt var
söndertrasad och, enligt min och personalens bedömning, mycket farlig. Det ska också betänkas att inköp, städ och tvätt är något som hemtjänst- personalen gör flera gånger per dag hos olika klienter.
Männen sa att de får mycket uppskattning och också direkta fördelar jämfört med kvinnorna:
Om man är ensam kille i detta jobb som jag är… Finns det många som inte vill duscha med en kille, för det ska komma en dam. Det är bra på något sätt, så slipper jag den biten. Men istället… jag har några damer som när jag kommer till dom så har de gjort frukost till mig. De väntar med frukost till mig och jag tycker att det är jättekärt faktiskt. De har dukat fint och klätt sig fina och jag tycker att det är bra för dom för jag har vårdtagare som enbart träffar mig, ingen annan. Det är meningen att jag ska städa till henne, men när jag kommer till henne har hon redan gjort det. Allt är fint och ändå dammsuger jag till henne. Jag måste göra något, jag kan inte bara sitta där och äta frukost.
[manlig medarbetare i hemtjänsten]
När jag tvättar och städar blir många överraskade och säger: ”Oh, vad duk- tig du är. Kan du göra detta? Tvätta och mangla oj!” Vi får mycket uppskatt- ning.
[manlig medarbetare i hemtjänsten]
Citaten åskådliggör ett utrymme i omsorgsarbetet för män som förmodli- gen kvinnor inte får. Det återges att flera kvinnliga klienter har en specifik uppfattning om vilka arbetsuppgifter män är kapabla till att utföra och att det vanligen inte är av hemtjänstinriktad karaktär. Utsagorna visar att männen i flera fall slipper att göra vissa uppgifter, vilket betyder att klien- ten utför den själv, eller mer troligt att någon annan (kvinna) gör dem. Al- ternativt får männen väldigt mycket uppskattning av klienterna för de ”kvinnliga” arbetsuppgifter (städ, tvätt och disk) som de utför inom äld- reomsorgsarbetet. Männens handlingsutrymme är ett exempel på hur kön ”görs”. Heteronormen pressar kategoriseringen av kvinnor och män till att inneha olika egenskaper. Männen i äldreomsorgen har inga problem eller svårigheter med att utföra alla uppgifterna i arbetet. Det är snarare kvinnorna som ”tvingar” in dem i en normativ manlighet där män inte bör vara feminina. Detta illustrerar hur kön bestämmer individens möjliga kvalifikationer relaterat till specifika uppgifter.
Jag frågade männen hur det är med de mer intima hjälpinsatserna så- som att hjälpa en kvinna att duscha till exempel. Såhär svarade en man:
ter fyra gånger vill de att jag ska göra det. De ändrar sig och säger ok. [manlig medarbetare i hemtjänsten]
Samtidigt som männen får mycket uppskattning och kanske till och med kan få ”arbetsbesparande” fördelar i arbetet hos vissa klienter, så får de på andra plan arbeta ganska hårt för sin fullständiga access till alla arbets- uppgifter inom äldreomsorgsarbetet. Det verkar som att många kvinnliga klienter är restriktiva och noggrant inkännande i situationer då det hand- lar om att få hjälp med att duscha av en man. En intervjuad sa:
När de [klienterna] ser en kille och plus att jag är invandrare, nej det går inte direkt. Men efter en tid då vi har lärt känna varandra och pratat går det bra. [manlig medarbetare i hemtjänsten]
När kvinnliga klienter tillräckligt ofta blir tilldelade en manlig vårdare tillåter och vänjer de sig vid tanke på att det är en man som ska hjälpa dem med intimhygienen. Det kan dock tolkas som att det är svårt för män att komma in i arbetet på ”riktigt”. När som helst kan männen bli ”rata- de” av någon vårdtagare och det är något som de bara måste acceptera. Hur blir en man fullt ut en del av ett arbete när det finns ett ständigt ”hot” om att bli utrangerad?
Cecilia Åse (2000) har gjort en analys av hur kropp och kvinnlighet kommer till uttryck inom det svenska polisväsendet och skriver att kvinn- liga poliser inte blir bekräftade som kvinnliga subjekt genom att vara poli- ser. Att de är ordningspoliser gör dem tvärtom okvinnliga. Däremot kan män bli mer manliga genom att vara poliser (Åse 2000: 70). En liknande tolkning kan göras av maskulinitet inom omsorgen. Männen som arbetar inom äldreomsorgen tenderar att inte bli fullt ut accepterade i alla situa- tioner och både klienter och kollegor kan ha svårt att bekräfta dem som manliga subjekt. Kvinnorna blir däremot bekräftade som än mer kvinnli- ga genom sitt yrkesval. Åse gör tolkningen att om kvinnorna inte är kvinnliga förlorar männen i manlighet och på samma sätt kan det vara in- om äldreomsorgen, fast tvärtom. Det vill säga om männen inte är manliga förlorar kvinnorna sin kvinnlighet. Femininitet var något som tydligt upp- rätthölls i omsorgsarbetet och i mina fältanteckningar har jag skrivit:
Männen har en knapp plats i denna kvinnliga diskurs. Manliga kollegor ses som annorlunda och allt avvikande de gör kopplas till kön.
[Dagboksanteckning våren 2005]
Om någon av männen gjorde minsta lilla misstag relaterade de kvinnliga kollegorna genast detta till att det måste bero på hans kön. Det kunde röra
sig om småsaker så som att spilla te eller kaffe i fikarummet, glömma nå- gon mindre arbetsuppgift till större saker som direkta personliga påhopp av deras personlighet som typiskt manlig.
Det kan uttryckas som att männen i hemtjänstgruppen var marginali- serade. De pratade inte speciellt mycket, varken på mötena eller annars. När de pratade eller uttalade sig kom ofta kommentarer som syftade till deras kön. Kvinnorna var måna om att upprätthålla en skillnad mellan män och kvinnor genom att kommentera männens typiska manligheter. Detta kan kanske få den konsekvensen att män oftare håller en låg profil på arbetsplatsen. En intervjuad man sa: ”Vi killar som jobbar i vården, jag tror alla vet att vi har lite distans. Man är lite försiktig kanske.”
Det bedrivs en slag kamp mellan könen inom äldreomsorgen, en kamp som handlar om att säkerställa femininitet och maskulinitet. Både män- nens och kvinnornas uttalanden om och till varandra kan anses vara väl- digt könsstereotypa. Kvinnor och män gav uttryck för att det fanns en skillnad i sättet att utföra arbetet och att denna skillnad var en konsekvens av kön. Kvinnorna sa ofta att manliga kollegor inte kunde se helheten i arbetet. Ett exempel som kan utgöra en förklaring till varför kvinnorna inte upplevde att männen såg helheten i arbetet kan bero på att männen sa sig göra arbetsuppgifterna fortare. Detta väcker troligen misstänksamhet hos kvinnorna om hur arbetet utförs. En av de intervjuade männen sa:
Det jobb som tar mig 20 minuter kan ta en kvinna en timme och kvinnorna säger att vi är så snabba. Kvinnor är mer pedanta och vill att allt ska vara perfekt. Vi är mer rakt på sak.
[manlig medarbetare i hemtjänsten]
Att männen ansåg att de kunde arbeta snabbare än kvinnorna kan vara en effekt av att män inte krävs på helheten av klienterna. Därför kan de också prioritera bort vissa saker och göra jobbet fortare. Ett annat citat om tiden är:
Det går mycket bättre att arbeta med killar. Vi förlorar ingen tid eftersom att det inte är något snack. Vi killar är mer praktiska. Men tjejerna har en ten- dens att göra allt tillsammans. De har svårt att dela upp arbetet mellan sig. [manlig medarbetare i hemtjänsten]
Effektivitet i arbetet är kanske inte med nödvändighet att arbete görs på kortast tid. Det är väldigt svårt att avgöra vad som är ett effektivt arbete och vad som är kvalité i äldreomsorgen, eftersom det är så varierande från dag till dag, från person till person. Kvinnor och män i äldreomsorgen uppger dock att de upplever en skillnad mellan könen i hur arbetet utförs.
Frågan är i vilken utsträckning ett sådant särskiljande går att spåra i prak- tiken. När kvinnor och män talar om varandra verkar normativa före- ställningar och det blir omöjligt att undvika effekten av hur kön ständigt är en görande process. Jag frågade i intervjuerna med männen om de an- såg att äldreomsorgen är ett kvinnoyrke och en av männen svarade:
Ja, det är ett kvinnoyrke. Det är därför som vi tjänar så lite, eftersom det är kvinnor. Hade det varit män hade vi haft mycket mer. Och man märker att hela samhället funkar så att vi lever i en manlig värld. Världen är för män, det är otroligt men det är så. Till och med Gud är man!
[manlig medarbetare i hemtjänsten]