Diskurs är egentligen ett lingvistiskt begrepp som i sin enkelhet betyder ”sammanlänkade passager av såväl tal som skrift” (passages of connected writing or speech). Foucault gav det en annan mening och han ansåg att diskurs är en samling uttalanden vilka utvecklar ett språk för hur det talas om – ett sätt att presentera kunskap om – en specifik fråga i en specifik historisk tid (Hall 1997). Foucault menade att diskurser (det reglerade sättet att tala) erbjuder oss en uppfattning om världen och en subjektifie- ring där kunskap relateras till den reglerande makten av diskurserna. Det- ta innebär att genom talet subjektifieras vi av den rådande diskursen i re- lation till den ordnande makten.
Till skillnad från Hackings diskussion av sociala konstruktioner som objekt för idéer, talade Foucault (1972, 1977) om förståelse av verklighe- ten med utgångspunkt i subjektet. För Foucault är det själva subjektifie- ringsprocessen och dess förhållande till vad han kallar diskurser som är kärnan i den socialt skapade verkligheten. Tingen existerar men får endast mening och blir objekt genom kunskap via diskurser. Den centrala ut- gångspunkten för Foucault blir därför de sätt och tekniker (praktiker) ge- nom vilka kunskap förmedlas och når en slags allmängiltighet. Han kom- mer därför ofta in på olika resonemang som berör meningsskapande och representationer. Det är genom representationer kunskap vinner allmän- giltighet och därmed också makt. Denna makt kommer i första hand till uttryck i de subjekt som diskurserna ger upphov till. Foucault menar med andra ord att människan såsom den ser på sig själv egentligen är resultatet
av en subjektifiering i relation till rådanden sanningar och föreställningar. När Foucault exempelvis talar om övergången från ett feodalt rättssystem där kungens makt var direkt och brutal men ofta tillämpades på ett arbi- trärt sätt till ett modernt rättsystem utan tortyr och offentliga avrättning- ar, menar Foucault att vi missar själva grundvalen för denna förändring om vår slutsats stannar vid konstaterandet att det moderna samhället är mer humant. Foucault menar istället att människans väsen förändras i och med övergången till absoluta rättsprinciper. Den nya ordningen möjliggör ett nytt sorts subjekt. Detta subjekt är kopplat till förändringar både i samhällets ekonomiska grundvalar men framförallt i de kunskapsprakti- ker som gör det möjligt att generera nya sanningar (Foucault 1977).
Foucaults klassiska benämning för detta förhållande är ”makt/kun- skap”, där snedstrecket får beteckna att det inte går att separera dessa storheter åt. Foucaults diskurser är därför aldrig isolerade till enbart ett uttalande, en text, en händelse eller ett ursprung. Samma diskurs beståen- de av ett sätt att tänka eller ett sätt att framställa kunskap på kommer att genomsyra en rad texter i en rad olika sammanhang. Foucault menar att kunskap om världen är en fråga om hur betydelse och mening tillskrivits olika fenomen och att det därför är diskurserna och inte tingen i sig själv, som vår kunskap ytterst handlar om. Den stora skillnaden mellan Hack- ing och Foucault går vid deras syn på vilket förhållande diskurser respek- tive idéer har till subjekten. För Hacking existerar människan före sina idéer om världen; för Foucault är det just diskurserna som gör människan till ett subjekt. Vi kan därför enligt Foucault inte separera människan från sina idéer på det sätt som Hacking gör. Samhällets olika disciplinerings- mekanismer skapar den människa som underordnar sig de sanningarna som genom denna subjektifiering vinner allmängiltighet. Vår individuali- tet härrör enligt Foucault därför i vår underkastelse av dessa kunskaps- system. Detta medför i sin tur att vi måste erkänna maktens produktivitet: The individual is no doubt the fictitious atom of an ’ideological’ representa- tion of society; but he [sic] is also a reality fabricated by this specific techno- logy of power that I have called ’discipline’. We must cease once and for all to describe the effects of power in negative terms: it ’excludes’, it ’represses’, it ’censors’, it ’abstracts’, it ’masks’, it ’conceals’. In fact, power produces; it produces reality; it produces domains of objects and rituals of truth. The in- dividual and the knowledge that may be gained from him [sic] belong to this production (Foucault 1977: 194).
Foucault beskriver ett subjekt som en individualiserad produkt av makt. Av citatet ovan framgår tydligt att makt inte enbart är en negativ meka- nism av kontroll utan en nödvändighet för skapande av självet. Den disci-
plinerande makten i skolan, arbetsorganisationer, fängelser, sjukhus ska- par subjektivitet på en individuell nivå (Baker & Galasinski 2001: 31).
Stuart Hall är sociolog och har kommit att tolka Foucaults diskussion av bilder, texter, språk och diskurser som ett ”system av representation”. Han har också gjort försök att omsätta Foucaults genealogiska metod7 till
en mer metodologiskt tillgänglig och användbar teori. Hall (2001: 73-74) menar att studier av diskurserna om till exempel ”vansinne”, ”straff” eller ”sexualitet” måste inneha följande beståndsdelar för att man ska kunna tala om en diskursiv analys:
1. uttalanden om ”vansinne”, ”straff” eller ”sexualitet” vilka ger oss en utmärkande sorts kunskap om dessa;
2. regler som bestämmer typiska sätt att prata om de här ämnena men som också utesluter andra sätt, det vill säga reglerna som styr det som är ”sägbart” eller ”tänkbart” om vansinne, straff eller sexualitet vid en särskild historisk tid:
3. ”subjekt” som på något sätt personifierar diskursen – den vansinni- ge, den hysteriska, den kriminelle, den avvikande, den sexuellt per- verse; med de förväntade attribut som vi antar att dessa subjekt bör ha, givna på det sätt vilket kunskap om begreppen är konstruerade vid den tidpunkten;
4. kunskap om hur begreppen genererar auktoritet (makt), ett sätt att förkroppsliga ”sanningen” om dem vilket konstituerar den ”verkli- ga sanningen” vid typiska historiska tidpunkter;
5. praktik för hur subjekten ska hanteras, medicinsk behandling för de vansinniga, straffreglementen för skyldiga, moralisk disciplinering av sexuellt avvikande, vilkas uppföranden blir reglerade och organi- serade i enlighet med dessa idéer;
6. erkännande av att andra diskurser kommer att uppträda vid en an- nan historisk tidpunkt och ersätta de existerande. Öppenhet inför nya diskursiva formationer, nya begreppsliganden av ”vansinne”, eller ”straff”, eller ”sexualitet”, nya diskurser med makt och aukto- ritet, att reglera ”sanningen” och sociala praktiker kommer att ut- vecklas.
När Hall sammanfattar Foucaults genealogiska analys av diskursiva for- mationer på det här sättet, både förenklar han den och gör den praktiskt användbar inom samhällsvetenskap och humaniora. Hall synliggör i sina sex punkter samband mellan faktorer vilka genererar potentiella möjlig- heter för att utforska andra diskurser än den kring vansinne, straff eller sexualitet. Den nyfiknes frågor blir: Är äldreomsorgen en diskurs? Är etni- citet en diskurs?