I diskussioner om äldreomsorgen kan det vara betydelsefullt att fundera över vem som är den mest utsatta parten; klienten eller omsorgsarbeta- ren? Frågan är självklart retorisk. Relationer och möten mellan hjälparen och den hjälpbehövande är så olika från situation till situation, från män- niska till människa, att frågan i det närmaste är obesvarbar. En person som behöver hjälp är automatiskt i underläge, även om maktrelationerna i enskilda relationer kan variera. Men frågan kan ändå motiveras genom att den lyfter fram de outtalade krav som dagligen möter omsorgsarbeta- ren. Svaret på frågan måste istället handla om hur samhället ser på utsatt- heten i arbetet och hur det ska hanteras. Jönson (2006) kan konstatera att när medierna talar om vårdskandaler blir vi mer moraliskt upprörda över
enskilda aktörers handlande än de förhållanden som beskrivs i strukturel- la termer. Allmänhetens bild av omsorgen är sådan att våldsamma reak- tioner blir ett faktum så snart föreställningarna om den goda omsorgen kommer på skam. Förklaringar som hänvisar till strukturer, kulturella system eller arbetets organisation kan till och med uppfattas som försök att kväsa eller avleda upprördheten (Jönson 2006: 240). Debatt och dis- kussion om omsorgen och hur föreställningar om den påverkar oss bör lyftas. Hur ska omsorgen hanteras professionellt? För att behandla frågan måste flera aspekter av omsorgen tas med och där är omsorgsdiskursen ett sådant.
Omsorgsarbetet är starkt influerat av kärleksfullhet eftersom allmän- hetens normer ställer sådana krav. Samtidigt måste personalen sätta grän- ser för att uppfattas som professionella. Professionella är personalen dess- utom när de utför arbetsuppgifterna efter egna omdömen och erfarenhe- ter. Detta sammantaget blir en motsägelsefullhet i relation till lönearbetet och de förväntningar, krav, rättigheter och skyldigheter som ett lönearbete ställer på individen. I figuren 10. illustreras omsorgens motsägelsefulla krav.
Kärlek/ömhet Allmänheten/ normativ Erfarenhet Arbete Balans och gräns/
diskursiv Profession
Figur 10. Omsorgens motsägelsefullhet
En mer mångskiftande tolkning av omsorgen behövs för att öka professi- onaliseringen av yrket. En sådan omtolkning skulle också vara till fördel för yrkesutvecklingen och kvalitén i omsorgen. En utökning av persona- lens kunskaper i medicin, psykologi, psykiatri och ergonomi är några vik- tiga utbildningsområden. Utbildningen skulle kunna ske på bekostnad av husmoderskunskaperna och föreställningen om det moderliga och kvinn- ligt könade ormsorgsarbetet. En innovativ tanke är att se äldreomsorgsar- betaren som en specialist istället för generalist (Aronsson & Astvik 2000). Detta skulle förstås omfatta stora strukturella förändringar av äldre- omsorgsarbetets organisering.
Konkreta konsekvenser av den kärleksfulla omsorgsdiskursen är att kärleken i sin varma och innerliga form kan skapa osäkerhet i arbetet. Framförallt kan det generera situationer där personalen inte vet om de i sin yrkesroll är privata eller professionella. Det leder i sin tur till svårighe- ter med att uppnå den balans som är så grundläggande i omsorgsarbetet.
Samtidigt som personalen måste värna om sin egen integritet är de ytterst ansvariga för att Socialtjänstlagens portalparagrafer uppfylls (se kapitel 3). Ett annat sätt att angripa omsorgsproblematiken är att dekonstruera begreppet omsorg och i och med det att ifrågasätta den könade realitet som omsorgsdiskursen ger upphov till. Om vi i framtiden på ett mer adek- vat sätt kan ta oss an omsorgsbegreppets utmaningar kan vi också bättre förstå de livs- och arbetsvillkor som påverkas av en könad förståelse av omsorg. I detta sammanhang hade det varit av stort värde att kunna avfe- minisera omsorgsarbetet, dels för att män med större självklarhet skulle finna sig till rätta i yrkesidentiteten, men också för att omsorgsarbetets privata, dolda och delvis oavlönade aspekter då blir synliga.
Sammanfattning
Äldreomsorgsarbetet är kategoriserat som ett kvinnligt känsloarbete. Inte för att kvinnors känslor utgör en essentiell nödvändighet för utförandet av arbetet utan för att omsorgsarbetet har en specifik historia som är kopplad till föreställningar om kvinnor som mer ombesörjande och vår- dande än män. Denna föreställning om omsorgen är en del av vår verklig- hetsuppfattning, den är med andra ord en del av de föreställningar som tillsammans skapar vår verklighet. Kravet på kärleksfullhet formuleras dessutom ofta med starka moraliska undertoner i såväl litteratur som bil- der som beskriver omsorg.
Ett moraliskt krav på kärleksfullhet i omsorgsarbetet ”tvingar” perso- nalen att ständigt hantera dessa krav på kärlek med att sätta upp gränser
gentemot vårdtagarna, eftersom känslorelationerna annars hotar att bli för belastande. Därför pratar äldreomsorgspersonal mycket om balans och gränsdragningar i sitt arbete, vilka till övervägande delen handlar om hur de sätter gränser för att inte bli för personligt involverad i klienternas liv. I alla dessa situationer laborerar äldreomsorgspersonalen med mora- liska överväganden, ibland räcker inte moralen till och då kan personalen begå övergrepp mot klienterna. Medierna fångar gärna upp händelser som de kallar ”vårdskandaler” och dessa fungerar som påminnelser om det moraliska tryck som personalen faktiskt arbetar under. Men de funge- rar också disciplinerande och hjälper oss att komma ihåg hur vi vill att en kvalitativt god äldreomsorg ska se ut.
I det här kapitlet har jag inte velat föra något slags försvarstal för de personer som faktiskt begår övergrepp mot sina klienter. Min diskussion av de beskrivna fallen ska inte tolkas som ett beskydd av den personal som utför kränkning, våld och övergrepp mot klienter. Däremot är det viktigt att framhålla att det finns en filosofisk dimension i omsorgsarbetet som man kan närma sig inom ramen för en diskursanalys. Ett sådant per- spektiv kan vidga förståelsen de specifika villkor som omsorgsarbetare verkar under. Inte minst tänker jag då på den problematiska gränsen till de egna känslorna och det ständiga gränsdragandet som arbetet tycks för- utsätta. Kan en diskussion om omsorgsdiskursen komma åt orsakerna till övergrepp och kränkningar? Ja, jag tror att ett perspektiv på omsorg som utgår från personalens praktik och villkor öppnar en möjlighet till att för- stå och därmed förändra en arbetssituation som i mångt och mycket byg- ger på outtalade regler och förhållningssätt. Jag har snarare velat tydlig- göra omsorgsarbetarnas mycket svåra arbetsuppgift och lyfta fram de as- pekter i omsorgen som gör arbetet så komplext. De är ingen enkel arbets- uppgift att vara professionellt kärleksfull. Ändå klarar de flesta inom äld- reomsorgen faktiskt av sitt arbete.
Jag har också sett det som min uppgift att illustrera hur andra uppgif- ter än de som vi normalt förknippar med kärlek och ömhet faktiskt också kan betecknas som ”kärleksfulla” handlingar. Personalen inom äldre- omsorgen utför ett arbete som för många äldre betyder oerhört mycket för deras dagliga livsföring. Även om samhället i stort (och personalen själva) ofta framhåller det specifikt kvinnliga i omsorgsarbetet, menar jag att omsorgsarbetet i sig skulle vinna på en avfeminisering. Synen på arbe- tet skulle förändras radikalt om detta kunde låta sig göras. Samtidigt skulle detta typiska kvinnoarbete kunna ”uppvärderas”. I nästa kapitel kommer jag att diskutera kvinnligheten i arbetet och hur kvinnor faktiskt är väldigt måna om att upprätthålla bilden av äldreomsorgsarbetet som just ”kvinnligt”.