Aronson, Astvik & Tulin (1998) har i en studie av förtidspensionerade och ålderspensionerade vårdbiträden visat att gränssättningar gentemot klienterna tros vara en viktig faktor för att personalen ska klara av klient- arbetet. De förtidspensionerade angav att de i högre utsträckning än de ålderspensionerade hade känslor av otillräcklighet och skuld, vilket för- fattarna tolkat som att de ålderspensionerade varit bättre på att sätta gränser än de förtidspensionerade.
Gränsdragningarna i omsorgsarbetet går ofta ut på att få balans mel- lan att förmedla kärleksfullhet och att upprätthålla en professionell yrkes-
etik. Enkelt uttryckt kan det handla om huruvida personalen ska agera amatörer eller vara professionella. Det är också mellan dessa båda ytter- ligheter diskussionen brukar stå när det gäller frågan om för- och nackde- lar med professionaliseringar (Gynnerstedt 1993: 53). Kanske gäller detta i synnerhet omsorgsarbetet, eftersom det till stor del är uppbyggt kring föreställda handlingar i form av värme, omtanke, empati och respekt. Samtidigt är omsorgsarbetet ett lönearbete styrt av arbetsrättsliga lagar och regler, vilka genererar gränser baserade på en helt annan logik än den som gäller yrkesetiken. En deltagare i forskningscirkeln uttryckte proble- met så här: ”Det känns lite skumt ibland när man kommer till en vårdta- gare som påpekar att man inte ler”. I mötet mellan vårdtagaren och vård- givaren uppstår det förväntningar. Dessa förväntningar handlar om hur de båda parterna bör vara och förhålla sig till varandra och dessa är i sin tur uppbyggda kring föreställningar om omsorgen och på vilket sätt en omsorgsarbetare bör vara. Jag tolkar förutsättningarna som en diskursivi- tet vilken ligger till grund för omsorgsarbetet sammansättning, det vill sä- ga hur olika föreställningar, handlingar och kunskap skapar den uppfö- randemoral som är basen för omsorgsarbetets praktik.
Det jag uppfattar som problematiskt med en stark kärleksframställ- ning i representationer är att den inte på ett mer nyanserat sätt utvecklar och förklarar vad kärlek inom äldreomsorgen i praktiken kan innebära. Ute i verksamheten såg jag att kärleken fanns men att den tog sig helt an- dra uttryck än de bilder och formuleringar som vi hittills sett prov på (jag tänker närmast på beskrivningarna av omsorg som de olika läroböckerna gav prov på i det förra kapitlet). I omsorgsarbetet kan exempelvis ”kärle- ken” inte enbart tolkas in som något varmt och innerligt utan uppträder under andra förutsättning än det som traditionellt förknippas med den goda omsorgen. Den så kallade kärleken i omsorgen kan istället verka fostrande. Att bry sig om i sörjandet för med kvalitet kan därför innehålla andra villkor än den omsorg vilken beskrivs som en kvinnlig förmåga att ge värme, omtanke och tröst. Andra kvalitéer kan vara:
• Fostran
• Moraliska gränsdagningar • Distanserad närhet
Konkret kom detta till uttryck genom:
Förmaningar: ”Du måste ta dina vattendrivande tabletter.”
Upplysningar: ”Du kan inte lämna deklarationsblanketten på det gamla vanliga stället, eftersom den postlådan är borttagen.”
Gränsdragningar: ”Jag kommer inte till dig om du inte är nykter.” Hjälpsamheter: ”Jag kan köra dig till stan och hjälpa dig att köpa under- kläder.”
Bekräftelser: ”Jag förstår att du har ont”, ”Jag vet att du känner dig en- sam”.
Nedan visar jag två bilder av vanliga situationer i hemtjänstarbetet. På den ena får en man hjälp med att få ögondroppar och på den andra får en annan man hjälp med att plocka fram frukosten.
Ögondroppar (foto: Linda Lill)
Det här är bara några exempel på vad ”kärleksfulla” omsorgshandlingar kan innehålla och flertalet omsorgshandlingar utförs utan större kropps- kontakt. Omsorg som kärleksfull praktik skulle kunna betraktas som en ideologi vilken främst är verklig i vår föreställningsvärld. Sörensdotter (2004: 53) menar att romantiserandet av omsorgen förstärker rådande könsroller och detta tror jag är en betydelsefull aspekt i diskussionen kring omsorg. Kvinnor förknippas med det ombesörjande subjektet och i och med det tillskrivs kvinnor specifika förmågor som gör dem bättre rus- tade att ta hand om andra. Figuren nedan illustrerar omsorgens förutsätt- ning utifrån föreställningen om den samt dess konkreta premisser. Som det ser ut idag är det en given omständighet att samtliga variabler uppfylls för att omsorgsarbetet ska anses utfört med bästa kvalitet.
Omsorg Uppgift
Kärlek Moral
Kvinnlig erfarenhet Balans och gräns Figur 9. Omsorgens förutsättning
I vilken annan profession förutom barnomsorgen kommer kärleken upp som ett anspråk på arbetstagaren? Frågan är synnerligen viktig i en dis- kussion om omsorgsarbetets professionalism och yrkesetik. Därför bör kanske frågan ställas om och när kärlek blir relevant för omsorgen. Måste äldreomsorgsarbetet innehålla kärlek? I dagsläget blir svaret på frågan med nödvändighet ”Ja”. Omsorgsarbetet måste innehålla kärlek! Före- ställningen om omsorgen kräver nämligen detta. Det som komplicerar frågan är att föreställningen om omsorgsarbetets kärleksfullhet i hög grad står i motsatt förhållande till föreställningen om professionalism. Att äls- ka är inte i någon mening en profession, eftersom professionens förutsätt- ning är arbetet. Kärleken tillhör i motsats till arbetet privatsfären. Här ut- görs omsorgsarbetet av en rejäl motsägelsefullhet eftersom det faktiskt är ett yrke.
Men omsorgsarbetet innehåller många arbetsuppgifter, där flera av dem kräver medicinska, psykologiska och ergonomiska kunskaper. Astvik (2003: 10) poängterar i sin studie om förutsättningar för omsorgsfulla möten i hemtjänsten att det saknas empiriska studier som skulle belägga vikten av en ökad professionalisering av omsorgspersonalen. Hon kan dock med hjälp av sina resultat visa på att det finns behov av mer utbild- ning hos personalen. Astvik har gjort ett flertal studier med inriktning på äldreomsorgspersonal och har främst kommit fram till att personalen uppvisar bättre hälsoupplevelser när de får arbeta med mer specialiserade
arbetsuppgifter, framförallt i kombination med handledning. Tillsammans med Astvik är Aronsson (2000) skarp i sin kritik av den traditionella upp- fattningen att äldreomsorgspersonalens arbetsuppgifter bör vara generel- la, det vill säga omfatta alla delar av omsorgsarbetet. Författarna menar att ett sådant förhållningssätt inrymmer en ”kvinnlig” beskrivning av om- sorgen och anser att forskningstraditionen inom fältet starkt företräder ett normativt synsätt där denna kvinnlighet förstärks genom att relatio- nen mellan vårdbiträdena och vårdtagarna feminiseras och där persona- lens erfarenhetsbaserade ”husmoderskunskaper” värderas högt (Arons- son & Astvik 2000: 4). Istället visar deras studie att vårdbiträdenas arbete är både intellektuellt och emotionellt krävande och att osäkerhet och brist på kunskaper framstår som viktiga anledningar till stress. De förespråkar därför en ökning av professionellt baserade kunskaper hos omsorgsarbe- tarna, samt utvecklandet av ett stödjande nätverk för personalen som har till uppgift att verka för en god arbetsmiljö och omsorgskvalitet (Arons- son & Astvik 2000: 46).
Höga moraliska krav på kärleksfullhet kan alltså vara förklaringen till att vård- och omsorgspersonal i större utsträckning än andra yrkesgrup- per tvingas arbeta med känslor som kräver specifika arbetsuppgifter utan- för ”arbetsbeskrivningen”. Hemtjänstpersonal måste ofta frångå detalje- rade arbetsbeskrivningar för att deras arbete ska fungera i praktiken. Sys- temet fungerar därför att personalen inte strikt och slaviskt följer reglerna, utan går klienterna till mötes och använder sitt eget omdöme (Jönson 2006: 103). Detta förhållningssätt till arbetsbeskrivningarna betraktas in- om äldreomsorgen som en professionell inställning till arbetet, något som i sig borde vara en varningssignal. Man kan ju fråga sig om det finns ett annat arbete där det uppfattas som professionellt att inte följa arbetsbe- skrivningen?