Med den kinesiska statsapparatens allt svagare kontroll över det stora riket och det kontinuerligt ökande trycket från västerländska makter följde inte bara ett större utländskt inflytande i kejsardömets periferi, utan också en tilltagande kinesisk närvaro i omvärlden. Till följd av krig, uppror, översvämningar och missväxt, var det från och med 1840-talet allt fler kineser som lämnade sitt hemland – många för alltid – i hopp om ett bättre liv. Framför allt sökte de sig till områdena runt Stilla havet: den ostindiska övärlden, Australien, Hawaii, Kalifornien och Sydamerika.51
Särskilt i västra USA blev ”den kinesiska frågan” ett omdebatterat ämne under decennierna efter 1850, allteftersom immigranterna bilda-de familjer och byggbilda-de upp permanenta kolonier, s k Chinatowns. Den växande oron över invandringen berodde på att kineserna accepterade lägre löner och ofta var mer disciplinerade arbetare än anställda av euro-peiskt ursprung, och det var inte ovanligt att arbetsgivare på Hawaii och i Kalifornien använde etniska motsättningar mellan olika grupper – ki-neser, portugiser, japaner m fl – för att hålla nere lönerna och motverka strejker. Diskussionerna om (och behandlingen av) immigranterna från Kina kom därigenom alltmer att präglas av föreställningar om kineser och européer som helt olika, väsensskilda ”raser”.52
Denna utveckling avsatte också spår i de svenska reseskildringarna från Kina. Rent allmänt noterades ofta att kineserna, som ju annars troddes vara djupt fästa vid sitt hemland, börjat emigrera i stort antal till både kringliggande områden och mer avlägsna länder. Mer konkret anmärkte svenskarna, särskilt fram emot 1870, att de kinesiska invand-rarna börjat spela en framträdande och på vissa håll (fr a i Sydostasien) helt dominerande roll inom handeln och hantverkssektorn. Detta an-sågs också överensstämma väl med vissa drag i kinesernas
”nationalka-––––––––––––––––––––
51 Spence 1990, s 210–15.
52 Ronald Takaki, Strangers from a Different Shore: A History of Asian Americans (New York 1990), s 21–42, 79–94 och 99–110.
raktär”: arbetsamhet, vinningslystnad och sammanhållning inom den egna gruppen.53
Medan utvandringen alltså egentligen var ett tecken på kejsardömets svaghet i den meningen att människor emigrerade på grund av allt säm-re levnadsförhållanden och samhällets oförmåga att upprätthålla ord-ning och stabilitet, var det inte alltid så som de svenska resenärerna uppfattade situationen. Snarare kände de en vag oro inför den stadigt växande ström av kineser som sökte sig utomlands, framför allt då den ökande närvaron i USA och Australien. I dessa sammanhang nämndes ofta den enorma folkmängden i Kina, och ord som ”översvämning” av andra länder dök upp i diskussionen.54
Men vad resenärerna än tyckte om kineserna som folk, och även om de med vagt obehag kommenterade framväxten av kinesiska kolonier och Chinatowns runtom i världen, är det klart att de inte alltid hade samma uppfattning som många västerlänningar i de berörda områdena. Flera resenärer nämnde att kineserna i Australien, Sydamerika och Kali-fornien behandlades med förakt och avsky, och med viss sympati be-skrevs hur kineserna lurades till slavliknande arbetsförhållanden eller tvingades betala långt högre skatter än andra grupper. Som exempel på det berättade Egerström hur hela skeppslaster kineser lockades till de vidriga guanogruvorna utanför Perus kust under falska förespeglingar om att få resa till guldruschens Kalifornien, och han tillade: ”De olyck-ligas bestörtning över detta bedrägeri kan man lätt föreställa sig, och sa-des flera ha i förtvivlan dödat sig själva. Dessa och dylika förhållanden hade naturligtvis hos Asiaterna ej verkat någon vänskaplig känsla för den vita racen.”55
Sådana uttryck för förståelse eller sympati samsades dock, som fram-gick ovan, med en tilltagande oro för hur länge den kinesiska emigra-––––––––––––––––––––
53 Andersson, 2:166–67 och 3:184–85 och 228; Egerström, s 67–69 och 265; Skogman, 2:114, 120 och 145–46; Bæckström, s 342; Annerstedt 1869b, 2:56–57; och id 1871, s 28–29.
54 Framför allt betonades riskerna för en ”översvämning” i Annerstedt 1869b, 2:56–57, och id 1871, s 28–29, men de nämndes även i Andersson, 2:167 (”Det är också alldeles för-vånande i huru ofantliga skaror dessa den gamla världens söner draga över till den nya”) och 3:228; Skogman, 2:114; och Egerström, s 68.
tionen skulle pågå och vad den skulle leda till. I dessa diskussioner om den framtida händelseutvecklingen ställdes förhållandet mellan Kina och Västerlandet på sin spets, och det var här de stora skillnaderna mel-lan olika resenärers Kinabilder blev som mest påfalmel-lande. I de flesta rese-skildringar berördes visserligen ämnet bara kortfattat, men tre av förfat-tarna tog upp det mer utförligt – och kom fram till vitt skilda slutsatser.
Det som förorsakade Anderssons reflektioner i frågan var Kinas (som han såg det) slutenhet mot européerna: ”Skall Kina evigt förbliva slutet för Europa, skola icke de båda folken, som nu så länge gått bredvid var-andra, obekanta och fientliga, en gång mötas och ömsesidigt utbyta det goda, som finnes hos vartdera?” I sitt försök att besvara frågan under-strök Andersson att Kina var ett enormt och heterogent land med många folkgrupper, inre spänningar och en politisk oro som i skrivande stund fått hela provinser i det inre av landet att skakas av våldsamma uppror (d v s Taiping). Därför var det rimligt att anta att kejsardömet ”står nära en skakning i sina grundvalar och en omstörtning” som skulle öppna landet för europeiskt inflytande, menade Andersson.56
Men även om han ”fullt och fast” trodde att dynastin var på väg att falla, så var han pessimistisk om västerlänningarnas utsikter att definitivt öppna upp Kina. Till att börja med, ansåg Andersson, drevs det pågåen-de upproret snarare av ”pågåen-det gammal-kinesiska partiet”, som ville störta den utländska Qingdynastin och helt stänga landet för europeisk handel och mission. Skulle rebellerna vinna så skulle ”kinaismen ännu renare och skarpare återställas än den nu är”. Dessutom var Kina genom sin storlek och mångfald helt och hållet självförsörjande; Europa hade inget Kina behövde, medan Kina hade många produkter och råvaror som väs-terlänningarna blivit helt beroende av men inte kunde få tag på någon annanstans. Kineserna hade helt enkelt ingen anledning att frivilligt släppa in européerna i sitt land, konstaterade Andersson.57
Hans reskamrat Skogman såg annorlunda på situationen. Som redan framgått var han grundligt övertygad om den europeiska överlägsenhe-ten och, inte minst, västerlänningarnas rätt att vid behov ”näpsa” över-modiga kineser. För honom var Taipingupproret ett tecken på att Kina ––––––––––––––––––––
56 Andersson, 3:165–67.
stod inför ”en stor omvälvning” framdriven av ”religion [d v s kristen-domen] och handel”. Till stöd för sin åsikt påpekade Skogman att Tai-pingrebellerna bekände sig till kristendomen (i anpassad kinesisk ver-sion, men ändå), anspråk som Andersson avvisat som ett genomskinligt försök att få europeiskt stöd i kampen mot regeringen. Skogman såg emellertid också paralleller till den förvandling som Japan troligen stod inför, vilket väl syftade på att USA med hot om våld hade öppnat Japan för utländsk handel 1853–54.58
Både Andersson och Skogman betonade alltså, mot bakgrund av Opiumkriget och Taipingupproret, att det stora riket var allvarligt för-svagat av inre motsättningar. Men medan den förre tycks ha menat att landet var starkt nog att efter dynastins fall hålla européerna ute, verkar Skogman ha varit övertygad om att västerlänningarna stod på tröskeln till ett slutgiltigt genombrott i försöken att underkuva kejsardömet.
En tredje åsikt, mycket annorlunda från dessa båda, företräddes fem-ton år senare av Herman Annerstedt. Som handelsagent var han främst intresserad av ekonomiska frågor, och det var ur det perspektivet han först betraktade Kinas situation. I sina rapporter prisade han kineserna för deras outtröttliga arbetsamhet, deras skicklighet som hantverkare och deras sinne för affärer. På alla områden som inte krävde kapital och maskiner, menade Annerstedt, var kineserna överlägsna andra folk. De-ras framgångar, också när det gällde att utkonkurrera europeiska affärs-män i Östasiens hamnar, var dessutom helt rättvisa eftersom den bäste mannen, enligt god frihandelsanda, alltid förtjänar att vinna.59
Men så småningom blev Annerstedt orolig över vad han såg. Alla de goda egenskaper han tyckte sig finna hos kineserna bottnade nämligen ytterst i en outplånlig materialism som för en europé var föraktlig. Allt-mer betonade Annerstedt att västerlänningar och kineser var två olika folk som helt enkelt inte kunde känna sympati för varandra eftersom de hade så lite gemensamt. Dessutom, skrev han och fullföljde sitt resone-mang, ”så finnes där den där rasskillnaden, som är så omöjlig att över-––––––––––––––––––––
58 Skogman, 2:117. Jfr Andersson, 3:168.
59 Dessa teman är genomgående i många av hans texter, men se t ex Annerstedt 1868, s 30 och 33; id 1869a, s 4; id 1870, s 20; id 1871, s 30–31; och id, Minnen från Fjerran Länder:
vinna”. På grund av denna ohjälpliga och avgörande motsättning mel-lan Kina och Europa, utgjorde kinesernas affärsbegåvning tillsammans med folkets blotta antal ett reellt hot mot Västerlandet.60
För så sakteliga höll ju kineserna på att sprida sig över världen. An-nerstedt beskrev hur kineser som väl en gång slagit rot på en plats aldrig lämnade de, hur de upprättade kolonier i allt fler länder och började ”föröka sig” i snabb takt, och hur de så småningom skulle komma att översvämma hela världen.61 Den svenske handelsagenten målade upp en vision av inget mindre än den europeiska civilisationens undergång:
Det föreföll oss som i en dröm, att vi stodo på en skälvande mark med uppmärksamheten så fästad på eruptioner och skakningar omkring oss, att vi ej märkte, huru hela fastlandet småningom sänkte sig under oss, och vattnet trängde in och översvämmade det ena området efter det an-dra, och att slutligen det stora, vida havet slöt sig tillsamman över oss och vår civilisation och ensamt på världsskådeplatsen stod där ett stort, ofant-ligt Kina – och allt var tyst.62
Det är en framtid mycket annorlunda den som Skogman och Anders-son föreställt sig, en framtid som knappt ens antyds i någon av de andra reseskildringarna. Annerstedt menade att det kanske redan var för sent att avvärja denna utveckling, men att ett krig mellan européer och kine-ser ändå var oundvikligt. På grund av sin enorma befolkning behövde Kina större utrymme, och genom kinesernas stora uthållighet, samman-hållning och konkurrenskraft på det ekonomiska området kunde de också skaffa sig detta utrymme om inget gjordes. Åtgärder måste vidtas omedelbart, ansåg Annerstedt, som manade västvärldens länder att ge-nast ingripa med vapen och missionärer mot den sovande jätten i öster. Som Holmberg har konstaterat var det en predikan om ”ett formligt korståg mot Kina”, en uppmaning till ett skoningslöst raskrig som var unik för periodens undersökta texter.63
––––––––––––––––––––
60 Annerstedt 1871, s 43–44 (cit), 22 och 30–34.
61 Annerstedt 1869b, 2:50 och 56–57, och id 1871, s 20–21 och 28–29 (cit s 29).
62 Annerstedt 1871, s 20. De ”eruptioner och skakningar omkring oss” som åsyftas är tro-ligen Tysklands enande och fransk-tyska kriget, vilka nämns strax därpå i texten.
Den författare som tveklöst hade den högsta uppfattningen om kine-sernas kapacitet och styrka var alltså, paradoxalt nog, också den som in-tog den ojämförligt hårdaste attityden ifråga om hur västerlänningarna borde uppträda gentemot kejsardömet och dess folk. Om inte annat demonstrerar detta faktum att det inte finns något självklart samband mellan uppfattningen om en civilisation, attityden till den och synen på hur den borde behandlas eller bemötas – de tre aspekter som tillsam-mans utgör Kinabilden i de svenska resenärernas texter.
––––––––––––––––
Under åren kring 1850, den tid då den svenska återupptäckten av Kina ägde rum, hade begrepp som civilisation, utveckling och framsteg ham-nat i fokus för den europeiska idédebatten. Särskilt intresserade man sig för jämförelser mellan de västerländska och kinesiska civilisationerna som totaliteter, försökte bestämma deras innersta väsen och förutspå de-ras respektive framtidsutsikter i en föränderlig värld. Periodens europe-iska Kinabild präglades av schablonföreställningar om ett jättelikt, mo-nolitiskt rike med en uråldrig historia och ett despotiskt statsskick, en befolkning av undergivna, passiva människomassor styrda av tyranniska härskare, och en kultur som stelnat i gamla former utan livskraft eller framåtanda. Det var, med den tyske historikern Rankes ord, ett land av ”evigt stillastående”. Efterhand som missionärer blev viktiga förmedlare av intryck från Kina kom också den religiösa aspekten, särskilt påståen-den om kinesernas likgiltighet i andliga frågor, att bli alltmer central.
I de svenska resenärernas skildringar av kejsardömet är inflytandet från idéerna om det stillastående Kina och den orientaliska despotin på-tagligt. Där finns visserligen inte en systematiskt artikulerad vision av en homogen och stagnerande kultur. Där finns inte heller en genomgående tendens att beskriva folket och dess livsstil som ”orientalisk”. Ändå har båda dessa föreställningar påverkat framställningen av kineserna och de-ras värld genom vissa ständigt återkommande teman: frågan om indivi-dualitet och mångfald kontra likriktning och kollektivism, övertygelsen om att kineserna var slaviskt undergivna all överhet, sporadiska anmärk-ningar om orientalisk prakt och njutningslystnad, o s v. I en allmän mening står det alltså klart att schablonen om det ”orientaliska” Kina haft betydelse för innehållet i de svenska reseskildringarna.
Samtidigt diskuterade flera av resenärerna kritiskt de rådande upp-fattningarna i syfte att visa på inslag som de själva menade hade beskri-vits på ett felaktigt sätt av tidigare författare. Det var inte heller en en-hetlig Kinabild som förmedlades i periodens texter; på många punkter var resenärerna oense, och även när deras beskrivningar innehöll stereo-typa element var det olika, ibland sinsemellan oförenliga, stereotyper som framfördes av olika författare – eller t o m av samme författare. Ändå var det en likartad bild, vilket är ganska anmärkningsvärt med tanke på att det handlar om sjutton texter av varierande karaktär, utgiv-na under en period på tjugofem år av tio män från olika samhällsskikt, generationer och yrkesbakgrunder. Vissa skillnader kan förmärkas i atti-tyden, i graden av tolerans och öppenhet, men i många fall skilde sig inte författarna nämnvärt åt ifråga om de förutfattade meningar och ty-per av antaganden som präglade texterna.
Det råder t ex knappast något tvivel om att de allra flesta av resenä-rerna ansåg att hela grupper av människor, ”folk”, har en gemensam, nationell karaktär som kan beskrivas och värderas likt vilken annan fö-reteelse som helst. Sålunda försvarade Liljevalch kineserna mot anklagel-ser för bedräglighet och grymhet, men inte för att generalianklagel-serande be-skrivningar som sådana var oanvändbara utan för att karakteriseringen av kineserna – enligt hans uppfattning – var felaktig. Däremot diskute-rades egentligen aldrig frågan om de karaktärsdrag som kollektivt till-skrevs kineserna var givna en gång för alla. Eftersom det talades om det goda inflytande europeisk civilisation kunde utöva på den kinesiska kul-turen, och eftersom enskilda kineser nästan undantagslöst beskrevs på ett annat sätt än folket som kollektiv, tycks det ändå inte som om natio-nalkaraktärer uppfattades som biologiskt förutbestämda.
I stort sett beskrevs kineserna enligt två linjer, vilka åtminstone på ytan verkar ganska motstridiga. Den första och vanligaste uppfattningen framhöll att kineserna var utpräglade materialister, något som hade sina goda och dåliga sidor. Till det förra hörde att de arbetade hårt, var spar-samma, ordningsamma och initiativrika – och samtidigt, lite paradox-alt, förnöjsamma, tålmodiga och kapabla att anpassa sig till alla förhål-landen. Till de negativa konsekvenserna räknades en ohämmad girighet som inte lät sig hindras av vare sig heder, stolthet eller några högre ide-al, och det påstods också att kineserna var trångsynta, bedrägliga och principlösa.
Den andra bilden av kinesernas karaktär betonade deras nationella självgodhet och brist på individualitet. På grund av dels befolkningens enorma antal, dels de kulturella traditionerna hade invånarna i ”Mittens rike” blivit ett auktoritetsbundet och högmodigt folk övertygat om sin egen förträfflighet och okunnigt om allt utanför det egna landets grän-ser. Nedtyngda av sina egna uråldriga traditioner och lydnaden mot överheten kunde kineserna inte tänka själva, utan agerade enligt resenä-rerna i kollektiv, ofta utifrån en i de svenska besökarnas ögon orimlig nationalstolthet och grundmurat främlingsförakt.
Det rådde också samstämmighet om civilisationens grundläggande, principiella drag, även om de värderades något olika. I grunden hävda-des Kina vara ett hävda-despotiskt, auktoritärt samhälle, byggt på den konfu-cianska traditionen och organiserat med familjen som modell, det vill säga som en struktur där familjefadern/ämbetsmannen/kejsaren utövade absolut makt på respektive nivå. Konservatismen, bakåtblickandet, stag-nationen och bristen på intresse för omvärlden var också vanliga teman, även om det rådde delade meningar om vad det berodde på och vad det innebar för Kinas ställning i världen.
Men samtidigt framhölls, som antyddes tidigare, avvikelserna från detta ”ideal”, misslyckandet för denna samhällsmodell. I praktiken, på-pekade flera författare, låg den egentliga makten – om det nu fanns nå-gon – hos folket, och om de auktoritära hierarkierna nånå-gonsin fungerat så var de åtminstone numera kraftigt försvagade. Dessutom fanns det i resenärernas texter betydande spår av de ganska annorlunda tankegång-ar som dominerat det föregående seklets Kinabild, liksom förebud om de idéer som skulle bli mer framträdande först framåt sekelskiftet 1900.
Sålunda kvarstod 1700-talets beundran för den oerhörda arbetsam-het, flit och praktiska uppfinningsrikedom som ansågs utmärka kineser-na som folk, men till skillkineser-nad från den epoken, då intresset fokuserats på jordbruket och dess utveckling, domineras 1800-talets texter av kine-sernas skicklighet som hantverkare och, inte minst, handelsmän. Det var dessa idéer som i slutet av 1860-talet ledde Annerstedt till att oroa sig för Västerlandets framtid i ordalag, vilka starkt påminde om den skräck för ”gula faran” som skulle utbryta i stor skala några årtionden senare.
Vad som framför allt är påfallande i dessa Kinaskildringar från mitten av 1800-talet är kanske ändå att de så ofta tog sin utgångspunkt i
civili-sationsbegreppet: vad det handlade om var att jämföra och värdera två civilisationer. Oftast blev resultatet, föga förvånande, att den europeiska på ett eller annat sätt förklarades vara överlägsen den kinesiska, men trots allt byggde diskussionen på en föreställning om två jämförbara en-heter. Exakt hur dessa storheter – Europa och Kina – avgränsades eller vad som låg i civilisationsbegreppet är svårt att klargöra; skillnaden mel-lan folk, kultur, samhällsstruktur och värderingssystem är ofta ganska oklar, och vissa återkommande teman genomsyrar alla dessa aspekter av, eller nivåer i, Kinaskildringarna. Det är emellertid helt uppenbart att den kinesiska civilisationen mättes och värderades utifrån en idealiserad självbild av ”Västerlandet” eller Europa, en självbild som hade många olika komponenter: en fri, oreglerad ekonomi, ett meritokratiskt snarare än ett aristokratiskt samhälle där bildning, kultur och moral hade upp-nått en hög grad av ”förfining”, och en stat där individerna var medbor-gare istället för undersåtar. Med punkten om meritokrati som iögonen-fallande, men tydligen otillräckligt, undantag ansågs Kina sakna alla dessa kännetecken på en civilisation värd namnet.
Men även om civilisationskriteriet var den övergripande måttstock som användes för bedömningen, fanns det andra värden som kanske var än viktigare. De svenska resenärerna underströk gång på gång betydel-sen av den religiösa aspekten och betonade ofta frånvaron i Kina av (vad de såg som) djupare andligt liv, likaväl som idealism i en mer generell mening. Till kinesernas materialism och pragmatiska livsåskådning åter-kom författarna ständigt, och den sågs som den kinesiska civilisationens