Sedan Ostindiska kompaniet upphört med verksamheten 1806, vände Sverige liksom övriga Europa uppmärksamheten mot de egna militära och politiska angelägenheterna. Enstaka fartyg tog sig från Asien till Sverige, men de var inte många: mellan 1815 och 1839 anlöpte totalt 14 fartyg från Asien Göteborgs hamn, och i statistiken räknades ändå Turkiet och östra Medelhavet till Asien. Sverige hade visserligen sedan ––––––––––––––––––––
22 Dawson 1967, s 132–35 (cit s 134). Mackerras understryker, bl a med hjälp av ett citat från Dawson, att de brittiska protestantiska missionärerna ”played the major role in changing Europe's attitude towards China and its people” (s 46–47).
23 Holmberg 1992, s 49; id 1994, s 42–45; och id 1988, s 455.
24 Holmberg 1988, s 139, 179, 183, 187–89, 226–27, 235–36 (cit s 236) och 456. Om Annerstedt se s 113 nedan.
1808 en handelsagent i Kina, Anders Ljungstedt, men ingen större han-del tycks ha resulterat därav.25
Under 1830-talet kom dock Kinahandeln igång igen, och bland de köpmän och andra besökare som nu tog sig österut var C F Liljevalch, upphovsmannen till 1847 års svensk-norsk-kinesiska traktat. Ungefär samtidigt med honom anlände den unge G W von Düben, som kom till kejsardömet på Vetenskapsakademiens uppdrag men färdades om-bord på ett handelsfartyg.26 Båda författade utförliga rapporter eller re-seberättelser, som när de gavs ut i slutet av 1840-talet blev början på den svenska återupptäckten av Kina.27
Liljevalchs och von Dübens skrifter har det gemensamt att de nästan helt saknar religiösa perspektiv och reflektioner, men skiljer sig åt ge-nom att den senares reseskildring är raljant och kåserande, och ibland romantisk och sentimental, medan Liljevalch är en helt igenom lidelse-fri författare inriktad på praktiska spörsmål. Det var nu inte heller så konstigt, eftersom hans bok egentligen bestod av en rapport till Kom-merskollegium om förutsättningarna för svensk-norsk handel och frakt-fart i Syd- och Östasien. Trots att detta till synes smala perspektiv helt dominerade framställningen åstadkom Liljevalch en bred, nyanserad och initierad skildring av 1840-talets Kina – inklusive avsnitt om kul-tur, seder och bruk – just på grund av hans ambition att ge läsarna så uttömmande information som möjligt.
Helt andra utgångspunkter än Liljevalch och von Düben hade Theo-dor Hamberg, den förste svenske Kinamissionären. Efter utbildning vid Basels missionssällskaps seminarium skickades han till Sydkina 1847, där han först blev medhjälpare till den framstående tyske missionären Karl Gützlaff. Senare arbetade han på egen hand för Baselsällskapets räkning i östra Guangdong-provinsen tills han 1854 insjuknade och ––––––––––––––––––––
25 Arne 1952, s 183–86. Ljungstedt hade kommit ut till Kina i Kompaniets tjänst och slog sig sedan på egna affärer med Macao som bas. Strax före sin död 1835 författade han en skil-dring av Macao, som året därpå gavs ut i Boston och alldeles nyligen översatts till svenska; se Anders Ljungstedt, Historien om Macao och Ostindiehandeln (Hong Kong 1999).
26 von Mende 1973, s 4–6; Arne 1952, s 189; och Holmberg 1988, s 183–86.
27 C F Liljevalch, Chinas handel, industri och statsförfattning, jemte underrättelser om
chine-sernes folkbildning, seder och bruk, samt notiser om Japan, Siam m. fl. orter (Stockholm 1848),
gick bort, endast 35 år gammal. Liksom andra missionärer skickade Hamberg regelbundet hem rapporter och resebrev till vänner, missions-tidskrifter och tidningar. Två av dessa brev publicerades i en antologi med svenska reseskildringar 1848, där författaren beskrev sina första, inte alltid så framgångsrika, försök att sprida den kristna läran bland ki-neserna.28
Men Hambergs viktigaste insats som Kinaskildrare var en bok som än idag anses vara en av de viktigaste källorna till Taipingupprorets tidi-gaste historia. Genom sitt arbete hade den svenske missionären fått kontakt med en kusin till Taipings ledare Hong Xiuquan, som hade be-rättat om sin släktings familj, barndom och första tid som revolutionär. Hamberg skrev ner berättelsen ungefär som den återgavs för honom, och med vissa egna ändringar och tillägg publicerade han den i Hong Kong. Året därpå trycktes en lätt reviderad version i London, och på 1930-talet gavs boken ut i kinesisk översättning.29
I september 1851, medan Hamberg fortfarande verkade som missio-när i södra Kina och fyra år efter det att Liljevalch återvänt hem, avseg-lade fregatten Eugenie från Karlskrona på den första ”officiella” svenska världsomseglingen. Syftet med expeditionen var dels att besöka de ham-nar i främmande världsdelar där Sverige-Norge hade konsulat för att studera hur dessa skötte sina uppdrag, dels att främja svenska handelsin-tressen genom att skapa ”goodwill”. Eftersom Eugenie planerades besöka många avlägsna platser om vilka kunskaperna var magra i Sverige, er-bjöds dessutom Vetenskapsakademien att utse några forskare att följa
––––––––––––––––––––
28 Theodore Hamberg, ”Swenska Missionären Th. Hambergs äfwentyr i China”, i G H M[elli]n (red), Swenska Resandes Äfwentyr i fremmande länder (Stockholm 1848), s 230–46. Om förf, se Svenskt Biografiskt Lexikon (Stockholm 1918–), u o ”Hamberg, Knut Theodor”, och Sundkler, s 229–36.
29 Theodore Hamberg, The Visions of Hung-Siu-Tshuen, and Origin of the Kwang-Si
Insur-rection [1854] (New York 1969), och id, The Chinese Rebel Chief, Hung-Siu-Tsuen; and the Origin of the Insurrection in China (London 1855). Om Hambergs betydelse för
Taiping-forskningen se Stephen Uhalley, Jr, ”Introduction”, i utgåvan från 1969, s vii. Den kinesiska översättningen av boken nämns i Carl F Hallencreutz, ”A Swedish source on Taiping religio-sity”, Kyrkohistorisk årsskrift 1978, s 484.
med på färden för att göra astronomiska, botaniska, zoologiska och et-nografiska observationer när så var möjligt.30
Eugenies världsomsegling var ett nationellt prestigeprojekt – svenskt snarare än svensk-norskt – i stor skala, och den avsatte betydande spår i den svenska reselitteraturen: under åren efter återkomsten i juli 1853 publicerades tre större reseskildringar i totalt 6 volymer samt en kort krönika över seglatsens förlopp. Den mest omfångsrika framställningen var botanikern N J Anderssons En Verldsomsegling skildrad i bref, ett di-gert trebandsverk som gavs ut 1853–54. Författaren var en av de som på KVA:s uppdrag hade deltagit i Eugenie-expeditionen, och under re-sans gång hade han skickat hem långa brev som trycktes i Aftonbladet. Till skillnad från de vetenskapliga rapporter Andersson gav ut i andra sammanhang, präglas dessa texter av känslosam naturromantik och färg-starka beskrivningar av människor och miljöer.31
Den berättelse om Eugenies resa som skrevs av C Skogman liknar på många sätt Anderssons arbete, men uppvisar vid närmare påseende ock-så stora skillnader. Skogman var en av fartygets premiärlöjtnanter, men hade under seglatsen även vissa vetenskapliga plikter ombord.32 Som reseskildrare var han mer praktiskt orienterad än Andersson och intres-serade sig t ex för handelsfrågorna, som ju var ett av huvudskälen till att expeditionen sänts ut. Skogmans beskrivningar av de besökta länderna omfattade allt från topografi, klimat, invånarnas utseende och national-karaktär till huvudsakliga näringsgrenar, ortens societetsliv samt, nästan utan undantag, de inhemska kvinnornas skönhet eller brist på sådan. Liksom Andersson åberopade Skogman i texten en mängd tidigare litte-ratur, inte minst av svenska föregångare som Osbeck, von Düben och Liljevalch.
––––––––––––––––––––
30 Magnus Mörner, ”The Swedish Frigate Eugenie and the Flores Expedition against Gu-ayaquil”, Pacific Historical Review 34 (1965), s 51–52. Målen med resan framgår också i in-ledningarna till de skrifter om expeditionen som nämns i det följande.
31 N J Andersson, En Verldsomsegling skildrad i bref af N. J. Andersson, naturforskare under
expeditionen med fregatten Eugenie åren 1851, 1852 och 1853, 3 bd (Stockholm 1853–54).
Enligt förordet (bd 1, s v) var breven ursprungligen avsedda för vänkretsen, men de trycktes alltså även i Aftonbladet.
32 C Skogman, Fregatten Eugenies resa omkring jorden åren 1851–1853, under befäl av
Ett verk där utnyttjandet av äldre och samtida litteratur drevs till yt-terlighet var de Loggboks-anteckningar från världsomseglingen som gavs ut 1856. Enligt uppgifterna i boken, som snarare är en reseberättelse än en loggbok i vedertagen mening, riktar den sig till ”Nordens ungdom” och är författad av en icke namngiven jungman på Eugenie. Textens till-komsthistoria är emellertid dunkel, och innehållet består till stor del av långa citat ur andra resebeskrivningar, särskilt då Skogmans och Anders-sons. Övriga avsnitt är i högre utsträckning berättande än beskrivande: de handlar om hur resan förlöpte, vad som hände ombord och vad för-fattaren upplevde iland snarare än om de besökta ländernas historia, statsskick, ekonomi och natur.33
Den sista texten från fregatten Eugenies världsomsegling var en liten broschyr på 15 sidor som gavs ut 1854. Den kallades Dagbok, men är snarare en starkt komprimerad loggbok eller kort krönika över resans förlopp. Huvuddelen av texten, som uppges ha författats av en ”ombord varande båtsman”, är en enkel uppräkning av datum, angjorda hamnar, resrutt och, ibland, väderförhållanden. För merparten av de länder som besökts gavs inte en rad av beskrivning, men några korta anmärkningar görs om Madeira, Rio de Janeiro, Tahiti och Kina, där det sistnämnda tar upp störst utrymme av alla – en halv sida. En ”Kinabild” i någon an-vändbar mening är det alltså knappast, men texten är intressant som ett komplement till de övriga skrifterna och som en påminnelse (liksom Jo-nas Greggelunds lilla skrift under föregående period) om att möjlighet-en till närkontakt med främmande folk ofta var ett privilegium förbe-hållet vissa grupper ombord.34
Det fanns också de som konfronterades med kinesisk kultur utan att någonsin sätta sin fot i kejsardömet. Bland dem fanns C A Egerström, en rotlös f d underofficer som flackade runt klotet och under sina resor tog starkt intryck av de kinesiska ”kolonierna” på olika håll i världen, även om han aldrig nådde själva Kina. Mellan 1852 och 1857 färdades han till England, Indien, USA:s östkust, Kalifornien, Hawaii, Söderha-––––––––––––––––––––
33 Loggboks-anteckningar under en jordomsegling med fregatten Eugenie åren 1851–53,
gjor-da och fäderneslandets ungdom tillegnade af en jungman, utg C M Ekbohrn (Stockholm 1856).
34 Dagbok hållen å Hans Maj:ts Fregatt Eugenies Jordomsegling åren 1851, 52 och 53. Af en
vet, tillbaka till Kalifornien och slutligen till Australien. Väl hemkom-men till Sverige publicerade han en omfattande reseskildring 1859, där han bl a behandlade frågan om den växande emigrationen av kineser till andra delar av världen, särskilt USA:s västkust. Liksom så många andra resenärer var Egerström tämligen beläst på den tidigare Kinalitteraturen, och han hänvisade ofta till andra reseskildrare som Andersson och Skog-man.35
Under 1860-talet blev det ganska tyst om Kina i den svenska bokut-givningen, ända tills Herman Annerstedt 1867 skickades till Östasien som kunglig handelsagent. Vid det laget hade det inrättats svensk-nor-ska konsulat bemannade av engelsvensk-nor-ska eller amerikansvensk-nor-ska affärsmän i många kinesiska städer, men detta nätverk var dåligt organiserat och handeln gick fortfarande trögt. Annerstedts uppgift var dels att utreda situationen inom konsulatsväsendet, dels att söka finna metoder att sti-mulera handelsutbytet. Under sin vistelse i Fjärran Östern skickade han kontinuerligt hem redogörelser både till svenska UD och norska inrikes-ministeriet, och efter hemkomsten sammanställde han en slutrapport med en översiktlig genomgång av resans huvudresultat. I stort sett var slutsatserna nedslående, liksom en gång Liljevalchs. Så som läget var fanns inga större möjligheter att utveckla den skandinavisk-kinesiska handeln, medan det fanns vissa utsikter till lönsamma fraktuppdrag i de östasiatiska farvattnen. Som en direkt följd av Annerstedts rekommen-dationer sköt riksdagen upp den nyligen beslutade tillsättningen av en permanent, avlönad svensk-norsk generalkonsul i Kina på obestämd tid.36
Rapporterna och de andra skrifter om Kina som Annerstedt författa-de, präglas med några undantag genomgående av inriktningen på eko-––––––––––––––––––––
35 C Ax Egerström, Borta är bra, men hemma är bäst. Berättelse om en färd till Ostindien,
Nord-Amerika, Kalifornien, Sandwichs-öarna och Australien åren 1852–1857 (Stockholm
1859). ”Sandwichs-öarna” är detsamma som Hawaii.
36 von Mende 1973, s 9. Annerstedts viktigaste skrifter i detta sammanhang är följande titlar, alla publicerade under namnet H eller Herman Annerstedt: Rapporter från
Premiär-Lieutenanten Annerstedt. Till Hans Excellence, Herr Stats-Ministern för Utrikes-Ärendena
(Stockholm 1868), Rapport fra Premierlieutenant Annerstedt (Christiania 1869a) [– i vissa stycken samma text som föregående], och Slutrapport till H. Exc. Herr Statsministern för
utri-kes ärendena rörande handel och sjöfart i Indien och China (Stockholm 1870). För övriga titlar
nomisk nytta ur ett snävt svensk-norskt perspektiv. I stort sett samtliga diskussioner om kinesiska förhållanden rör praktiska, ofta tämligen tek-niska frågor om handelsvolym, tullbestämmelser, fraktpriser, lotsverk-samhet, avsättningsmöjligheter för olika varor – i synnerhet svenskt järn och stål – och andra kommersiella problem. Ändå förde vissa resone-mang med sig bedömningar av kinesers skicklighet som exempelvis af-färsmän eller förhandlare, och dessutom förekom diskussioner om ett allt annat än snävt perspektiv: Kinas roll i världen igår, idag och imor-gon. I samband med den problematiken kom Annerstedt in på mer vär-deladdade frågor om kultur, civilisation och förhållandet mellan Väster-landet och Kina. Som vi skall se längre fram innehåller dessa avsnitt en hel del av intresse för studiet av Kinabilden.
Den siste av periodens Kinaskildrare, Anton Bæckström, var en mi-litär som i slutet av 1860-talet tjänstgjorde i den franska flottan, varav knappa två år tillbringades i Öst- och Sydöstasien. Under en av sina re-sor besökte han flera platser i södra Kina, och kanske kan man kalla ho-nom den förste svenske turisten i kejsardömet. Hos Bæckström finner vi en reseskildring av klassiskt snitt, en text som inte gör några vetenskap-liga, diplomatiska eller religiösa anspråk. Den är liksom Egerströms bok en reseberättelse där författarens personliga upplevelser och intryck står i centrum, i grund och botten en exotiserande äventyrsberättelse som utspelas i spännande, märkliga miljöer befolkade av underliga männi-skor. På det hela taget följde Bæckström också de konventioner som vid denna tid börjat utöva ett så starkt inflytande på resebeskrivningars yttre form; i både disposition och omvärldssyn var hans framställning ganska representativ för de skrifter som tillsammans utgjorde 1800-talets sven-ska återupptäckt av Kina.37
––––––––––––––––––––
37 Anton Bæckström, Ett besök i Japan och Kina jemte bilder från vägen dit öfver
Goda-Hoppsudden, Bourbon, Nya Kaledonien, Manilla och Kokinkina. Anteckningar och minnen från en treårig tjenstgöring i franska flottan (Stockholm 1871).
––––––––––––––––