Avhandlingens primära källmaterial är ett antal Kinaskildringar av vari-erande längd. De flesta har dock en omfattning på mellan 100 och 200 trycksidor, och totalt har ca 12 600 sidor text gåtts igenom. Eftersom många skrifter skildrar resor inte bara till Kina utan en rad länder (i ganska många fall rör det sig om jordenruntresor), är det bara knappt 4 750 sidor som direkt handlar om Kina, men även övriga avsnitt i tex-terna har undersökts då de ofta ger värdefulla insikter om författarnas allmänna världsbild och den plats Kina hade däri.
På ett ganska tidigt stadium av arbetet blev det uppenbart att utgiv-ningen av dessa skrifter varit starkt koncentrerad till vissa perioder av stort Kinaintresse och/eller täta förbindelser mellan Sverige och Kina. Därför består undersökningen av tre kronologiskt avgränsade delstudier: 1749–81, 1847–72 och 1890–1912. För dessa perioder är ambitionen att i princip samtliga tryckta Kinaskildringar, författade av resenärer på svenska i bok- eller broschyrform, skall ingå i studien. Med ”Kinaskild-ring” avses då varje icke skönlitterär text som berättar om en resa till el-ler genom Kina elel-ler innehålel-ler beskrivande stoff om detta land och dess folk. Den vida definitionen gör att många olika genrer finns represente-rade i undersökningen: här finns exotiserande äventyrsskildringar, av-handlingar om Kinas handel och hantverk, handböcker för styrmän och kaptener på ostindiefarare, rapporter från missionsinspektörer och över-sikter av kinesisk kultur, historia och samhälle.
Grundmaterialet består sålunda av 64 texter som fördelar sig på de tre delperioderna enligt följande:
1749–1781: 14 st på 1 531 sidor, varav ca 440 sidor om Kina 1847–1872: 17 st på 3 928 sidor, varav ca 850 sidor om Kina 1890–1912: 33 st på 7 136 sidor, varav ca 3 450 sidor om Kina
Dessa skrifter kompletteras dessutom med ett mindre antal andra texter som i sig inte uppfyller kriterierna men som på olika sätt hjälper oss att förstå resenärerna och deras förhållande till Kina.
Några ord bör här också sägas om hur representativ Kinabilden i des-sa texter var. Hur typiska var egentligen de uppfattningar och attityder som resenärerna förmedlade i sina skrifter?
Kort uttryckt är det nästintill omöjligt att besvara den frågan. Proble-matiken går igen i flera led. För det första är det svårt att få fram upp-lagesiffror, varför t o m den rent fysiska spridningen är svår att fastställa, även om det anses ganska allmänt att svenska böcker normalt trycktes i 500 exemplar under 1700-talet.35 För det andra är det vanskligt att av-göra i hur hög utsträckning texter faktiskt lästes sedan de väl distribue-rats. För det tredje, slutligen, läser varje människa en text på sitt eget sätt, vilket betyder att vi i princip inte kan veta något om i hur hög grad de värderingar och kunskaper som förmedlades via tryckta texter fak-tiskt accepterades av läsarna och blev allmänt spridda.36 Undantaget är de fall när texten i en bok eller tidning kan visas uppenbart ha påverkat en annan författare, antingen genom direkt citering eller genom snarlika formuleringar, disposition o s v.
Den enda väsentliga skillnad vi därför kan göra med någorlunda sä-kerhet är den mellan tryckta och otryckta skrifter: generellt sett bör de förra ha fått större inflytande på människors uppfattningar än de senare. Det är bl a av det skälet jag valt att här bara studera tryckta Kinaskild-ringar, trots att det åtminstone för 1700-talet finns ett ganska stort an-tal kända handskrifter med sådant innehåll.37
Vad gäller Kina kan det dock tilläggas att ytterst få svenskar eller väs-terlänningar vid någon tidpunkt i historien hyst annat än vaga föreställ-ningar om landet. De flesta människor har inte haft möjlighet att på ––––––––––––––––––––
35 Arne Jarrick, Mot det moderna förnuftet: Johan Hjerpe och andra småborgare i
Upplys-ningstidens Stockholm (Stockholm 1992), s 89.
36 Holmberg 1988, s 541–44, och Mackerras, s 10.
37 Några av dessa handskrifter har senare publicerats; se t ex Colin Campbell, A Passage to
China: Colin Campbell’s Diary of the First Swedish East India Company Expedition to Canton, 1732–33, red Paul Hallberg och Christian Koninckx (Göteborg 1996). Sådana utgåvor har i
princip inte tagits med i studien, med undantag för ett fall där författaren (Israel Reinius) re-dan i samtiden hade publicerat en skildring av sin Kinaresa.
plats jämföra sina omvärldsbilder med verkligheten, och i den mån de lämnat material efter sig är det ofta för tunt för en analys av idéernas ur-sprung eller av vad begreppet Kina faktiskt innebar för dem. Detta för-hållande är ett skäl till att just resenärers texter är särskilt intressanta för den som forskar kring omvärldsbilder. Ett annat är att skildringar för-fattade av resenärer i jämförelse med andra skrifter bör ha haft en sär-skild auktoritet och betydelse för bilden av fjärran länder (se kap 1). Längre än så kan vi troligen inte komma i frågan om hur resenärers och andra, mindre privilegierade gruppers omvärldsbilder förhåller sig till varandra.38
Den metod som används vid undersökningen av källmaterialet utgår från det bildbegrepp som diskuterats i ett tidigare avsnitt, d v s bilden uppfattad som ett komplex av utsagor av olika typer (fakta, värderingar, handlingsrekommendationer) om en företeelse. För att förstå hur olika element och delar av Kinabilden relaterar till varandra och därmed fri-lägga de värderingssystem som styr bilden, krävs närläsning och detalj-analyser av texten. Inte minst blir det viktigt att jämföra olika författares framställning av samma ämnen och teman, för att genom individuella likheter och skillnader tydliggöra vilket utrymme som fanns (eller inte fanns) för alternativa tolkningar. Det är en arbetsintensiv metod, men den innebär också att man minimerar risken att på grundval av enstaka citat dra alltför generella slutsatser.
I princip har allt stoff som bidrar till bilden av Kina excerperats, med undantag bara för sådana avsnitt som är mycket tekniska till karaktären, t ex ingående diskussioner om tulltariffberäkning eller jordbruksmeto-der. Därefter har excerpterna bearbetats genom att diskussioner hos oli-ka författare (under en given period) om samma ämnen eller företeelser har förts samman för att möjliggöra jämförelser. Utifrån detta material har sedan en systematiserad redovisning arbetats fram, som både visar på de stora dragen i resenärernas texter och de avvikelser som finns hos individuella författare.
––––––––––––––––––––
38 Förhållandet mellan elitens och massans bild är ett huvudproblem i Mörner 1979. Dawson skriver uttryckligen att han varit mycket selektiv i materialurvalet och bara använt ”the most obviously influential writers” (Dawson 1967, s v). Jfr också Mackerras, s 7 och 9–10; Holmberg 1988, s 541–44; och Jarrick, s 87–88 och 177–84.
För att underlätta jämförelserna över tid, d v s frågan om kontinuitet och förändring, struktureras genomgången av varje period i tre eller fyra kapitel enligt ett visst givet mönster. I det första kapitlet presenteras en kort skiss över det historiska sammanhanget och den allmänna väster-ländska Kinabilden samt de svensk-kinesiska förbindelserna under peri-oden. Det andra kapitlet utgörs av resenärernas konkreta möte med Kina: förförståelsen, kulturmiljön, människorna och sedvänjorna. Det handlar alltså om ”bilden” i en mycket påtaglig mening: syner, dofter, ljud – det som resenärer har unika förutsättningar att skildra eftersom de faktiskt varit på platsen. Det tredje (och ev fjärde) kapitlet, slutligen, berör en djupare nivå, beskrivningar och bedömningar av mer abstrakta företeelser vilka en resenär kan säga något om först efter en längre tids egna observationer eller med hjälp av kunskaper inhämtade från annat håll. Efter det sista kapitlet för varje period finns också en kort delsam-manfattning.
När alla tre perioder redovisats enligt denna modell, diskuteras de mer övergripande resultaten och slutsatserna av undersökningen i ett sammanfattande slutkapitel, där särskild tonvikt läggs vid temat konti-nuitet och förändring i Kinabilden över hela perioden 1749–1912.
––––––––––––––––