Hur barnets och brottsoffrets rättigheter och intressen tillgodoses

I centrum för avhandlingen finns det våldsutsatta barnet. Barnets position som offer för föräldrars våld – och offrets position som (minderårigt) barn till förövande föräldrar – bildar grundläggande utgångspunkt för avhand-lingens analys. Detta följer av valt undersökningsområde (föräldrars våld

80. Lernestedt (2011) s. 430 ff.

81. I Socialstyrelsens handbok om socialnämndens ansvar för våldsutsatta kvinnor och barn som bevittnat våld anges just att det är den enskildes uppfattning om sin utsatthet som är avgörande (i relation till brottsofferbegreppet). Nämndens ansvar för brottsoffer anses vara helt oberoende av om det gjorts någon polisanmälan eller inte. Socialstyrelsen (2011b) s. 21.

017271_001_Legal_Intervention_CH_01.indd 37

017271_001_Legal_Intervention_CH_01.indd 37 08/04/13 7:38 PM08/04/13 7:38 PM

38 Inledning

och övergrepp mot barn) och avser inte att representera eller vara samman-kopplat med straff- respektive socialrättsliga synsätt.

Vägarna att ingripa, inklusive dessas slutdestinationer, analyseras uti-från en granskning av barnets och brottsoffrets intressen och rättigheter i relation till de rättigheter och intressen som tillkommer föräldrar/vård-nadshavare respektive samhället. I det bakgrundskapitel som följer (i 2.2) både breddas och konkretiseras vad som kan utgöra det våldsutsatta bar-nets rättigheter och intressen. Analysens kärnfrågor preciseras i det när-mast följande.

1.3.2.1 Övergripande intresseavvägningar

Förhållandet mellan barn och föräldrar liksom mellan barn, föräldrar och samhället/staten, ställs på sin spets när fråga är om våld och övergrepp.

Ifråga om, och genom, de processer som kan aktualiseras när en förälder misstänks ha utsatt barnet för våld eller övergrepp finns motstående och sammanfallande intressen.

Samhället, här representerat av det statliga straffrättssystemet och den kommunala sociala barnavården, har intressen uttryckta i hur själva lag-stiftningen är uppbyggd: skyldighet och möjlighet att ingripa på ett visst sätt under vissa stadgade omständigheter. Grundläggande är att barn och föräldrar har rätt till skydd mot inblandning i familjelivet. Rätten till skydd för privat- och familjeliv garanteras i art. 8 i EKMR. Offentlig myndighet får inte inskränka åtnjutandet av denna rättighet annat än med stöd av lag och om det i ett demokratiskt samhälle är nödvändigt med hänsyn till statens säkerhet, den allmänna säkerheten, landets ekonomiska välstånd eller till förebyggande av oordning eller brott eller till skydd för hälsa eller moral eller för andra personers fri- och rättigheter. I relation till famil-jelivets skydd har frågan lyfts om de lagregler som omhändertagande av barn grundas på är tillräckligt precisa för att uppfylla kravet på att ett ingrepp i den skyddade rättigheten ska vara i rimlig mån förutsebart.⁸² De ingripanden som samhällets företrädare företar måste skydda individens rättssäkerhet . Rättssäkerhet kan karakteriseras som ett rimligt rättsskydd mot statens legala maktutövning.⁸³ Med rättssäkerhet avses förutsebarhet i rättsliga angelägenheter: att rättssystemet ska tillhandahålla klara, tydliga, tillgängliga och pålitliga svar på frågor av rättslig karaktär.⁸⁴

I relation till de ingripanden som studeras i denna avhandling kan ingrepp i vårdnadshavares rättssfär ske – och därmed vårdnadshavares rättssäkerhet behöva tryggas – såväl under utredningsstadiet, som vid domstolsprövning och verkställighet av domstolsbeslut. Vårdnadshavare har således rättigheter och skyldigheter både i relation till barnet, och i

82. Se Danelius (2007) s. 329 f. och särskilt fallet Olsson mot Sverige, där (då gällande) reglering i LVU prövades.

83. Jareborg (1992a) s. 81.

84. Frändberg (2000) s. 274 f.

017271_001_Legal_Intervention_CH_01.indd 38

017271_001_Legal_Intervention_CH_01.indd 38 08/04/13 7:38 PM08/04/13 7:38 PM

Utgångspunkter – preciseringar och avgränsningar 39 relation till samhället. Som konkretiserats i tidigare avsnitt kan förövare av våld och övergrepp mot barn vara barnets förälder, barnets föräldrar, och i rättslig funktion en eller båda av barnets vårdnadshavare. När en icke-våldsutövande föräldragestalt urskiljs kan vi sammantaget ha att göra med ett fyrpartsförhållande : barnet, den förövande föräldern, den icke-för-övande föräldern och samhället.⁸⁵ Detta tre- eller fyrpartsförhållande utgör en övergripande grund för analysen.

1.3.2.2 Positionerna barn och brottsoffer

Positionerna barn och brottsoffer ingår i denna avhandling som två teore-tiskt åtskilda men sammanlänkade intressebärare. I problemformuleringen ligger fokus på två aspekter: att ett barn utsätts för våld eller övergrepp och därmed är brottsoffer, och att den som utsätts för våld, dvs. brottsoffret, är ett barn.

I avhandlingskontexten är barnets rättsliga ställning och position i lag-stiftningen beroende av egenskapen barn, dvs. inte vuxen, och av egenska-pen att vara barn i förhållande till förälder, dvs. släktskap eller blodsband.⁸⁶ Med positionen barn som utgångspunkt tas sikte på den rättsliga position som tillkommer barn dels på grund av ålder, dels på grund av släktskap/

blodsband. Att den våldsutsatta individen är ett barn (p.g.a. ålder) har bland annat betydelse för individens roll i olika processer: exempelvis i förhållande till möjligheten att göra sig hörd, ifråga om användning av videoinspelade förhör i rätten och avseende behov av ställföreträdare. Att offret är ett barn (och förövaren förälder/vårdnadshavare) har betydelse för möjligheten att gripa in i familjelivet och vårdnadshavares rättssfär, och därmed för barnets möjlighet till skydd, stöd och upprättelse som offer.⁸⁷

85. Det kan antas att barnet och en icke-förövande förälders intressen sammanfaller, men så behöver inte nödvändigtvis vara fallet; om inte annat kan staten ha olika intressen i förhål-landet till barnet respektive den icke-förövande föräldern. I sammanhanget kan t.ex. frågor som vårdnadshavares passiva medverkan till brott nämnas och den icke-förövande förälderns förmåga att skydda barnet från den förövande föräldern.

86. Ifråga om släktskap/blodsband är intressant att notera att Eriksson, i sin studie av svensk familjepolitik, menar att politiken kan förstås som en specifik släktskapspolitik där utgångspunkten är biologiska band – blodsband – mellan föräldrar och barn. Eriksson (2003) s. 74. Se även Singer i diskussioner om behov av frigörelse från det biologiska föräldraskapet som strikt modell för lagstiftningen, Singer (2000) och Singer (2002).

87. Frågan kan i sammanhanget väckas om de skäl som finns att göra åtskillnader med hänsyn till positionen barn. I den första bemärkelsen, dvs. att barnet är en ung individ, så kan skäl finnas att på olika sätt och i den omfattning som bedöms vara barnets bästa, behandla barnet annorlunda än en äldre individ; de hinder som barn möter p.g.a. ålder kan behöva kompenseras. Den andra bemärkelse i vilken barnet kan sägas särbehandlas i våldskontexten är att barnet är underordnat föräldrar, föräldrar som också är misstänkta förövare. Här skulle alternativet kunna vara att luckra upp våra familjevärderingar: En förälder är inte alltid en god förälder och hemmet är inte alltid den bästa och säkraste platsen för ett barn att befinna sig på. Mitt synsätt innebär dock inte att familjen (föräldraskapet) i sig nödvändigtvis behö-ver uppluckras och omdefinieras, men däremot lyfts i analysen frågan om synen på familjen/

föräldraskap måste omvärderas när våld är en fråga i barnets vardag.

017271_001_Legal_Intervention_CH_01.indd 39

017271_001_Legal_Intervention_CH_01.indd 39 08/04/13 7:38 PM08/04/13 7:38 PM

40 Inledning

Mot bakgrund av att barn avviker från normer om ideala rättsliga subjekt⁸⁸ kan en analys utifrån dessa positioner belysa olika hinder och möjligheter.

Också i förhållande till status som brottsoffer avviker barn som utsätts för föräldrars våld och övergrepp från normen för det ideala.⁸⁹ Med bilden av ”det ideala offret” åsyftar den norske viktimologen Christie (som på 1970-talet myntade begreppet) en person eller kategori av individer som – när de drabbas av brott – lättast får fullständig och legitim status som brottsoffer.⁹⁰ Till det ideala offrets egenskaper hör att offret är svagt (t.ex.

barn), att offret är involverat i en respektabel aktivitet, att offret är på en plats som hon eller han inte kan klandras för att vara på och att gärnings-mannen är stor och ond, samt att gärningsgärnings-mannen är okänd och inte har någon personlig relation till offret.⁹¹ En ytterligare förutsättning för att vara ett idealt offer är, enligt Christie, att offret har makt och möjlighet att göra sin röst hörd och med framgång hävda status som det ideala offret.

Offret måste samtidigt vara starkt nog att våga prata och bli lyssnad till, och vara tillräckligt svagt så att han eller hon inte blir ett hot mot andra viktiga intressen.⁹²

Genom att tillämpa bilden av det ideala offret på barn som utsätts för sexuella övergrepp ser man, enligt den danska forskaren Nielsen, varför de har svårt att uppnå status som ideala offer.⁹³ Barnen är svaga, och att befinna sig i hemmet kan de inte klandras för, men det krävs en ideal gär-ningsman. Föräldrar är inte främmande och obekanta utan står i personlig relation till offret, och de uppfattas sällan som hemska förbrytare, eller alls som förbrytare. Föräldrar som nekar till ett barns utsaga om övergrepp blir därför ofta lättare trodda än en främmande gärningsman som nekar. I gen-gäld blir de (få) föräldrar som erkänner brott utsatta för förakt och stränga straff, något som inte ändrar barns svaga ställning generellt när föräldrar är gärningsmän.⁹⁴ En anledning, menar Nielsen, till att barns utsatthet i hemmet ofta negligeras och försvinner, är vår allmänna ovilja att erkänna att kärnfamiljen inte nödvändigtvis är den bästa platsen av alla att växa upp i. Detta leder ofta till att barn blir misstrodda och deras erfarenheter diskvalificerade och omdefinierade.⁹⁵ Christie illustrerar också bilden av

88. Detta är en barnrättslig utgångspunkt, se t.ex. Jacobsson, Nilsson & Wennberg (2012).

89. Detta är en viktimologisk utgångspunkt, se t.ex. Granström & Mannelqvist (2007) s. 32.

90. Se Christie (1986), och Christie (2001) i svensk översättning. I originaltexten: ”By

‘ideal victim’ I have instead in my mind a person or category of individuals who – when hit by crime – most readily are given the complete and legitimate status of being a victim”. Christie (1986) s. 18.

91. Christie (1986) s. 18 f.

92. En komponent i bilden av det ideala offret är vidare att ideala offer behöver – och ska-par – ideala förövare. De två är beroende av varandra; ju mer idealt ett offer är, ju mer ideal blir förövaren och ju mer ideal förövaren är ju mer idealt blir offret. Christie (1986). s. 20 ff.

93. Nielsen (1995) s. 175.

94. Nielsen (1995) s. 175 f.

95. Nielsen (2003) s. 40.

017271_001_Legal_Intervention_CH_01.indd 40

017271_001_Legal_Intervention_CH_01.indd 40 08/04/13 7:38 PM08/04/13 7:38 PM

Utgångspunkter – preciseringar och avgränsningar 41 det ideala offret utifrån familjevåldets område och framhåller att det vis-serligen är i allas intresse att skydda våra barn från hemska monster som lurar på gatorna eller i parkerna – sådana monster borde få livstidsstraff och offren få den bästa omsorg och uppmärksamhet – men; mitt hem är min borg.⁹⁶

I analysen – vars övergripande utgångspunkt tar sikte på intresseavväg-ningar i ett fyrpartsförhållande (barn, samhälle, och en eller två föräld-rar) – ingår således att, utifrån en diskussion om barnets (i två bemärkelser) och offrets position samt rättigheter och intressen, granska regelsystemens hantering av föräldrars våld och övergrepp mot barn. Den beskrivning som ges av barnets och brottsoffrets rättigheter i bakgrundskapitlet (2.2) syftar till att skissera en bild av att barnet – i den utsatthet varom är fråga – kan ha en rad olika (och ibland motstridiga) intressen och rättigheter.

1.3.2.3 Ingripandenas funktioner och slutdestinationer

Ett delsyfte i denna avhandling är att analysera utkomsten av de två vägarna att ingripa: vilka åtgärder och resultat de leder till för det våldsutsatta bar-net. Av intresse är således inte endast vägarna att ingripa, utan också vad de syftar till att åstadkomma (och inte) i relation till det våldsutsatta bar-nets rättigheter och intressen.

Enligt den amerikanske forskaren Howard Zehr avgör den lins genom vilken vi studerar rättssystemet både hur vi uppfattar problemet och dess lösning. Linsen vi ser genom påverkar vad vi inkluderar som relevanta fak-torer, hur vi bedömer deras relativa betydelse och vad vi betraktar som rik-tiga resultat och följder.⁹⁷ En utgångspunkt i min analys av ingripandenas följder och resultat för våldsutsatta barn är att rättssystemet, genom olika lösningar på frågan om föräldrars våld mot barn, på skilda sätt kan tillgo-dose barnets och brottsoffrets rättigheter, intressen och behov.

En utgångspunkt för analysen är vidare att olika brottsoffer kan ha olika behov, och förgivettagna värden problematiseras därför utifrån den specifika utsatthet som avhandlingen tar sikte på (utsattheten beskrivs i bakgrundskapitel 2.1). Det har i tidigare studier – som bygger på samtal med utsatta barn – framförts att de allra flesta barn som utsatts för våld och sexuella övergrepp av förälder endast har två önskningar: att övergrep-pen ska upphöra och att familjen ska fungera igen.⁹⁸ Barnen värdesätter åtgärder som faktiskt stoppar våldet, och vad de själva behöver är framför-allt att kunna känna trygghet och att ha någon prata med.⁹⁹

96. Christie (1986) s. 20. (Min övers.) 97. Zehr (2005) s. 177 f.

98. Nielsen (1995) s. 189. Barns behov framskymtar också i Weinehall (1997) s. 173 ff., när ungdomarna i studien uttrycker sin syn på inblandade aktörer såsom socialtjänst, polis, skolpersonal och andra vuxna. Se även Tham (2005) s. 235 och Gal (2011) s. 65 ff.

99. Mullender m.fl. (2002) s. 224.

017271_001_Legal_Intervention_CH_01.indd 41

017271_001_Legal_Intervention_CH_01.indd 41 08/04/13 7:38 PM08/04/13 7:38 PM

42 Inledning

Detta överensstämmer också i stort med de erfarenheter som den ideella organisationen Barnens rätt i samhället (BRIS) sammanfattat efter kontak-ter med utsatta barn genom Barnens Hjälptelefon. Av BRIS erfarenhekontak-ter framgår att när BRIS-medarbetaren förklarar hur det går till med anmälan, utredning och vilka åtgärder som står till buds, är det mycket tydligt att detta sällan motsvarar vad barnet vill. Det är få barn som vill att polis och socialtjänst ska utreda för att fastslå skuld och för att domstolen ska kunna utmäta straff, och ytterst få vill se en förälder satt i fängelse.¹⁰⁰ Vad barnet istället vill, enligt BRIS erfarenheter, är att våldet ska upphöra och att pappa, mamma eller vem det nu är som misshandlar eller förgriper sig på barnet ska få hjälp så att barnet kan vara tryggt och relationen kan bli återställd. Mot bakgrund av detta konstaterar BRIS att den procedur som skulle vara rimlig och bra ur barnens synvinkel måste gå ut på uppbyggnad eller rehabilitering. Det som händer måste helt enkelt erbjuda något bättre än de förhållanden som det misshandlade barnet befinner sig i.¹⁰¹ Aspekter av detta slag formar den lins genom vilken jag studerar hur den svenska rättsordningen ingriper (och inte ingriper) mot föräldrars våld och över-grepp mot barn och vilka resultat och värden ingripandena ger (eller inte ger) för det våldsutsatta barnet.

Angreppssättet kan i denna bemärkelse betraktas som reparativt eller terapeutiskt. Rättsfilosofin (eller linsen) terapeutisk juridik (Therapeutic Jurisprudence) handlar, övergripande, om hur juridiken ska kunna fungera som ett effektivt verktyg för konfliktlösning.¹⁰² Det anses finnas lösningar som är bättre eller sämre ur reparativ eller rehabiliterande synvinkel, och det handlar därför om ett synsätt på juridiken som är bredare och djupare än juridikens mer instrumentella konfliktlösning, och där psykologiska och sociala faktorer utgör en större och viktigare del av beslutsunderlaget.¹⁰³ Genom analyser ur ett terapeutiskt perspektiv anses andra värden kunna upptäckas än de som annars och omedelbart kommer till uttryck i studier av rättssystemet, och det i sig kan bidra till ett mer samhällstillvänt per-spektiv på juridiska frågor.¹⁰⁴ Även om den analytiska kärnfrågan i denna studie inte är hur ingripandena kan fungera just reparativt eller terapeu-tiskt, ger studiens fokus på hur rättssystemet på skilda sätt kan tillgodose det våldsutsatta barnets olika rättigheter och intressen något av en repara-tiv infallsvinkel.¹⁰⁵

100. Irgens & Moqvist (2002) s. 72. Se även Åklagarmyndigheten (2012a) s. 4.

101. Irgens & Moqvist (2002) s. 72.

102. Diesen (2011a) särskilt s. 17, 24 och 69. Terapeutisk juridik (TJ) kan karakteriseras som en sida av reparativ rättvisa (Restorative Justice), och omvänt, se Diesen (2011a) s. 19.

103. Diesen (2011a) s. 13 ff., Diesen (2002) s. 15. Juridiken har terapeutiska och anti-terapeutiska effekter, dvs. olika juridiska lösningar påverkar de inblandade parternas välbe-finnande på olika sätt.

104. Diesen (2011a) s. 60. Se även Dahlin, Leviner, Kaldal & Gumpert (2010) s. 405.

105. Värt att notera är att den vikt terapeutisk juridik lägger vid de sociala konsekvenser-na av rättslig konfliktlösning skiljer, enligt Diesen, den skolan från de flesta riktningar inom den juridiska doktrinen idag, även om man kan dra paralleller till såväl svenska rättsrealister

017271_001_Legal_Intervention_CH_01.indd 42

017271_001_Legal_Intervention_CH_01.indd 42 08/04/13 7:38 PM08/04/13 7:38 PM

Metod, material och forskningsläge 43