Om det rättsliga materialet

Angående det regelverk som studeras – och de rättskällor som används – bör några noteringar göras. Med utgångspunkt i den övergripande definitionen av föräldrars våld och övergrepp mot barn (fysiskt våld, psykiskt våld, sex-uella övergrepp och försummelse), har vissa avgränsningar gjorts ifråga om de bestämmelser som studeras mer ingående. Vad gäller den straffrättsliga regleringen fokuseras på brott enligt 3, 4 och 6 kap. BrB. Vissa andra brott studeras också – förolämpning enligt 5:3 BrB och skadegörelsebrott enligt 12:1–2 BrB – då föresatsen är att belysa straffbestämmelser som kan vara relevanta utifrån barnets våldsvardag, såsom den beskrivs i bakgrundsav-snittet 2.1.¹⁰⁸ Avhandlingens syfte innebär att brotten mord och dråp (3:1 och 3:2 BrB), liksom vållande till annans död (3:7 BrB), hamnar utanför

som till moderna beslutsteorier. Diesen (2011a) s. 18 f. Om TJ:s förhållande till andra rätts-ideologiska strömningar, se a. a. s. 42 ff. Angående relationen till proaktiv juridik, se Dahlin, Leviner, Kaldal & Gumpert (2010). Se även Brooks (1999).

106. Ansatsen kan således, utifrån Westbergs distinktion, karakteriseras som problem- och intresseorienterad. Såsom Westberg anger, följer det av en problemorienterad ansats en öppenhet i val av infallsvinklar där andra faktorer som kan ha betydelse för förståelsen eller den rättsliga hanteringen av intressekonflikterna på området blir centrala, t.ex. tvärveten-skapliga aspekter och kritiska perspektiv. Se vidare Westberg (1992) s. 421 ff. Se även Jare-borg angående den vetenskapliga verksamhetens mål att finna nya svar och bättre lösningar, bland annat genom att vidga perspektivet, Jareborg (2004b) s. 3.

107. Peczenik (1990) s. 44 f. Se även och vidare t.ex. Strömholm (1996).

108. Detta innebär å andra sidan att exempelvis att människohandel (4:1 a BrB) inte studeras.

017271_001_Legal_Intervention_CH_01.indd 43

017271_001_Legal_Intervention_CH_01.indd 43 08/04/13 7:38 PM08/04/13 7:38 PM

44 Inledning

fokus. Ifråga om brott med dödlig utgång finns helt enkelt inget barn att ingripa för och inga åtgärder och resultat för barnet att studera.¹⁰⁹

Vidare behandlas inte handläggningssystemet för unga lagöverträdare¹¹⁰ eller påföljder för unga lagöverträdare.¹¹¹ Även om förövaren, dvs. föräl-dern, vid våld och övergrepp mot barn visserligen kan vara 20 år och yng-re,¹¹² behandlas inte sådana fall i föreliggande arbete. Anledning till denna avgränsning är avhandlingens särskilda fokus på att offret är ett barn (och inte också föräldern). För att framställningen ska hållas fokuserad på sin grundproblematik, behandlas inte heller – visserligen barnrättsligt intres-santa – frågor om annan rättsverkan på grund av brott än skadestånd, såsom exempelvis utvisning av utländsk medborgare (förälder).¹¹³

När det gäller de handlingar och omständigheter som kan ligga till grund för ett omhändertagande av barnet enligt LVU har den avgräns-ningen gjorts att endast vård på grund av förhållanden i hemmiljön, de s.k.

miljöfallen (2 § LVU) studeras. Vård i de s.k. beteendefallen (3 § LVU) kan komma ifråga om barnet själv genom missbruk av beroendeframkallande medel, brottslig verksamhet eller något annat socialt nedbrytande beteende utsätter sin hälsa eller utveckling för en påtaglig risk att skadas. Även om det område som studeras – våld och övergrepp mot barn – i sig kan ligga till grund för barnets eget skadliga beteende, ligger denna fråga och bestäm-melse utanför avhandlingens ram.

När det gäller rättskällorna kan avseende de avsnitt som behandlar bar-navårdsutredning och förundersökning om brott mot barn konstateras att den normalt centrala källan rättspraxis i princip saknas.

Förundersöknings-109. Samma gäller därmed brottet barnadråp (3:3 BrB), vars rekvisit rör en kvinna som dödar sitt barn vid födelsen eller eljest å tid då hon på grund av nedkomsten befinner sig i upprivet sinnestillstånd eller i svårt trångmål.

110. Lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare (LUL) avser fall där den misstänkte inte fyllt 21 år, se lagens 1 §.

111. 32 kap. BrB med påföljderna ungdomsvård, ungdomstjänst och sluten ungdomsvård studeras således inte inom ramen för denna studie. Ang. hur dessa påföljder tillämpas i prak-tiken, se t.ex. Brå (2011e).

112. Av Brå:s kriminalstatistiska rapport för året 2010 (2011:11) framgår att för personer misstänkta för brott i åldersgruppen 15–20 år var stöldbrott den största brottskategorin, och ifråga om misshandelsbrott (som andelsmässigt också är en central brottskategori för unga) framgår att den huvudsakligen avsåg misshandel mot barn 15–17 år, dvs. i princip jämnåriga.

Se Brå (2011c) s. 115 och 125.

113. Se 1:8 BrB om skadestånd och andra rättsverkningar p.g.a. brott. Förutsättningar för utvisning på grund av brott anges i utlänningslagen (1989:529). Det finns få studier som visar hur många barn som berörs av förälders utvisning på grund av brott – och än färre (kanske ingen) som visar om eller i hur många fall det brott som föranledde utvisning var riktat mot barnet. Brå har kartlagt domstolarnas utvisningsbeslut under 1990-talet och av studien fram-går bl.a. att de flesta utvisningsdömda är utländska medborgare som inte är fast bosatta i Sve-rige, utan här på tillfälligt besök. Gruppen utvisningsdömda under 1989–1998 som var fast bosatta i Sverige bedömdes uppgå till ca 900 personer och utvisningarna beröra ca 600 barn under tidsperioden. De brott som ingick i dessa utvisningsdomar var främst tillgreppsbrott (i ca 44 procent av fallen) samt våldsbrott och i övrigt narkotikabrott och varusmuggling. Se Brå (2000b) särskilt s. 18 och 22.

017271_001_Legal_Intervention_CH_01.indd 44

017271_001_Legal_Intervention_CH_01.indd 44 08/04/13 7:38 PM08/04/13 7:38 PM

Metod, material och forskningsläge 45 förfarandet är relativt utförligt reglerat; i huvudsak genom rättegångsbal-ken, förundersökningskungörelsen och genom Riksåklagarens och Riks-polisstyrelsens författningssamlingar.¹¹⁴ Problematik angående tillämpning av förundersökningsreglerna kommer till domstol endast, och i mycket få fall, efter åtal om tjänstefel och andra brott vid myndighetsutövning. Där-till kan JO-uttalanden, i enskilda anmälningsärenden och i inspektionsfall, ses som ett komplement till praxisbildningen.¹¹⁵ Åklagarmyndigheten har utarbetat en handbok för handläggning av ärenden rörande övergrepp mot barn.¹¹⁶ Denna används i arbetet. Även Rikspolisstyrelsen (RPS) har utar-betat en handbok för utredning av brott i nära relationer.¹¹⁷ Också denna handbok används i föreliggande studie.

Avseende barnavårdsutredning används likaledes kompletterande käl-lor. Många centrala områden inom socialrätten består av målrationella regleringar, där man kan säga att den juridiska metoden är bortvald av lagstiftaren; lagstiftningen saknar pliktnormer och andra handlingsdirige-rande regleringar som ger rätten ett materiellt innehåll.¹¹⁸ Barnavårdsut-redningen regleras främst av socialtjänstlagen, som har karaktär av ramlag för det sociala arbetet. Föreskrifter för handläggningen finns även i förvalt-ningslagen (FL) och i form av Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd.¹¹⁹ Dessutom har Socialstyrelsen publicerat handböcker som avser att ge vägledning till socialtjänsten i sitt arbete.¹²⁰

På straffrättens område har lagen å andra sidan, i synnerhet i jämfö-relse med vad som gäller inom socialrätten i stort, en stark ställning. Enligt straffrättens rättskällelära ska lagen beaktas, medan förarbeten och praxis bör beaktas och doktrin får beaktas.¹²¹

I kartläggningen av gällande rätt avseende såväl omhändertagandegrun-der enligt 2 § LVU som vålds- och sexualbrott mot barn har viss opublice-rad praxis använts för att med tillämpningsexempel komplettera den bild

114. Åklagarmyndighetens författningssamling (ÅFS) resp. RPSFS (Rikspolisstyrelsens författningssamling). Ifråga om de sistnämnda anges också beteckning enligt polisens klassifi-kationssystem (FAP-nummer). Riksåklagaren har också, i egenskap av landets högsta åklaga-re, beslutat riktlinjer (RåR), som också används.

115. Det anses dock finnas goda skäl att inta en något reserverad hållning till det komplet-terande regelverk för förundersökningen som utgörs av JO-uttalanden. Ang. detta, se vidare Bring & Diesen (2005), särskilt s. 31 och 52.

116. Åklagarmyndigheten (2006) Med ärenden rörande övergrepp mot barn avses i hand-boken såväl våldsbrott som sexualbrott mot någon som är under 18 år. A a. s. 3. Handhand-boken har också uppdaterats år 2012, Åklagarmyndigheten (2012a).

117. RPS (2009a).

118. Gunnarsson (2010) s. 26 ff.

119. Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd publiceras i Socialstyrelsens författ-ningssamling, SOSFS.

120. En handbok som särskilt beaktas i arbetet är ”Barn och unga i socialtjänsten – utre-da, planera och följa upp insatser”, Socialstyrelsen (2006b).

121. Lernestedt (2010a) s. 71.

017271_001_Legal_Intervention_CH_01.indd 45

017271_001_Legal_Intervention_CH_01.indd 45 08/04/13 7:38 PM08/04/13 7:38 PM

46 Inledning

som publicerad rättspraxis ger.¹²² Ifråga om tillämpningen av 2 § LVU är publicerad rättspraxis relativt sparsam – och framför allt i hög grad in casu-betonad – och detta gäller i synnerhet avseende föräldrars våld och övergrepp mot barn. Därför belyses och diskuteras ett antal opublicerade kammarrättsdomar, vilka samtliga är från 00- eller 10-talet.¹²³

När det gäller tillämpningen av vissa vålds- och sexualbrott mot barn är förhållandet snarast det omvända jämfört med 2 § LVU på så sätt att det finns relativt gott om publicerad rättspraxis, främst ifråga om straff-bestämmelsernas tillämpningsområde. För att kunna finna och belysa frå-geställningar som är specifika för avhandlingens kontext, dvs. föräldrars våld mot barn, har även här framställningen kompletterats med ett antal aktuella och opublicerade domar. Dessa domar, från samma tidsperiod som ovan, det vill säga från och med år 2000, har studerats med avseende på bedömningar som är specifika och relevanta ifråga om föräldrars och vårdnadshavares våld och övergrepp mot barn.¹²⁴ Rättsligt material som tillkommit efter den 1 mars 2013 har endast undantagsvis kunnat beaktas.