Tankekonstruktion: ”brottsoffrets bästa”

Det finns inget begrepp om någon grupps bästa motsvarande det väl inar-betade och lagstadgade barnets bästa. Brottsoffer har tillskrivits och till-erkänts rättigheter, och även om det uttryckts att brottsoffret är den för-fördelade parten och att hans eller hennes intressen därmed borde sättas i främsta rummet,⁴⁰⁹ finns ingen anvisning om att ”brottsoffrets bästa” ska vara vägledande i beslut som rör brottsoffer.

Det finns dock olika synsätt kring vad som är att betrakta som det bästa för offer för brott, och i likhet med, och om än i högre grad än, den intres-seavvägning som (trots allt) ska göras vid tillämpning av begreppet barnets bästa, finns intressen som väger tyngre än brottsoffrets. I synnerhet gäller detta samhällets intressen. Ett intressant exempel till belysning av detta utgörs av EU-domstolens tillämpning av rådets rambeslut om brottsoffrets ställning i straffrättsliga förfaranden.⁴¹⁰ Två män hade i nationell domstol åtalats för brott mot besöksförbud, utdömt som tilläggspåföljd avseende misshandel inom familjen (mot partner). Besöksförbuden innebar ett för-bud att befinna sig närmare än 1 000 respektive 500 meter från brottsoffret eller att ta kontakt med henne under en period av 17 respektive 16 månader.

De två dömda flyttade dock, relativt kort tid efter att förbuden meddelats, åter ihop med brottsoffren på brottsoffrens begäran.⁴¹¹ Till EU-domstolen hänsköts frågan om den vid brott inom familjen obligatoriska skyldigheten att utfärda besöksförbud, även när brottsoffren motsatt sig sådan påföljd,

406. FN, E/RES/2005/20 p. 36. Se även p. 37 om olika former av ersättning.

407. Art. 14 Brottsofferdeklarationen.

408. Art. 15 och 16, Brottsofferdeklarationen.

409. Se t.ex. Diesen (2011a) s. 326.

410. Europeiska unionens domstol, dom 15 september 2011 i de förenade målen C483/09 och C1/10.

411. Brottsoffren berättade i förhör att de själva, fullt medvetet och frivilligt, hade beslu-tat att återuppta samlevnaden med de dömda, trots att dessa dömts för att tidigare ha angripit dem. EU-domstolens dom i de förenade målen C483/09 och C1/10, p. 23.

017271_002_Legal_Intervention_CH_02.indd 94

017271_002_Legal_Intervention_CH_02.indd 94 08/04/13 8:01 PM08/04/13 8:01 PM

Barnets och offrets rättigheter och intressen 95 var förenlig med rambeslutet om brottsoffers ställning. Domstolen fann att rambeslutet inte utgjorde hinder mot sådan rättstillämpning och erinrade om att det straffrättsliga skydd mot våld i hemmet som en medlemsstat säkerställer när den utövar sin repressiva makt inte bara avser att skydda brottsoffrets intressen, såsom brottsoffret uppfattar dem, utan också mer allmänna samhällsintressen.⁴¹²

I relation till avvägningar mellan olika intressen kan här också pekas på det tidigare nämnda fenomen som framskymtat i Diesen & Diesens studier av förundersökningar avseende barnmisshandel inom familjen: att polis och åklagare främst betraktar barnmisshandel som ett socialt problem.

Utredarna tenderar att göra en helhetsbedömning av familjesituationen istället för att utreda och lagföra brottet.⁴¹³ Hänsynen synes inte främst avse brottsoffrets bästa utan förälderns/förövarens, i strid med det samhäl-leliga intresset att beivra brott.

Som framgått ovan, handlar säkerställandet av offrets rättigheter till stor del dels om att brottsoffret får rättvis behandling och stöd i proces-sen – en verklig och lämplig roll i det straffrättsliga systemet såsom det uttrycks i EU:s rambeslut – dels tillgång till rättvisa och upprättelse. I den viktimologiska forskningen betonas ofta att offrets intressen inte kan till-godoses i det traditionella straffrättssystemet,⁴¹⁴ men också att brottsoff-rens intressen missuppfattas; vad brottsoffer främst vill ha är inte hämnd, utan upprättelse.⁴¹⁵ Det brott som begåtts mot offret skapar inte en skuld till samhället, som ska betalas med ett kännbart straff, utan en direkt för-pliktelse till upprättelse i förhållande till offret.⁴¹⁶

Det finns olika synsätt ifråga om vad som är upprättelse för brottsoffer.

Upprättelse kan ske genom att förövaren bestraffas och själva straffrätts-systemet har en symbolisk funktion för många offer genom den bekräftelse en (fällande) dom ger.⁴¹⁷ Det har också framförts att upprättelse bör ses som det centrala och beaktansvärda brottsofferintresset i straffrätten.⁴¹⁸ Upprättelse kan i sammanhanget betyda att brottsoffret får sin kränkning erkänd och får uppleva att kränkningen hanteras och värderas på ett rätt-vist sätt, med beaktande även av brottsoffrets perspektiv på kränkning-en.⁴¹⁹ En ytterligare komponent i upprättelsen i form av en fällande dom kan vara att gärningsmannen förpliktigas att utge ett skadestånd till sitt

412. EU-domstolens dom i de förenade målen C483/09 och C1/10, p. 61 och 70.

413. Själva polisanmälan anses i vissa fall vara straff nog för föräldern när offret är ett eget barn Se ovan i avhandlingsämnets bakgrund och kontext (1.1) och Diesen & Diesen (2009) särskilt s. 253 f. och s. 263 f.

414. Se t.ex. Buruma (2004) s. 2.

415. Se t.ex. Fattah (1997) s. 265 med hänvisningar.

416. Fattah (1997) s. 265.

417. Diesen (2011a) s. 320. och van Dijk (2009).

418. Burman (2011a) s. 279 ff.

419. Burman (2011a) s. 290.

017271_002_Legal_Intervention_CH_02.indd 95

017271_002_Legal_Intervention_CH_02.indd 95 08/04/13 8:01 PM08/04/13 8:01 PM

96 Det våldsutsatta barnet – bakgrund och utgångspunkt

offer. Upplevelsen av upprättelse, i synnerhet till följd av ekonomisk ersätt-ning, kan dock problematiseras när det gäller barn.⁴²⁰

Den holländske viktimologen van Dijk har, i ett internationellt perspek-tiv, analyserat de ideologiska tendenserna i brottsofferrörelsen och funnit fyra vad han kallar ”viktimagogiska ideologier” (victimagogic ideologi-es⁴²¹); med vilket han avser ideologier om de bästa sätten att behandla, vägleda och stötta brottsoffer.⁴²² Ideologierna, i det följande benämnda som ”brottsofferideologier”, kan tjäna som underlag för förståelsen av situationen i Sverige idag, för olika reaktioner på föräldrars våld och för ett allmänt tankekoncept om ”brottsoffrets bästa”. De fyra ideologierna tar sikte på omsorg, vedergällning, konfliktlösning och rehabilitering, samt abolitionism.

Omsorgsideologin (the care ideology), för det första, baseras på väl-färdsstatens principer⁴²³ och uppfattar det som samhällets skyldighet att så långt möjligt fånga upp och avhjälpa de problem som medborgarna utsätts för med anledning av olika missöden, däribland brott. Det har i forskning framhållits att när ett brott har begåtts, riktas samhällets resurser främst på att lagföra förövaren, medan väldigt lite görs för att hjälpa brottsoffret att återhämta sig.⁴²⁴ En stor del av den politiska brottsofferdiskursen i Sve-rige baseras dock på omsorg: Brottsoffer uppfattas få psykologiska, ekono-miska och andra problem, vilka det är samhällets ansvar att ta hand om.⁴²⁵ Tyngdpunkten i denna ideologi ligger, enligt van Dijks beskrivning, på att vidta åtgärder för offren, snarare än att fokusera på illgärningens brotts-liga karaktär. Omsorgsideologin har identifierat olika former av dolda ska-dor och olägenheter som brottsoffer utsätts för, och som tidigare förbisetts.

Dolda skador kan vara psykologiska svårigheter eller försörjningssvårighe-ter. Skadorna kan också ha varit dolda på mer grundläggande vis, såsom är fallet för brottsoffer som inte vågar polisanmäla brott av rädsla för repressalier (t.ex. barn, makar, homosexuella och andra sårbara grupper).

420. Se t.ex. Nielsen (1995) s. 174 och Weinehall (1997) särskilt s. 274, och vidare i fram-ställningen.

421. De ”viktimagogiska” ideologierna avser ’ideologically inspired agendas for affirma-tive action’. van Dijk (1988) s. 115.

422. Van Dijks ideologier beskrivs även av Nielsen & Snare med exemplifieringar från Danmark, se Nielsen & Snare (1998) och Nielsen (1995). Jämför även van Dijks ideologier med t.ex. Elias (1996) som för forskningens vidkommande presenterar sju ”alternativa ideo-logier”. Dessa ideologier – critical/liberal ideology, fundamentalist feminist ideology, radical feminist ideology, critical/radical/socialist ideology, left realist ideology, peacemaking ideology och critical/radical/feminst ideology – förs fram som alternativ till law and order eller ”right realist” ideology. Elias (1996) s. 16 ff. Vilken ideologisk grund den viktimologiska forskning-en har, eller bör ha, är således forskning-en annan fråga än de (viktimagogiska) ideologier som van Dijk presenterar och som avser ideologiska grunder för brottsofferfrågornas bedrivande i en inter-nationell kontext; här översatta till ideologier om vad som är brottsoffrets bästa.

423. Dessa behandlas i kap. 3 nedan.

424. Se t.ex. Fattah (1986) s. 1.

425. Tham (2011) s. 26. För en närmare beskrivning och analys av de politiska partiernas rättspolitik (inklusive brottsofferpolitik) se Persson (2004).

017271_002_Legal_Intervention_CH_02.indd 96

017271_002_Legal_Intervention_CH_02.indd 96 08/04/13 8:01 PM08/04/13 8:01 PM

Barnets och offrets rättigheter och intressen 97 Statliga ersättningssystem, socialt arbete i allmänhet och funktioner som är särskilt inriktade på att hjälpa brottsoffer (t.ex. hjälptelefoner) är exempel på åtgärder som är förenliga med omsorgsideologin. De flesta frivilligorga-nisationer med brottsofferstödjande verksamhet och självhjälpsgrupper för brottsoffer grundas också i omsorgsideologin.⁴²⁶ Möjligen kan här också inrymmas den ovan nämnda tendensen, som identifierats i den brottsut-redande verksamheten, att betrakta lindrigare (straffbar) barnmisshandel som ett socialt problem som istället ska mötas med sociala åtgärder.

För det andra finns vedergällning sideologin (the retributive or crimi-nal justice ideology). Här placerar van Dijk främst straffrättssystemet. Till grund för straffrätten ligger skiftande ideologier och ofta kan det spåras aspekter av fler än en.⁴²⁷ Det anses vara i linje med denna ideologi att kräva strängare straff av hänsyn till offret och att stärka offrets position i straff-processen. Inflytande över exempelvis åtalsbeslut och straffmätning ska ges utifrån att straffrätten ska tillfredsställa offrets behov av rättvisa, moralisk resning och hämnd. De som har farit illa ska få moralisk upprättelse och via ombud kunna påverka de juridiska processerna. Ett uttryck för denna ideologi kan exempelvis vara att ge anhöriga till mordoffer möjlighet att inför rätten uttala sig om sina känslomässiga upplevelser av brottet.⁴²⁸ För Sveriges del har under 00-talet genomförts straffskärpningar och även andra typer av intensifieringar i repressiv riktning, för de slags brott mot person som befinner sig i kärnan av brottsofferpolitiken (och brottsoffer-begreppet).⁴²⁹

En tredje brottsofferideologi är rehabilitering och upprättelse. Denna ideologi (the rehabilitation ideology) går tillbaka till ett synsätt på brott som en konflikt mellan två parter.⁴³⁰ Konflikten ska hellre lösas genom att ge båda parter hjälp och rehabilitering, än genom att den ena parten straf-fas. Till denna ideologi hör synsättet att tillfogande av obefogat lidande för gärningsmannen inte lindrar offrets lidande: Den förnedring som har drabbat den som lidit skada raderas inte ju mer gärningsmannen bryts ner och straffas.⁴³¹ Till skillnad från det traditionella strafftänkandet (dvs. ett

426. van Dijk (1988) s. 116 f.

427. van Dijk (1988) s. 117 f. För Sveriges del återkommer jag om detta i kap. 5 nedan.

428. van Dijk (1988) s. 117 f. I den svenska kontexten kan detta exemplifieras med Mo-deraternas förslag om att införa en s.k. Lex Malexander, Andersson (2002) s. 180. Ett annat svenskt exempel där det lyftes fram att brottsoffer och deras anhöriga ska få mer att säga till om är lagrådets yttrande över förslag till ny ordning för omvandling av livstidsstraffet.

Lagrådet uttalade att det kan ifrågasättas som inte även de som varit målsägande i det eller de brottmål som föranlett utdömandet av livstidsstraff bör ses som parter i ett ärende om omvandling av livstidsstraffet. Lagrådets yttrande avseende Omvandling av fängelse på livstid till fängelse på viss tid, 2005-09-06.

429. Exempel på detta är 2005 års sexualbrottsreform och de ändringar som vidtogs på basis av Straffnivåutredningens förslag. Se vidare, Lernestedt (2011) s. 415.

430. Se särskilt Christies inflytelserika artikel ”Konflikt som egendom”, Christie (1977).

Se även Lomell (2011) särskilt s. 181 f.

431. Fattah (1986) s. 13.

017271_002_Legal_Intervention_CH_02.indd 97

017271_002_Legal_Intervention_CH_02.indd 97 08/04/13 8:01 PM08/04/13 8:01 PM

98 Det våldsutsatta barnet – bakgrund och utgångspunkt

retributivt system där brott framför allt ses som en konflikt mellan individ och stat), betraktas här brott som en konflikt mellan de berörda, och staten anses ha tagit ifrån medborgarna skuldfrågan.⁴³² I praktiken, menar Dijk, har rehabilitering av förövaren prioriterats framför hjälp till offret. Så kan vara fallet när offret medverkar i en konfrontation med gärningsmannen som ett led i gärningsmannens terapi. Konfrontation mellan offer och gär-ningsman kan, lyfts det fram, vara till hjälp för bägge parter eller, för den delen, primärt för offret. Det kan handla om psykologisk upprättelse i form av att gärningsmannen tar på sig skulden för det inträffade och erkänner orsakade skador i ett möte med offret.⁴³³

En rörelse som kan placeras under denna ideologi är reparativ rättvisa (Restorative Justice).⁴³⁴ I ett reparativt rättssystem är de inblandade par-terna huvudpersoner i processen, där gärningsmannen erkänner sin skuld till offret genom en direkt dialog och får möjlighet att, genom någon form av gottgörelse, reparera den skada som han eller hon orsakat brottsoffret.⁴³⁵ Det argumenteras att reparativ rättvisa är rättvisa för offren, eftersom sådana system erkänner deras svåra situation, bekräftar deras rättigheter och garanterar att deras önskningar respekteras, att deras behov blir tillgo-dosedda och att deras förväntningar uppfylls.⁴³⁶ Det har också hävdats att brottsoffrets rättigheter – såsom de uttrycks i Brottsofferdeklarationen och utkastet till Brottsofferkonvention – är inkompatibla med det traditionella straffrättssystemet och är i sig en del i reparativ rättvisa.⁴³⁷

Brottsofferideologin om (alternativ) upprättelse och reparativ rättvisa , som internationellt varit en av grundpelarna i brottsofferrörelsen, har inte haft någon särskild styrka eller genomslag i Sverige. Tankar om reparativ rättvisa har inspirerat till den svenska lagen om medling (lag 2002:445 om medling med anledning av brott).⁴³⁸ Syftet med medling vid brott är, enligt svensk lagstiftning, att gärningsmannen ska få ökad insikt om brot-tets konsekvenser och brottsoffret ges möjlighet att bearbeta sina upplevel-ser. För svensk del används inte medling som en påföljd för brott eller som ett alternativ till det ordinarie rättssystemet, utan som ett komplement.

Medling är till för båda parter och är alltid frivilligt för båda parter.⁴³⁹ Vid sidan av detta har stärkande av offrets rätt och ställning varit desto mer framträdande.⁴⁴⁰

432. Diesen (2011a) s. 50.

433. Nielsen & Snare (1998) s. 105.

434. Nielsen & Snare (1998) s. 105. Angående reparativ rättvisa se vidare t.ex. Gröning

& Jacobsen (2012) s. 12 ff.

435. Brå (2005a) s. 12. Se även t.ex. Lindell (2006) s. 84 ff.

436. Fattah (2004) s. 17. Groenhuijsen (2004) s. 64.

437. Groenhuijsen (2004) s. 64.

438. SOU 2000:105 och prop. 2001/02:126.

439. SOU 2000:105 och prop. 2001/02:126. För utförlig bild av svensk medlingsverksam-het se Brå (2005a). Se även avsnitt 6.1.3.6 nedan.

440. Lernestedt (2011) s. 407 f.

017271_002_Legal_Intervention_CH_02.indd 98

017271_002_Legal_Intervention_CH_02.indd 98 08/04/13 8:01 PM08/04/13 8:01 PM

Barnets och offrets rättigheter och intressen 99 Det relativt blygsamma inflytandet av idéer som tar sikte på en pro-cess där gärningsmannen tar på sig ansvar i förhållande till offret (och inte bara staten) kan möjligen ha att göra med att brottsoffret i Sverige – som målsägande – har behållit sin ställning som part i straffprocessen med visst inflytande.⁴⁴¹ I den viktimologiska forskningen är dock ideologin stark, och det har framförts att viktimologins framtid är beroende av i vilken grad paradigmet reparativ rättvisa kommer att accepteras och implementeras.

En era av reparativ rättvisa förutspås.⁴⁴² Andra viktimologer menar dock att ett paradigmskifte inte är att vänta eller önska; istället bör straffrätts-systemet reformeras och förbättras steg för steg. Brott är inte endast en fråga mellan gärningsman och stat, men heller inte bara en fråga mellan gärningsman och offer.⁴⁴³

Slutligen kan en fjärde brottsofferideologi identifieras: abolitionism .⁴⁴⁴ Förespråkare för den abolitionistiska ideologin (the abolitionist ideology) noterar den minskade roll och makt som offret har i rättssystemet och föredrar ett helt nytt system baserat på civilrättens principer. Rättssystemet ska intervenera så lite som möjligt i situationer som rör brottsligt beteende:

Ansvar för medling, reparation, hjälp och stöd till offer och brottsförebyg-gande arbete ska ligga på närsamhället och andra sociala nätverk. Nielsen

& Snare hänvisar i sammanhanget till en holländsk kriminolog som upp-räknar (i kronologisk ordning från slutet av 1800-talet) följande abolitio-nistiska rörelser: Avskaffningen av tortyr, kroppsstraff, dödsstraff, slaveri, prostitution, militarism, psykiatri och straffrätten (straffsystemet).⁴⁴⁵ Ide-ologin om avskaffande av straffsystemet har utgjort grundval för en liten livskraftig grupp kriminologer och viktimologer, speciellt i Norge och Hol-land, som menar att det traditionella straffsystemet ska blanda sig i mänsk-liga konflikter så lite som möjligt. Det bör skapas alternativa modeller för konfliktlösning i civilrättslig regi eller helt utanför rättssystemet.⁴⁴⁶