Sexuella övergrepp

Sexuella övergrepp eller sexuellt våld mot barn kan sägas inrymma alla former av sexuella handlingar som utförs av en vuxen mot, med eller med hjälp av, ett barn under 15 år.²⁰⁶ Sexuella övergrepp kännetecknas ofta av att den vuxne utnyttjar barnets beroendeställning och utsätter barnet för handlingar som barnet inte kan förstå, inte är moget för och omöjligen kan ge samtycke till. Övergreppen kan vara både fysiska och icke-fysiska.

Fysiska övergrepp kan exempelvis vara beröring av barnets könsorgan eller ett oralt samlag. Till de icke-fysiska övergreppen hör att barnet tvingas titta på den vuxnes könsorgan eller att visa sitt eget könsorgan, eller att barnet sätts att titta på pornografiska filmer. Vuxna använder inte alltid tvång vid övergreppen, utan kan utnyttja den makt och auktoritet de har i egenskap av vuxna. Förövaren kan till exempel påstå att barnet kommer att få skul-den om det säger något, eller att barnets anhöriga kommer att skadas på ett eller annat sätt.²⁰⁷

Av Brå:s fördjupade rapport angående polisanmälda våldtäkter mot barn år 2008 framgår att de maktmedel som förövare använt för att genomföra övergreppen varierar med offrens ålder, relationen mellan offer och förövare, och den typ av situation där övergreppet begicks. Bland de yngre barnen framgår att förövaren på olika sätt utnyttjat sitt tolkningsfö-reträde som vuxen, exempelvis genom att göra övergreppen till en gemen-sam ”hemlighet” eller genom att kalla övergreppen för ”lekar”. Då en stor del av de anmälda brotten mot de minsta barnen har begåtts inom den närmaste familjen framkommer det också att förövare många gånger har

204. Barnombudsmannens årsrapport 2007, s. 99, Eriksson (2007, red) särskilt s. 17 och 20 och SOU 2006:65.

205. Se t.ex. Holden (2003).

206. Se t.ex. CRC/C/GC/13 p. 25. Att såsom Barnmisshandelskommittén (SOU 2001:72 s. 122) definiera sexuella övergrepp mot barn som alla former av sexuella handlingar som påtvingas ett barn av en vuxen person, kan verka missledande då inte alla (ens av straffbara) sexuella handlingar mot barn innehåller någon form av påtvingande.

207. Rädda Barnen (2006a) s. 4 ff. Se även Socialstyrelsen (2000). Vidare om varför barn inte berättar om sexuella övergrepp, se t.ex. Svedin & Back (2003) s. 52 ff.

017271_002_Legal_Intervention_CH_02.indd 61

017271_002_Legal_Intervention_CH_02.indd 61 08/04/13 8:01 PM08/04/13 8:01 PM

62 Det våldsutsatta barnet – bakgrund och utgångspunkt

utnyttjat den känslomässiga och fysiska närheten mellan dem och barnen. I studerade polisförhör berättar en del barn att övergreppen skett vid en viss typ av situation som ofta är kopplad till fysisk intimitet, till exempel bad eller nattning. Vid sidan av olika sätt att normalisera övergreppen, genom att de successivt förs in som en del av en vardaglig situation, framkommer också olika sätt att minska risken för att barnen ska berätta om övergrep-pen. Vissa förövare har talat med barnet om övergreppen i termer av deras gemensamma hemlighet och sagt att andra för barnet viktiga personer skulle bli ledsna eller arga om de fick reda på vad som hänt. I polisanmäl-ningarna finns också beskrivningar av att förövarna har gett presenter till barnet i samband med övergreppen.²⁰⁸

Förövarna av sexuella övergrepp mot barn kan, som framgår också av BRIS sammanställning, återfinnas i många olika kretsar kring barn: Det kan röra sig om mödrar och fäder, släktingar, grannar, skolpersonal, vän-ner, mammors pojk- eller flickvänner eller pappors kompisar, sambor eller nya partners. Förövaren är oftast någon som barnet har i sin närhet och inte lätt kan slippa undan.²⁰⁹

I den yngsta åldersgruppen i Brå:s studie av polisanmälda våldtäkter mot barn (0–11 år) stod förövare inom familjen eller släkten för en över-vägande majoritet av de anmälda brotten. Inom denna relationskategori utgjorde pappor, styvpappor och bröder förövare i närmare tre fjärdedelar av anmälningarna. Utmärkande var också att övergreppen ofta var uppre-pade . Den uppreuppre-pade utsattheten såg dock olika ut både avseende frekvens och tidsperiod: Medan vissa målsägande hade svårt att precisera antalet övergrepp för att de varit så många, berättade andra om två eller tre över-greppstillfällen. Av en del förhör framkom att övergrepp pågått med olika intensitet under större delen av barnets uppväxt, och i andra fall en relativt kort tidsperiod. I de senare fallen hade övergreppen ofta skett i samband med någon form av miljöombyte, som semester eller i och med att offret nyligen har flyttat hem till en förälder som han eller hon inte bott med tidigare.²¹⁰

Sexuella övergrepp kan innebära ett djupgående trauma för den som blir utsatt, oavsett ålder. Sexuella övergrepp under barndomen anses sär-skilt kraftigt verkande i att framkalla posttraumatiska symtom, och kan påverka hela den fortsatta utvecklingen och därigenom leda till psykiska, kognitiva och fysiska svårigheter. Det har visats kopplingar till psykisk och fysisk ohälsa hos vuxna som varit utsatta som barn.²¹¹

208. Brå (2011b) s. 14 och 60. Studien bygger på en analys av 446 polisanmälningar av-seende fullbordad våldtäkt mot barn under år 2008.

209. Irgens & Moqvist (2002) s. 54 ff. I de berättelser om grova sexuella övergrepp som finns i materialet är förövarna till största delen närstående; oftast pappor eller mammans sambo eller pojkvän. Övergreppen från närstående kan vara enstaka händelser, men många berättelser visar att de pågår över lång tid.

210. Brå (2011b) s. 58 f.

211. Se t.ex. Lucas (2010) s. 609 ff.

017271_002_Legal_Intervention_CH_02.indd 62

017271_002_Legal_Intervention_CH_02.indd 62 08/04/13 8:01 PM08/04/13 8:01 PM

Föräldrars våld och övergrepp mot barn 63 Avslutningsvis i sammanhanget bör nämnas att det finns ett känt sam-band mellan barnpornografibrott och sexuella övergrepp: Barnpornografi-brott är en riskfaktor för begåendet av fysiska sexuella övergrepp.²¹²

2.1.1.4 Försummelse

Försummelse, vanvård eller omsorgssvikt är den form av barnmisshandel (eller form av våld och övergrepp mot barn) som anses vara minst upp-märksammad i forskning, praktik och media. I mitten av 80-talet skrev Wolock och Horowitz artikeln ”The Neglect of Neglect” som kom att bli, och alltjämt är, välciterad i den internationella litteraturen.²¹³ I ”The Neg-lect of NegNeg-lect” visade Wolock och Horowitz en paradox: Å ena sidan har det genomgående visats vara högre förekomsttal för omsorgssvikt än för misshandel, och det har visats att omsorgssvikt resulterar i mer djupgående skador i barnets utveckling. Å andra sidan är omsorgssvikt den minst stu-derade formen av barnmisshandel, och följaktligen den form som det finns minst insikt och kunskap kring.²¹⁴

Försummelse inkluderades i det barnmisshandelsbegrepp som Barnmiss-handelskommittén definierade år 2001. Det delades där in i fysisk försum-melse och psykisk försumförsum-melse.²¹⁵ Fysisk försummelse innebär enligt Barn-misshandelskommittén att en vuxen person, oftast under lång tid, skadar eller äventyrar ett barns fysiska hälsa eller utveckling genom att underlåta att garantera barnet godtagbar standard ifråga om fysisk omsorg. Bris-tande omsorg avser alla aspekter av barnets hälsa och utveckling: kost, hygien, årstidsanpassade kläder, möjlighet till sömn och vila, skydd och husrum, tillsyn, vård och skydd mot olycksrisker och skadliga expositioner.

Till skadliga expositioner räknas till exempel att återkommande vara utsatt för skadligt hög bullernivå, vistas i miljöer med droganvändning eller hög alkoholkonsumtion.²¹⁶ I den internationella litteraturen har till skadliga expositioner även hänförts att exponera barnet för familjevåld (dvs. att bevittna våld ).²¹⁷

Psykisk försummelse avser enligt Barnmisshandelskommitténs defini-tion att en vuxen person, oftast under lång tid, skadar eller äventyrar ett barns psykiska hälsa eller utveckling genom att underlåta att tillgodose ett barns grundläggande behov av exempelvis uppmärksamhet, tillhörighet, fostran, vägledning, stimulans och undervisning. Att underlåta att se till att barnet får skolutbildning anges som ett ytterligare exempel. Definitio-nen inkluderar alla tänkbara aspekter av barnets utveckling, till exempel

212. SOU 2004:71 och Martens (1998).

213. Dvs. ”försummelsen av försummelse”, se Wolock & Horowitz (1984).

214. Se t.ex. McSherry (2007) för en sammanställning av källor till paradoxens påståen-den.

215. SOU 2001:72 s. 123 f.

216. SOU 2001:72 s. 123.

217. Se t.ex. Dubowitz & Black (2001) s. 346.

017271_002_Legal_Intervention_CH_02.indd 63

017271_002_Legal_Intervention_CH_02.indd 63 08/04/13 8:01 PM08/04/13 8:01 PM

64 Det våldsutsatta barnet – bakgrund och utgångspunkt

fysisk, psykisk, beteendemässig, känslomässig, hälsomässig, social, mora-lisk, intellektuell och utbildningsmässig sådan. Avslutningsvis tillägger Barnmisshandelskommittén i sin definition att som barnmisshandel räknas även försummelse att respektera barnets rättigheter.²¹⁸

Medan den svenska definitionen uttryckt av Barnmisshandelskommit-tén indelas i endast två kategorier, är det i den internationella litteraturen vanligare med flera delområden. Ett exempel på detta är uppdelningen i medicinsk försummelse, psykologisk försummelse, tillväxthämning, men-talt funktionshindrade föräldrar, psykiatriskt funktionshindrade föräldrar, fysiskt funktionshindrade föräldrar, drogmissbruk, ”stökiga hem”(”filthy homes”), föräldrar som överger sina barn och utbildningsförsummelse.²¹⁹ Som nämndes ovan hamnar försummelse ofta utanför barnmisshandelsbe-greppet (och bebarnmisshandelsbe-greppet våld och övergrepp mot barn). Detta kan bero på att försummelse som begrepp har mycket vaga kanter och en benägenhet att vara allomfattande för bristande föräldraskap. Till bilden hör också att försummelse är starkt förknippat med fattigdom, och att omsorgssviktande föräldrar enligt studier ofta lever under olika former av ogynnsamma för-utsättningar.²²⁰ Klart är dock att i kärnområdet för försummelse finns en underlåtenhet att agera för att tillgodose barnets grundläggande behov, med resultat att barnets hälsa eller utveckling skadas eller riskerar att skadas.²²¹

Försummelse eller omsorgsbrist i bemärkelsen att barnet inte skyddas från våld eller att det exponeras för närståendes våld (s.k. failure to protect ) har debatterats i den internationella litteraturen, bland annat utifrån syn-punkten att sådan försummelse innebär att en våldsutsatt förälder klandras för underlåtenhet att ingripa till skydd för barnet, istället för – eller vid sidan av – att den förövande föräldern ställs till svars för våldshandling-arna. Att barns exponering för (eller bevittnade av) våld mot närstående definieras som försummelse, eller som psykisk misshandel av barnet, har betydelse för förståelsen av vilka olika åtgärder och ingripanden som är påkallade.²²²