Förutsättningar för vårdnadsöverflyttning

Enligt 6:8 FB ska vårdnaden om ett barn flyttas över till den eller dem som har tagit emot barnet i ett annat enskilt hem än föräldrahemmet, om barnet stadigvarande har vårdats och fostrats i det hemmet och det är uppenbart att det är bäst för barnet att det rådande förhållandet får bestå. Sådan överflyttning av vårdnaden prövas på talan av socialnämnden.⁹³⁶ När bar-net har varit placerat i samma familjehem i tre år ska socialnämnden alltid särskilt överväga om det finns skäl att ansöka om överflyttning av vård-naden.⁹³⁷

Bakgrunden till bestämmelserna om vårdnadsöverflyttning till familje-hemsföräldrar är att det i vissa fall när barnet bor i ett familjehem kan vara

931. 14 § 2 st. 2 p. LVU.

932. 14 § 3 st. LVU och prop. 1989/90:28 s. 74 f.

933. SOSFS 1997:15 s. 76.

934. SOSFS 1997:15 s. 76.

935. SOSFS 1997:15 s. 77.

936. Av 5:2 SoF framgår att om socialnämnden får veta att någon åtgärd behöver vidtas ifråga om vårdnad, umgänge eller förmynderskap för ett barn, ska nämnden göra en fram-ställning eller ansökan om det hos den domstol till vilken ärendet hör.

937. 6:8 st. 2 SoL och 13 § 3 st. LVU.

017271_003_Legal_Intervention_CH_03.indd 194

017271_003_Legal_Intervention_CH_03.indd 194 08/04/13 7:32 PM08/04/13 7:32 PM

Upphörande av tvångsvården 195 uppenbart att det är bäst för barnet att få stanna kvar där, även när det inte längre finns rättsliga förutsättningar för vård utanför det egna hemmet.

Om barnet har bott i familjehemmet i flera år kan det ha rotat sig där och funnit en sådan trygghet och gemenskap att det uppfattar detta hem som sitt eget. Att i en sådan situation tvinga barnet att återförenas med sina föräldrar anses ofta kunna innebära att barnet tar skada.⁹³⁸

Genom att vårdnaden flyttas över till familjehemsföräldrarna öppnas också möjlighet att under vissa förutsättningar genomdriva en adoption mot föräldrarnas vilja, eftersom adoptionsreglerna innebär att det inte krävs samtycke från en förälder som inte är vårdnadshavare, även om för-äldrar förstås ska höras i sådan process.⁹³⁹ Adoption av familjehemsplace-rat barn är dock mycket ovanligt.⁹⁴⁰

Den grundläggande strävan vid vård enligt LVU är att föräldrar och barn ska återförenas, och möjligheten till vårdnadsöverflyttning efter familjehemsplacering har vid flera tillfällen konstaterats vara alltför säl-lan tillämpad;⁹⁴¹ detta mot bakgrund av socialnämnds nämnda skyldighet enligt SoL och LVU att – när barnet varit placerat i samma familjehem under tre år – särskilt överväga om det finns skäl att ansöka om över-flyttning av vårdnaden enligt 6:8 FB.⁹⁴² Uppgifter från Socialstyrelsen visar dock att antalet vårdnadsöverflyttningar till familjehemsföräldrar har ökat under perioden 2000–2011, även om det likväl rör sig om ett litet antal.⁹⁴³

I NJA 1993 s. 666 noterades att det främsta motivet till stadgandet i 6:8 FB är att barnet – genom att vårdnaden flyttas över till dem som tagit emot det – kan ges en uppväxt under stabila och trygga förhållanden. Genom bestämmelsen kan förhindras att barnet rycks upp ur den miljö där barnet vistats i flera år och känner större trygghet och känslomässig förankring än i ursprungshemmet. Det krävs därför vid prövningen att barnets anknyt-ning till familjehemmet och kontakt med de biologiska föräldrarna har utretts. I målet var fråga om en 15-årig pojke som bott i samma familjehem i 13 år, som uppfattade hemmet som sitt eget, och ville, i likhet med familje-hemsföräldrarna, att vårdnaden skulle överflyttas. Föräldrarna, som

avse-938. Prop. 1989/90:28 s. 92.

939. Se 4:5 a, 4:10 och vidare i 4 kap. FB.

940. Under åren 1995–2008 adopterades mellan 12 och 26 barn årligen. Se Mattsson (2010) s. 123.

941. Se t.ex. prop. 1989/90:28 s. 93, SOU 2000:77 s. 124 ff. och SOU 2009:68 s. 498 ff.

samt Mattsson (2010) s. 104 f.

942. Ett skäl till att möjligheten att flytta över vårdnaden till familjehemsföräldrar hittills har utnyttjats i så ringa grad har sagts vara att de ekonomiska villkoren för familjehemsför-äldrarna försämras genom att de går miste om sin ersättning som familjehemsföräldrar. Se vidare prop. 1989/90:28 s. 95. Se även SOU 2009:68 s. 501 om familjehemsföräldrars för-lorade stöd från socialtjänsten vid vårdnadsöverflyttning och även prop. 2012/13:10 s. 88 ff.

943. År 2000 gjordes 92 vårdnadsöverflyttningar, och ett decennium senare, år 2011 gjor-des 213. Under samma period minskade antalet barn och unga som adopteragjor-des av sina famil-jehemsföräldrar från 42 (år 2000) till 22 (år 2011), Socialstyrelsen (2013a) s. 29.

017271_003_Legal_Intervention_CH_03.indd 195

017271_003_Legal_Intervention_CH_03.indd 195 08/04/13 7:32 PM08/04/13 7:32 PM

196 Ingripande på socialrättslig grund

ende det bristande umgänget fått framgång i Europadomstolen,⁹⁴⁴ gjorde i målet gällande att deras bristande kontakter med barnet berott på att de känt sig ovälkomna och illa behandlade av familjehemsföräldrarna och att de motarbetats av socialnämndens tjänstemän. HD fann dock att den bris-tande kontakten till stor del berott på att föräldrarna tagit så få egna initia-tiv till kontakt och på att de varit så ovilliga att resa till barnets familjehem.

Myndigheternas tidigare handlande i strid med EKMR bedömdes sakna egentlig betydelse för vårdnadsfrågan då det avgörande – bland annat mot bakgrund av barnkonventionen – måste vara vad som är uppenbart bäst för barnet.

Den tidigare formuleringen i 6:8 FB om förutsättningen att det är

”uppenbart bäst för barnet” att det rådande förhållandet får bestå, ändra-des år 2006 till gällande lydelse ”uppenbart att det är bäst för barnet”.⁹⁴⁵ Avsikten med ändringen var att tydliggöra förhållandet till den grundläg-gande regeln i 6:2 a FB om att barnets bästa ska vara avgörande för alla beslut om vårdnad, boende och umgänge.⁹⁴⁶ För överflyttning av vårdna-den till familjehemsföräldrarna med stöd av 6:8 FB krävs inte att föräld-rarna är olämpliga som vårdnadshavare.

Bestämmelsen i 6:7 FB rör ändring i vårdnaden för det fallet att en för-älder vid utövandet av vårdnaden om ett barn gör sig skyldig till missbruk eller försummelse eller i övrigt brister i omsorgen om barnet på ett sätt som medför bestående fara för barnets hälsa eller utveckling. Om barnet står under båda föräldrarnas vårdnad och bristerna gäller en av dem, ska vårdnaden anförtros den andra föräldern ensam. Om också den föräldern brister i omsorgen på angivet sätt ska vårdnaden flyttas över till en eller två särskilt förordnade vårdnadshavare.

Överflyttning av vårdnaden på grund av en förälders eller bådas olämp-lighet torde, enligt förarbetena till bestämmelsen, i de flesta fall aktualise-ras endast när ett barn har tagits om hand med stöd av LVU och först när en återförening inte kan komma till stånd trots långvariga och omfattande insatser från socialnämndens sida.⁹⁴⁷ Med andra ord ska socialnämnden inte tillämpa LVU utan istället föra talan om att vårdnadsförhållandena ändras om förhållandena i barnets hem är så dåliga – eller snarare om för-älderns utövande av vårdnaden är så graverande – att det inte alls går att räkna med förbättring.⁹⁴⁸

944. Olsson I och Olsson II mot Sverige, dom den 24 mars 1988 respektive den 27 no-vember 1992. Europadomstolen fann att svenska myndigheter hade handlat i strid med art. 8 EKMR (om rätten till skydd för privat- och familjeliv) genom att försvåra för föräldrarna att hålla nära kontakt med barnet. Noteras bör att Europadomstolen fann att beslutet om våd med stöd av LVU samt det senare vidmakthållandet av beslutet, inte stred mot art. 8 EKMR.

945. Se prop. 2005/06:99.

946. Prop. 2005/06:99 s. 40.

947. Prop. 1981/82:168 s. 68.

948. Ewerlöf, Sverne & Singer (2004) s. 106. I sammanhanget uppmärksammas att det idag är två olika typer av domstolar (allmän domstol resp. förvaltningsdomstol) som prövar likartade frågor: Om förhållandena i barnets hem är så dåliga att man inte kan räkna med att

017271_003_Legal_Intervention_CH_03.indd 196

017271_003_Legal_Intervention_CH_03.indd 196 08/04/13 7:32 PM08/04/13 7:32 PM

Upphörande av tvångsvården 197 Bestämmelsen tillämpas mycket sällan.⁹⁴⁹ Ett exempel på dess tillämp-ning utgörs av ett hovrättsavgörande från 2009, där fråga var huruvida en mor som tagit livet av barnens far och satt sig själv (genom fängelsestraff) ur stånd att handha den faktiska vårdnaden om barnen under lång tid, hade brustit i omsorgen om barnen på ett sätt som medförde bestående fara för barnens hälsa eller utveckling.⁹⁵⁰ Domstolen besvarade frågan jakande och fann att vårdnaden skulle flyttas över till de familjehemsföräldrar som barnet vistats hos under drygt två år med stöd av LVU. Domstolen fram-höll att barnen inte skulle behöva växa upp som placerade enligt tvingande lagstiftning.⁹⁵¹