Om våldets omfattning

Det finns inga säkra uppgifter om hur många barn i Sverige som utsätts för våld och övergrepp av sina föräldrar, vårdnadshavare och andra i för-äldrafunktion. Detta gäller i synnerhet om man med våld och övergrepp avser den ovan beskrivna samlingsbilden. Ifråga om det straffbelagda området ger också antalet upptäckta fall (dvs. incidensen) en oklar bild av omfattningen, och det finns anledning att tro att mörkertalet är stort sär-skilt vid dessa typer av brottslighet.²⁴² Faktorer relaterade till högt mör-kertal är att brott begås i det privata och att offer och förövare är bekanta.

Andra faktorer som har betydelse för mörkertalet är offrets (o)förmåga att själv göra anmälan, och om vittnen finns. Till följd av det förmodade mörkertalet vid föräldrars våld mot barn är brottsstatistiken inte lämplig att använda för att uttala sig om den faktiska brottsligheten. Till detta kan läggas att det endast vid ett fåtal brottstyper särredovisas att brottet begåtts mot ett barn.²⁴³

Det kan noteras – ifråga om anmälningar avseende fysiskt våld mot barn – att det år 2011 polisanmäldes 2 900 misshandelsbrott mot barn i åldern 0–6 år och nära 9 300 misshandelsbrott mot barn i åldern 7–14 år. Misshandeln mot de yngre barnen begicks till övervägande del inom-hus, av en person som var bekant med offret, medan endast drygt hälften av de polisanmälda misshandelsfallen riktade mot barn i åldern 7–14 år var begångna inomhus av en person bekant med offret.²⁴⁴ Den polisan-mälda misshandeln mot små barn (0–6 år) har mer än tredubblats sedan

240. Se t.ex. Humphreys (2006) s. 20 och Mullender (2006) s. 59.

241. Kostnader för våldet inkluderar direkta kostnader såsom kostnader för t.ex. me-dicinsk och terapeutisk vård, socialtjänst och kostnader för rättsväsendet, liksom indirekta kostnader för möjlig långsiktig skada i form av ohälsa och påverkan på offrets livskvalité.

Därtill kostnaderna för barnens mänskliga lidande. Waters m.fl. (2004). Se även Flodmark (2011).

242. Enligt Brå är statistik över polisanmälda brott generellt förenad med stora mörkertal.

Mörkertalet är kvoten mellan det faktiska antalet brott och det anmälda (synliga) antalet brott. Brå räknar med att ungefär en fjärdedel av alla misshandelsbrott anmäls till polisen.

Sexualbrott anges generellt sett vara brott med stort mörkertal. Se Alatalo & Olsson (1998) s. 16 och s. 61 f.

243. Exempel på brottstyper där det går att utläsa målsägandens ålder är misshandel (mot barn 0–6 år, 7–14 år och 15–17 år, även kön anges), olaga hot, grov fridskränkning och ofre-dande (mot person under 18 år) och ifråga om sexualbrotten (mot barn under 15 år samt mot barn 15–17 år). Se kriminalstatistiken på Brå:s webbplats, http://bra.se/bra/brott--statistik (i det följande benämnt Brå, kriminalstatistik).

244. Det kan också noteras att något fler brott mot pojke än mot flicka anmäldes (1 735 resp. 1 163 anmälda brott) i åldersgruppen 0–6 år, men att skillnaden är större i åldersgrup-pen 7–14 år: anmälda brott mot pojke utgör närmare 65 procent av fallen. Brå, kriminal-statistik.

017271_002_Legal_Intervention_CH_02.indd 67

017271_002_Legal_Intervention_CH_02.indd 67 08/04/13 8:01 PM08/04/13 8:01 PM

68 Det våldsutsatta barnet – bakgrund och utgångspunkt

mitten av 1990-talet.²⁴⁵ Brås analyser visar att merparten av ökningen avser brott som begås av föräldrar, och att den största delen av ökningen har skett efter år 2005. Under tioårsperioden fram till 2005 ökade de anmälda brotten med drygt 50 procent, och därefter har det skett en ökning med 140 procent.²⁴⁶ I sammanhanget bör noteras att det av kart-läggningen också framgår att det under 00-talet skett en tiofaldig ökning av antalet polisanmälningar som initierats av personal på förskola eller skola.²⁴⁷

Under samma år (2011) anmäldes 1 469 fall av grov fridskränkning mot barn, vilket var en ökning med nästan 50 procent från året innan.²⁴⁸ Det bör också anmärkas att dödligt våld mot barn i åldern 0–14 år (dvs.

mord, dråp och barnadråp) är ovanligt och har stadigt minskat sedan 1950-talet.

Det har mer än halverats på 00-talet jämfört med 1990-talet.²⁴⁹ Numera begås enligt studier omkring 4–5 sådana brott per år i Sverige.²⁵⁰ Minsk-ningen av dödligt våld mot barn över en längre tid utgörs främst av de fall där mödrar dräpt sina nyfödda eller små barn. Denna minskning förklaras bland annat av de sociala reformer som genomförts till förmån för ensam-stående mödrar, samt med en bättre mödravård. Minskningen under själva 00-talet gäller dels fall där gärningspersonen är en förälder som begår själv-mord i samband med brottet (och den minskningen förklaras med bättre behandling av psykiskt sjuka eller deprimerade föräldrar) dels gäller det

245. Se Brå (2011d).

246. Brå (2011d) s. 20.

247. Ökningen i antalet anmälningar som initierats av förskola/skola och socialtjänst i öv-rigt är särskilt markant under sista delen av 00-talet (2005–2009). Antalet anmälningar som gjorts av föräldrar respektive sjukvården har under samma tid (endast) fördubblats. Under perioden 2005–2009 sker också förändringar i de typer av familjer som beskrivs i anmälning-arna. Det sker en minskning av andelen anmälningar som avser barn från splittrade familjer och familjer där det framgår att det förekommit våld mellan offrets föräldrar. Stora delar av den kraftiga ökningen av polisanmälningar bedöms avse typer av familjer som tidigare mer sällan fångades upp. Brå (2011d) s. 22 ff.

248. År 2011 anmäldes 1 469 fall av grov fridskränkning mot barn (746 mot flicka, 733 mot pojke) och år 2010 anmäldes 983 fall (509 mot flicka, 474 pojke). Brå, kriminalstatistik.

249. Enligt Brås rapport 2011:5 (om fullbordat och försök till dödligt våld i Sverige på 1990- och 00-talet) föll 65 personer i åldern 0–14 år offer för dödligt våld under tidsperi-oden 1990–1996, och 32 personer i åldern 0–14 år under tidsperitidsperi-oden 2002–2008. Se Brå (2011a) s. 35.

250. Brå (2011a) s. 46. I sammanhanget bör noteras dels att mörkertalet vid dödligt våld beräknas vara mycket litet (det kan t.ex. avse personer som anmäls försvunna och aldrig hittas men i själva verket är mördade eller att gärningsmannen lyckas arrangera brottet så att det helt och hållet ser ut som en olycka), dels att uppklaringsprocenten är hög; vid dödligt våld mot barn eller ungdom yngre än 20 år uppgår den till 94 procent för tidsperioden 2002–2008.

Uppklarning innebär i sammanhanget att en person åtalas och döms för brottet alternativt att åklagare konstaterat att en viss person begått brottet, men därefter begått självmord, avlidit av andra orsaker eller av annan anledning inte kan ställs inför rätta. Se a.a. särskilt s. 12 f.

och 43.

017271_002_Legal_Intervention_CH_02.indd 68

017271_002_Legal_Intervention_CH_02.indd 68 08/04/13 8:01 PM08/04/13 8:01 PM

Föräldrars våld och övergrepp mot barn 69 fall då modern eller fadern varit gärningsman, där faktorer som en ökad uppmärksamhet på och ökade insatser gentemot familjer där det pågår barnmisshandel möjligen kan ha haft betydelse.²⁵¹

Vad gäller sexualbrotten polisanmäldes år 2011 ca 2 200 brott avse-ende våldtäkt och grov våldtäkt mot barn under 15 år. Övervägande del av anmälningarna avsåg brott inomhus (till 89 procent), och fullbordade våld-täkter (till 97 procent). De flesta offren (90 procent) var flickor.²⁵² Av Brå:s studie av våldtäktsanmälningar år 2008 framgår att könsfördelningen är tydlig när det gäller förövare; manliga förövare stod för drygt 98 procent av de övergrepp som föranlett polisanmälningar.²⁵³

Avseende anmälningar till socialtjänsten om barn som far illa saknas nationell statistik, såväl över antalet anmälningar och vad anmälningarna avser, som över antalet barnavårdsutredningar som genomförs, vilka pro-blem som utreds och vilka insatser som föreslås och genomförs.²⁵⁴ Det finns dock ett register över socialtjänstens insatser för barn och unga som omfat-tar dels öppenvårdsinsatser , dels insatser som innebär placering för vård utanför det egna hemmet med stöd av socialtjänstlagen, SoL (2001:453) eller LVU, omedelbara omhändertaganden inkluderade.²⁵⁵ Av denna sta-tistik kan utläsas att det år 2011 påbörjades heldygnsinsatser enligt SoL och LVU för ca 11 100 barn och att 26 200 barn under året var placerade för vård utanför det egna hemmet enligt SoL eller LVU.²⁵⁶ Det är dock inte specificerat vilken grund eller vilka brister i hemmiljön som föranledde pla-ceringen. Av statistiken framgår dock att det var något vanligare att besluta om insats enligt 2 § LVU än 3 § LVU (dvs. beteendefallen). Av de barn som

251. Brå (2011a) st. 47 med hänvisningar till tidigare forskning.

252. Av anmälningarna avseende våldtäkt inkl. grov mot barn under 15 år (2 260) var 2 030 mot flicka och 230 mot pojke. Antalet anmälda sexuella övergrepp (enligt 6:6 BrB) mot barn under 18 år var år 2011 till antalet 574, varav 417 flickor var offer. Brå, kriminal-statistik.

253. Brå (2011b) s. 55.

254. Insatser som motiveras av utsatthet för brott – dvs. utifrån brottsofferansvaret i 5:1 SoL – ingår inte heller i den officiella socialtjänststatistiken.

255. Denna statistik publiceras årligen i Socialstyrelsens rapport ”Barn och unga – insat-ser”. Det bör noteras att statistiken bygger på socialnämndernas inrapportering och att denna, liksom den statistiska kvaliteten, varierar kraftigt mellan olika socialnämnder och att det inte går att beräkna hur omfattande felen är. Med öppenvårdsinsatser avses strukturerade öppen-vårdsprogram, personligt stöd, kontaktperson/-familj och särskilt kvalificerad kontaktperson beslutade enligt 4:1 SoL (samt även insats med stöd av 22 § LVU, dvs. i beteendefallen). Se t.ex. Socialstyrelsen (2012a). Insatser för föräldrar, exempelvis avseende stöd i föräldrarollen, redovisas i rapporter avseende insatser för ”vuxna personer med missbruks- och beroende-problem och för övriga vuxna”, se t.ex. Socialstyrelsen (2012j) för sådana insatser året 2011.

256. Socialstyrelsen (2012a). Dessa siffror har ökat något de senaste åren; sedan år 2008 (9 300 barn påbörjade heldygnsinsatser under året resp. var 22 700 placerade under året), år 2009 (9 500 barn påbörjade heldygnsinsatser resp. 23 400 var placerade under året) och år 2010 (10 500 barn påbörjade heldygnsinsatser under året res. 24 900 var placerade under året).

017271_002_Legal_Intervention_CH_02.indd 69

017271_002_Legal_Intervention_CH_02.indd 69 08/04/13 8:01 PM08/04/13 8:01 PM

70 Det våldsutsatta barnet – bakgrund och utgångspunkt

gavs vård enligt LVU år 2011 åberopades brister i hemmiljön som skäl för cirka 73 procent av barnen, för 22 procent angavs eget beteende som skäl och för cirka 9 procent åberopades både brister i hemmiljön och eget bete-ende som grund för insatsen.²⁵⁷

I avsaknad av tydliga uppgifter om hur många barn som bevittnar våld i hemmet gjordes år 1998 en beräkning att ungefär 190 000 barn det året upplevde sin mor utsättas för våld eller hotas i deras hem.²⁵⁸ Barnmisshan-delskommittén har konstaterat att ungefär en tiondel av alla barn någon gång upplevt våld i hemmet och att ungefär 5 procent upplever det ofta.²⁵⁹ Uppgifterna om omfattningen kan också speglas mot internationella resul-tat. En studie beräknar att mellan 133 och 275 miljoner barn i världen bevittnar våld i hemmet årligen.²⁶⁰

Totalt sett finns endast begränsad kunskap om hur många barn som drabbas av fysiskt och psykiskt våld, försummelse, sexuella övergrepp samt upplever våld genom att bevittna våld mot närstående. Det finns dock, som framgått ovan, viss kunskap om karaktären av det våld som barn drabbas av.

Familjehemsföräldrars våld och övergrepp mot barn har på senare tid uppmärksammats särskilt. Frågan har varit föremål för studier interna-tionellt, men det var inte förrän Upprättelseutredningen lämnade sitt betänkande år 2011 som det blev tydligt att övergrepp och allvarliga för-summelser i familjehemsvården förekommer även i Sverige, även idag.²⁶¹ Utredningen genomförde en egen undersökning avseende åren 2008–2009, för att kunna förmedla en aktuell nationell bild av socialtjänstens känne-dom om allvarliga övergrepp och försummelser i samhällsvården idag.²⁶² Av studiens resultat följer att kommuner och stadsdelar under tidsperio-den sammantaget itidsperio-dentifierat 246 barn, som misstänkts varit utsatta för övergrepp eller vanvård i samhällsvården. Av dessa barn var de flesta (85 procent) placerade i familjehem.²⁶³ I relation till det totala antalet placerade barn i kommunerna kunde konstateras att de barn som misstänkts varit

257. Att åberopa eget beteende som skäl för insatsen var vanligare rörande pojkar än rörande flickor. Socialstyrelsen (2012a) s. 22.

258. Arnell & Ekbom (1999) s. 32. Uppskattningen gjordes mot bakgrund av förekoms-ten av mäns våld mot kvinnor i nära relationer.

259. SOU 2001:72 s. 26.

260. UNICEF & The Body Shop International (2006).

261. SOU 2011:9 s. 213 och 236. Upprättelseutredningen (SOU 2011:9) tillsattes främst i syfte att ge förslag till olika åtgärder för att ge upprättelse åt de personer som under perioden 1920–1980 utsattes för vanvård och övergrepp i den sociala barn- och ungdomsvården, se dir.

2010:5. Se även SOU 2009:99 om vanvård i social barnavård under 1900-talet.

262. Kartläggningen har bestått av en enkät och uppföljande studier. 290 av totalt 331 kommuner och stadsdelar har deltagit. Vidare ang. studiens genomförande se SOU 2011:9 s. 221 f.

263. 15 procent av de 246 barnen var placerade på institution, SOU 2011:9 s. 222. I en dryg majoritet, 65 procent, av (de 246) fallen var den misstänkte förövaren en familjehemsför-älder, i 16 procent andra barn eller ungdomar, i tio procent av fallen behandlingspersonal och i 5 procent biologiska barn i familjehemmet. Se vidare, SOU 2011:9 s. 224. Med övergrepp

017271_002_Legal_Intervention_CH_02.indd 70

017271_002_Legal_Intervention_CH_02.indd 70 08/04/13 8:01 PM08/04/13 8:01 PM

Föräldrars våld och övergrepp mot barn 71 utsatta för övergrepp eller annan vanvård i samhällsvård utgjorde nära en procent.²⁶⁴ Här bör betonas att fråga är om av socialtjänsten rapporterade kända fall och att risken för överrapportering är mycket liten.²⁶⁵ Vidare framgår att misstankarna lett till polisanmälan i 72 procent av de identifi-erade fallen och till omplacering eller upphörande av vården i 66 procent av de identifierade fallen.²⁶⁶

De övergrepp barnen misstänktes vara utsatta för var bland annat grovt våld i form av slag med eller utan tillhygge, sparkar och strypgrepp och att barnet tryckts ner i golvet. Cirka en tredjedel av de fall av sexuella över-grepp som det fanns misstanke om, utgjordes av överöver-grepp som var grova, dvs. våldtäkt eller andra grova sexuella övergrepp, men där fanns också misstankar om att barn fått utstå sexuella inviter eller fått se på när en vuxen person onanerat inför dem.²⁶⁷ Den misstänkta vanvården har i vissa fall bestått i att barnet bott i smutsig hemmiljö, att familjehemsföräldrarna haft allvarliga problem som drabbade de placerade barnen, och i andra fall exempelvis att barnet inte fått äta tillsammans med övriga familjen.

Bestraffningar har förekommit såsom att barnet tvingats ner i en isvak, att barnet tvingats äta tills han eller hon kräkts eller att barnet blivit utelåst i hundgård eller i en källare, utan tillgång till toalett. Några barn har enligt de lämnade uppgifterna bott i familjehem där det förekommit våld mellan familjehemsföräldrarna.²⁶⁸ Utredningen kunde konstatera att missförhål-landenas karaktär och allvarlighetsgrad i nutid hade anmärkningsvärda likheter med vad som framförts i Vanvårdsutredningens intervjuer avse-ende dem som varit placerade under tidsperioden 1920–1990.²⁶⁹

Erfarenheter som framfördes i studien över nuvarande förhållanden var, bland annat, vikten av att det placerade barnet har en egen socialsekrete-rare, som inte också har ansvar för familjehemmets behov och villkor,²⁷⁰ och vikten av strukturerat arbete vid uppföljningen av vården.²⁷¹ Utred-ningen konstaterade också att ansvariga myndigheter saknar rutiner för att

avses i studien fysiska, psykiska eller sexuella övergrepp och med försummelse avses fysisk eller psykisk försummelse av barns och ungas grundläggande behov. A.a. s. 212.

264. SOU 2011:9 s. 222.

265. Se SOU 2011:9 s. 231 ang. trolig underrapportering.

266. SOU 2011:9 s. 223.

267. SOU 2011:9 s. 225.

268. Se vidare, SOU 2011:9 s. 227 f.

269. SOU 2011:9 s. 236. Se Vanvårdsutredningens betänkande Vanvård i social barna-vård under 1900-talet, SOU 2009:99. Se även Vanbarna-vårdsutredningens slutbetänkande, SOU 2011:61.

270. SOU 2011:9 s. 229. Synpunkten har också framförts av Svedin (2010) i SOU 2011:9 s. 214 att vare sig placerande socialsekreterare eller den som har övertagit placeringen är läm-pad att utreda misstänkta missförhållanden. Från den 1 januari 2013 gäller, åtminstone, att det för placerade barn ska finnas en av socialnämnden särskilt utsedd socialsekreterare som ansvarar för kontakterna med barnet, se 6:7c st. 1 SoL.

271. SOU 2011:9 s. 228 f.

017271_002_Legal_Intervention_CH_02.indd 71

017271_002_Legal_Intervention_CH_02.indd 71 08/04/13 8:01 PM08/04/13 8:01 PM

72 Det våldsutsatta barnet – bakgrund och utgångspunkt

förebygga, upptäcka och åtgärda övergrepp och annan vanvård av place-rade barn samt att barnets rättsskydd är svagt under placeringen.²⁷²