Från sekelskiftets filantropiska och repressiva inriktning … Från medeltiden fram till 1900-talets början svarade fattigvården för

prak-tiskt taget all socialpolitik . Den sociala barnavårdens äldre historia är där-för i stort fattigvårdens historia. Ytterst vilade fattigvården på den kristna barmhärtighetsläran; människans plikt att bistå sin behövande broder.⁴⁶⁶

460. Socialtjänstlagen har dock kommit att förlora sin ramlagskaraktär något på grund av viss detaljreglering. Se vidare Vahlne Westerhäll (2002) s. 648.

461. Gunnarsson (2010) s. 26 ff. och Vahlne Westerhäll (2002) s. 56. De traditionella rätts-källorna får, enligt Vahlne Westerhäll, sitt slutliga innehåll genom att de filtreras genom den samhälleliga omgivning som omgärdar rättskällorna. Vahlne Westerhäll (2007) s. 19.

462. Hydén (2002) s. 116 ff.

463. Hydén (2002) s. 110.

464. Wennberg (2008) s. 278.

465. Åström (1994) s. 91. Förvaltningsprocessen (vägen genom processen) behandlas i kapitel 4 nedan.

466. Bramstång (1985) s. 21, Holgersson (1981) s. 28 och Krantz (1976) s. 43 ff. Se även Gustafsson (2002) s. 249 ff. Fattigvården var under hela medeltiden en kyrklig angelägenhet och det var först under reformationen som ledningen av fattigvårdsarbetet fråntogs kyrkan.

Se vidare, Krantz (1976) s. 44 ff.

017271_003_Legal_Intervention_CH_03.indd 105

017271_003_Legal_Intervention_CH_03.indd 105 08/04/13 7:32 PM08/04/13 7:32 PM

106 Ingripande på socialrättslig grund

Den katolska kyrkan organiserade den första egentliga hjälpen till sjuka och fattiga, och genom kyrkan intogs bestämmelser i landskapslagarna om att bönderna skulle lämna ett tionde av säden till kyrkan, varav två nion-delar skulle gå till de fattiga.⁴⁶⁷

År 1763 tillkom en förordning om hospitals- och barnhusinrättningar, som brukar betecknas som vår första fattigvårdsförordning. Den föreskrev att varje socken skulle ta hand om sina fattiga.⁴⁶⁸ Först genom 1862 års kommunalreform frigjordes fattigvården från kyrkan och blev en borgerlig kommunal angelägenhet för fattigvårdsstyrelserna.⁴⁶⁹ I den fattigvårdsför-ordning som gällde från 1871 avsåg den obligatoriska fattigvården endast

”vansinniga” personer och föräldralösa barn under 15 år; i övrigt kunde fattigvårdsstyrelsen utge bistånd efter behov.⁴⁷⁰

Samhällets intresse för barnen hade företrädesvis avsett frågan om deras försörjning, men under 1840-talet kom så småningom i den offentliga dis-kussionen att hävdas samhällets plikt att åta sig vård och fostran av van-vårdade och vanartade barn.⁴⁷¹ Barnarbete förekom, inte minst i anslutning till industrialismens frammarsch i slutet av 1800-talet, men under denna tid – och inte minst i och med 1842 års folkskolestadga – började en ny syn på barn att tränga fram.⁴⁷² Uppfostringstanken, med inspiration från upplysningstidens idévärld, innebar en betoning av att barn går att fostra och forma. Det också en bakomliggande önskan att undvika våldsamma samhällsomstörtningar genom att uppfostra barnen så att de lärde sig att vörda Gud och överheten.⁴⁷³ Utsatta barn hade tidigare ”tagits omhand”

tillsammans med vuxna i fattigstugor och fattighus – som en del av den allmänna fattigvården – eller utackorderats till enskilda hem, men under 1800-talets senare hälft började det bli mer vanligt att barnen behandlades som en särskild grupp skild från de vuxna.⁴⁷⁴

Ett fosterbarnssystem utvecklades, men samhället saknade resurser för kontroll och många barn for synnerligen illa.⁴⁷⁵ Det förekom till exem-pel att fattigvårdsstyrelserna lämnade ut fosterbarn till personer som inte kunde försörja sig själva; fosterbarnsersättningen fick karaktär av

fattig-467. Holgersson (1981) s. 18.

468. Fahlberg & Magnusson (1984) s. 12. Vidare i anslutning till detta, se t.ex. Holgers-son (1981) s. 29 och GustafsHolgers-son (2002) s. 251 ff.

469. Fattigvårdsstyrelserna fick redan från början ett starkt inslag av förtroendemän. Hol-gersson (1981) s. 29 f.

470. Bramstång (1985) s. 21 f., Holgersson (1981) s. 30 och Krantz (1976) s. 46.

471. Krantz (1976) s. 46.

472. Ewerlöf, Sverne & Singer (2004) s. 13 ff. och Holgersson (1981) s. 35 f. År 1881 kom en förordning till skydd för minderåriga i arbetslivet.

473. Ewerlöf, Sverne & Singer (2004) s. 13 ff. och Holgersson (1981) s. 35 f.

474. Holgersson (1981) s. 36, och Runcis (2007) s. 45. Se även Ewerlöf, Sverne & Singer (2004) s. 18 f. om att utackordering av barn gick till så att barnet bjöds ut på en offentlig auktion till den som var villig att ta hand om barnet för den lägsta ersättningen. Det gällde sedan för den som ropat in barnet att få så stor nytta av barnet som möjligt med arbete på gården och dylikt.

475. Holgersson (1981) s. 103 f.

017271_003_Legal_Intervention_CH_03.indd 106

017271_003_Legal_Intervention_CH_03.indd 106 08/04/13 7:32 PM08/04/13 7:32 PM

Socialrättens syften och grundtankar 107 vårdsunderstöd. Man talade vid denna tid om fosterbarnsindustri och äng-lamakeri .⁴⁷⁶

Det blev allt vanligare med barnhem, och för de äldre barnen utveck-lades under 1800-talet – efter filantropiska initiativ – en särskild typ av institutioner som benämndes räddningsinstitut, förbättringsanstalter och uppfostringsanstalter. Människor i överklassen eller föreningar med huma-nitärt syfte tog sådana initiativ i en stark tilltro till möjligheterna att genom fostran och upplysning bryta de negativa verkningarna av social misär och nöd. De barn som skulle räddas, förbättras och uppfostras var de som både var fattiga och svårt försummade och som därför tycktes förutbe-stämda till ett asocialt eller brottsligt liv.⁴⁷⁷ Ofta var dessa omsorger för-enade med långa frihetsberövanden av barnen, utanför all rättslig kontroll.

Rättslösheten var delvis en konsekvens av att intagningen betraktades som en förmån och naturlig rätt och inte som något ingrepp i den personliga frihetssfären.⁴⁷⁸

Vid slutet av 1800-talet uppstod en kraftig reaktion mot fosterbarnsvår-den, och en kommitté tillsattes som till 1902 års riksdag kom att framlägga förslag till landets första egentliga barnavårdslagar.⁴⁷⁹ År 1902 antogs lagen angående uppfostran åt vanartade och i sedligt avseende försummade barn (SFS 1902:67, vanartslagen ) och lag om fosterbarns vård (fosterbarnsla-gen).⁴⁸⁰ Fosterbarnslagen var försiktigt utformad, den gällde endast över-vakning av den vård som bereddes barn under sju år, vilka mot ersättning vårdades av annan än förälder, annan nära släkting eller förmyndare. Barn över sju år utackorderades fortfarande helt utan lagligt skydd eller stöd.⁴⁸¹ Vanartslagen kom att bygga på erfarenheterna från främst räddningsinsti-tuten. Den tilltagande brottsligheten bland unga hade, tänkte man sig, sin upprinnelse i en vitt utbredd vanart och sedeslöshet. Det var visserligen inte alla vanartade barn som blev brottslingar, men lagen motiverades med

476. Holgersson (1981) s. 104, Höjer (1969) s. 9. Orden illustrerade det förhållandet att man tog fosterbarn endast för förtjänstens skull, helst mot en engångsersättning, och då mer eller mindre direkt såg till att barnet avled. Höjer (1969) s. 9. Se även Ewerlöf, Sverne &

Singer (2004) s. 19.

477. Holgersson (1981) s. 38. Angående barnhem är värt att nämna att Allmänna barnhu-set – som dock hade grundats redan 1633 – betraktades som en mönsteranläggning. Allmänna barnhuset fungerade som något av en genomgångsstation för utplacering av barn i fosterhem.

Se vidare Fahlberg & Magnusson (1984) s. 12 och Holgersson (1981) s. 36 f.

478. Bramstång (1964) s. 52 ff., Holgersson (1981) s. 38 f.

479. Kommittén för beredande af lämplig uppfostran dels åt minderåriga förbrytare dels ock åt vanartade och i sedligt afseende försummade barn lade fram två betänkanden: Betän-kande och förslag angående minderåriga förbrytares behandling år 1898 och BetänBetän-kande och förslag angående vanartade och i sedligt afseende försummande barns behandling år 1899.

Se vidare, Lundström (1993) s. 48 ff., Holgersson (1981) s. 43 och Sundkvist (1994) s. 39 ff.

480. Samma år antogs också lagen om behandling av minderåriga förbrytare. Innebörden av 1902 års reform, tillsammans med ändringar i strafflagen, blev att brottsliga handlingar begångna av barn under 15 år inte var straffbara; 15 år blev ovillkorlig straffmyndighetsålder.

Se vidare t.ex. Holgersson (1981) s. 105.

481. Holgersson (1981) s. 104.

017271_003_Legal_Intervention_CH_03.indd 107

017271_003_Legal_Intervention_CH_03.indd 107 08/04/13 7:32 PM08/04/13 7:32 PM

108 Ingripande på socialrättslig grund

vikten av att ingripanden skedde innan de unga blev brottslingar, och det gällde därför att identifiera de barn som var i fara och att sätta in åtgärder mot dem och deras familjer i preventivt syfte.⁴⁸² På sociala och moraliska indikationer skulle barn således skyddas från sederlig undergång.⁴⁸³

1902 års vanartslag avsåg beredande av ändamålsenlig uppfostran åt barn under 15 år,⁴⁸⁴ vilka på grund av föräldrars eller målsmäns lastbarhet, vårdslöshet eller oförmåga att ägna barnen tillsyn, var i sedligt avseende så försummade att särskilda åtgärder ansågs vara erforderliga för att före-komma deras vanartande. Samma gällde om barnet redan var så vanar-tat, att hemmets och skolans uppfostringsmedel befanns otillräckliga för barnets tillrättaförande.⁴⁸⁵ De åtgärder som barnavårdsnämnden kunde tillgripa angavs i tre steg: hot (förmaning åt föräldrar och varning till bar-net), hemmets och barnets ställande under uppsikt, och om barnet inte rättade sig, aga. Den aga som lagen föreskrev avsåg inte att utdelas för att den vuxne skulle få utlopp för sina aggressioner mot barnet, utan för barnets bästa.⁴⁸⁶ I sista hand fanns möjlighet till tvångsomhändertagande av barnet. Lagen gav kommunerna möjlighet att inrätta en särskild bar-navårdsnämnd, och de barnavårdande åtgärderna hade ett framträdande korrektivt, uppfostrande syfte. Omsorg om barnet var ett grundläggande motiv, men tyngdpunkten låg på omsorgen av samhället; samhällsskyddet.

Samhället ansågs ha ett yttersta ansvar för barns fostran och grundtanken i 1902 års lag låg i en naturrättslig uppfattning om att samhället hade en plikt att bereda, och barnet en motsvarande ”rätt” att erhålla, uppfostran och vård.⁴⁸⁷

Samtidigt behöll prästerskapet sin position – exempelvis utsågs kommu-nal barnavårdsnämnd av kyrkostämman – och gudsplikten att skydda de svaga.⁴⁸⁸ Fostran av barn enligt lagen hade också som mål ”gudsfruktan och arbetsduglighet”.⁴⁸⁹ Vid denna tid bildades också Centralförbundet för Socialt Arbete (år 1903), och en förskjutning skedde alltmer i synsätt från att fattigvårdsarbetet var ett kall för varmhjärtade, till formandet av ett kunskapsbaserat fält benämnt socialt arbete. Uppdraget utgick inte längre

482. Lundström (1993) s. 48.

483. Kumlien (1997) s. 45.

484. Den övre åldersgränsen för lagen var 15 år, men den kunde utsträckas till 16 år om barnet ”under tiden närmast innan det fyller femton år visat synnerligen grof vanart”, lagens 12 §. Åldersgränsen på 15 år sattes med hänvisning till den socialt-religiösa sedvänjan att man då var konfirmerad, till den civilrättsliga regeln att man då fick råda över vad man förvärvat och till den straffrättsliga principen om att man då nått tillräcklig stadga i karaktären för att välja det rätta eller orätta. Kumlien (2007) s. 46.

485. Lagens 1 §.

486. Sundkvist (1994) s. 12.

487. Bramstång (1985) s. 188 och Holgersson (1981) s. 105. Se även Krantz (1976).

488. Runcis (2007) s. 46.

489. Se t.ex. Ewerlöf, Sverne & Singer (2004) s. 19.

017271_003_Legal_Intervention_CH_03.indd 108

017271_003_Legal_Intervention_CH_03.indd 108 08/04/13 7:32 PM08/04/13 7:32 PM

Socialrättens syften och grundtankar 109 från Gud eller den kristliga barmhärtigheten utan från myndigheterna och lagens föreskrifter.⁴⁹⁰

Holgersson beskriver socialvårdens synsätt vid sekelskiftet som ”vi-och-de-synen”.⁴⁹¹ De första socialvårdslagarna kom att utgå från att den enskilde själv var orsaken till sitt sociala problem på grund av vanart , arbetsovilja, synd eller självförvållad sjukdom. Socialvården hade vid tiden tre syften: Den skulle skydda samhället, skydda de anhöriga och uppfostra den enskilde. Socialpolitiken bestämdes således inte endast av humanitära skäl, utan också av hänsyn till det allmännas intressen. Lagstiftningen var utformad så att individen i vissa fall, om han eller hon vägrade att motta social omvårdnad, genom tvång från den offentliga maktens sida underkas-tades sådan. Mottagandet av social omvårdnad blev på detta sätt en plikt för den enskilde.⁴⁹²

1902 års barnavårdslagstiftning blev redan efter en kort tid före-mål för stark kritik.⁴⁹³ Den nya barnavårdslag som infördes 1924, lagen (1924:361) om samhällets barnavård, syftade till att bidra till formalisering och standardisering över hela landet. Detta skedde genom ökad styrning av hur barnavårdens organisation såg ut, men också genom ökad reglering av nämndens arbete, förstärkt yttre kontroll samt genom ändringar i de rekvisit som kunde föranleda ingripanden.⁴⁹⁴ I 1924 års barnavårdslag vid-gades fosterbarnsvården till att gälla barn under 16 år. Barnavården förla-des under fristående nämnder, s.k. barnavårdsnämnder. Dessa skulle enligt 22 § i 1924 års lag vidta åtgärder beträffande 1) barn under 16 år som på grund av föräldrarnas lastbarhet, vårdslöshet eller oförmåga att fostra bar-nen var i fara att bli vanartade , 2) barn under 18 år som var så vanartade att särskilda uppfostringsåtgärder krävdes för dess tillrättaförande, och 3) (vilket var en nyhet) barn under 16 år som misshandlades i hemmet eller utsattes för allvarlig vanvård eller annan fara till liv eller hälsa.⁴⁹⁵

Medlen att åstadkomma rättelse när sådana omständigheter förelåg, var fortfarande förmaning till föräldrarna, varning till det vanartade barnet, att barnet tilldelas aga , föreskrifter samt övervakning. Om detta inte hjälpte kunde barnet omhändertas för skyddsuppfostran och placeras i enskilt hem eller i skyddshem. Omhändertagande för samhällsvård kunde ske av sjuka,

490. Meeuwisse & Swärd (2009) s. 28 ff.

491. Holgersson (1981) s. 337. I en beskrivning av de värderingar som landets första socialpolitiska ansatser byggdes upp utifrån, identifierar Holgersson en paternalistisk tradi-tion (med hårdhänt tuktan av underlydande), en arbetsmoralisk traditradi-tion, den filantropiska traditionen, tesen om individens eget ansvar, den repressiva traditionen och den puritanska traditionen. Se vidare a.a s. 65 ff.

492. Eek (1954) s. 82, Holgersson (1981) s. 337.

493. Redan år 1908 uppdrogs åt den tidigare tillsatta fattigvårdslagstiftningskommittén att överväga om 1902 års lagstiftning behövde omarbetas. Hollander (1985) s. 83. Se även Lundström (1993) s. 56 och Bramstång (1969) s. 217.

494. Lundström (1993) s. 56 f. Se även Hollander (1985) s. 83 ff.

495. I 1902 års lag fanns ingen regel om ingripande med anledning av att barnet miss-handlades eller vanvårdades i hemmet, om detta inte kom till uttryck i vanart hos barnet.

017271_003_Legal_Intervention_CH_03.indd 109

017271_003_Legal_Intervention_CH_03.indd 109 08/04/13 7:32 PM08/04/13 7:32 PM

110 Ingripande på socialrättslig grund

värnlösa och nödställda barn, om föräldrarna samtyckte.⁴⁹⁶ Den repressiva inriktningen av 1902 års barnavårdslagstiftning förblev i stort oförändrad i 1924 års barnavårdslag.⁴⁹⁷

År 1934 utbyggdes barnavårdslagen till en ”lag om samhällets barna-vård och ungdomsskydd”. Benämningen följde av att lagen utvidgats till att gälla personer upp till 21 års ålder. I syfte att från 1885 års lösdrivar-lags tillämpningsområde överföra ungdomar under 21 år kompletterades ovan nämnda 22 § med en fjärde kategori: person i åldern 18–21 år, som var hemfallen åt ett oordentligt, lättjefullt eller lastbart levnadssätt så att särskilda åtgärder krävdes för hans tillrättaförande.⁴⁹⁸ Socialvård lämnades enligt barnavårdslagen i tre former, som hjälpåtgärd, som samhällsvård eller såsom skyddsuppfostran. Skyddsuppfostran (lagens 25 §) innefattade det mest långtgående vårdingreppet och medförde att den omhändertagne intogs i ungdomsvårdsskola eller barnavårdsanstalt eller, undantagsvis, i enskilt hem. Ingreppet krävde inte samtycke från den unge eller den unges föräldrar.⁴⁹⁹ Samhällsvård (lagens 29 §) innebar att barnet (som var under 16 år) omhändertogs med föräldrarnas eller vårdnadshavares medgivande, exempelvis vid fattigdom eller sjukdom. Barn under 16 år som i föräldra-hemmet misshandlades eller utsattes för vanvård eller annan fara för sin kroppsliga eller själsliga hälsa, kunde dock också omhändertas för skydds-uppfostran. Anledningen till detta var barnavårdsnämnden vid misshan-del eller allvarlig vanvård av barnet skulle ha möjlighet att utan samtycke omhänderta barnet.⁵⁰⁰ I enlighet med grundsatsen att mindre ingripande tvångsåtgärder skulle ges företräde framför mera ingripande sådana (dvs.

det lindrigaste ingreppets princip ), fanns i barnavårdslagen bestämmelser om att hjälpåtgärder som skulle vidtas innan beslut om skyddsuppfost-ran övervägdes, såvida de inte bedömdes som gagnlösa.⁵⁰¹ De hjälpåtgär-der, som kunde vidtas i syfte att förekomma skyddsuppfostran, hade som mål att, om möjligt, förmå föräldrarna att bättre uppfylla sina plikter mot barnet. Hjälpåtgärderna kunde bestå i förmaning eller uppmaning till för-äldrarna, varning till vanartat barn, föreskrift om anlitande av till stöd för hemuppfostran inrättad anstalt eller anskaffande av sysselsättning eller arbete.⁵⁰² De upptrappade åtgärderna benämns av Holgersson som ”tum-skruvsmetodik”; en repressalieinriktad uppfostringsprincip.⁵⁰³

496. Frivilligt omhändertagande kunde ske p.g.a. föräldrarnas sjukdom, liknöjdhet eller oförmåga. Se vidare 29 § lagen (1924:361) om samhällets barnavård.

497. Holgersson (1981) s. 105.

498. Se vidare t.ex. Bramstång (1969) s. 217. Att lösdrivare undandrogs straffrättsliga påföljder och vidgade barnavårdslagens tillämpningsområde lade ökade bördor på barna-vårdsnämnderna. Se Eek (1954) s. 205.

499. Eek (1954) s. 207.

500. Eek (1954) s. 208.

501. 23–24 §§ lag 1924. Se vidare Eek (1954) s. 207 ff.

502. Lagens 23 och 30 §§, Eek (1954) s. 210 f.

503. Holgersson (1981) s. 130. Se även SOU 1986:20 s. 181 för samma benämning.

017271_003_Legal_Intervention_CH_03.indd 110

017271_003_Legal_Intervention_CH_03.indd 110 08/04/13 7:32 PM08/04/13 7:32 PM

Socialrättens syften och grundtankar 111 3.1.2.2 … till 1930-talets socialpolitik och 1960 års lag

1930-talet innebar en expansiv fas i den svenska socialpolitikens utveck-ling.⁵⁰⁴ Vid valet år 1932 fick socialdemokraterna tillsammans med bonde-förbundet underlag för en regering, som skulle inleda ett nytt skede i svensk politik och som kom att innebära välfärdspolitikens och sedermera väl-färdsstatens genombrott.⁵⁰⁵ I och med välfärdsstatens etablerande skedde successivt sociala reformer såsom moderskapsunderstöd (1933), barna-vårdscentraler (1937), fria skolmåltider (1946) och allmänna barnbidrag (1948).⁵⁰⁶ Något som utmärkte ”den nya socialpolitiken ” var en kraftig satsning på generella förebyggande åtgärder. Dessa var både av direkt före-byggande art, som till exempel mödrahälsovården, och av fördelningspoli-tisk art, där barnbidraget är ett viktigt exempel.⁵⁰⁷

Synen på barn och barnuppfostran kom också att utvecklas under denna period. År 1934 kritiserades och debatterades skyddshemmen. Pry-gel och arrest hade varit de mest framträdande behandlingsmetoderna inom skyddshemmen och på många barnhem.⁵⁰⁸ Nu ifrågasattes vilket värde prygel hade som uppfostringsmedel, och Barnbyn Skå – som tillkom under 1940-talet – blev banbrytare då dess utgångspunkt var en psykody-namisk grundsyn på barnuppfostran. Utgångspunkten var här att barnen inte hade någon skuld till sitt beteende; de var skadade och olyckliga och kom från problemfyllda hem. Inriktningen var att miljön i sin helhet skulle ha en terapeutisk funktion.⁵⁰⁹ Under 1940-talet utvecklades psykologi och psykoanalys, och de asociala barnen kom ibland istället att kallas missan-passade, karaktärsstörda eller psykopatiska. Den psykiatriska barn- och ungdomsvården började växa fram vid mitten av 1940-talet.⁵¹⁰

Tidsandans tilltro till myndigheternas möjligheter att uppfostra vanar-tade barn till välarvanar-tade medborgare fordrade att barnavårdarna utbildades i en ny pedagogik, och ur ett samhällsperspektiv ansågs satsningen på bar-nen innebära en samhällsinvestering.⁵¹¹ Den kommunala barnavården kom ändå att fram till 1960-talet att främst präglas av en handfast tillämpning av 1924 års lag som i första hand byggde på en tumskruvsmetodik.⁵¹²

504. Se t.ex. Holgersson (1981) s. 137.

505. Lundström (1993) s. 66 f., Holgersson (1981) s. 136. En av krisdebatterna vid denna tid kom att gälla befolkningsfrågan, och Alva och i Gunnar Myrdals bok ”Kris i befolknings-frågan” skisserades 1934 mycket av den svenska fördelningspolitik som kom att genomföras under de närmaste decennierna. Se vidare t.ex. Holgersson (1981) s. 136 f. och Wennberg (2008) s. 278 ff.

506. Holgersson (1981) s. 138, Lundström (1993) s. 66 f.

507. Holgersson (1981) s. 158. Barnomsorgen kom under 1960-talet att få en kvantitativ omfattning av betydelse.

508. Holgersson (1981) s. 172.

509. Holgersson (1981) s. 174 f.

510. Holgersson (1981) s. 159 f.

511. Dessa nya radikala värderingar stod i strid med det gamla konservativa tänkandet, vilket kom till uttryck i en viss motvilja mot nya pedagogiska metoder. Runcis (2007) s. 139.

512. Holgersson (1981) s. 160 f.

017271_003_Legal_Intervention_CH_03.indd 111

017271_003_Legal_Intervention_CH_03.indd 111 08/04/13 7:32 PM08/04/13 7:32 PM

112 Ingripande på socialrättslig grund

Under 1924 års lags giltighetstid kom också en – för det traditionella naturrättsliga betraktelsesättet och för förmånsaspekten främmande – syn på tvångsvård att bana sig väg. Enligt denna syn var omhändertagande för skyddsuppfostran att rubricera som ett administrativt frihetsberövande .⁵¹³ Vid ett sådant ansågs inte bara vårdnadshavarna, utan även den för åtgär-den primärt utsatte (vid någorlunda mogen ålder), utan uttryckligt lagstöd i praxis böra tillerkännas besvärsrätt.⁵¹⁴ Det hade under 1940- och 1950-talen pågått en livlig debatt huruvida tvångsomhändertagande av barn var att beakta som administrativt frihetsberövande; en debatt som i stor utsträckning kom att handla om skilda tolkningar av sociallagstiftningen mellan jurister och professionella socialarbetare.⁵¹⁵ Frågan hamnade i sär-skilt blickfång år 1948 i samband med ett mord på en liten flicka, det s.k.

Perstorpsfallet. Flickan misstänktes ha blivit mördad av en 14-årig pojke.

Pojken skildes från hemmet och omhändertogs för skyddsuppfostran av barnavårdsnämnden utan att det – mot hans nekande – blivit klarlagt att han begått gärningen.⁵¹⁶

En förskjutning mot ett ökat hänsynstagande till den enskildes rätts-säkerhet kom att prägla den nya barnavårdslag som infördes 1960, lagen (1960:97) om samhällets vård av barn och ungdom.⁵¹⁷ I den utredning som föregick lagen, av 1956 års barnavårdskommitté, diskuterades just bety-delsen av administrativt frihetsberövande.⁵¹⁸ Utredningen ifrågasatte inte behovet av särskilda rättssäkerhetsgarantier, men betonade att begreppet administrativt frihetsberövande på barnavårdsområdet är ganska vagt, då barns skiljande från hemmet ingriper i föräldrarnas rätt eller frihet, inte i den med åtgärden avsedda personens frihet att råda över sin person, när barnet är under 15 år. Det var med andra ord oklart vems rättssäkerhet som skulle beaktas.⁵¹⁹ Utredningen underströk att ingripandena i enskildas

En förskjutning mot ett ökat hänsynstagande till den enskildes rätts-säkerhet kom att prägla den nya barnavårdslag som infördes 1960, lagen (1960:97) om samhällets vård av barn och ungdom.⁵¹⁷ I den utredning som föregick lagen, av 1956 års barnavårdskommitté, diskuterades just bety-delsen av administrativt frihetsberövande.⁵¹⁸ Utredningen ifrågasatte inte behovet av särskilda rättssäkerhetsgarantier, men betonade att begreppet administrativt frihetsberövande på barnavårdsområdet är ganska vagt, då barns skiljande från hemmet ingriper i föräldrarnas rätt eller frihet, inte i den med åtgärden avsedda personens frihet att råda över sin person, när barnet är under 15 år. Det var med andra ord oklart vems rättssäkerhet som skulle beaktas.⁵¹⁹ Utredningen underströk att ingripandena i enskildas

In document Rättsliga ingripanden vid föräldrars våld och övergrepp mot barn (Page 105-116)