Forskning som problemlösare

Att arbeta med energi i skolan innebar, för de elever som studerats här, att energi sattes i ett sammanhang där energi som område var allt annat än oproblematiskt. Energi medförde olyckor, transportproblem, beroende, utsläpp, orättvisor och att beslut måste fattas där man måste ta ställning för eller emot olika källor och alla de olika val som görs ger olika konsekvenser. Trots medvetandet om alla dessa problem fanns det en tydlig tillförsikt just i vår förmåga att hitta lösningar på problemen. Ett vanligt förekommande tema i samhällsvetarelevernas debattartiklar var att mer forskning skulle lösa energiproblemen. Dessa problem knöts, som visats, även tidigare till energitillförsel och energikällan.

”Framtidens energikälla tror jag är solenergi. Eftersom vi håller på att lägga ner kärnkraften, vilket jag tycker är mycket dumt eftersom det inte finns någon bra anledning, så måste vi ha något att ersätta den med. Solenergin är ett bra alternativ, den är en relativt ny energikälla som har mycket forskning framför sig. Än så länge finns det inget sätt att utvinna elektricitet från solen som är både effektivt och billigt. Men med de rätta teknikerna finns det möjlighet för solenergin att ersätta stor del av kärnkraften. Eftersom solen kommer lysa så länge vi lever kommer det alltid gå att utvinna energi från den.”503

Med förståndiga och kloka val så kommer vetenskapsmännen lösa problemen med energi. Det ansågs snarare vara en tidsfråga än en fråga om möjlighet. Samma fenomen syns i ett utdrag från en annan elevs debattartikel.

”Kärnkraften får man inte forska vidare på i Sverige utan den har redan kommit så långt i utvecklingen, men om man däremot kunde använda lite forskning till att ev. kanske bygga ut en av de orörda älvarna så skulle vattenkraften täcka hela Sveriges elproduktion. Ju bättre elproduktion man har i ett land desto billigare blir ju varorna och produkterna i affärerna, t ex en bil att tillverka här i Sverige kostar inte lika mycket som det skulle göra om man tillverkade en likadan i ett u-land där de har lägre elproduktion. [...] Jag hoppas att man vet vad man gör när man avvecklar kärnkraften och att man får en bra och miljövänlig energikälla, för med lite mer forskning på mindre energikällor kanske man även kommer på något stort där. Ett alternativ som jag tycker verkar bra är vattenkraft, solenergi och biobränsle. Lite

501 _{Samhällsvetargrupp, 000111.} 502 _Ibid.

mer forskning på dem och vi har en hållbar energiutveckling i framtiden, tror jag!”504

Vetenskapen och forskningen löser problem och de uppkomna problemen härleds aldrig till forskningen. En annan elev frågar sig om behovet av el och annan energi kommer att öka i framtiden.

”Att döma av den beräknade befolkningsökningen måste svaret bli ja. Om 100 år kommer vi kanske att vara 12 miljarder människor på jorden, samtidigt som livslängden kommer att öka. Men andra faktorer spelar också in, den tekniska utvecklingen bidrar ständigt med nya prylar men också med energisnålare produkter. Trots det, så måste vi anta att det totala energibehovet kommer att öka, om än inte så mycket som man vid första anblicken kan tro.”505

Experter och forskare ansågs ha möjligheten att lösa de problem människan i väst står inför, men framför allt verkar det som att forskarnas och experternas resultat och teknikutveckling i sig alltid skulle vara något gott. Problemet ansågs alltså snarare vara vad vi människor använder tekniken till. Det ansågs finnas en mekanism i teknikutvecklingen och i forskningen som skulle leda till allt bättre teknik och bättre förstånd i hur tekniken skulle användas.

Nästan alla elever nämner forskning som främsta verktyget att lösa de problem vi står inför i miljö- och energifrågorna. Detta sätt att se på vetenskapen och tekniken fann också stöd i en del av den litteratur eleverna hade tillgång till. Kunskap beskrivs som något kumulativt. Olyckor (så som Harrisburg) och felsatsningar (så som PCB eller freon) var sällan eller aldrig den västerländska vetenskapens eller teknikens fel. Eventuella brister ansågs istället ligga i att vi inte ännu upptäckt eller utvecklat de kunskaperna eller den tekniken. Harrisburgolyckan 1979 förklaras med just bristande kunskap hos personalen.506

”Efter haveriet konstaterade man att liknande förlopp hade inträffat två gånger tidigare på andra håll i världen, men att man där hade lyckats få igång kylningen i tid. Erfarenheterna från dessa händelser hade dock inte nått personalen i Harrisburg.”507

Hade det varit ett ökat utbyte av erfarenheter hade olyckan inte inträffat, resonerade flera elever. Olyckan sågs istället som en viktig erfarenhet för att förbättra kunskaperna om hur människor agerar i situationer som den som uppstod i Harrisburg. Den tid där sådana olyckor sker var alltså förbi. Tjernobyl togs i samma broschyr också upp som exempel där det gått fel. Här var det dock inte längre fråga om västerländsk teknik och därmed inte alls jämförbar.

”I västvärlden har vissa egenskaper hos Tjernobyls reaktorkonstruktion länge bedömts som oacceptabla. Den inställningen finns för Sveriges del dokumenterad genom att den färdigbyggda experimentreaktorn i Marviken aldrig togs i drift.

504 _Ibid. 505 _Ibid.

506 _{Kärnkraft, 1997, s. 22-23.} 507 _{Ibid., s. 22.}

De många grundläggande skillnaderna mellan Tjernobylreaktorn och de svenska gjorde att en expertkommitté som granskade olyckan inte ansåg att vi kan dra några tekniska lärdomar av det som skett.”508

I detta fall var det alltså teknikens fel - inte kommunikationsproblem eller rent av personalens okunnighet och bristfälliga handlande. I båda fallen framstår den västerländska tekniken och den västerländska kunskapen som den bästa, tillförlitligaste och säkraste.

Sättet att argumentera återfanns även hos eleverna. I en Forsskolegrupp diskuterade de kärnkraftens säkerhet och då jämfördes den svenska tekniken med den ryska.

Tove: Men kärnkraftverk, vet du hur stor fara det är eller? Det är ju jäkla… Jonas: I Sverige är det ingen stor fara med kärnkraftverk däremot i Ryssland

kanske de smäller titt som tätt.509

Trots den uppenbara oron för att något kan gå fel med någon eller några av de energislag vi har idag fanns en tillförsikt om att problemen skulle bli lösta med hjälp av forskning och teknisk utveckling. De ”fel” som kan uppstå beror – i så fall – på mänskliga faktorer t ex att vi väljer att satsa på ”fel” källa eller att vi inte ger tillräckliga resurser till forskning. Det kan också bero på att det finns alternativ forskning och alternativ teknik som är kontraproduktiv (t ex den som fanns och finns i före detta östblocket). Den västerländska vetenskapen och tekniken betraktades som rationell och god av eleverna.

Detta kriterium appellerade till den vetenskapliga diskursens framhävande av vetenskapens förmåga att analysera, förstå och lösa problem. En diskurs som hade starkt stöd i skolans praktik. Även om det rörde sig om olika diskurser som gav olika definitioner av objektet energi förenades deras (dvs den vetenskapliga diskursen och tillförseldiskursen) giltighetsanspråk på denna punkt.

En annan aspekt som bör nämnas i detta sammanhang är att den bild av teknik och vetenskap som eleverna gav uttryck för och som sanktionerades av skolan var högst teknokratisk.510 Konstruerandet av ”sanningar” (t ex som fakta) i skolan gjorde att det fanns val som var mer ”rätt” än andra. Om detta ”rätta” inte insetts beror det snarare på avsaknad av kunskap, eller fakta, kring problemet. Om någon inte ansåg att det skulle vara på det ena eller andra sättet hade detta, såsom värdering, ingen legitimitet som kunskap. Debatten ter sig i ljuset av detta som en underlig gökunge där skenet ges av att eleverna får uttrycka sina åsikter, men egentligen är något helt annat: Ett teknokratiserande av själva åsikten. Hur rimmar detta med ”fostran i demokratisk anda”?

508 _{Ibid., s. 23.}

509 _{Forsskolan, 000321, se även längre citat av samma samtal i kapitel 11.} 510 _{Jfr Anshelm & Sandström, 1990.}