Miljöproblemet ur ett tillförselperspekt

”Miljöproblemet” behandlades framför allt på tre sätt. Det ena sättet var att betrakta miljöproblemen som biologiska och ibland kemiska förändringar i naturen som åsamkats av människan. Det andra sättet var att se miljöproblemet som ett livsstilsproblem. Dessa båda sätt att se miljöproblemet på innebar ett annat sätt att definiera ”objektet” energi på än det sätt som gjordes inom tillförseldiskursen. Ingen av dessa sätt ifrågasatte det sätt att behandla miljöproblematiken som gjordes inom tillförseldiskursen utan verkade parallellt. Dessa fungerade som helt fristående ingångar.

Det tredje sättet innebar att se miljöproblematiken på var att isolera olika former av utsläpp från respektive källa. Utifrån de värden som då framkom kunde energikällorna jämföras. Energikällor som hade låga värden var bättre än de som hade höga.

En elev i en av samhällsvetarklasserna beskrev i sin debattartikel vikten av att ta hänsyn till miljön men hon ställde samtidigt detta mot kostnaderna för energikällor som inte ger lika mycket energi. Hon tyckte att vi måste vänta med allt för stora förändringar i det svenska energisystemet tills vi har källor som kan omvandla lika mycket energi som de nuvarande utan att det kostar för mycket.

”Om man studerar diagrammen så ser man att i diagrammet med titeln ’Sveriges energitillförsel uppdelad på olika energislag’ kan man se att från 1970-85 så var råolja och oljeprodukter den energin man använde och ser man på diagrammet med titeln ’koldioxid per energienhet för olika bränslen’ så ser man att olja ger ifrån sig rätt mycket koldioxidutsläpp och det är ju absolut inte bra för naturen och miljön.

Efter 1985 blev vattenkraft och kärnkraft dom energikällorna man försörjde sig på. Vattenkraft är ju en rätt så bra energikälla, det enda är att vattenkraftverken hotar livsmiljön för djuren som lever i vattnet. Kärnkraft hör inte till dom bästa energikällorna, man vet att den inte är bra men ändå använder man den.

För en framtida hållbar energiutveckling tycker jag att man ska ha kvar kärnkraften tills man har forskat vidare på något som skulle vara miljövänligare och när man gjort det då tycker jag att man kan avveckla kärnkraften. Jag tycker också att man ska satsa lite på vindkraft och vattenkraft och så tycker jag att man ska bygga vattenkraft vid någon av de orörda älvarna uppe i norr. Att hitta en bättre eller den bästa energikällan krävs nog mycket och intensiv forskning och det skulle säkert kosta en hel del pengar.”491

Elevens argumentering för en ”hållbar energiutveckling” (som var rubriken på examinationsuppgiften) förutsätter att energianvändningen inte minskar utan till och med ges möjlighet att öka, men med vad hon anser vara de miljövänligare energialternativen. När debattartikelförfattaren diskuterade vattenkraft fick vattenkraftens mer lokala miljöpåverkanseffekter stå i ljuset av global försurning och växthuseffekt. En annan av samhällsvetareleverna tog också fasta på att det var genom valet av energikälla som vi i längden kan bli miljövänligare.

”Sedan 1970 har Sveriges energitillverkning utvecklats. Den har på många sätt blivit mer miljövänlig och effektivare. Vad ska vi då göra för att få en ännu bättre och miljövänligare energitillverkning i Sverige? Vilka källor ska man satsa på? Att satsa miljövänligt är det bästa. Även om det ofta är dyrt att utveckla en miljövänlig metod vinner man på det i längden.”492

Den viktigaste frågan ur tillförselperspektivet blev vilka källor som egentligen var de miljövänligaste.

Även i samhällsvetarelevernas diskussioner under grupparbeten och i klassrummet var valet av energikälla det främsta sättet att lösa miljöproblemen. I en av grupperna var kärnkraften ett hett ämne och kärnkraftens olika fördelar och nackdelar ställdes mot andra energikällor. Framförallt hävdades av de som var mot en avveckling att detta kommer innebära att vi får in smutsig dansk kolkraft och om det är det de har att välja på så föredrog de den svenska kärnkraften.

I en liten text som en av naturvetargrupperna satte ihop inför deras energidebatt där de hade i uppgift att argumentera för naturgas står det att läsa:

”I Sverige utnyttjar vi många olika energikällor. Vi använder kärnkraft, vindkraft och vattenkraft. Vi använder olja, kol och naturgas. Vi utnyttjar bioenergi och avfall som bränsle. Vilken energikälla vi än väljer kommer vi att vara beroende av fossila bränslen som olja, kol och naturgas. Ur miljösynpunkt är det viktigt att välja vilka bränslen vi ska satsa på och hur vi kan utnyttja dem på bästa sätt.”493

491 _{Debattartikel, samhällsvetarelev.} 492 _Ibid.

Enligt denna grupp gällde det att göra det bästa möjliga av den situation vi befinner oss i. Vi är redan beroende av fossila bränslen och därför måste dessa källor användas på ett förståndigt sätt. I samma text skriver eleverna att

”[Vi] måste komma åt själva källan d.v.s. utsläppet av försurande ämnen. Övergödning av skog, mark och vatten är förknippat med utsläpp av kväveföreningar. Den huvudsakliga anledningen är ökad tillförsel av kväve och fosfor. Kalkning av sjöar och skogar är ett tillfälligt alternativ. Vi måste minska utsläppen av tungmetaller och sot i vår miljö. Att använda naturgas är ett effektivt sätt. Den ger inga svavelutsläpp och halverar utsläppen av kväveoxider jämfört med kol och olja. Naturgas ger inga utsläpp av tungmetaller, stoft eller aska. Att ersätta olja och kol med naturgas inom industrin samt för produktion av el och värme ger snabbt positiva effekter på miljön.”494

Naturgasens förträfflighet definierades utifrån att denna energikälla släpper ut mindre av något ämne än t ex olja och kol. Det var också detta som avgjorde om det var en bra källa för miljön.

Betraktandet av miljöproblemet ur ett tillförselperspektiv förstärktes både av lärarna och av det material som eleverna använde sig av. Samhällsvetarna använde sig t ex ofta av de politiska partiernas hemsidor och på dessa jämfördes ofta källorna utifrån olika ”isolerade” värden av utsläpp och miljöpåverkan.

På grundskolan var miljöproblematikens samband och bindning till källorna redan definierade i de krav som eleverna fick för vad de skulle känna till vid kursens slut.495 _{Det var dock inte bara gentemot andra energikällor som dessa ”miljövärden”} relativiserades.

Ada: Jag gillar siffror. Det här tycker jag var bra. … Kring kärnkraftverken så …

Neeeeej! bla bla bla… De närboende får en årlig extra stråldos som är mindre än den från tandröntgenbilden.

Iris: Det är bra! Det är bra! Det var bra… Ada: Det är djävligt bra!

Linnea: Otroligt bra!496

Strålningen från kärnkraften framställdes som mycket låg för de närboende genom att jämföras med den dos man får hos tandläkaren.

Miljöproblematiken var inom tillförseldiskursen något mätbart och något som gick att relativisera i förhållande till ett annat värde, men bara så länge det var ett mått på samma fenomen (t ex radioaktivitet eller koldioxid). Visserligen fanns det elever som tyckte att t ex radioaktivitet var värre än försurning. Denna typ av jämförelser betraktades dock som värderingar och kunde antingen leda till upprörda diskussioner, avfärdas med tystnad eller med att det var värderingar och att de istället skulle hålla sig till uppgiften. Denna typ av jämförelse har jag inte funnit i något av elevernas arbeten. Däremot värderade de riskerna med olika miljöproblem olika. Utan tvekan var växthuseffekten betraktad som det i särklass största hotet då de flesta elever på lite olika sätt menade att användningen av fossila bränslen måste minskas. Som enskilda

494 _{Naturvetargrupp.}

495 _{Målbeskrivning, Forsskolan.} 496 _{Forsskolegrupp, 000323.}

utsläppsvärden var dock inte utsläpp av t ex kväve jämförbart med utsläpp av koldioxid.