Processer av betydelsekonstruktion

Ett annat av diskursens betydelseskapande element är själva den process där betydelser framställs och aktiveras. Detta element utgörs av den sociala aktiviteten: Det är här som individerna konstruerar och konsumerar betydelser; det är här som det avgörs

93 _{Mills, 1997, s. 54.}

94 _{Se t ex Bergqvist, 1990 och 1995 och Edwards & Mercer, 1995.} 95 _{Jfr Säljö, 1998, s. 45-46.}

vilka definitioner av situationen eller vilka identitetsobjekt som är rimliga. Detta element utgörs av kommunikation mellan individer. Även om en situation är kontingent erbjuder situationen bara vissa rimliga möjligheter till betydelsekonstruktion och individen är därmed också hänvisad till en begränsad uppsättning roller eller identiteter.96 _{Detta element handlar således om:}

”…de handlingskoordinerande mekanismer som möjliggör en reglerad och stabil sammanflätning av sociala interaktioner. Interaktionsmönster bildas bara om de handlingssekvenser, till vilka olika aktörer bidrar, inte avbryts kontingent, utan koordineras i enlighet med vissa regler.”97

Kommunikationsakten formas och styrs av speciella regler och mekanismer som inte enbart kan härledas till reglerna och formerna för olika diskurser (även om dessa hela tiden verkar genom de kommunikativa reglerna).

Vad dessa ”regler” anses bestå i varierar mellan olika författare och olika teorier. Enligt Weber är det utmärkande för en social handling ”…att den med avseende på den mening som den eller de handlande inlägger i sitt beteende relaterar sig till andras beteende och orienterar sig efter detta”.98 _{Denna definition leder Weber till en} distinktion mellan sociala och icke-sociala handlingar.99 _{Icke-sociala handlingar är} handlingar som inte är ämnade att skapa någon speciell betydelse gentemot, eller orienterade efter handlingar utförda av, andra individer (t ex fälla upp ett paraply när det börjar regna).100

Distinktionen mellan sociala och icke-sociala handlingar är problematisk med de utgångspunkter som används i denna avhandling. Utgångspunkten här är att alla handlingar sker i ett socialt sammanhang vars inbäddning gör att alla handlingar har och tillskrivs en viss betydelse. Att fälla upp ett paraply innebär att individen har vissa kunskaper, vissa resurser, viss förståelse av regn och vad det innebär att bli blöt. Handlingen i sig behöver inte nödvändigtvis vara medvetet interaktiv men den skapar vissa betydelser vilka kan förstås på ett visst sätt men inte andra.101 _{Även en sådan till} synes trivial handling skapar olika betydelser i olika sociokulturella gemenskaper.

”…the very process of living together educates. It enlarges and enlightens experience; it stimulates and enriches imagination; it creates responsibility for accuracy and vividness of statement and thought. A man really living alone (alone mentally as well as physically) would have little or no occasion to reflect upon his past experience to extract its net meaning. The inequality of achievement between the mature and the immature not only necessitates teaching the young, but the necessity of this teaching gives an immense stimulus to reducing experience to that order and form which will render it most easily communicable and hence most usable.”102

96 _{Winter Jørgensen & Phillips, 2000, s. 12, se även Goffman, 1973, 1986, 1994.} 97 _{Habermas, 1995, s. 111, kursiv i original.}

98 _{I Hughes & Månsson, 1988, s. 43, citeras Agne Lundquists förord till den svenska översättningen av Webers}

Ekonomi och samhälle.

99 _{Hughes & Månsson, 1988, s. 43.} 100 _{Ibid., s. 44.}

101 _{Jfr. avsnittet om G H Mead i Hughes & Månsson, 1988, s. 60-64.} 102 _{Dewey, 1966, s. 6.}

Varje handling är kulturellt kodad och för att förstå individens handlingar – oavsett intentioner eller avsaknaden av sådana – måste handlingarna förstås utifrån den sociala meningsrymd inom vilken handling sker.103

Poängen här är att visa på ”handling” som del i social ordning. Detta innebär med andra ord att handlingar rekonstruerar sociala strukturer eftersom de är beroende av sociokulturellt definierade betydelserelationer i allmänhet och av interaktiva

giltighetsanspråk i synnerhet. Den senare innebär en samordning, eller en

överenskommelse, av vilka betydelser som är rimliga i en viss situation mellan olika individer. Denna överenskommelse innebär att t ex en elev som accepterar rollen som elev, och allt vad det innebär av restriktioner, resurser och möjligheter, handlar och förstås utifrån premisserna för vad det innebär att vara elev. Och omvänt: Att en individ i en klassrumssituation inte accepterar rollen som elev – trots att hon i övrigt uppfyller alla villkor om att så är fallet enligt de regler som aktiverats av övriga individer – innebär att varje tänkbart beteende obönhörligen kommer definieras utifrån skolpraktikens speciella premisser. Att sova kan tyckas minst lika harmlöst som att fälla upp ett paraply (dvs en icke-social handling) men sitter en elev och sover under en lektion får det vissa speciella, kulturellt kodade, betydelser.

Interaktionen sker således utifrån de betydelseobjekt som aktiveras av de deltagande individerna (t ex identiteter, roller, resurser, inramning). I ett klassrum är en elev inte bara en elev utan det sker många parallella processer av betydelsekonstruktion genom vilka världen förstås och ramas in, och som sätter gränserna för vad för handling som utförs, hur och varför den utförs och av vem.

Einarsson och Hultman har i sin bok ”God morgon pojkar och flickor – om språk och kön i skolan” visat att barnen redan före skolstarten har föreställningar om hur en flicka respektive en pojke ska bete sig.104 De visar hur skolan och vuxenvärlden särbehandlar barnen utifrån genus men också att pojkar och flickor använder och tolkar ord olika.105 Denna typ av betydelserelationer (så som genus, klass, ålder, stil) som aktiveras i interaktionen appellerar, liksom praktiken, olika väl till de andra elementen och därmed också till vilka diskurser som är möjliga. Interaktion utgörs således av reglerade ”…handlingar som systematiskt formar de objekt de talar om”.106