I en skyddad vik på ön Gisslingö i Roslagen, bland träd och gräs ett litet stycke ovanför en enkel brygga, ligger en odäckad båt uppdragen på land (båt 10). Båten har ganska kraftig slagsida. Babordssidan, som ligger mot marken, har till stora delar ruttnat bort och aktern har fallit sönder och ligger i en liten hög på marken. Förpartiet och styrbordssidan är så gott
som intakt, mycket tack vare en däcksbalk som stöttat ett numera bortfallet fördäck. Någon har använt den uppdragna båten som förvaringsplats för ett antal stockar och timmer, som ser ut att ha blivit över när en brygga byggts.
Jag är på platsen för att jag har sett båten kallas för flyktbåt i ett inlägg i Facebookgruppen Vi som älskar träbåtar! ”Estnisk flyktbåt som efter väl förrät- tat värv lagt sig till ro på Gisslingö”, stod det. På den publicerade bilden syntes en gammal men fortfarande någorlunda skrovhel träbåt, i vilken spirande gröna växter frodades. ”Den borde konserveras och ställas ut som påminnelse över historiens cyklicitet!” har någon kommenterat. ”På Gotland vårdas de ömt”, menar en annan och en gruppmedlem tillägger: ”Snart kommer någon påpeka att renovera den.” Men bilden är gammal och sedan den togs har tiden gått ganska hårt åt båten. Renovering är inte längre möjligt, och någon konservering och utställning är knappast heller aktuell. Båten är helt enkelt övergiven.
Om det verkligen är en estnisk flyktbåt som lig- ger här på Gisslingö är svårt att veta säkert. Mannen som kör sjötransporter i området och som skjutsar ut mig till ön visar sig också känna till ”Estbåten”, som han säger, men vet inget om dess historia. Han som publicerade fotot på Facebook gissar att båten kanske kom med släktingar till en man med estlandssvensk
Bild 10.1. Vid en vik på Gisslingö vilar en gammal uppdragen båt (båt 10). Ett stenkast bort finns resterna av en övergiven militärbarack, som efter kriget fungerade som bostad åt båtens ägare, en estnisk flykting. Foto: Anneli Karlsson, Sjöhistoriska / SMTM.
familjebakgrund som ofta semestrar med sin båt i viken (och är son till de tidigare arrendatorerna på ön).663
En man som bodde på ön i början av 1960-talet minns däremot vem som då ägde båten. Han kan berätta att båten tillhörde en Johannes Hõbemägi, som bodde i en militärbarack vid viken och som använde båten för fiske. Om den från början kom från Estland är osäkert. En detalj som fastnat i minnet är att Hõbemägis båt var lite speciell i så mån att den vid något tillfälle förhöjts med en extra bordgång.664
Den ende bofaste på ön idag, som växte upp här på 1940- och 1950-talet och som flyttade tillbaka som pensionär, känner inte till båten, eftersom han numera mest håller till på andra sidan ön. Däremot minns han att det vid ett tillfälle, en mörk natt under krigsåren, kom en båt med estniska flyktingar till Gisslingö och att de knackade på i stugan. Han kan också berätta att en nyanländ estnisk familj arrenderade det lilla jordbruket på ön från slutet av 1940-talet till 1960- talet. Och även han minns den estniske mannen i baracken. ”I viken just där båten ligger uppdragen fanns en gammal tom militärbarack från beredskaps- åren där en estnisk gubbe flyttade in”, berättar han. ”Det var märkligt, men så var det.” Mannen, som hette något som lät som ”Öbbemäki”, fick bli kvar, han fiskade lite och verkade klara sig själv i sin ände av ön. Den bofaste minns särskilt att esten alltid bar svart kostym, och han har en känsla av att de andra esterna på ön nog betraktade honom som lite kufisk, eftersom han bodde helt ensam, året om, i baracken, tills han så småningom kom till ett ålderdomshem på fastlandet.665
En titt på resterna av Hõbemägis båt visar att det inte rör sig om någon representativ båt för trak- ten. Inte heller ser den ut som någon typisk båt för strömmingsfiske, inte minst eftersom den saknar såväl skott för fångsten som anordningar för skötarna. Med sina smala bord och distinkta avbärarlist, sina tunna, basade spant, sin svagt böjda förstäv och sitt nästan raka språng ger den ett elegant intryck och påmin- ner mer om en varvsbyggd roddbåt än en egentlig allmogebåt. I båten anas flera fästen för tofter och i det översta relings bordet, som byggts i kravell, syns kvadratiska öppningar, roddluckor, för åror. Alltihop karakteristiska drag för en liten skeppsbåt eller livbåt av äldre modell.
Men tittar man närmare ser man att båten inte alltid sett ut på det viset. I båten gömmer sig en annan båt, vars relingskant och stamkrafter med förtöjningsring fortfarande är synliga från skrovets insida, nedanför det översta bordet och under resterna av det numera raserade fördäcket. I förstävens övre ände kan man också ana en haklask, som visar att den skarvats just där den tidigare relingsnivån slutat. Det stämmer verkligen, som en av öns tidigare innebyggare minns,
att Hõbemägis båt haft en extra bordgång. Båten, från början en vanlig klinkbyggd snipa med spikade bord, har vid något tillfälle förhöjts, och därmed helt kom- mit att ändra karaktär – åtminstone sett från utsidan. Kan båten, i likhet med många mindre flyktbåtar, ha fått sin extra bordgång för att bättre klara en överfart över Östersjön? Det är möjligt, men ombyggnaden är samtidigt så fint utförd att det inte bara kan ha handlat om att få till ett stänkskydd, eller möjlighet att lasta en båt ännu lite tyngre. Kanske är det snarare så att båten har anpassats till lokala förhållanden, och på samma gång getts en lite elegantare karaktär, med inspiration från skeppsfartens småbåtar (på samma sätt som båten i Fårö hembygdsförenings ägo (båt 22) som också förhöjts). Resultatet är en apart båt, som fiskebåt betraktad, som sätter fingret på hur svårt det många gånger är att typbestämma de båtar som figurerar bland de utpekade flyktbåtarna.
Drygt 25 mil längre norrut, på den steniga Mor- skatsudden utanför fiskeläget Hårte norr om Hudiks- vall, har en annan gammal båt lagt sig till ro på tryggt avstånd från stranden (båt 2). Båten ligger lite för sig själv på uddens norra strand, en knapp kilo meter utanför fiskeläget och småbåtshamnen. Den ser nästan lite ensam ut där den ligger i kråkriset, som om den inte riktigt utgjort del av ortens vanliga sammanhang. Aktern pekar mot viken, som om den någon gång för länge sedan drogs upp på land och sedan lämnades åt sitt öde. Någon särskilt lämplig båtplats ser det däremot inte ut att vara. Flera stora strandstenar, inte helt olika stridsvagnshinder, sticker upp ur det grunda vattnet och försvårar uppdragning och sjösättning. Några sådana manövrar är dock inte längre aktuella för båten. Den vilar på babordsida, som i stort sett blivit mull. Några små granplantor har slagit rot i vad som en gång utgjort båtens botten och babords skrovsida. Det är tydligt att båten legat åtskilliga år på platsen. På flygfoton från 1961 kan man ana en mörk, båtformad kontur som på senare överflygningar
Bild 10.2. Båten är förhöjd med en bordgång vilket gett den en annan, lite elegantare karaktär än tidigare (båt 10). Foto: Anneli Karlsson, Sjöhistoriska / SMTM.
verkar ha försvunnit in i skuggan, när landet höjts och strandvegetationen flyttat fram sina positioner.666
Om det inte vore för en hörsägen i trakten om att båten skulle vara en flyktbåt som kom under krigsåren, hade nog ingen funnit anledning att fundera i dessa banor. Vid en första anblick ser båten nämligen ut som vilken skötbåt som helst. Borden är lagda på klink. Intimringen visar att den varit försedd med längsgående tofter, och förmodligen har den också haft skarndäck. Ett liggande knä, tillverkat av ett naturligt krumvuxet trästycke, indikerar att där funnits ett tvärskott, even- tuellt efter en liten klackruff. När båten var i bättre skick, på 1970- och 1980-talet, såg den enligt boende på orten ut att ha varit försedd med en liten ostagad mast. Det enda spåret av framdrivning som syns numera är en motorbädd i aktern, och så förstås urtagen för propeller och propelleraxel. Själva motorn togs ur för ett tjugotal år sedan och har renoverats. Även propellern och propelleraxeln har tagits omhand och förvaras i den lokala föreningslokalen Hamnstugan.667
Ändå är det något med båten som inte riktigt känns bekant. Bägge stävarna är lite för raka – så gott som helt raka faktiskt, med en akterstäv som reser sig i nästan 90 graders vinkel – och dimensionerna är oväntat grova. Båten är uppenbarligen byggd för motordrift, men att använda spik istället för koppar nit, och att genomgående stadga skrovet med krokvuxna
spant, känns ålderdomligt på en båt från mellankrigs- tiden. Dessutom har skrovet spår av vit färg, vilket inte verkar ha varit ovanligt på estniska bruksbåtar, men däremot sällan förekom på svenska båtar, som vanligen var tjärade.
I Facebookgruppen Övergivna platser presenteras båtvraket i Hårte som just en flyktbåt som kom under andra världskriget, troligen från Estland.668 Men i den
lokala Facebookgruppen Jättendal går meningarna isär om vad det egentligen är för båt. Flera medlemmar i gruppen bekräftar att det berättas om en flyktbåt, ”jag har alltid hört att det är, var, en flyktingbåt från Estland”. Någon har istället hört berättas att båten först ägts av en säljägare, sedan av den lokala hand- laren och till slut av en man bosatt några mil längre söderut. Andra opponerar sig och påpekar att någon fälbåt (för säljakt) kan det hur som helst inte ha varit, för det kan man i alla fall utläsa av vrakresterna. När- mare svaret än så kommer man inte. Jättendalsborna konstaterar att de som nog kände till båtens historia har gått ur tiden, och nu är det ingen som kan lämna säkert besked om varifrån den egentligen kommit.669
Att döma av lokalpressen måste flyktingströmmen ha varit ganska påtaglig i trakterna kring Hårte, både under och närmast efter kriget. En av flyktvägarna från Estland gick via Finland och över Bottenhavet, men hit kom även andra flyktinggrupper. Läger för
Bild 10.3. Ingen minns säkert var den gamla båten på den steniga Morskatsudden i norra Hälsingland en gång kom ifrån, men det berättas om en estnisk flyktbåt (båt 2). Foto: Mirja Arnshav.
finska respektive lettiska flyktingar fanns i de närmsta grannsamhällena, och till den milslånga kuststräckan däremellan anlände flera båtar med främst finska och ingermanländska flyktingar.670 Också det lilla fiskeläget
Hårte fick besök. I början av augusti 1947 ilandsattes sju ingermanländare med en däckad motorbåt, som omedelbart vände tillbaka över havet.671
Har den bortmultnande skötbåten på Morskats- udden verkligen burit flyktingar över havet? Och har den i så fall kommit hela vägen från Estland, eller kanske från Finland? Att den legat på platsen åtmins- tone ett halvsekel, och att den inte heller är utformad för säljakt, är i alla fall säkert. Det lite annorlunda utförandet, tidpunkten för dess övergivande och de muntliga uppgifterna om en flyktbåt är pusselbitar som mycket väl skulle kunna passa ihop. Precis som båten på Gisslingö undandrar sig båten på Morskatsudden säkra svar om sitt ursprung. Men mycket pekar mot att den kan ha kommit från andra sidan Östersjön och att historierna om en flyktbåt faktiskt stämmer.