Pressens Tidning 1995 - 2004

Etter at Aftonbladet som første svenske avis starter en nettutgave i 1994, følger flere aviser etter. I nr 10/96:15ff gjør Pressens Tidning en undersøkelse som viser at knappe 50 svenske dagsaviser er på nett. Avisene blir mediehus. Spørs-mål om opphavsrett, etikk, journalistikk og utgiveransvar, samt teknologi og lønnsomhet i de digitale plattformene, blir en stadig viktigere del av det redak-sjonelle stoffet.

Redaktørrollen og redaktørenes oppfatninger om egen jobb, er også i denne perioden et tema som ofte er knyttet til ansettelse eller avgang. Dessuten kom-mer de til uttrykk i større reportasjer om livet og satsinger i ulike redaksjoner. Christina Jutterström går fra sjefredaktørjobben i Dagens Nyheter til samme jobb i Expressen. I et intervju med bransjebladet, får hun spørsmål om hun er en «städgumma», men svarer: «Utvecklare snarere. Men också förändrare». (PT, 5/95:2). Hun vil ifølge bladet «återupprätta den publicistiska integriteten, skam-filad av en av styrelsens ledamöter209 i alla turer kring den förre chefredaktörens vara eller inte vara, liksom att slå vakt om svensk dagspress».

En annen kvinnelig sjefredaktør i denne tiårs-perioden er Sofia Olsson Olsén210 som fra 2000 styrer sosialdemokratiske Dala-Demokraten. Hun skriver en personlig spalte hver lørdag – ifølge intervjuet fordi «Som ansvarig utgivare tycker hon att hon är en skyldighet att visa vem hon är och vad hon och DD står för» (PT, 4/03:32-35). Hun tar det som et kompliment at avisens journalis-tikk sies å ha blitt mer «lättviktig och kommersiell», og hun har ikke problemer med å samarbeide med andre avdelinger.211

209 Denne representanter er ikke navngitt i artikkelen, men det vises til konfliktene rundt Johan Bonnier som var sentral ved avgangen til de to redaktørene før Jutterström, omtalt i forrige delkapittel og seinere i dette.

210 Sofia Olsson Olsén ble i april 2016 ansatt som sjefredaktør og administrende direktør (publis-her) for Aftonbladet, en stilling hun var konstituert i fra desember 2015.

211 I november 2016 intervjues hun i resume.se og reflekterer blant annet om tiden som sjefredak-tør i Dala-Demokraten: «2004 träffade Sofia Olsson Olsén Norrans styrelse i Skellefteå när hon intervjuades för uppdraget som chefredaktör. Ledamöterna var tydliga – de vill ha förändring, men fick ingen motfråga från kandidaten. Här hittar vi det som Aftonbladets publisher anser är hennes största misstag i karriären. – Jag ställde aldrig frågan om vad de egentligen menade med förändring. Det var en stor miss. Det är ett råd jag ger till alla: ställ den frågan. Ett nytt jobb är alltid kittlande. Du blir uppbjuden till dans, men fråga alltid vad "förändring" eller uppdraget betyder.– Jag kom in från Dala-Demokraten med mina Dr. Martens-kängor och körde en ganska hård stil. Jag trodde att

Etter en kort periode som sjef for Expressen, slutter Christina Jutterström. Hun varsler da at hun planlegger å skrive en avhandling om sjefredaktørrollen og starter en debatt også i bransjebladet. I debattinnlegget skriver hun blant annet: «Nu har fraterniseringen mellan pengar och journalistik i medieföretagen gått ett steg för långt! Nedåtgående läsar- och tittarsiffror parade med för ägar-na inte tillräckliga ekonomiska resultat har fått pendeln att slå över» (PT, 1/98:11-12). Hennes innlegg utløser svar fra flere sjefredaktører som bestrider virkelighetsbeskrivelsen. Peter Hjörne i Göteborgs-Posten mener i sitt debatt-innlegg at mange svenske aviser satser stort på redaksjonell fornyelse og bredde, og at økonomisk gevinst aldri blir det viktigste (PT, 2/98:9). Per Åhlström i Nya Norrland skriver debattinnlegg med tittelen «Klok redaktör har koll på pengarna» (PT, 3/98:10). Jutterström får støtte fra Olof Kleberg i Västerbotten-Kuriren som i sin faste krönika mener det er grunn til å advare mot at den øko-nomiske tankegangen skal ta overhånd. Redaksjonene må «hålla fast vid att de ska intressera sig för sina läsare, inte bara för sina kunder» (PT, 4/98:8). Siste innlegg i debatten har Jutterström (PT 4/98:10-11) der hun uttrykker overras-kelse over at Åhlström og Hjörne ikke ser faren med kommersialiseringen, og anbefaler en klarere linje mellom direktører og sjefredaktører.

I 1999-årgangen av Pressens Tidning er det flere numre der redaktørrollen tas spesifikt opp. Sjefredaktøren i bransjebladet, Torbjørn von Krogh, skriver i sin leder at sjefredaktørenes selvstendighet innskrenkes i USA, og at vi kan se en del av de sammen tendensene i svensk presse, om enn i mindre skala (PT, 14/99:2). Samme år følger tre oppsigelser av svenske sjefredaktører.212 Under tittelen «När räven biter tuppen» skriver von Krogh i lederartikkelen (PT, 17/99:2) at det muligens er tilfeldig at tre ulike eierkonstellasjoner nærmest samtidig finner ut at «deras chefredaktörer är odugliga», men det kan også være andre årsaker. Han nevner fire mulige forklaringer: For det første redaktører med for ambisiøse mål, for det andre eiere som er i villrede om hvordan og hvorfor de skal satse, for det tredje sjefredaktørenes svekkede stilling, og for det fjerde for høye krav til redaktørene. «När chefredaktörens roll blir mindre viktig – i företaget och i samhället – blir det också lättare att bryskt flytta undan ho-nom eller henne».

Tidningsutgivarna arrangerer i november 1999 et møte med temaet «chefre-daktörsrollens förändring med minskad tid åt traditionella publicistiska frågor». Bransjebladet skriver på lederplass at om lag tjue sjefredaktører hadde møtt opp, langt færre enn på debattmøtet om det parallelle temaet delt lederskap et

de visste vem jag var. Men det blev snabbt konflikter eftersom jag uppenbarligen rörde om mer i grytan än vad ägare och vissa medarbetare pallade. Jag hade en vision som jag inte lyckades förmedla till alla». Hentet 24.2.2017 fra: http://www.resume.se/nyheter/artiklar/2016/11/26/sa-vill-sofia-olsson-olsen-forandra-aftonbladet/

212 _{De tre var Rolf Edmark, VD og ansvarig utgivare Värnamo Nyheter, Jørgen Bengtson,}

sjefre-daktør og ansvarig utgivare Hudiksvalls Tidning og Mats Lundman, sjefresjefre-daktør og ansvarig utgivare Kristianstadsbladet. Alle måtte forlate sine stillinger med umiddelbar virkning.

drøyt tiår før. Flere av deltakerne klager over at de får mindre tid til kontakt med leserne og virkeligheten, og at stadig mer tid blir brukt til forretningsutvik-ling (PT, 18/99:2).

Undersøkelser av amerikanske nyhetsorganisasjoner viser at de fra midten av 90-tallet har langt større grad av integrasjon enn tidligere (Sylvie & Withers-poon, 2002; Gade, 2008; Sylvie & Gade, 2009). Ledere og stab fra både redak-sjon og markedsavdelinger samarbeider i team om bl.a. strategisk utvikling. Tilsvarende fins slike team i de skandinaviske avisene. Hultén (1999:100) hev-der at et mye tettere samarbeid mellom redaksjonen og salgsavdelingene var utenkelig for mange sjefredaktører, redaksjonsledere og journalister tidligere, «men som nu knappast väcker någon större förvåning». Pressens Tidnings sjef-redaktør skriver på lederplass at visst finns det mange advarsler mot kommer-sialisering, men at man ikke må tro at dette er noe nytt. «Det kommersiella inslaget har funnits med hela tiden. Utgivarna har i växlande grad tjänat Upp-lysningen och Marknaden. Men det är givet att balansgången mellan Börs och Katedral (som norrmännen brukar tala om) är knivigare i dag» (PT, 8/2000:2).

Det fins også i denne perioden flere konflikter mellom sjefredaktører og eie-re. I Expressen er sjefsbyttene hyppige. Fem sjefredaktører må av ulike grunner og mer eller mindre frivillig forlate stillingene sine.213 I Dagens Nyheter er det også en rekke konflikter. En av dem starter med at Joachim Berner blir hentet fra Göteborgsposten til Dagens Nyheter som redaktionschef under sjefredaktø-ren Anders Mellbourn. Bransjebladet presenterer de to i et intervju som «den hårda och den mjuke» (PT, 15/96:9-12). Berner – som også er stedfortredende sjefredaktør med plass i ledelsen, noe helt nytt ifølge artikkelen – kalles «Turbo-Jocke», «Underbarnet från Hisingen» og «Västkustexpressen». Han har det tra-velt. Allerede etter to år overtar han Mellbourns plass. Han får titlene ansvarlig utgiver og sjef for allmennredaksjonen – men uten sjefredaktørtittel. Hans Bergström (politisk sjefredaktør) og Arne Ruth (sjefredaktør for kultur) blir de to eneste sjefredaktørene. Selv er Berner ikke bekymra ifølge et intervju i bran-sjebladet (PT, 7/97:6), men journalistklubben på Dagens Nyheter protesterer i en nyhetssak i PT: «Så kan vi inte ha det. Allmänna redaktionen måste få en egen chefredaktør. Det är för jävligt att ledningen bara kört över oss» (PT, 6/97:6). Ett år seinere går Arne Ruth av som sjefredaktør for kulturstoffet i protest mot eierne og konsernledelsen. Etter hans avgang blir det ikke lenger en egen sjefredaktør for kulturredaksjonen, noe som også utløser protester fra de ansatte.²¹⁴

213 _{Det fem er Erik Månsson (1993), Olle Wästberg (1995), Christina Jutterström (1996), Staffan}

Thorsell (2001) og Joachim Berner (2002).

214 Da Arne Ruth trakk seg som sjefredaktør for kulturredaksjonen, ble det ansatt en erstatter som fikk tittel kultursjef og ikke sjefredaktør. Ingrid Elam aksepterte endringen da hun ble ansatt i januar 1999. Da DN fikk ny politisk redaktør med tittel sjefredaktør, krevde Elam at avisen skulle gå tilbake til ordningen med tre sjefredaktører. Ifølge Elam nektet Carl-Johan Bonnier dette, og Elam trakk seg i protest i mai 2000. Hentet 30.1.2017 fra

Noen av disse sakene skal jeg gå nærmere inn på i analysen av intervjuene (kapittel seks). Her skal jeg kort se på en av konfliktene i Expressen, mellom sjefredaktør Olle Wästberg og styremedlem Johan Bonnier.215 Wästberg var statssekretær i Finansdepartementet da han i 1993 ble hentet til sjefredaktør-jobben etter Erik Månsson. Året etter går Expressens direktør av etter å ha blitt utsatt for kritikk. Han benekter at han har fått sparken på grunn av dårlige re-sultater, går det fram av en notis i bransjebladet (PT, 16/94:4). Ifølge en nyhets-sak signert redaktøren i Pressens Tidning (17/94:4) er det et «vådeskudd», re-daktøren er det egentlige målet for kritikken. Johan Bonnier, styremedlem og eier, er ingen tilhenger av Wästberg. 10. februar 1995 gjør Bonnier det helt klart i et intervju i Svenska Dagbladet: «Det måste bli fart på Expressens redaktion på ett helt annat sätt än för närvarande» (PT 5/95:7). Artikkelen slår ned «som en bomb på Expressens redaktion», skriver PT i sin nyhetssak. Ni dager seinere, 19. februar, skriver Wästberg leder i Expressen med tittelen «Expressen, Johan Bonnier och mediemakten.216 Dagen etter er det slutt for sjefredaktøren.217 I bransjebladets lederartikkel 4/95:31 skriver sjefredaktør Mats Lundman:

I flera månader har åtskilliga, journalister och andra, i mediebranschen kunnat lyssna till Bonnierpatriarkens motvilja mot Expressens chefredaktör. Johan Bonnier var vice ordförande, Marieberg börsnoterat, Wästberg en av de högste tjänstemännen – men ingen tycks ha uppfattat det skandalösa i beteendet. Saken utløser en stor debatt i etterkant, også i bransjebladet. Johan Bonniers håndtering får sterk kritikk og han trekker seg fra styret.218 Helle Klein skriver i sin faste krönika blant annet: «De senaste dagarnas händelser inom Marieberg-koncernen visar tydligt, att den alltjämt så hyllade Bonnierfamiljen kanske inte längre är ett otvetydigt föredöme för tidningsägare» (PT, 4/95:9). Kollega Olof Kleberg angrer i en debattartikkel på at han har tont ned kritikken av «det stora ägandets risker». Han fortsetter: «Johan Bonniers försåtliga underminering (som måste haft familjens stöd eftersom han inte tystades) åtföljd av hela styrelsens monstruösa maktspråk mot Expressens chefredaktör ger debatten om makt-koncentration och om ägandets ansvar en helt ny tyngd» (PT, 4/95:10).

http://www.dn.se/arkiv/kultur/dns-kulturchef-avgar-det-handlar-om-principer-ingrid-elam-oenig/

215 Denne konflikten er også omtalt i det norske bransjebladet DP nr.4/95. Konflikter i norsk presse omtales også i Pressens Tidning.

216 Se blant annet Wästbergs egen blogg http://www.wastberg.se/viewtext.php?tid=82 og debatt-innlegg hentet 24.2.2017 fra DN: http://www.dn.se/arkiv/kultur/stungen-av-en-bonnier-olle-wastberg-om-den-langa-kampanjen/

217 Ifølge Bernt Hermele (2013:179) sparket Johan Bonnier sjefredaktøren mer eller mindre på egenhånd. «Johan, som velat se Maria Schottenius som chefredaktör, försökte i flera år få bort Wästberg genom att lägga sig i stort och smått på tidningen».

218 _{Hentet 10.3.2017 fra: http://www.dn.se/arkiv/ekonomi/johan-bonnier-avgar/}

At både sjefredaktør og eierrepresentant må gå, er svært uvanlig. Det er i ut-gangspunktet opplagt at eierne har makt både til å ansette og fjerne redaktører. Samtidig er det flere aktører enn eierne som eventuelt kan initiere en redaktørav-gang; redaksjonen, direktøren og redaktøren selv.