1.8 Metod
1.8.1 Rättsdogmatisk metod
till följd av ny lagstiftning inom EU. I kapitel 6 kommer därför att granskas hur de nya EU-reglerna med anknytning till rättsmissbruk på skatteområdet har införlivats med svensk rätt och vilka förutsättningar det finns att tolka dem på samma sätt som rättsmissbruksprincipen tillämpas enligt EU-rätten. I synnerhet kommer lagen (1995:575) mot skatteflykt att analyseras.
Diskussionen kring den svenska skatteflyktslagen illustrerar, på ett mer konkret sätt än i tidigare kapitel, vilka rättskulturella förhållanden som kan innebära att den EU-rättsliga principen om förbud mot rättsmissbruk blir svår att tillämpa inom ramen för svensk skatterätt. Kapitlet kan på det sättet betraktas som ett praktikfall. I kapitel 7 kommer jag att redogöra för mina övergripande slutsatser.
De tre forskningsfrågor som ska besvaras är mot denna bakgrund:
1. Vilken ställning och funktion har förbudet mot rättsmissbruk i EU:s nuvarande rättssystem?
2. Vilka rättskulturella förhållanden kan innebära att den EU-rättsliga principen om förbud mot rättsmissbruk är svår att tillämpa inom ramen för svensk skatterätt?
3. Finns det betryggande rättsliga förutsättningar i Sverige för en korrekt EU-rättslig tillämpning av förbudet mot rättsmissbruk i den svenska skatterätten?
Jag kommer att inleda varje kapitel, precis som detta, med ett kursivt stycke. I de följande kapitlen kommer jag att utnyttja detta inledande stycke för att förklara vad som är avsikten med kapitlet och hur det förhåller sig till mina forskningsfrågor.
ägna mig åt rättsteori i filosofisk mening, t.ex. frågor kring rättens yttersta giltighet eller legitimitet.170
Utgångspunkten för mitt vetenskapliga arbete är sålunda i huvudsak det material som domstolar vanligen lägger till grund för sina avgöranden, dvs.
erkända rättskällor: författningar, prejudikat, lagförarbeten, doktrin m.m.171 Jag kommer därför inte att använda någon annan ”metod”, vilket för tanken till andra vetenskaper, t.ex. rättshistoria och rättssociologi, som också ägnar sig åt rättsliga frågeställningar.172 I framställningen kommer dock skillnader mellan EU-rättens och den svenska rättens rättskällelära och tolkningsmetoder att beröras, i den utsträckning det har relevans för arbetet. När det gäller EU-rätten respekteras den särskilda rättskälleläran som har utvecklats av EU-domstolen.
EU:s primärrätt, dvs. EU:s fördrag, liksom EU:s rättighetsstadga och allmänna rättsprinciper, har en överordnad ställning i förhållande till den bindande sekundärrätten (förordningar, direktiv och beslut).173 Internationella avtal som är bindande för EU intar en mellanställning mellan primärrätten och sekundärrätten. 174Ställningen för rättspraxis (prejudikat) varierar med den andra rättskälla som uttolkas.175 EU-rättsliga förarbeten har, som närmare berörs i avsnitt 3.3.5, ett begränsat rättskällevärde och doktrinen har ett högst begränsat rättskällevärde.176
170 Se allmänt Peczenik, A., Juridikens allmänna läror, SvJT 2005, s. 249-272.
171 Lena Olsen anger att det inom den svenska rättsdogmatiken finns några gemensamma drag och att ett sådant drag synes vara att ”forskningsuppgiften består i att så nära som möjligt besvara domarens frågor vad gäller rättsordningens innehåll” (Olsen, L.,
Rättsvetenskapliga perspektiv, SvJT 2004, s. 105-145, s. 111).
172 Rättsdogmatiken kan dock ha nytta av t.ex. rättshistorisk metod. Som påpekas av
Kleineman kan det vara viktigt att beakta även rättsdogmatikens historia. Se Kleineman J.,
”Rättsdogmatisk metod” i Juridisk metodlära, Studentlitteratur 2013, s. 21-45, s. 41. Jag tänker inte heller förena skilda metoder och anlägga något tvärvetenskapligt perspektiv.
Som påpekas i boken Research Methodologies in EU and International Law är tvärvetenskaplig forskning inte samma sak som ”disciplinary tourism”, dvs. att utan närmare eftertanke låna termer och begrepp från andra discipliner eller att betrakta forskningsresultat från andra discipliner som givna inom sin egen forskning. Detta riskerar att leda till missförstånd både inom och utanför den juridiska disciplinen. Se Cryer, R., Hervey T., Sokhi-Bulley B. och Bohm A., Research Methodologies in EU and International Law, Hart 2011, s. 77.
173 Ang. rättsprincipers ställning, se målen C-101/08, Audiolux m.fl., p. 63 och C-495/17, Cartrans Spedition, p. 37, och vidare avsnitt 2.7.
174 Se bl.a. de förenade målen C‑402/05 P och C‑415/05 P, Kadi och Al Barakaat International Foundation mot rådet och kommissionen, p. 282.
175 Se Bergström och Hettne, Introduktion till EU-rätten, a.a., s. 47 ff.
176 Ibid., s. 56 ff och 63.
Att jag ser som min huvuduppgift att fastställa ”gällande rätt” (lex lata) innebär dock inte att jag helt avstår från att föreslå förändringar i rätten (lex ferenda).177 Detta är något som jag kommer att ägna mig åt mot slutet av arbetet, när jag diskuterar förbättringspotentialen i nuvarande tillämpning av principen om rättsmissbruk i Sverige. En annan sak är att mitt arbete i relativt stor utsträckning kommer att präglas av historiska, rättskulturella och rättspolitiska förklaringar, som alltså ska skiljas från en annorlunda och specifik metod.178 Dessa olika förklaringsfaktorer tas upp särskilt i det följande. En viktig uppgift inom all vetenskap är som bekant att söka förklara omständigheter, händelser och skeenden. Även rättsvetenskapen kännetecknas av en strävan till förklaring samt att därigenom lägga en god grund för framtida beslut. Det har helt avgörande betydelse inom juridisk forskning att fullt ut förstå lagstadganden och prejudikat och även rättsutvecklingen i stort. Detta förutsätter i sin tur en allmän insikt i hur rättssystem fungerar, däribland deras praktiska verkningar i samhället och principiella problem angående rättsreglers konstruktion och sammanhang.179
Det finns i detta sammanhang anledning att instämma med Jareborg när han anför att:180
”Ingenting blir automatiskt vetenskapligt därför att man använder en viss metod, och vilka metoder som är fruktbara beror på hur den vetenskapliga uppgiften är beskaffad. En s.k. traditionell rättsdogmatisk metod innebär att man tar sin utgångspunkt i lagstiftning, rättspraxis, lagförarbeten och rättsdogmatisk litteratur. Detta är i sig invändningsfritt. Men den vetenskapliga verksamheten har inte mer än börjat. Det finns alltså ingen allmän vetenskaplig
177 Jareborg påpekar att rättsdogmatik förknippas primärt med rekonstruktion av gällande rätt och därmed också med begränsningar som uppställs genom maktutövning och
beslutsfattande av lagstiftare och domstolar. Detta hindrar dock på intet sätt att man vid rättsdogmatisk argumentation vidgar perspektivet och går utanför gällande rätt. All vetenskaplig verksamhet går ut på att finna nya svar och bättre lösningar. Det är helt legitimt för rättsdogmatiker att söka efter ideala lösningar. Eftersom rättsdogmatik, i motsats till annan rättsvetenskap, är så att säga systemintern, får man emellertid i regel utgå från en speciell bundenhet till det som gör det möjligt att identifiera systemet, dvs. en viss sorts maktutövning, Jareborg N., Rättsdogmatik som vetenskap, SvJT 2004, s.1-10, s. 4.
178 Ang. rättshistoriska förklaringar anger t.ex. Agell att ”Beroende av ett ämnes karaktär kan naturligtvis också en rättshistorisk utredning ha värde inte bara i sig själv utan också som inslag i en analys av det aktuella rättsläget.” Se Agell A., Rättsdogmatik eller konstruktiv rättsvetenskap, i Festskrift till Strömholm I, Iustus 1997, s. 35-62, s. 36.
179 Jfr Agell A., Rationalitet och värderingar i rättsvetenskapen, Med en exkurs om rättsvetenskapen i Sverige, SvJT 2002, s. 243-260, s. 251.
180 Jareborg, Rättsdogmatik som vetenskap, a.a., s. 8.
metod. Men det finns en allmän vetenskaplig inställning: att inte sluta att fråga
”Varför?” förrän man för tillfället är nöjd eller inte har tid att hålla på längre.”