Syftet med den här studien är inte att jämföra de enskilda veckotidningarna med varandra, utan i stället att se vilka övergripande krigsdiskurser som kan avläsas genom en samläsning. Det är inte heller en presshistorisk undersök-ning av redaktioner, skribenter och opinioner, eller en studie av läsarnas tolkningar och receptioner – vilka i efterhand är nästan omöjliga att komma åt. I stället är det de krigsföreställningar som kan avläsas i dessa veckotid-ningars texter och bilder som står i centrum. Aktörerna bakom texterna och deras eventuella intentioner och syften lämnas i stort sett därhän. Det bety-der inte att jag är omedveten om krigsårens starkt polariserade klimat, som kom till utryck inte minst i pressen, men det är inte det som är det centrala här. Opinions- och propagandaperspektivet har redan belysts av andra.48
Nämnas kan att merparten av veckotidningarnas material är osignerat, varav mycket förefaller vara redaktionella kommentarer eller översättningar av utländskt material, främst tyskt. Jag har dock inte undersökt detta. Bland de signerade artiklarna, novellerna, dikterna och så vidare kommer den insatte att känna igen många etablerade författare, skribenter och debat-törer.49 Emellanåt kommer dessa att skymta fram i texten, särskilt i kapitlet om den svenska neutraliteten. Men det är berättelseperspektivet som är den röda tråden i den här undersökningen. På ett mer diskursivt plan kan de disparata texterna ses som uttryck för en (någorlunda) gemensam svensk tanke- och föreställningsvärld. De kan inte reduceras enbart till aktörernas ”omvärldsbilder” eller redskap för olika politiska falanger.
I den brokiga, polyfona floran av veckotidningstexter avläser jag fyra övergripande, återkommande större berättelser som jag väljer att kalla kriget
som hemsökelse, kriget som saga, kriget som skämt/idyll och kriget som slakt,
eller den fatalistiska, den heroiska, den idylliska och den tragiska berättel-sen.50 Det är fyra krigsberättelser med varsin ton och riktning, varsin bild av kriget och dess mening, vilket möjliggör jämförelser och öppnar för att
se mer övergripande likheter och skillnader. De ska dock inte ses som de enda möjliga eller de definitiva alternativen, men de är tillräckligt ”starka”, representativa och framträdande5 för att svara mot avhandlingens syfte och ambitioner. Utifrån en förförståelse byggd på annan forskning och framför allt på en kännedom om tiden och en ingående genomgång av materia-let argumenterar jag för att dessa fyra ger en rimlig bild av den bredare, populärkulturella svenska krigsföreställningsvärlden under perioden. Både inom och mellan dessa fyra berättelser finns emellertid en stor spännvidd och spänning; de är inte strikt avgränsade utan hakar stundtals in i varan-dra. Vissa av dem understödjer och kompletterar varandra medan andra är direkt motstridiga och konkurrerande. Man kan säga att det pågår en intensiv diskursiv kamp i veckotidningarna om hur världskriget ska förstås och tolkas: är kriget ett jordskalv, en riddartornering, en picknick eller en maskinell slakt?
I den aktuella kulturhistoriska forskningen struktureras krigsdiskur-serna inte i termer av berättelser, även om den inringar en del av de teman, troper och motiv som jag identifierar inom respektive berättelse. Första världskrigets centrala plats i övergången från en heroisk till en tragisk syn på krig i den västerländska kulturen har redan diskuterats. Den heroiska och den tragiska berättelsen föreföll därför redan från början relevanta att studera även ur ett svenskt perspektiv. För att kunna undersöka likheter och skillnader mellan det svenska och det europeiska krävs vissa gemensamma ekvivalenter. Samtidigt har dessa båda dominerande förtolkningar, som jag antydde inledningsvis, ofta skymt andra möjliga berättelser om första världskriget. Två sådana, som framträder mycket tydligt i veckotidningarna och som jag lägger lika stor vikt vid, är den fatalistiska och den idylliska be-rättelsen om första världskriget, som sällan eller inte alls uppmärksammats av tidigare forskning. Sammanfattningsvis har de berättelser som jag identi-fierat – liksom de i varje berättelse centrala och strukturerande ledmotiven, troperna eller temana – avgränsats i ett slags växelverkan mellan en mer teoretiskt betingad förförståelse och en prövande empirisk djupdykning.
Inom varje berättelse analyseras de centrala teman och motiv, ofta i form av symboler och metaforer, som bygger upp berättelserna. En dis-kursiv metod innebär också vissa oundvikliga upprepningar, att vissa texter återkommer i flera berättelser och under olika tematiker, för att visa på nya förhållanden. För att skapa ett sammanhang bortom veckotidningarnas värld försöker jag kontinuerligt sätta in berättelserna i en vidare kontext, främst utifrån annan forskning.
Vad gäller avhandlingens disposition får varje berättelse sitt eget kapitel. Kapitlens indelning och ordningsföljd är alltså i första hand tematiskt
moti-verade. Den heroiska och den idylliska överlappar i viss mån och kan med fördel läsas efter varandra, vilket förklarar deras placering. I motsättning till dessa i grunden krigspositiva berättelser står den tragiska berättelsen, som för bäst kontrasterande effekt därför placerats omedelbart därefter. Ord-ningsföljden är emellertid också delvis kronologiskt betingad: den fatalis-tiska berättelsen om kriget som hemsökelse är den som tydligast bygger på traditionella föreställningar om krig medan den tragiska är den som ligger närmast vår nutida förståelse av kriget. Däremellan kommer kapitlen om riddarsagan och krigsidyllen, två berättelser som i veckopressen efterhand alltmer marginaliseras och överskuggas av den tragiska slaktberättelsen.
De fyra krigsberättelserna får mycket av sin laddning och mening i relation till varandra, men också i mötet med andra berättelser, främst dem som handlar om utanförskapet eller neutraliteten. Det är här som krigsbe-rättelserna skarpast skär in i det svenska. För att bättre förstå hur och varför de svenska krigsberättelserna löper samman med men också skiljer sig från de europeiska analyserar jag i ett separat kapitel mer specifikt veckopressens neutralitetsberättelser under krigsåren. Här identifierar jag tre berättelser, en negativ och två positiva. I kapitlet diskuteras även kort svenska fiende-bilder och vänkonstruktioner i en jämförelse mellan synen på Tyskland och Ryssland. Avslutningsvis sätts neutralitetsberättelserna och deras varierande styrka över tid i relation till de olika krigsberättelserna.
Det sista empiriska kapitlet skiljer sig markant från de övriga. I detta undersöks på ett mer tentativt plan krigets verkningshistoria i Sverige. Jag vill här se vad som händer med de fyra krigsberättelserna och de tre neutra-litetsberättelserna efter krigsslutet, i fredstidens förändrade förutsättningar. Krigsminnets skiftande skepnader under mellankrigstiden följs genom några nedslag i svenska romaner och diktsamlingar samt i pressdebatten kring filmen Krigets verkliga ansikte (929). Tanken med dessa nedslag är framför allt att öppna för vidare frågor som rör första världskrigets kultu-rella betydelse, särskilt för den svenska neutraliteten, i ett längre historiskt perspektiv.
I det sammanfattande avslutningskapitlet ställs de olika berättelserna bredvid och mot varandra i en diskussion kring avhandlingens mer generella resultat och slutsatser. Här återknyter jag särskilt till frågan om första världs-krigets ”modernitet” kontra ”kontinuitet” sett ur ett svenskt perspektiv, och på vilka sätt Sverige är både likt och annorlunda det europeiska.
Bokens titel, slutligen, förtjänar några rader. Eldens återsken är titeln på en känd svensk krigsroman av Sigfrid Siewertz från år 96. Den är så lysande att jag har lånat den, så tidstypisk att den kunde ha varit hämtad di-rekt ur mitt material. I den samtida veckopressen, på vars sidor världskriget
under dessa år ständigt reflekterades och återgavs, beskrevs det återkom-mande i metaforer som ”världsbranden” och ”elden”.52 Men titeln fångar även de neutralas utanförskap, den specifikt svenska vinkeln, från vilken bara skuggorna, skenet och röken av världsbranden skönjdes. Slutligen talar den också om hur denna stora katastrof avspeglar sig i nuet, hur första världskriget snart ett sekel efter sitt slut ännu glöder och kastar sitt mörka återsken in i vår tid.