Samtidens komplexa och spänningsfyllda förhållande till industrialiseringen och mekaniseringen kommer till uttryck också på andra plan i den idylliska berättelsen. För de modernaste vapnen väcker inte bara fruktan, ångest och skratt, utan också beundran, spänning och fascination. I veckopres-sen ses de som tecken på hur verkligheten gång på gång överträffar dikten och fantasin, för hur alla människans gamla drömmar besannas. I all sin destruktivitet blir de också symboler för 900-talets storhet och briljans
jämfört med tidigare, underutvecklade sekel,72 och för den europeiska civi-lisationens triumf, omnipotens och dominans över andra, mer ”efterblivna” kontinenter och folk.73 Tekniken visar ”det storslagna i människans triumf över naturens krafter”, skriver Allers 95. Världskriget vittnar om teknikens högsta höjder i kampduglighet och förstörelsekraft, och är ”slutligen beviset för att intet hvad en fantasi, lagbunden och förståndsledd […] kan ut-tänka ligger bortom räckhåll för människan, blott hon kan frigöra sig från auktoritetsbunden tro att gränsen är nådd…”74 ”Kriget har lärt teknikerna lösa de otroligaste problem” och ”vår tids trollkarlar”, ingenjörsoldaterna, hanterar mammutkanoner som vore de flaggstänger, enligt Allers 98.75 Rapporterna om flygplan som strider mot lokomotiv är en bild av ett sci-ence fiction-artat krig mellan maskiner som inte bara väcker rädsla utan även upphetsning och förväntan.76 Kriget har stimulerat den mänskliga kreativiteten och genialiteten och fått utvecklingen att gå mycket snabbare än någon vågade tro före 94. De gigantiska, tekniskt sofistikerade vapnen blir i denna berättelse tecken på framsteg och framtid. Slagfältets kaos, friktioner och oöverblickbarhet är med flygvapnets introduktion snart ett minne blott, heter det till exempel 94.77
Den tekniska utvecklingen väcker också hopp om att våldet ska gå att begränsa, kontrollera och kanske på sikt till och med trollas bort – med samma tekniks hjälp. Drömmen om det kliniska, rena och rationella kriget där maskiner kämpar mot maskiner är gammal, men intensifierades i mass-dödens tidevarv. Ny militärteknologi har ofta förbundits med humanitet och hopp om att reducera dödandet och de mänskliga förlusterna, eller rentav omöjliggöra kriget.78 Tidningarnas skräckfyllda gaskrigsskildringar är osanna och överdrivna, hävdar en tysk professor i Vecko-Journalen av egen erfarenhet. I själva verket är gasmaskerna mycket effektiva.79 Krigets nya, osynliga förstörelseverktyg som underjordiska sprängminor, undervat-tenstorpeder och luftskepp kan i framtiden positioneras och avslöjas med hjälp av sinnrika mikrofoner, lovar Allers.80 Vecko-Journalen redogör för krigstekniska fantasier om morfinkulor, giftgasubåtar, ubåtsnät, luftminor, radar, ballongskydd och torpeder som går runt klippor och skär: ”Kriget har naturligtvis blivit en drivbänk för uppfinningar av många slag vilka avse att helt eller delvis göra krigandet omöjligt.”8
Om den ”goda” tekniken och människans förmåga att begränsa och omintetgöra den ”onda” teknikens verkningar handlar också de många ar-tiklarna, reportagen och novellerna om dem som lemlästats och sargats av de nya, moderna vapnen.82 I den idylliska berättelsen förvandlas krigsinva-lidernas trasiga ansikten och kroppar till ett ärans fält för läkarvetenskapen, ett bevis på de uppbyggliga, positiva krafternas styrka och seger. Ett exempel
är novellen ”Fedor”, där sjukhussalarnas skräckkabinett av vanställda krigs-invalider ställs mot överläkarens lugna, professionella tillförsikt:
Genom en serie operationer återställa vi småningom det mänskliga ansiktet, som har förlorat så godt som allt af sin naturliga prägel. Af en bit muskel från t. ex. armen forma vi en kind, en haka. Det som förvridits, rätas upp igen. När en del af ansiktet är läkt, öfvergå vi till nästa. Bit för bit framåt.83 Läkaren träder här i Guds ställe som (åter)skapare och pånyttfödare. Medi-cinen blir exemplet på den goda, progressiva vetenskapen. Att läkaren är den nya tidens hjälte återkommer gång efter annan i veckotidningarnas invalidberättelser. ”[K]rigssjukhusen äro en segerplats för den moderna ki-rurgien. De mest vidunderliga operationer eller riktigare sagt reparationer utföras dagligen på den mänskliga kroppen”, heter det till exempel i Idun.84 I instruktiva ”föreochefter-reportage” visar veckotidningarna hur vanställda krigsansikten återges ”en mänsklig form” med hjälp av formgjutna, målade masker i koppar och gips. Idun låter läsarna själva jämföra en profilbild av en ”omöjlig” soldat utan haka med hans nya, maskförsedda jag, som tillåter honom att ”visa sig på gatorna utan att väcka uppseende och återgå till sin forna verksamhet”.85 Allers publicerar en bildserie i fyra rutor om en ansikts-skadad soldats förvandling, då en specialist klistrar fast en specialgjord mask på hans ”felande” ansikte med hjälp av en speciell vätska:
Här äro en engelsk soldats öga och partiet omkring det aflägsnade. Han skulle se hemsk ut, om han fortfarande gick omkring på detta sätt. Men så kommer Derwent Wodd och formar af ett visst ämne en ny, konstgjord del med ett fast, infälldt glasöga. Vänta nu litet – nu har det konstgjorda partiet klistrats på. Det kan fort aflägsnas och åter sättas fast. Det är ej lätt att upptäcka någon skillnad, och – när så mannen sätter lornjetter på näsan, är det nästan omöjligt att se att hans ansikte blifvit så skamfiladt ute i skyttegrafvarna på västfronten.86
Så har krigets mörka, ärriga och hemska ansikte klistras över, trollats bort och förvisats: ”Om dagen är det mycket svårt att upptäcka denna skickligt anlagda mask, för natten kan mannen lätt taga den af, och om morgonen kan han fort sätta den på igen.”87
Maskerna, proteserna och förvandlingarna kopplas även till modernitet, då den gamla mörka tiden före 94, med sina primitiva fältskärmetoder och bedrövligt tunga träben, kontrasteras mot nuets förhållanden, där invaliden får ”till promenadbruk konstgjorda armar och ben, som är förbluffande lika dem han förlorade” och med hjälp av mekaniska ”särskildt konstruerade
armar och händer” utan svårigheter kan återgå till sitt gamla arbete och sitt tidigare liv ”vare sig han var smed eller kontorist, jordbrukare eller mu-siker”.88 Dagens nya, individuellt utprövade och noggrant måttanpassade lemmar i kork, trä och läder fungerar minst lika bra som egna, ursprungliga kroppsdelar.89 Det berättas om hur avskjutna åderstycken skarvas ihop med nya så att blodet åter ”fullt naturligt kunna cirkulera”.90 Ohyggliga sår där ena ansiktshalvan skjutits bort så att ögonhålan och kindbenet bildar ett knytnävsstort hål läker snabbt med jod och serum.9 Bildreportage visar sårade som matas med sinnrika slangsystem och invalider som gör arm-hävningar med hjälp av speciellt konstruerade apparater.92 Om det mot förmodan inte skulle gå att återvända till det gamla öppnar sig alltid nya vägar i livet, tröstar Idun.93 Tigga som forna tiders invalider kommer detta krigs hjältar aldrig att behöva göra, lovar Allers.94
I den idylliska berättelsen fokuseras människans herravälde och över-levnadsförmåga. Det är en berättelse om återuppbyggnad, återställande och återfödelse, om de goda krafternas seger. Även om kriget kan beröva människan ansikte och kropp, kan det inte ta ifrån henne hennes uppfin-ningsrikedom, rationalitet och kreativitet. Hon kan skapa sig själv igen, nästan lika perfekt, mindre vacker kanske men lika funktionell: en ny människa född ur kriget, byggd av jod, serum, lim, gips, emalj, koppar, stål, kork, papp, läder, trä och elektricitet. På operationsbordet återerövras mänskligheten, förnuftet, kulturen, civilisationen. Så blir invalidernas me-tamorfos en berättelse om hopp och läkande trots allt. Med måttanpassade masker kan krigets fasansfulla ansikte undanröjas, eller åtminstone målas över, döljas och glömmas. Civilisationens förlorade anlete klistras på igen, blodet pulserar på nytt i ådrorna.