Det är enkelt att enas om att omfattande irreguljärt arbete under otrygga och rättsosäkra förhållanden där exploatering av människors beroende och utsatta ställning i såväl arbetssituationen som i sam- band med resor eller flykt till eu är ett omfattande problem. Vilka åtgärder som bör vidtas och vilket rättsligt skydd som ska tillerkän- nas papperslösa är däremot svårare att hitta någon gemensam upp- fattning om. En initial uppfattning som jag tror att jag delar med många andra rörande ökade gränskontroller vid eu:s yttre gränser för med sig mycket bekymmersamma konsekvenser i form av ökad människosmuggling, ökade risker för de personer som migrerar och ökad organiserad brottslighet med anknytning till sådan människo- smuggling. Även om det rättsliga läget kring själva människosmugg- lingen är förhållandevis okomplicerat uppstår en rad andra frågor av främst moralisk-politisk karaktär som i slutändan också får betydelse för rättssystemet. Eftersom människor uppenbarligen dör i Medel-
havet, utanför Kanarieöarnas kust, inträngda i lastbilar från Kina och i ökenområden mellan Mexico och Texas måste vi inse att gränskon- trollerna även har ett mänskligt pris. Det är ett pris som i första hand de enskilda migranterna får betala men i andra hand även vi övriga samhällsmedborgare som tvingas in i en förråande bild av arbets- kraftsmigration och som någonstans formas av bilden av ”de andra” i relation till ”oss själva”. Priset i människoliv är självfallet omöjligt att mäta, men de effekter hanteringen med hårdare gränskontroll får för oss andra skall inte heller underskattas – även om även dessa är svåra att mäta. Mot denna bakgrund ser jag inte att en ytterligare utveckling i denna riktning är hållbar.
Istället finns det anledning att fokusera ett par faktorer som, enligt min bedömning, måste få stort genomslag vid utformningen av de rättsliga lösningarna.
För det första måste vi förstå eller i vart fall förhålla oss till de bety-
dande inkomstskillnader som finns mellan sändar- och mottagarlän- der. I själva verket är det här den mest grundläggande och samtidigt mest svårhanterliga frågan av alla och själva drivkraften bakom den omfattande migrationen. För det andra är det av stor betydelse att vi förstår den nationella arbetsmarknadens dynamik i förhållande till lönebildning och reglering av villkor. Den effekt irreguljärt arbete får i form av låglönekonkurrens kan, men måste inte med nödvändig- het, undantränga reguljärt arbete. För det tredje, vilket på ett mänsk- ligt och socialt plan är det viktigaste, måste vi skapa system där vi i mottagarländerna kan möta blicken hos de personer som söker sig till våra länder och samtidigt kunna se oss själva i spegeln och leva med det vi ser. Gränskontroller som driver människor i döden eller arbetsförhållanden på arbetsmarknadens skuggsida som utsätter dem för allvarlig fara under usla och osäkra förhållanden skadar inte bara dessa människor utan även oss andra och kan i förlängningen antas verka förråande på hela samhället. Det finns inte någon motsättning mellan dessa tre problemområden, däremot finns det anledning att återvända till dem vid analysen av de åtgärder som diskuterats tidi- gare i kapitlet.
Ett överordnat och samtidigt högst svåruppnått mål för att mot- verka den papperslösa migrationen är att minska de ekonomiska
skillnaderna mellan arbete i sändar- respektive mottagarländer. Det här är självfallet inte någon enkel policyfråga, tvärtom är det en av de största utmaningarna i vår tid. Genom att skapa större kunskap kring, och respekt för, internationella arbetsrättsliga regleringar och ^beaZbZciZg^c\dX]Z[iZg[a_YVkhYVcV^h~cYVga~cYZg _V\i~c`Zge en rad ilo"`dckZci^dcZgdbVgWZihb^a_dX]VcYgVk^aa`dg `VcbVc förvänta sig att nå en bit på vägen. Ur ett mottagarlands perspektiv kan vi genom att exempelvis förstärka bolagsstyrningen i dessa avse- enden hos internationella företag och upphandlare, på sikt motverka incitamenten i sändarländerna att migrera, i vart fall till exploa- terande arbetsförhållanden i mottagarländer.
Det förekommer åtskilliga anekdotiska redogörelser för omfat- tande utnyttjande av irreguljära migrerande arbetstagare. I Sverige såväl som i andra länder är lägre ersättningsnivåer, utan kostsamt socialt skydd, en uppenbar drivkraft för de arbetsgivare som väljer att rekrytera irreguljära arbetstagare. Det är, som exempelvis Bernard Ryan konstaterar från en brittisk synvinkel, rimligt att anta att svaga arbetsmarknadsregleringar och bristande kontroll eller insyn från utomstående på arbetsplatserna skapar förutsättningar för sådant utnyttjande. Ryan menar att bristande och delvis splittrad kontroll från myndigheternas sida i kombination med ett minskande fackligt inflytande sammantaget lämnar fältet relativt öppet för mindre nog- räknade arbetsgivare att erbjuda irreguljär arbetskraft avsevärt sämre anställningsvillkor, både vad gäller lön, semester och arbetstid. Från ett svenskt perspektiv är denna diskussion intressant. Där den brit- i^h`V[VX`a^\Vdg\Vc^hVi^dch\gVYZca^\\Zgdb`g^c\&,egdXZci^eg^kVi hZ`idg ~g YZc hkZch`V Vaai_~bi db`g^c\ +%Ä,% egdXZci# BZgeVgiZc andra eu-länder placerar sig någonstans mellan det svenska och det brittiska exemplet. Möjligheterna för svenska fackliga organisationer att få en någorlunda god inblick i de anställningsförhållanden som förekommer på svenska arbetsplatser är relativt sett bra. Genom den allmänna informationsskyldigheten och förhandlingsskyldigheten Zca^\i bZYWZhi~bbVcYZaV\Zc mbl i^aa`dbbZg YZi YZhhjidb Zc utökad facklig förhandlings- eller kontrollfunktion, som inte är enkel att etablera genom myndigheters mer randomiserade och tillfälliga kontroller av privata verksamheter.
Ett upprätthållande av goda arbetsvillkor för irreguljära arbets- tagare förenar en rad betydelsefulla syften. För det första begränsar det exploateringen av den enskilda irreguljära arbetstagaren, för det andra motverkar det låglönekonkurrensen gentemot inhemsk arbetskraft och för det tredje medför goda – och för arbetsgivaren kostsamma – villkor för de irreguljära arbetstagarna att intresset att rekrytera irreguljärt minskar. Det sistnämnda kan tänkas medföra en minskad migrantström, i vart fall på sikt. En sådan utveckling kan förvisso motverkas av att inkomstskillnaderna mellan sändar- och mottagarländer för dem som faktiskt får anställning blir ännu större. De rättigheter sanktionsdirektivet etablerar svarar mot detta genom att skapa skyldigheter för arbetsgivare som sysselsätter irreguljära migranter att ersätta dessa med lön motsvarande den inhemska kol- aZ`i^kVkiVaVYZ ZaaZg bdihkVgVcYZ c^kc jcYZg Zc egZhjbi^dc Vk tre månader. Genom att på detta sätt göra det mer riskfyllt och här- igenom dyrare att anställa irreguljärt motverkas, är det tänkt, efter- frågan på sådant arbete.
Det är emellertid uppenbart att det inte endast är låga ersättnings- nivåer för utfört arbete utan också ett lägre och härigenom billigare socialt skydd i fråga om arbetsmiljö, försäkringar och arbetstid som, tillsammans med underlåtenheten att betala skatt och arbetsgivar- avgifter för irreguljär arbetskraft, som skapar efterfrågan på sådan arbetskraft. Även, eller kanske särskilt, på detta område kan ett starkt facklig engagemang i kombination med de fackliga kontrollfunktio- ner som redan ryms i befintlig lagstiftning och kollektivavtal vara av stor betydelse. I Sverige har tco och en rad andra fackliga organi- sationer genom Fackligt centrum för papperslösa lll#[X[e#hZ iV\^iZii initiativ kring hanteringen av papperslösa som är värt att följa. Den pågående interna fackliga diskussionen om låglönekonkurrens från eu-respektive tredjelandsmedborgare behöver härutöver komplette- ras med perspektiv också på papperslösas situation – särskilt eftersom den här irreguljära utmaningen mot reguljärt, traditionellt, arbete ^ciZ~g]ZaiZc`ZaVii]VciZgV ÇcZZYZY!cdilVciZYÇ!hdbk^iVaVYZ db^caZYc^c\hk^h #
På arbetsplatser där det saknas kollektivavtal är förhållandena sär- skilt bekymmersamma. Här är det fackliga mandatet avsevärt mindre
och möjligheter saknas att kontrollera exempelvis vilka underentre- prenörer arbetsgivaren anlitar. Det kan finnas anledning att tro att en betydande del av de arbetsgivare som anlitar irreguljära migranter eller underentreprenörer med sådana arbetstagare saknar kollektiv- avtal och facklig dialog.
Offentliga kontrollfunktioner genom myndigheters arbete behö- ver alltså etableras eller upprätthållas för framtiden, något som också diskuteras i sanktionsdirektivet. Frågorna som rör låglönekonkur- rens från irreguljära migranter är särskilt viktiga i kristider när andra delar av arbetsmarknaden är under hårt tryck och priset på ordinarie arbete kan förväntas sjunka. Samtidigt som särskilt de sydliga eu- länderna reser omfattande hinder för migranter som söker sig till unionen förefaller acceptansen av irreguljärt arbete vara större i dessa länder. Här är det möjligt att spåra en skiljelinje mellan medlemslän- derna. Att det i kristider höjs röster för strävare villkor och hårdare gränskontroller är föga förvånande och är ett politiskt faktum, mer än ett arbetsmarknadsekonomiskt, som Europas ledare måste förhål- la sig till. Genom att implementera och efterleva sanktionsdirektivet och härigenom söka jämna ut de konkurrensfördelar irreguljära mig- ranter har inom främst lågkvalificerade yrken i relation till inhemsk, dyrare, arbetskraft är det möjligt att skapa en ökad sammanhållning på den europeiska arbetsmarknaden. Samtidigt måste man ha klart för sig att det i första hand är i samband med att myndigheterna uppmärksammar missförhållanden med irreguljära migration – och personer blir föremål för migrationsprocessuella åtgärder, såsom avvisning – som genomslaget för direktivet blir som tydligast.
Ett alternativ eller komplement till utökade arbetsplatskontroller kan vara att tydliggöra, förstärka eller rent av etablera rättigheter som följer av att ingå ett anställningsförhållande, även om arbetstagaren invandrat irreguljärt och arbetar i landet utan arbetstillstånd. Det anställningsförhållande som ingåtts bör, som behandlas ovan, även om det ingåtts i strid med mottagarlandets lagar, etablera vissa rättig- heter och skyldigheter mellan avtalsparterna, alltså arbetsgivaren och arbetstagaren. Att ingå avtal handlar om relationer, om möten och lojalitet, och genom det irreguljära anställningsavtalet uppkommer en bindning som kan relateras till traditionella avtalsrättsliga termer.
Samtidigt är just anställningsavtal av lagstiftningen särskilt reglerade i syfte att utjämna de ojämlika maktförhållandena mellan arbets givare och arbetstagare, master and servant. Givet den särskilt utsatta posi- tion irreguljära arbetstagare har gentemot sina arbetsgivare är det av stor vikt att betona kontraktet med viss blick på just den sociala aspekten av anställningskontraktet. Att helt förvägra irreguljära mig- ranter ett rättsligt skydd under kontraktsrätten och arbetsrätten vore kontraproduktivt i relation till vad lagstiftaren vill uppnå i form av motverkande av låglönekonkurrens och exploatering. Samtidigt vore det också, enligt min uppfattning, ett orättfärdigt gynnande av de mindre nogräknade arbetsgivare som anlitar och anställer personer utan arbetstillstånd. Det vore också kontraproduktivt i den mening- en att det ytterligare förstärker skillnaderna mellan reguljärt arbete – vars villkor formas av arbetsmarknadens dynamik och den relativa balansen mellan arbetsmarknadens parter – och irreguljärt arbete där detta system är helt åsidosatt.