ug '%%, egZhZciZgVYZ `dbb^hh^dcZc ik Vk YZ Y^gZ`i^k[ghaV\ hdb aviserades i den strategiska planen; ramdirektivet om ett förenklat ansökningsförfarande och om ett gemensamt knippe rättigheter för arbetstagarna och ett sektorsdirektiv om högkvalificerad arbetskraft.
En utgångspunkt var att ramdirektivet skulle reglera ansöknings- förfarandet och de rättigheter arbetstagarna skulle ha att tillgå. Det förenklade ansökningsförfarandet skulle innebära ett enda ansökningsförfarande för ett kombinerat tillstånd för tredjelands- medborgare att vistas och arbeta på en medlemsstats territorium. Rättigheterna skulle tillkomma alla arbetstagare från tredjeland som vistades lagligen i en medlemsstat. Tillträdesvillkoren skulle däremot enbart behandlas i sektorsdirektiven. Det ursprungliga konceptet följdes dock bara delvis upp i de direktivförslag som lades fram. Tillträdesvillkor regleras inte i det horisontella direktivförslaget gVbY^gZ`i^kZi # 9~gZbdi ^ccZ]aaZg hZ`idgh[ghaV\Zc ~kZc hZ`idg- specifika regler om ansökningsförfarandet och rättighetsknippen. Detta innebär att det strikt horisontella perspektivet i ramdirektivet blivit rejält naggat i kanten. Ramdirektivet reglerar vissa frågor för de arbetstagare som inte omfattas av sektorsdirektiven. Utifrån rättig- hetsperspektivet ser det därför ut som om vi i nuläget kommer att få fyra rättighetsknippen att förhålla oss till.
Ett antal grupper exkluderas således från ramdirektivets tillämp- ningsområde. Arbetstagare som är föremål för företagsinterna för- flyttningar, kontraktuella tjänsteleverantörer och praktikanter enligt eu:s åtaganden i förhållande till världshandelsorganisationen wto:s i_~chiZVkiVa gats ! hVbi jihiVi^dcZgVYZ VgWZihiV\VgZ db[ViiVh i^aa exempel inte. Alla dessa kategorier exkluderas med motiveringen att de inte kommer att utgöra en del av den nationella arbetsmarknaden. Säsongsarbetare exkluderas också. Detta motiveras med att deras ställning är av särskild och tillfällig art.
Europaparlamentet hade däremot svårt att enas ifråga om direk- i^kZihi^aa~bec^c\hdbgYZ#HnhhZah~iic^c\hjih`diiZi empl [gZheg- kade ett reellt horisontellt direktiv som inte skulle exkludera några
grupper. Utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rätts- a^\VdX]^cg^`Zh[g\dg libe bZcVYZYdX`Viig^h`ZgcVjeek~\YZh av de nya förslagen om säsongsarbete och företagsinterna förflyttningar. libe, som också var huvudansvarigt utskott, vann kampen i parlamentet.
Detta angreppssätt har mött kraftigt motstånd från fackförenings- ggZahZcdX]i^aadX]bZY>ciZgcVi^dcZaaVVgWZihdg\Vc^hVi^dcZc ilo ! som är fn:s fackorgan för arbetslivsfrågor, har uttryckt tveksamhet över detta vägval. Dess praktiska betydelse kommer dock till stor del att avgöras av nivån på de rättighetsknippen som de exkluderade grupperna får genom sektorsdirektiven. En fråga vi återkommer till längre fram.
För att avgöra statusen för de arbetstagare som omfattas av ram- direktivet har vi en mer begränsad gemensam reglering att utgå ifrån. Tillträdesvillkoren kommer ju att fastställas nationellt för denna grupp. Vi vet därför inte om arbetstillståndet kommer att kopplas till en särskild arbetsgivare eller sektor, eller hur lång tid det kan löpa. Någon bestämmelse om hur det kombinerade tillståndet skulle påverkas av arbetslöshet saknas i ramdirektivet. Värt att påminnas om är att i kommissionens direktivförslag från 2001 medgavs arbets- löshet upp till sex månader utan att tillståndet skulle återkallas. En annan viktig aspekt är frågan om varifrån ett tillstånd kan sökas och var arbetstagaren ska befinna sig när ansökan görs. Även i detta avse- ende ges medlemsstaterna ett mycket stort handlingsutrymme.
Vissa aspekter under rubriken tillträdesvillkor kan dock behand- las. Vi vet nämligen en del om rörligheten för arbetstagarna och om de minimirättigheter som dessa ska tillerkännas. Det kombinerade tillståndet ger arbetstagaren rätt att under dess giltighetstid som ett minimum:
gZhV^ci^aa!ecniigZhV^ci^aadX]k^hiVheiZgg^idg^Zi[gYZc medlemsstat som utfärdar det kombinerade tillståndet och ]V[g^i^aa\c\i^aa]ZaViZgg^idg^Zi[gYZcbZYaZbhhiVihdbji[~g-
dar det kombinerade tillståndet, inom de gränser som föreskrivs i nationell lagstiftning.
I fråga om aspekter kopplade till anställningsförhållandet gäller lika- behandling med medlemsstatens egna medborgare i fråga om arbets-
villkor, inbegripet löne- och uppsägningsvillkor samt villkor som rör hälsa och säkerhet på arbetsplatsen. Detsamma gäller för förenings- friheten och friheten att tillhöra en arbetstagarorganisation, inklu- sive de förmåner en sådan organisation tillhandahåller. Möjlighet att inskränka dessa rättigheter medges inte.
En viktig aspekt som förblir olöst i detta direktiv och i det antagna och de föreslagna sektorsdirektiven är möjligheten för arbetstagaren att få en tillsvidareanställning. Värdet av en sådan är kopplad till löptiden för ett kombinerat tillstånd och möjligheten att förnya det. Skulle exempelvis ett permanent uppehållstillstånd kunna ges till en person som får en tillsvidareanställning stärks arbetstagarens posi- tion avsevärt. Frågor som medlemsstaterna själva får lösa.
Möjligheten att säkerställa likabehandling med medlemsstatens egna medborgare är vidare beroende av en rad andra faktorer som lämnas utanför det här direktivet. Kommissionen föreslog inte att någon bestämmelse om sanktioner och effektiva efterlevande- mekanismer skulle ingå. Delar av Europaparlamentet har dock aktivt verkat för detta utan att lyckas få med något sådant krav i den slutliga ståndpunkten eller i det antagna direktivet.
Likabehandling garanteras också i fråga om utbildning och yrkes- utbildning. Möjligheten att begränsa denna rätt är dock ganska omfattande. Likabehandling gäller vidare för erkännande av exa- mensbevis, utbildningsbevis för teoretiska utbildningar och andra yrkeskvalifikationer i enlighet med relevanta nationella förfaranden. Detta är viktigt för att arbetstagarna från tredjeland ska fylla vakanser som faktiskt motsvarar deras kompetensnivå och inte tvingas söka sig till underkvalificerat arbete.
När det gäller aspekter av det institutionella skyddet ska lika- behandling med medlemsstatens egna medborgare säkerställas ifråga om de grenar av social trygghet som definieras i rådets förordning eg cg--($'%%)#HYVcV\gZcVg~gh_j`Ydb!bdYZgh`Ve!danX`h[Vaa i arbetet, arbetssjukdomar, invaliditetsförmåner, arbetslöshets- förmåner, familjeförmåner, pension och ersättning vid dödsfall. Likabehandling ska också gälla för skatteförmåner och för offentlig service, t.ex. bostadsförmedling, samt i fråga om tillgång till rådgivning från arbetsförmedling. En omfattande möjlighet att inskränka delar
av dessa rättigheter för bland andra arbetslösa tillstånds innehavare gäller dock. Även tillgången till bostad kan begränsas för arbetskraft från tredjeland.
Möjligheten att begränsa dessa rättigheter till arbetstagare i anställning medför att en arbetslös tillståndsinnehavare kan lämnas mycket oskyddad i dessa hänseenden. För övrigt saknas regler om familjeåterförening och om möjlighet att uppnå permanent status.
Utifrån ett statusperspektiv kan man konstatera att effekten av detta direktiv är högst oklar. Direktivet är ett minimidirektiv. Alla medlemsstater är således välkomna att anta och bibehålla mer förmån- liga bestämmelser. Den status de migranter som får ett kombinerat tillstånd erhåller är till stor del beroende av nationell reglering. Med ett generöst nationellt system som inte utnyttjar undantagsmöjlig- heterna och som har effektiva övervakningsstrukturer och sanktioner kan statusen bli mycket trygg. I andra fall kan den bli det motsatta.