>dX]bZY6bhiZgYVb[gYgV\Zih^`gV[iig~YVcYZ&...ÓniiVYZhb^\- rationsfrågorna över från tredje pelaren till eg. Därigenom fick eu kompetens att reglera frågor om arbetskraft från tredjeland. Det var YdX`^ciZ[gg~cA^hhVWdc[gYgV\Ziig~YYZ^`gV[i'%%.hdbWZhajih- processen gick från enhällighet i rådet till det ordinarie lagstiftnings- förfarande enligt vilket rådet med kvalificerad majoritet fattar beslut gemensamt med Europaparlamentet.
etablera ett eu-område för frihet, säkerhet och rättvisa. Att ge eu kom- petens på migrationsområdet var en viktig del av detta. Andra frågor som grundläggande rättigheter, brottsbekämpning och gränskontroll ^c\gdX`h^dbgYZi#>IVbbZg[dgh&...Vcid\hYZi[ghiVVgWZih- programmet för området frihet, säkerhet och rättvisa. Detta ersattes '%%*Vk=VV\egd\gVbbZidX]'%&%VkHidX`]dabhegd\gVbbZihdb \~aaZg[gVbi^aadX]bZY'%&)#
Kommissionen angav med anledning av slutsatserna från Tammer- fors några utgångspunkter för åtgärderna inom området. Den eko- nomiska invandringen skulle tydligt anpassas till marknadens behov, särskilt invandringen av mycket högt utbildad arbetskraft, eller av lågutbildad och outbildad arbetskraft eller säsongsarbetare. Behoven skulle fyllas snabbt och effektivt och anpassning skulle ske snabbt när de förändrades, så att nya invandrare fick större rörlighet mellan med- lemsstaterna. Grundprincipen skulle vara att de personer som bevil- jades rätt till inresa och vistelse borde ha i stort sett samma rättigheter och skyldigheter som eu-medborgare, men att dessa kunde utökas och sättas i förhållande till längden på uppehållstillståndet. En grundstom- me av rättigheter borde beviljas vid ankomsten så att arbetstagarna framgångsrikt kunde integreras i samhället. Målet skulle vara att ge tillfällig arbetskraft som tänker återvända till ursprungslandet rätts- ligt tydlig status, medan det samtidigt skulle finnas en väg som så småningom ledde till permanent status för personer som önskade stanna och som uppfyllde vissa kriterier. Ansökningsförfarandena skulle vara tydliga och enkla. Ansökningsprocessen skulle kunna inledas i ursprungslandet. Men eftersom samtidigt arbetsgivarens rätt att välja måste respekteras skulle ett särskilt visum för arbetssökande beviljas. Kommissionen påtalade också att en politik för ekonomisk invandring måste gå hand i hand med ökade ansträngningar att se till att tredjelandsmedborgarnas arbetsgivare följde den befintliga arbetslagstiftningen. Utgångspunkten var att lika lön och arbetsvill- kor ligger inte bara i invandrarnas intresse, utan också i samhällets intresse, eftersom samhället då får full effekt av vad invandrarna har att tillföra det ekonomiska och sociala livet.
I denna programförklaring framträder ett välkomnande system. Arbetstagare som vill komma ska kunna stanna. Inom bristbranscher
ska de tillåtas komma för att söka arbete utan direkt anställnings- erbjudande. De ska tillerkännas rättigheter som möjliggör omedelbar integration och de ska också kunna röra sig mer fritt mellan medlems- staterna. Av dessa viktiga aspekter verkar nu enbart en begränsad del komma att förverkligas.
Kommissionen lade 2001 fram sitt första direktivförslag om till- träde och bosättning för arbetstagare från tredjeland – ett horisontellt Ykh#hZ`idghkZg\g^eVcYZ [ghaV\bZYji\c\hejc`iZcViihVbbV regler i princip skulle gälla för alla typer av arbetstagare. Förslaget innehöll regler om förenklade ansökningsförfaranden, kriterier för ett kombinerat arbets- och uppehållstillstånd och de rättigheter som följde med ett sådant tillstånd. Utgångspunkten var att ett konkret anställningserbjudande krävdes för tillstånd och att tredjelandsmed- borgarna skulle likabehandlas med de inhemska arbetstagarna på en rad områden, bland annat när det gällde anställningsvillkor, lön, föreningsfrihet och social trygghet. Kravet på anställningserbjudande vittnar om en glidning i inskränkande riktning i fråga om möjlighet till tillträde. Vissa särskilda regler, bland annat gällande tidsgränser för tillståndets varaktighet, föreslogs för säsongsarbetare och arbets- tagare som tillfälligt förflyttas från ett företag i tredjeland till en filial eller dotterbolag belägen i en eu"bZYaZbhhiVi h `VaaVY [gZiV\h" ^ciZgc[gÓniic^c\ #;ghaV\Zi^ccZ]aadX`hgZ\aZgdbZ\Zc[gZiV- gare från tredjeland.
Förslaget mötte ett omfattande motstånd. Medlemsstaterna var splittrade och attackerna kom från olika håll beroende på frågeställ- ning. Österrike och Tyskland ansåg att direktivet hade fel utgångs- punkt. eu hade enligt deras uppfattning inte kompetens att lagstifta om tillträde till medlemsstaternas territorium. Förslaget innehöll visserligen kriterier för tillträde men samtidigt tilläts medlemssta- terna tillämpa kvoter och arbetsmarknadstest för att behålla kon- troll. Med kvot avses att staten sätter ett numerärt tak för antalet arbetskraftsmigranter. När denna kvot är uppfylld stängs möjlig- heten till tillträde oavsett om tillträdesvillkoren är uppfyllda. Vid ett arbetsmarknadstest undersöks om vakansen inte kan fyllas av den inhemska och/eller eu-arbetskraften. Dessa arbetstagare har således företräde. Dessa begränsningar ansågs inte tillräckliga. Tyskland
och Österrike menade också att likabehandlingsperspektivet var för långtgående och inte alls vad slutsatserna från Tammerfors före- skrev. Nederländerna föreslog å sin sida att likabehandlingsprin- cipen skulle utsträckas till att bli generell och inte som i förslaget enbart omfatta vissa områden. Tyskland ifrågasatte kravet på ett konkret anställningserbjudande, medan Nederländerna ville minska handlingsutrymmet ytterligare för arbetstagaren och koppla till- ståndet till en viss arbetsgivare. En majoritet av medlemsstaterna ville dock öppna för större handlingsutrymme och tillåta tredje- landsmedborgarna att byta arbetsgivare och även bransch. Frankrike uttryckte skepsis mot att tillåta kvoter. Tyskland, Frankrike, Italien och Österrike, Storbritannien och Nederländerna tyckte att maximi- längden på tillståndet på tre år, var för kort. De ville tillåta längre tillstånd. Grekland tyckte å andra sidan att tre år var en lagom peri- od. Kritiken blev för omfattande. Vid denna tidpunkt krävdes också enhällighet i rådet för beslut. Kommissionen insåg att en ny strategi måste utarbetas och förslaget drogs tillbaka.
Andra direktivförslag inom ramen för arbetet med en gemensam politik för legal migration rönte större framgång. Ett direktiv som fastställde rättigheter för långvarigt bosatta tredjelandsmedborgare Vcid\h'%%( '%%($&%. #:[iZg[ZbghaV\a^\iVgWZiZ^Ziieu-land kan denna förmånliga status uppnås. De långvarigt bosatta får perma- nent uppehållstillstånd och åtnjuter likabehandling med de inhem- ska medborgarna på de flesta områden och har också rätt att röra sig mellan medlemsstaterna för att arbeta. Ett direktiv om familjeåter- [gZc^c\Vcid\hdX`hg'%%( '%%($-+ #:ca^\iYZiiV]VgVgWZiVcYZ tredjelandsmedborgare som troligen kommer att erhålla permanent uppehållstillstånd rätt att återförenas med sin familj. Efter ett års vis- telse i ett medlemsland får familjemedlemmarna också rätt att söka sig ut på arbetsmarknaden. Ett direktiv om rätt för studenter från tredjeland att studera i ett eubZYaZbhaVcYVcid\h'%%) '%%)$&&) # Efter avslutade studier måste dock tredjelandsmedborgare återvända i^aa h^cV ]Zba~cYZg# :ii Y^gZ`i^k db [dgh`VgjiWniZ Vcid\h g '%%* '%%*$,& #9ZiiV^ccZ]aaZgZcWZ\g~chVYg~ii[gk^hhV[dgh`VgZVii komma till ett eu-land för att delta i ett forskningsprojekt.
att lägga fram nya generella förslag om ekonomisk migration. Efter konsultationer med medlemsstaterna och andra involverade aktörer egZhZciZgVYZ`dbb^hh^dcZc'%%*ZchigViZ\^h`eaVc[gaV\a^\b^\gV- tion. Idén om horisontella villkor för tillträde till medlemsstaterna hade fått överges. Stöd fanns bara för tillträdesvillkor för vissa arbets- tagargrupper. Därför föreslogs fyra sektorsdirektiv innehållandes bland annat tillträdesvillkor för högkvalificerad arbetskraft, säsongs- arbetare, företagsinterna förflyttningar och avlönade praktikanter. Därutöver skulle ett ramdirektiv presenteras som innehöll regler om förenklade ansökningsprocedurer och ett gemensamt knippe rättig- heter för arbetstagare från tredjeland. Planen innehöll inte några förslag i fråga om egenföretagare.
Av dessa fem aviserade direktivförslag har i dag fyra lagts fram, varav två har antagits. Direktivet om högkvalificerad anställning Vcid\h '%%. '%%.$*% dX] h`V kVgV ^beaZbZciZgVi ^ bZYaZbh" staterna sommaren 2011. Ramdirektivet antogs i december 2011 och ska vara genomfört inom två år. Sommaren 2010 presenterades direktivförslagen om säsongsanställda och företagsinterna förflytt- ningar, och i skrivande stund förhandlas de fortfarande.
Genom de antagna direktiven och de som är föremål för förhand- ling framträder en ny bild av eu-regleringen av arbetskraftsinvand- ring. Det antagna och föreslagna regelverket differentierar mellan olika arbetstagargrupper och har gått från att åtminstone i 2001 års förslag vara ett rättighetsbaserat välkomnande system, till ett sådant där de ankommande arbetstagarna, med forskarna Carrera, Faure Atger, Guild och Kostakopoulous ord, snarare ses som ekonomiska enheter än som rättighetsbärande individer. Detta kan jämföras med utgångspunkterna för Stockholmsprogrammet: Det konstateras där bland annat att en väl hanterad migration kan bli till nytta för alla berörda och att Europa kommer att behöva en politik som gör det möjligt för migranter att till fullo utnyttja sin potential.
Som regelverket ser ut att utvecklas lämnas många av de avgö- rande frågorna för många arbetstagargrupper åt medlemsstaterna att avgöra själva. Det gäller i synnerhet för de grupper som inte omfattas av sektorsdirektiven.