Sommaren 2010 presenterade kommissionen ytterligare två av de sektorsdirektivförslag som aviserats i den strategiska planen – de om
säsongsarbete och företagsinterna förflyttningar. Direktiven riktar in sig på helt olika kategorier av arbetstagare, de mest sårbara respektive de välförankrade. I många fall föreslås kategorierna behandlas helt olika. I några fall finns dock likheter. I fråga om lön och arbetsvillkor ska de inte likabehandlas med nationella arbetstagare, och någon väg mot långvarig status öppnas inte.
Kommissionen hymlar inte med innehållet i direktivförslaget om säsongsarbete. Det anges innehålla rättvisa och genomskinliga regler för inresa och vistelse, samtidigt som det innehåller incitament och garantier för att förhindra att tillfälliga vistelser blir permanenta. Kommissionen konstaterar att det finns ett strukturellt behov av säsongsarbetskraft från tredjeland eftersom eu-medborgarna upp- fattar säsongsarbete som oattraktivt. Syftet med förslaget är att införa ett särskilt, förenklat förfarande för inresa och vistelse för tredjelandsmedborgare som ansöker om att få vistas inom eu som säsongsanställda samt att definiera de säsongsanställdas rättigheter. Detta kan enligt kommissionen fungera som ett skydd mot exploa- tering, och dessutom skyddas säsongsarbetande eu-medborgare från orättvis konkurrens.
Utgångspunkten är att säsongsarbetare ska söka ett säsongs- arbetstillstånd för vistelser som överstiger tre månader och som varar i högst sex månader. En säsongsarbetare är en person som är verk- sam i säsongsbunden verksamhet, det vill säga verksamhet som är kopplad till en viss tid på året då en händelse eller ett mönster kräver arbetsinsatser långt utöver dem som normalt behövs för att sköta det löpande arbetet.
Tillträdesvillkoren för säsongsarbetarna är relativt sett svaga
och enligt förslaget fullt harmoniserade. Det ska således inte gå att tillämpa dem mer generöst. Det är enligt förslaget uteslutande möjligt att ansöka om ett säsongsarbetartillstånd för en tredjelands- medborgare som befinner sig i ett tredjeland. Förslaget ger således inte någon möjlighet att flytta från eu-land till eu-land för att säsongsarbeta utan att däremellan besöka ett tredjeland; eller att söka ett nytt tillstånd från det eu-land där man redan befinner sig. Kravet på återvändande är strikt. Har exempelvis tredjelandsmedborgaren inte återvänt till tredjeland efter det att ett tillstånd löpt ut ska han
eller hon fråntas möjlighet till inresa som säsongsarbetare under ett till tre år.
För att få ett säsongsarbetartillstånd måste ett anställningsavtal eller ett bindande anställningserbjudande uppvisas. Detta ska inne- hålla information om ersättningsnivån och antalet arbetstimmar per vecka eller månad, samt i tillämpliga fall andra, relevanta arbetsvill- kor. Syftet med att kräva den här informationen är att säkerställa att arbetsgivaren har en tillräcklig anställningsförmåga. Medlemsstaten ska nämligen säkerställa att säsongsarbetaren har tillräckliga medel för sin försörjning och därmed inte ska behöva utnyttja det sociala trygghetssystemet i den berörda medlemsstaten. Därutöver ska den sökande uppvisa en handling som styrker att han eller hon har till- gång till en bostad med lämplig standard.
Inom de maximala 6 månaderna ska dock säsongsarbetaren kunna förlänga sina anställningsavtal eller bli anställd som säsongsarbetare av en annan arbetsgivare. Möjligheten att byta arbetsgivare är införd eftersom säsongsarbetare som är knutna till en enda arbetsgivare kan löpa risken att bli utnyttjade.
Förutsättningarna för anställningsförhållandet skiljer sig från vad som gäller i ramdirektivet och i eu-blåkortsdirektivet eftersom det direktivförslag som gäller säsongsarbete inte föreskriver likabehand- ling i fråga om arbetsvillkor. Istället anges att säsongsarbetare ska garanteras arbetsvillkor, inbegripet löne- och uppsägningsvillkor, och villkor som rör hälsa och säkerhet på arbetsplatsen, som gäller säsongsarbete enligt lag, föreskrifter eller förvaltningsbestämmelser eller enligt allmänt gällande kollektivavtal i den medlemsstat som tagit emot säsongsarbetare enligt direktivet. Om jämförelsen ska göras med villkor i kollektivavtal måste de antingen vara allmänt giltiga eller täcka en större grupp som exempelvis en hel sektor eller geografisk enhet. Likabehandling med medborgarna i värdmedlems- staten ska dock garanteras i fråga om föreningsfrihet och frihet att tillhöra en arbetstagar- eller arbetsgivarorganisation, inklusive de förmåner som sådana organisationer tillhandahåller.
Direktivförslaget innehåller till skillnad mot de andra direktiven bestämmelser om effektivt genomförande. En arbetsgivare som inte uppfyller villkoren i anställningsavtalet ska påföras effektiva,
väl avvägda och avskräckande sanktioner. Sådana arbetsgivare ska dessutom under ett eller flera år utestängas från möjligheten att ansöka om säsongsarbetare från tredjeland. Därutöver föreslås att ett förenklat klagomålsförfarande inrättas. Det innebär att tredje part, på säsongsarbetarens vägnar eller för att stödja denne, ska få enga- gera sig i de rättsliga och administrativa förfaranden som finns för att säkerställa efterlevnaden av direktivet.
När det gäller det institutionella skyddet ges säsongsarbetarna en mindre uppsättning rättigheter än vad som gäller enligt blåkorts- direktivet och överenskommelsen om ramdirektivet. Likabehandling med medborgarna i den berörda medlemsstaten gäller dock ifråga om social trygghet och om utbetalning av lagstadgad pension grundad på arbetstagarens tidigare anställning när denne flyttar till tredjeland. Tillgången till offentlig service ska också vara densamma för säsongs- arbetare, med två centrala undantag – bostads- och arbetsförmedling inkluderas inte i skyddet. Någon rätt till utbildning och yrkesutbild- ning eller erkännande av olika examensbevis ges denna grupp inte.
Regler som underlättar familjeåterförening eller möjliggör över- gång till permanent status saknas helt. Direktivförslaget innehåller emellertid en bestämmelse om att underlätta återresa till medlems- staten. Medlemsstaterna ges här två alternativ. Antingen ska med- aZbhhiViZc ^ hVbWVcY bZY Vch`Vc dX] ^ Zii ZcYV VYb^c^higVi^ki WZhaji ji[~gYV]\hiigZh~hdc\hVgWZihi^aahicY!k^a`VhdbbZhi\~a- ler tre på varandra följande säsonger, eller erbjuda ett förenklat för- farande för tredjelandsmedborgare som ansöker om att åter tas emot ett efterföljande år.
Direktivförslaget har rönt omfattande kritik. eu-organ som Ekonomiska och sociala kommittén och två utskottsrapportörer från Europaparlamentet har föreslagit omfattande ändringar. Förslagen gäller bland annat en tydligare definition av säsongsarbete, mer robusta krav på ansökningsförfarandet, en mer omfattande lika- behandlingsprincip, tydligare krav på lämplig bostad, effektivare sanktioner, klagomålsförfaranden och granskningsförfaranden samt större möjligheter även för denna grupp att stanna på längre basis. Fackföreningsrörelsen och andra intresseorganisationer delar många av dessa synpunkter och påtalar därutöver vikten av att ge även
säsongsarbetarna rätt till familjeåterförening. Även ilo har lämnat synpunkter. De uppmuntrar antagandet av ett likabehandlings- perspektiv när det gäller anställningsvillkor och lön samt kritiserar begränsningarna när det gäller vilka kollektivavtal som ska ligga till grund för jämförelser. ilo påtalar också att när det gäller säsongs- arbetare är inte alltid likabehandlingsperspektivet till någon hjälp när det exempelvis gäller sociala rättigheter. Kvalificeringsperioderna för exempelvis arbetslöshetsersättning är normalt för långa. Särskilda anpassningslösningar bör därför införas för både arbetslöshetsförmå- ner och för ålderspensionsförmåner.
Vi kan konstatera att säsongsarbetarna enligt detta förslag ges en svagare position enligt i princip alla kriterier. De har inte rätt att vara arbetslösa och därmed kunna lämna en exploaterande arbetstagare för att söka ett nytt arbete. De tillerkänns inte likabehandling när det gäller arbetsvillkor och lön, och det institutionella skyddet är långt svagare än vad som gäller för andra grupper. I ett avseende är dock deras position något starkare. Direktivförslaget innehåller bestäm- melser om ett effektivt genomförande av de rättigheter som finns och föreskriver förenklade klagomålsförfaranden för att realisera dessa rättigheter.