En grundläggande förutsägelse i nationalekonomisk teori om inter- nationell arbetskraftsmigration är att genomsnittliga lönenivåer i såväl ursprungslandet som det potentiella destinationslandet påver- kar rörligheten mellan länderna. En hög genomsnittlig lönenivå i ursprungslandet minskar benägenheten att flytta, medan en hög genomsnittlig lönenivå i destinationslandet ökar denna benägenhet. Dessa prediktioner får också stöd i empiriska analyser av rörligheten mellan eu-länder.
Hur påverkar minimilöner incitamenten för arbetskraftsmigra- tion? Här finns två motverkande effekter: En hög minimilön i desti- nationslandet ökar visserligen de genomsnittliga lönerna, men kan också reducera sysselsättningen där. En presumtiv migrant kommer att ta hänsyn till båda möjligheterna och effekten på benägenheten att flytta är inte given på förhand. På motsvarande sätt är inte heller effekten av en låg minimilön i hemlandet entydig. Ett rimligt anta- gande är att förändringar i minimilönen främst påverkar migrationen bland lågutbildade eftersom det är deras genomsnittslöner och sys- selsättningsmöjligheter som i huvudsak påverkas. På detta område finns mycket lite empirisk forskning. Två studier på amerikanska
data, utförda av Alida Castillo-Freeman och Richard Freeman res- pektive Corrado Giulietti, visar emellertid dels att en kraftig höjning av minimilönen i Puerto Rico stimulerade utflyttning till usa push- [V`idge\gjcYVkb^ch`VYZhnhhZah~iic^c\hb_a^\]ZiZg]ZbbV YZah att höjningar av den federala minimilönen i usa ledde till ett ökat ^cÓYZ Vk jia~cYh`V ^bb^\gVciZg Y^i pull-faktor till följd av ökad \Zcdbhc^iia^\acWdgiV #9Zc]_YV[ZYZgVaVb^c^b^acZcekZg`VYZ dock bara inflyttning av lågutbildade.
Rörligheten beror också på en rad andra faktorer som avspeglar dels avkastningen på och dels kostnaden för flyttningsbeslutet. Dessa faktorer fångas bland annat av individuella egenskaper, såsom ålder, utbildning och familjesituation, geografiskt avstånd, efterfrågeläget på arbetsmarknaden samt institutionella förhållanden. Bland de senare märks legala, språkliga och andra hinder för arbete i mottagar- landet. I och med de nya eu-ländernas medlemskap har flera institu- tionella hinder för arbetskraftsmigration till de ”gamla” eu-länderna eliminerats eller minskat i betydelse. Skillnader i minimilönenivåer kan därför förväntas ha fått större betydelse för arbetskraftsmigra- tionen.
En särskild fråga med stor relevans för eu-länder rör hur irreguljär ZaaZgeVeeZghah VgWZih`gV[ihb^\gVi^dcekZg`VhVkb^c^b^acZg#:c stor del av denna migration härrör från tredjeland, det vill säga utan- för eu. De irreguljära invandrarna kan antas vara beredda att arbeta till en lön som är högre än i hemlandet men lägre än minimilönen i destinationslandet och de kommer också att erbjudas sådana jobb av b^cYgZcd\g~`cVYZVgWZih\^kVgZY~g#9Z^ggZ\ja_~gV^ckVcYgVgcV dX] YZgVhVgWZih\^kVgZ bhiZYdX`iV]~chnci^aaZcZmigV`dhicVY!c~b- ligen risken för upptäckt och därmed sammanhängande sanktioner ^[dgbVkWiZgdX]$ZaaZgjik^hc^c\ Vc\ZcYZeu-lagstiftningen om sanktioner mot arbetsgivare som anställer irreguljär arbetskraft, se 6cYgZVh>c\]VbbVgh`Ve^iZa^YZccVWd` #:ca^\iZciZdg^jikZX`aVY av Gil Epstein och Odelia Heizler kan en höjning av minimilönen i destinationslandet leda till ett ökat inflöde av irreguljära arbetskrafts- invandrare, såvida inte tillräckligt med ökade resurser ägnas åt att upptäcka och lagföra dem som bryter mot bestämmelserna eller att sanktionerna skärps i tillräckligt hög grad. Anledningen till det ökade
inflödet är att arbetsgivares efterfrågan på irreguljär arbetskraft ökar. Efterfrågan beror bland annat på skillnaden mellan minimilönen och den lägsta lön som de irreguljära invandrarna är beredda att arbeta för och denna skillnad ökar när minimilönen höjs i destinationslan- det. Någon empirisk forskning som kan belägga att höjda minimi- löner verkligen bidrar till fler irreguljära invandrare finns inte och skulle också vara förenad med stora problem eftersom uppgifter om omfattningen av denna typ av invandring är mycket osäkra.
Minimilönerna i de ”gamla” eu-länder där dessa regleras i lag fungerar antagligen som ett viktigt signalsystem för presumtiva arbetskraftsmigranter i de nya eu-länderna: Vilken är den lägsta lön de kan förvänta sig om de får ett reguljärt arbete i, säg, Frankrike eller Storbritannien? Det som i första hand är betydelsefullt för migra- i^dcZc~gb^c^b^acZchc^k!^ciZYZcgZaVi^kVb^c^b^acZc YZik^aa h~\V^[g]aaVcYZi^aaVcYgVacZgeVgWZihbVg`cVYZc #
En enkätundersökning bland polska immigranter i Irland visar att de flesta av dem i förväg hade skaffat information om minimilönen i destinationslandet och att de dessutom hade jämfört minimilönerna i olika destinationsländer. En annan enkätundersökning bland irländ- ska arbetsgivare bekräftar betydelsen av minimilönernas signalfunk- tion i framför allt tjänstesektorn, där flertalet av vakanserna med minimilön kunnat fyllas med immigranter från de nya eu-länderna.
Information om minimilönerna är lättillgängliga på Internet, åtminstone de som avser de lagreglerade systemen. Det faktum att minimilönerna gäller för hela arbetsmarknaden ökar informations- värdet. Det är svårare för migranter in spe att i förväg bilda sig en uppfattning om hela lönefördelningen i mottagarlandet och än vanskligare att uppskatta med vilken sannolikhet man kan få ett jobb i ett givet segment i denna fördelning. Minimilönerna fungerar som signaler för både låg- och högutbildade i de nya medlemsländerna. Arbete till minimilön i något av de ”gamla” eu-länderna kan även för många högutbildade vara ekonomiskt fördelaktigt, i förhållande till en förväntad lön i hemlandet. Språkbarriärer kan dessutom vara min- dre svårforcerade för högutbildade, liksom tillgången till internatio- nella nätverk kan vara större, än för personer med lägre utbildning. Länder med en stor lönespridning, vid given genomsnittlig lön, kan
antas vara mer attraktiva för högutbildade än lågutbildade migranter. Migration av högutbildade, så kallad kompetensflykt eller brain
drain, är en livligt debatterad fråga i flera av de nya medlems-
staterna. Höjda minimilöner som ett policyinstrument för att redu- cera arbetskraftsmigration från de nya eu-länderna har diskuterats i Estland, Lettland, Polen och Rumänien. I sektorer där arbetskraftens humankapital i liten utsträckning är ”landspecifikt” är riskerna för arbetskraftsbrist till följd av migration särskilt stora. Ett exempel är hälso- och sjukvårdssektorn i Polen, där det i en undersökning visat sig att uppåt hälften av polska medicinstuderande övervägde migra- tion efter avklarade studier. Av dessa hade en tredjedel för avsikt att inte återvända. Den uppenbara risken för allvarlig arbetskraftsbrist i sektorn och långa behandlingsköer har motiverat förslag om en särskild, högre minimilön för kvalificerad sjukvårdspersonal, vilket enligt undersökningen skulle minska benägenheten till migration inom yrkeskåren men samtidigt sätta statsfinanserna under ökad press. Liknande förlag har framförts i Estland, där en betydande andel av läkarna och sjuksköterskorna har lämnat landet. I Lettland har den centrala arbetsgivarorganisationen framhållit höjda minimi- löner som en väg att hejda utflödet av arbetskraft till andra länder.
Det mesta av den internationella forskningen på området pekar på att lönerna för den inhemska arbetskraften i genomsnitt inte påver- kas negativt av arbetskraftsimmigration. Effekterna kan dock se olika ut för olika grupper i mottagarlandet, beroende på var i lönefördel- ningen de befinner sig och beroende på sammansättningen av den invandrade arbetskraften. En förutsägelse från nationalekonomisk teori är att immigration sänker lönerna för den inhemska arbetskraft som direkt konkurrerar med invandrad arbetskraft. Immigration av lågutbildade från de nya eu-länderna sänker i så fall lönerna för låg- utbildade i de ”gamla” eu-länderna. En minimilön i mottagarlandet kan dock eliminera eller minska den negativa påverkan på inhemska lågutbildades löner. Påverkan i en specifik sektor eller region kan också minska om inhemska lågutbildade flyttar till andra sektorer eller regioner i mottagarlandet för att undvika direkt konkurrens med den invandrade arbetskraften. En studie på brittiska data av Christian Dustmann, Tommaso Frattini och Ian Preston fann att nya
immigranter till landet, inkluderande immigranter från de nya eu- länderna, hade högre utbildning än tidigare immigranter, men att de nyanlända tenderade att initialt arbeta i yrken under deras utbild- ningsnivå, vilket innebar att de konkurrerade direkt med lågutbil- dade britter. Immigrationen hade en negativ, men måttlig, påverkan på lönerna längst ned i lönefördelningen, vilket mer än väl kompen- serades av löneökningar för personer med högre löner. Följden blev alltså något högre löner i genomsnitt och en ökad lönespridning. Att konsekvenserna för de lägst betalda på arbetsmarknaden inte blev mer uttalade kan bero på att minimilönen förhindrade en ytterligare löneanpassning nedåt i botten på lönefördelningen.
Skillnader i minimilöner kan påverka kapitalrörlighet, såsom utländska direktinvesteringar. De teoretiska prediktionerna rörande minimilönernas effekter på utländska direktinvesteringarna är de motsatta i förhållande till effekterna på arbetskraftsmigration: En låg minimilön i de nya eu-länderna attraherar företag att etablera sig där och en hög minimilön i de ”gamla” eu-länderna avskräcker företag från etablering. Det finns skäl att tro att minimilöneskill- naderna spelar mindre roll för kapitalrörligheten inom eu än för arbetskrafts rörligheten. Minimilönerna är ännu lägre i exempelvis många asiatiska länder än i de nya eu-länderna och på global nivå är kapital betydligt mer lättrörligt än arbetskraft. Arbetskraftsintensiva företag är mer känsliga för minimilöneskillnader än andra företag och i många utländska företag verksamma i andra länder utgör arbets- kraftskostnaderna endast en mindre del av de totala kostnaderna.
Minimilöner kan påverka företags möjligheter att skydda sig från låglönekonkurrens, särskilt i system med allmängiltigförklaring av minimilönerna. Allmängiltigförklaring innebär att de förhandlade b^c^b^acZgcV dX]VcYgVVkiVahgZ\aZgVYZk^aa`dg jihig~X`hi^aa!dX] får juridisk giltighet i, sektorer som inte täcks av kollektivavtal. En viktig aspekt av detta system är att arbetsgivarorganisationer och fackföreningar kommer att fastställa minimilönerna i inhemska och utländska företag som är verksamma i landet och som konkurrerar i samma bransch. Det kan visas teoretiskt att parterna på arbetsmark- naden kan ha ett gemensamt intresse av att utsträcka minimilönerna till andra företag, i den utsträckning som detta ökar de rivaliserande
företagens kostnader. Den allmängiltigförklarade minimilönen kan fungera som ett inträdeshinder i branschen om minimilönen skif- tar kostnadskalkylen på ett sätt som missgynnar utländska företag, vilket kan gälla om olika teknologier används i utländska respektive inhemska företag. Även om minimilönen ökar kostnaderna också i inhemska företag, så kan kostnaderna öka ännu mer i arbetskrafts- intensiva, lågteknologiska konkurrentföretag.
Ett belysande exempel på hur allmängiltigförklaring av minimi- löner kan användas som inträdeshinder i en bransch utgörs av avreg- leringen av den tyska postmarknaden. Den dominerande aktören,
Deutsche Post AG, slöt via det arbetsgivarförbund där företaget ingår
Zii`daaZ`i^kVkiVabZYZc[VX`[gZc^c\g'%%,#B^c^b^acZc[gZc edhijiYZaVgZ [Vhihi~aaYZh ^ VkiVaZi i^aa db`g^c\ &,%% Zjgd ^ k~higV Inh`aVcY dX] ^ &*+% Zjgd hi! dbg~`cVi i^aa bcVYhWVh^h _~b[g motsvarande minimilöner i andra eu"a~cYZg ^ IVWZaa ( # 6kiVaZi Vaab~c\^ai^\[g`aVgVYZh Vk inh`V gZ\Zg^c\Zc g '%%-! igdih Vii a~\gZ minimilöner fastställts i andra kollektivavtal i samma sektor, under- tecknade av inhemska och utländska konkurrenter till Deutsche Post
AG. Minimilönerna i det allmängiltigförklarade postavtalet låg på en
betydligt högre nivå än lönerna för personal med jämförbara kvali- fikationer på andra delar av arbetsmarknaden. Detta är en indika- tion på att minimilönenivån var ett uttryck för rent sharing, på de tyska konsumenternas bekostnad. Med andra ord har de anställa och Deutsche Post AG gemensamt kunnat utnyttja företagets tidigare monopolställning genom att dela på den vinst som uppstått på grund en förhöjd prisnivå. Uppskattningsvis ledde allmängiltigförklaringen till att tusentals jobb försvann i postsektorn, då de nyinträdande före- tagens möjligheter att konkurrera med låga priser minskade. Efter att några av dessa företag – Pin Group, BdKEP och nederländska TNT
Post – fört frågan vidare till det tyska rättsväsendet förklarade den
federala förvaltningsdomstolen år 2010 att allmängiltigförklaringen stod i strid mot dessa företags rättigheter. Konkurrentföretagen fick därmed laglig möjlighet att återgå till de tidigare förhandlade b^c^b^acZc^kZgcV! k^a`V [Vhihi~aaih i^aa db`g^c\ &(%% dX] &&'* euro i västra respektive östra Tyskland.