De mest påtagliga delarna av sanktionsdirektivet ställer krav på med- lemsländerna att införa sanktioner, ekonomiska och straffrättsliga, mot arbetsgivare som anställer personer som uppehåller sig utan till- stånd i medlemslandet, samt etablera en rad rättsliga förutsättningar för de irreguljära arbetstagarna att i efterhand göra anspråk på inne- stående lön och andra ersättningar. För svenskt vidkommande blir det en del förändringar även om den grundläggande förutsättningen, att arbetsgivare kan bli föremål för rättsliga åtgärder om de anstäl- ler personer som saknar arbetstillstånd, redan är reglerad i Sverige. Direktivet ställer upp ett krav på kriminalisering av att uppsåtligen anställa utan arbetstillstånd och härutöver även för anstiftan och medhjälp till sådant brott och att sanktionerna ska vara effektiva, proportionella och avskräckande.
De nuvarande svenska reglerna om sanktioner mot arbetsgivare bygger på ett straffrättsligt sanktionerat anställningsförbud i 20 kap. utlänningslagen, något som med stor sannolikhet även kommer att gälla även efter den slutliga implementeringen av sanktionsdirek- tivet. Arbetsgivare som uppsåtligen eller av vårdslöshet anställer någon i strid med utlänningslagen kan alltså redan enligt nuvarande aV\hi^[ic^c\Wa^[gZba[giVa dX]VYb^c^higVi^kVhVc`i^dcZg dX] straffet är vanligen böter även om fängelse i maximalt ett år förekom-
mer i straffskalan i försvårande fall. Värt att notera i det här samman- hanget är att det enligt svensk rättstradition endast kan förekomma straff gentemot fysiska personer och alltså inte juridiska personer såsom aktiebolag. Det är värt att notera att sanktionsdirektivet inte reglerar lagföring av enskilda irreguljära arbetstagare, men att det lämnas utrymme för medlemsländerna att ha kvar eller införa sådan lagstiftning.
Nuvarande svenska reglering i utlänningslagen går längre än motsvarande regler i sanktionsdirektivet genom att redan på oakt- samhetsstadiet kriminalisera anställning av en person som saknar arbetstillstånd. Det är självfallet lättare att leda i bevis att en arbets- givare varit oaktsam då han eller hon inte i tillräcklig omfattning i samband med rekrytering kontrollerat arbetstillstånd än att visa att samma arbetsgivare uppsåtligen anställt en person utan sådant tillstånd. Den här lättnaden i bevishänseende till trots väcks åtal eller fastställs strafföreläggande mot påfallande få arbetsgivare i Sverige, jcYZg'%%)Ä'%%.ZcYVhi^\Zcdbhc^iia^\Zc^&%~gZcYZceZgg!Zca^\i den svenska offentliga utredning om sanktionsdirektivet som läm- cVYZh^iiWZi~c`VcYZ'%&% HVc`i^dchjigZYc^c\Zc #>ZcgVYVcYgV medlemsländer, häribland Nederländerna, är denna siffra avsevärt högre.
Utöver den straffrättsliga sanktionen med böter eller fängelse ska en särskild avgift motsvarande ett halvt – eller om överträdelsen pågått under minst tre månader ett – basbelopp betalas avseende varje eZghdchdbVchi~aaih^hig^YbZYjia~cc^c\haV\ZchgZ\aZg '%&&jee- \gWVhWZadeeZii^aa)'-%% #:ca^\icjkVgVcYZhkZch`VgZ\aZgh`VYZc särskilda avgiften betalas till staten oberoende av om straffrättsligt ansvar utkrävts för gärningen eller ej, något som enligt förslaget till implementering av sanktionsdirektivet utökas till att omfatta även fall då arbetsgivaren/uppdragsgivaren inte anställt personen direkt jiVc\ZcdbVca^iVcYZVkZcjcYZgZcigZegZcg _[gVgi#-^hVc`i^dch- Y^gZ`i^kZi # 9Zc hkZch`V HVc`i^dchjigZYc^c\Zc `db [gVb i^aa Vii sanktionsavgifter väl motsvarar de genomsnittliga kostnaderna för repatriering av tredjelandsmedborgare och att bestämmelserna om sanktionsavgifter därför bör anses uppfylla direktivets krav på att arbetsgivaren ska betala för återsändandet av tredjelandsmedborgaren.
I samband med underentreprenad är avsikten att uppdragsgivaren solidariskt med den entreprenör som anställt den irreguljära arbets- tagaren ska kunna hållas ansvarig. Det här indirekta ansvaret för för- hållandena hos underentreprenörer är en nymodighet i svensk rätt och genomförandet kräver ändringar i den svenska lagstiftningen. Betydelsen av att kunna motverka förhållanden med ”målvakter” genom bemanning eller underentreprenad vid rekrytering av irregul- jära migranter ska säkert inte underskattas. Ett ansvar för sanktions- Vk\^[iZgdX]Z[iZg]VcYhWZiVac^c\VgVkacdX]hZbZhiZgZgh~iic^c\ hZ cZYVc ^ÓZgaZY~ci^aaYZZ\cVVchi~aaYV`Vci~c`Vh[naaVZck^`i^\ funktion även om det kan antas skapa en viss osäkerhet kring var gränserna för ansvarsskyldigheten går, särskilt för uppdragsgivare.
En betydelsefull och enligt min uppfattning mycket angelägen reform som regleras genom sanktionsdirektivet är kravet på lag- stiftning som möjliggör efterhandsutbetalningar av lön och annan ^ccZhiZcYZ Zgh~iic^c\ i^aa YZc ^ggZ\ja_~gi Vchi~aaYV _[g Vgi# + Y^g# hVc`i^dchY^gZ`i^kZi #9ZcZgh~iic^c\hdbh`VegZhjbZgVhkVgVkZg- enskommen mellan parterna ska vara åtminstone lika hög som gäl- aVcYZb^c^b^ac k^a`Zi^ciZ~gY^gZ`iVeea^XZgWVgi^HkZg^\ZZ[iZghdb vi saknar lagstadgad minimilön, jfr Per Skedingers bidrag i denna bok där han lyfter frågan om koordinering av minimilöner inom eu ! lön enligt kollektivavtal eller relevant branschpraxis. Regleringens i^aa~bec^c\ ^ HkZg^\Z ZiVWaZgVg Zii heVcc bZaaVc db`g^c\ &(%%% `g$bc a~\hiV c^k [g WZk^a_VcYZ Vk VgWZihi^aahicY dX] YZc `da- lektivavtalade eller sedvanliga ersättningen inom branschen. Enligt direktivet ska medlemsstaterna fastställa att en presumtion om ett anställningsförhållande om minst tre månader tillämpas, med bevis- bördan placerad på arbetsgivaren för att styrka ett kortare förhållande. Bestämmelserna om efterhandsutbetalningar har kompletterats med ett krav på förstärkta möjligheter för den enskilda tredjelandsmed- borgaren att vidta rättsliga åtgärder och kräva ut sådana betalningar även för det fall personen i fråga utvisats ur arbetslandet.
Rent administrativt stipulerar sanktionsdirektivet, utöver det som diskuteras ovan med koppling till den kontraktuella relationen mel- lan arbetsgivaren och den irreguljära arbetstagaren, en rad utökade `gVkebZYaZbhhiViZgcVhVgWZih\^kVgZ#:ca^\iVgi^`Za)^Y^gZ`i^kZi
skall arbetsgivaren innan anställning påbörjas kräva att tredjelands- medborgaren uppvisar ett giltigt uppehållstillstånd. Arbetsgivaren skall även spara en sådan dokumentation i vart fall under den tid anställningen pågår. Den svenska Sanktionsutredningen föreslår att skyldigheten ska gälla inte bara handlingar som utvisar uppehålls- tillstånd utan även arbetstillstånd och omfatta en period som sträcker sig till och med sex månader efter det att anställningen upphört. Eftersom det finns en inte helt obetydlig risk för att personer med utländskt ursprung kan komma att under diskriminerande former sorteras bort av arbetsgivare som ser en börda i dessa bestämmelser, eller en risk i ansvaret för dokumentationen, föreslås av utredningen att Migrationsverket samråder med Diskrimineringsombudsmannen vid framtagande av tillämpningsanvisningar. Varken sanktionsdirek- tivet eller den svenska utredningen kräver att skyldigheterna kom- pletteras med någon direkt sanktion. Däremot är det rimligt att anta att brister i dokumentationen kan få stort genomslag för arbetsgivares b_a^\]ZiViijgh~`iV ZmXjaeZgV h^\^gZaVi^dci^aaYZhigV[[g~iiha^\VdX] administrativa sanktioner som stadgas i andra delar av regleringen.
Det finns även ytterligare administrativa sanktioner gentemot arbetsgivare som anställer i strid med migrationsreglerna, exempelvis ^ Vgi# , ^ hVc`i^dchY^gZ`i^kZi kVg^ hiVY\Vh WaVcY VccVi db WZ\g~ch- ningar i möjligheterna att medverka i offentlig upphandling samt återbetalning av offentligt ekonomiskt stöd.