Det kan knappast betraktas som någon slump att kommissionen valde att presentera ett förslag riktat mot högkvalificerad arbetskraft som det första av de aviserade sektorsdirektiven. Behovet av högkva- lificerad arbetskraft anses i allmänhet mindre kontroversiellt. Risken för att denna grupp ska komma att belasta välfärdssystemen betraktas som liten. Den anses också fylla tydliga luckor och konkurrerar där- med inte med den inhemska arbetskraften. Många medlemsländer hade också redan infört egna system för att attrahera högkvalificerad arbetskraft. Trots detta var flera medlemsstater måttligt entusias- tiska. Entusiasmen var störst hos länder som inte antagit egna pro- gram för invandring av högkvalificerad arbetskraft, som Frankrike, Spanien, Italien och Sverige. Nederländerna och Storbritannien som hade lyckade egna system för att attrahera högkvalificerad arbetskraft var angelägna om att kunna behålla dessa. En av de största knäck- frågorna under förhandlingarna blev också hur detta tillstånd, som kom att kallas eu-blåkort, skulle förhålla sig till nationella mer gynn- samma system.
Direktivförslaget innehöll regler om tillträdesvillkor, vissa regler `deeaVYZi^aaWZhajidbi^aahicYZi YZih`VaaVYZeu"Wa`dgiZi !dX] rättigheter kopplade till detta. Vilka tillträdesvillkor som ställs upp är
av intresse för vår analys. Ett tillstånd skulle enligt kommissionens förslag vara beroende av ett anställningserbjudande avseende minst ett års anställning. Tidigt i förhandlingarna stod det emellertid klart att medlemsstaterna var bekymrade över att villkoren skulle kunna missbrukas och öppna vägen för alla möjliga typer av arbetstagare. Att säkerställa att direktivet enbart skulle ta sikte på verkligt hög- kvalificerad arbetskraft blev en prioritet. I det antagna direktivet anges därför explicit att det är fråga om erbjudanden om högkvalifi- cerad anställning. Frågan om vad som egentligen kunde inkluderas i begreppet högkvalificerad anställning blev därmed också en av de svåraste nötterna att knäcka. I kommissionens förslag utgjorde hög- kvalificerad anställning antingen högre eftergymnasial utbildning om minst tre år eller minst tre års motsvarande yrkeserfarenhet.
Tyskland och Österrike oroade sig särskilt mycket för missbruk. De ville att högskoleutbildning skulle gälla och ville inte möjliggöra att enbart yrkeserfarenhet skulle räcka. Några medlemsstater var dock för möjligheten att godta att tillräckliga kvalifikationer kunde uppnås genom yrkeserfarenhet, men kunde inte acceptera att tids- aspekten kunde utsträckas till fem år. Kompromissen blev slutligen att det blev upp till medlemsstaten att avgöra om den kunde accep- tera undantag från högre eftergymnasial utbildning genom fem års arbetslivserfarenhet.
Ett annat viktigt kriterium för att undgå missbruk av eu-blåkortet var ett lönegolv som skulle ingå i tillträdesvillkoren. Utformningen av denna bestämmelse blev den andra svåra nöten att knäcka. Utan ett tillräckligt adekvat lönegolv öppnas för en mycket vidsträckt till- lämpning av direktivet; något som många medlemsstater motsatte sig. Återigen var det risken för låglönekonkurrens och dess negativa effekter för den nationella arbetskraften som stod i fokus. Sattes lönekravet för lågt skulle vakanser uppstå därför att den inhemska arbetskraften inte skulle vara villig att ta det aktuella arbetet på grund av att lönen var för låg. Även den europeiska arbetsgivarorganisa- tionen, Businesseurope, gav sig in i debatten. För dem var utgångs- punkten den motsatta. Alltför höga lönekrav skulle utgöra hinder för små- och medelstora företag att utnyttja eu-blåkortet och generellt utgöra ett hinder för att rekrytera rätt arbetskraft. Frågan borde helt
avgöras på nationell nivå. Så blev nu inte fallet och en lösning som Businesseurope ansåg vara värre än kommissionens ursprungliga förslag antogs. Medlemsstaterna ska fastställa en lönetröskel som enligt huvudregeln minst måste vara en och en halv gånger så stor som den genomsnittliga bruttolönen i den berörda medlemsstaten. Lönen i anställningserbjudandet eller kontraktet måste således minst motsvara lönetröskeln för att ett tillstånd ska ges. Vid fastställandet av lönetröskeln får medlemsstaterna kräva att alla villkor i tillämpliga lagar, kollektivavtal eller relevant branschpraxis för högkvalificerad anställning är uppfyllda.
Hur lång giltighet kan då eu-blåkortet ha? I kommissionens för- slag skulle den ursprungliga giltigheten som huvudregel vara två år, med möjlig förlängning för åtminstone ytterligare två år. Medlems- staternas syn på denna fråga var mycket splittrad. Vissa ville ha en tidsgräns på ett år, medan andra tyckte att tillståndet skulle vara så långt som anställningen varade och att den övre gränsen skulle vara fem år. Resultatet blev en kompromiss enligt vilken medlems staterna fick fastställa en standardiserad giltighetstid för eu-blåkortet på mel- lan ett och fyra år.
Vilken handlingsfrihet har blåkortsinnehavaren under tillståndets giltighet? Under de första två åren är arbetstagaren hänvisad till den anställning som uppfyller villkoren för inresa. Ett byte av arbets- givare under denna tid måste föregås av godkännande av myndighet ÄZiiWZhajihdb[giVjeei^aa.%YV\Vg#9~gZ[iZg[g!bZcbhiZ^ciZ! medlemsstaten ge arbetstagaren samma handlingsfrihet som egna medborgare när det gäller tillträde till anställningar som innebär högkvalificerat arbete.
Huvudbestämmelsen avsåg enligt kommissionen att göra blåkor- tet förmånligt och attraktivt. Alla medlemsstater var dock inte redo för en sådan generositet, varför undantag medgavs.
Utifrån trygghetsperspektivet är också möjligheten att bevara blå- kortet under arbetslöshet viktig. I kommissionens förslag medgavs tre månaders arbetslöshet. Vissa medlemsstater ville dock kunna kicka ut arbetstagaren vid arbetslöshet, medan andra ville förlänga perioden. Kommissionen anförde att logiken bakom bestämmelsen var att inte personer skulle gås förlorade som fortfarande behövdes på
arbetsmarknaden och underströk att tre månader är en kort period. Kommissions förslag antogs till slut med tillägget att bara en arbets- löshetsperiod kunde accepteras. Längden på den arbetslöshetsperiod som medges motsvarar därmed den tidsåtgång det kan ta innan arbetstagaren får besked om en ansökan att byta arbetsgivare.
Det ska dock påtalas att direktivet medger att ett tillstånd återkal- las om eu-blåkortsinnehavaren inte har tillräckliga medel för sin och sin familjs försörjning utan att utnyttja det sociala trygghetssyste- met i den berörda medlemsstaten, och om innehavaren ansöker om social bidrag. Dessa grunder för återkallelse fanns inte med i kom- missionens ursprungliga förslag. Det är inte klart varifrån de härrör. De illustrerar dock vissa medlemsstaters oro för sina välfärdssystem.
Det kanske mest uppseendeväckande med förslaget var att det före- skrev att efter två års innehav av ett eu-blåkort skulle arbetstagaren ha rätt att flytta till en annan medlemsstat för att ta en högkvalificerad anställning där. Ett sådant radikalt förslag låg i linje med kommissio- nens ambition att skapa flexibilitet i systemet och underlätta för att tillgodose fluktuerande behov mellan medlemsstaterna. Att förlora kontrollen över tillträde till det egna territoriet var dock något som var för svårsmält för många medlemsstater. eu-blåkortsinnehavaren fick slutligen rätt att efter viss tid resa in i en annan medlemsstat för att ansöka om ett tillstånd att arbeta där. I ansökan måste arbets- tagaren visa att samma inresevillkor är uppfyllda som gäller för det ursprungliga eu-blåkortet. Beviljar inte den andra medlemsstaten ansökan måste arbetstagaren lämna landet. Som vi strax ska se är denna rättighet fortfarande långtgående i jämförelse med vad som föreslås gälla för andra tredjelandsmedborgare.
Anställningsförhållandet regleras på ett likartat sätt i ramdirektivet
och eu-blåkortsdirektivet. Likabehandling med medlemsstatens egna medborgare gäller i fråga om anställningsvillkor och fackförenings- frihet. Detta gäller också ifråga om utbildning och yrkesutbildning samt erkännande av examensbevis, utbildningsbevis för teoretiska utbild- ningar och andra yrkeskvalifikationer i enlighet med relevanta nationella förfaranden. Inskränkningsmöjligheterna är dock färre i detta direktiv.
I fråga om det institutionella skyddet motsvarar likabehandling kravet i princip samma områden som ramdirektivet. Den stora skillnaden
är att möjligheten att göra undantag från dessa skyldigheter är mer begränsad i eu-blåkortsdirektivet. Framförallt kan inte några sociala rättigheter göras beroende av en anställning. Andra mycket viktiga rättigheter för en eu-blåkortsinnehavare rör möjligheten att ta med sig sin familj. Ett antal avvikelser från familjeåterföreningsdirektivet hdbjcYZga~iiVg[gVgWZihiV\VgZcViiiVbZYh^\h^c[Vb^a_ bZY\Zh# Utnyttjar blåkortsinnehavaren sin rätt att söka sig till en andra med- aZbhhiViZ[iZg&-bcVYZgh[gdX`h[Vb^a_Zc[a_VbZY# Som nämnts Vcid\h'%%(Ziieu-direktiv om varaktigt bosatta. Denna mycket för- månliga status kan en tredjelandsmedborgare uppnå efter fem års laglig vistelse i ett eu-land. Blåkortsinnehavaren kan till skillnad från andra tredjelandsmedborgare räkna samman tid som uppnåtts genom inne- hav av eu-blåkort i flera medlemsstater för att nå upp till de fem åren. Fram träder en bild av ett ganska förmånligt tillstånd. Det är dock mindre förmånligt än vad kommissionen ursprungligen önskade. Ett av kommissionens huvudargument för den strategiska planen från '%%* kVg Vii bZY Zii ]Vgbdc^hZgVi hnhiZb h`jaaZ bZYaZbhhiViZgcV inte konkurrera med varandra om attraktiva arbetstagare från tredje- land, eller åtminstone skulle de konkurrera på samma villkor. Denna ambition fick dock överges. Många av de länder som redan infört sys- tem för tillträde för högkvalificerad arbetskraft hade i olika avseenden mycket mer förmånliga system än det medlemsstaterna gemensamt lyckades komma fram till. Det blev därför oerhört viktigt för länder som Nederländerna, Tyskland och Finland, att de kunde bevara sina nationella tillstånd, som resulterar i något annat än ett eu-blåkort. Det kan konstateras att även detta direktiv saknar bestämmelser om effektiva sanktioner. Direktivet är vidare delvis ett minimidirektiv. Mer förmånliga bestämmelser kan därför tillämpas nationellt i ett antal avseenden.
eu-blåkortsdirektivet ger oss ganska goda möjligheter att bedöma innehavarnas status. När det gäller tillträdesvillkoren kan konstateras att visserligen knyts det ursprungliga tillståndet till en viss arbets- givare, men arbetstagaren har möjlighet att byta arbetsgivare om tillstånd ges. Viktigt för denna regels effektivitet är att tillståndet kan behållas under prövotiden även om arbetstagaren är arbetslös. Medlemsstaterna har dock möjlighet att begränsa arbetstagarens
möjlighet att utnyttja de sociala trygghetssystemen för sin försörj- ning. Betydelsen av möjligheten att byta arbetsgivare blir därför beroende av hur medlemsstaterna väljer att genomföra denna del. Efter två år krävs dock som huvudregel inte något tillstånd för att byta arbetsgivare, utan arbetstagaren blir fri att söka anställning inom ramen för högkvalificerat arbete. Arbetstagarens fysiska rörel- sefrihet motsvarar i stort vad som gäller enligt ramdirektivet, med ett centralt undantag. Arbetstagaren kan med stöd av sitt eu-blåkort resa in i ett annat eu-land och söka högkvalificerad anställning där. Visserligen måste arbetstagaren ansöka om ett nytt eu-blåkort i den andra medlemsstaten. Det kan dock göras inifrån den aktuella sta- ten och medlemsstaten har möjlighet men inte skyldighet att hindra arbetstagaren att arbeta under den tid ansökan behandlas. En an - h`Vch`VVk\gVh^cdb.%YV\Vg#
När det gäller anställningsförhållandet gäller samma nivå som enligt ramdirektivet. Arbetstagarens möjlighet att själv påverka att de garanterade villkoren följs stärks dock genom möjligheten att ansöka om byte av arbetsgivare enligt ovan. De möjligheter som öppnar h^\ Z[iZg &- gZheZ`i^kZ ') bcVYZg hi~g`Zg VgWZihiV\VgZch hi~aac^c\ ytterligare. En brist är dock att inte några särskilda bestämmelser finns om sanktion och kontroll. Det institutionella skyddet är relativt sett mycket förmånligt. De sociala rättigheterna kan inte begränsas på det sätt som ramdirektivet medger. Dessutom ges arbetstagaren förmånlig möjlighet att ta med sin familj under eu-blåkortets löptid. När det gäller möjligheten att uppnå permanent status är direktivets förutsättningar generösa. Det finns inte någon begränsning i antal beviljade tillstånd. Men framförallt kan arbetstagaren lägga ihop vistelsetid i olika medlemsstater som kan tillgodoräknas för att nå status som långvarigt bosatt.