Summan av registrerade remitteringar till utvecklingsländerna är nästan tre gånger så stor som summan av det offentliga biståndet till dessa länder. Som Figur 1 visar tenderar remitteringar att vara betydligt stabilare inflöden än utländska direktinvesteringar. Remit- teringars seghet eller motståndskraft i kristider har varit tydligt under den nu pågående ekonomiska krisen. Enligt Världsbankens enhet för migration och remitteringar sjönk de officiellt registrerade gZb^iiZg^c\VgcVi^aajikZX`a^c\ha~cYZgcVWVgVbZY*!*egdXZcibZaaVc '%%-dX]'%%.!hVbi^Y^\ihdbYZjia~cYh`VY^gZ`i^ckZhiZg^c\VgcV^ jikZX`a^c\ha~cYZgcVh_c`bZY]ZaV)%egdXZci#
FIGUR1. REMITTERINGARNASVOLYMIFÖRHÅLLANDETILLBISTÅNDOCH
UTLÄNDSKADIREKTINVESTERINGAR
Anm. Figuren visar officiellt registrerade remitteringar och officiellt bistånd. Siffrorna för 2010 är baserade på en prognos.
ug'%&%h`^X`VYZb^\gVciZgZca^\iK~gaYhWVc`ZchWZg~`c^c\Vg('* miljarder dollar till utvecklingsländerna. De länder som tog emot de största summorna är Indien, Kina och Mexiko. För små länder som Tadzjikistan, Nepal, Libanon och El Salvador utgör remitteringar en mycket stor del av bnp/bZaaVc(*egdXZci IVYo_^`^hiVc dX]&+ egdXZci :aHVakVYdg g'%&%#
Enligt eu:s statistikorgan Eurostat ökade de officiellt registrerade remitteringarna från eubZYkZg*%egdXZcibZaaVc'%%)dX]'%%.# En del av ökningen beror på att rapporteringen har förbättrats, men en reell ökning har förmodligen också ägt rum. Enligt Eurostats beräkningar skickades remitteringar från eu till ett värde av totalt '&!*b^a_VgYZgZjgdi^aaa~cYZgjiVc[geug'%%.#9ZchighiVgZb^i- teringskorridoren är den mellan Italien och Kina, där man beräknar ViiYZih`^X`VYZh&!*b^a_VgYZgZjgdg'%%-#9ZihighiVidiVaVjiÓYZi av remitteringar skedde från Spanien. Migranter i Spanien, från län- der som Colombia, Ecuador och Bolivia, står för betydande inflöden av pengar till sina hemländer. Det spanska remitterings institutet Remesas.org beräknar att enbart remitteringar från bolivianska kvin- cdg^HeVc^Zcji\_dgYZ*!.*egdXZciVk7da^k^Vhbnp år 2006.
Statistiken över remitteringar är dock mycket bristfällig. Remit- teringar som skickas via informella kanaler, så som via Hawala-banker, eller kontanter som migranter tar med sig när de reser till hemlan- det, finns inte med i statistiken. Ofta bygger statistiken på uppgifter från centralbanker som bara registrerar remitteringar över ett visst belopp. Världsbanken anger i 2011 års utgåva av standardverket
Migration and Remittances Factbook att man räknar med att det totala
värdet av remitteringar är ungefär femtio procent större än summan av de officiellt registrerade remitteringarna. Jag har i min forskning kring remitteringar från Sverige tvingats konstatera att Sverige har sämre statistik än många andra länder: scb har inte publicerat någon ny statistik över remitteringar från Sverige sedan 2002. De siffror från Sverige som publiceras av imf och Världsbanken bygger alltså på uppskattningar baserade på data från 2002. Med undantag för ett antal uppsatser på grundnivå finns det inte heller särskilt mycket forskning om omfattningen av remitteringar från Sverige. Detta illustrerar den mer generella forskningslucka som Eskil Wadensjö
noterar i bokens första kapitel: det finns betydligt mindre forskning om migrationens ekonomiska effekter i ursprungsländerna, än om dess ekonomiska effekter i mottagarländerna.
Det är inte konstigt att världens största biståndsgivare eu och dess medlemsländer har intresserat sig för remitteringars möjlighet att bidra till utveckling. Idag verkar forskningen vara ganska enig om att remitteringar inte är ett utvecklingspolitiskt universalmedel, men att remitteringar ger ett väsentligt bidrag till fattigdomsminskning i utvecklingsländerna. Bland de oftast citerade studierna till stöd för detta finns en artikel från 2006 där Världsbankens ekonomer John
Page och Sonia Plaza går igenom evidens från ett stort antal empi- riska studier, och en genomgång av imf-ekonomen Sanjeev Gupta bZYÓZgV[gc'%%.hdbWn\\ZgeZbe^g^h`VhijY^Zgji[gYV^6[g^`V söder om Sahara. >Zii[gh`g'%%*Viig~`cVegZb^iiZg^c\VgcVh effekter på fattigdomsminskningen kom John Page tillsammans med Richard H. Adams fram till att en tio-procentig ökning av remitte- ringarnas volym skulle sänka andelen människor som lever i fattig- Ydb^k~gaYZcbZY(!*egdXZci.
>ZcVgi^`Za[gc'%%)VcVanhZgVgYZccdgh`Z`jaijg\Zd\gV[ZcdX] gZb^iiZg^c\h[dgh`VgZc?³g\Zc8Vga^c\da^`VineZgVki\~gYZghdb`Vc vidtas för att öka remitteringars utvecklingseffekt. En viktig åtgärd handlar om att se till att remitteringarna sätts in på banken, så att de kan användas till krediter och investeringar. Carling menar också att länder som tar emot mycket remitteringar har ett intresse av att utforma en politik för att öka sin utvandring, och försäkra sig om att människor kommer att kunna utvandra även i framtiden.
Det går att öka remitteringars utvecklingseffekt genom den här typen av åtgärder. Men om migration och det inflöde av pengar som remitteringar innebär leder till utveckling eller inte beror till syvende och sist på hur förutsättningarna för utveckling ser ut i mottagar- landet, som det brittiska biståndsorganet DfID skriver i en rapport [gc'%%,#Db[gjih~iic^c\VgcV[gjikZX`a^c\~gYa^\V!`VcgZb^i- teringar späda på inflationen, göda korruption och förvärra sociala spänningar. I länder där det finns fungerande finansiella institutioner och bra investeringsmöjligheter kan remitteringar förstärka en posi- tiv utveckling. Men det är med remitteringar som med migration:
remitteringar kan inte själva skapa utveckling. Långsiktig och håll- bar minskning av fattigdomen kräver breda utvecklingsstrategier där inkomster från remitteringar bara kan utgöra en del.
eu:s politik kring remitteringar har framförallt koncentrerat sig på två områden: att sänka transaktionskostnaderna och att förbättra användningen av remitteringar i mottagarlandet. Dessa två områden identifieras som ”två huvudområden för åtgärder kring remittering- ar” i kommissionens meddelande om migration och utveckling från '%%*dX]]Vgeg~\aVieu-institutionernas arbete med remitteringar sedan dess.
De båda områdena återkommer i eu:s arbetsprogram för migra- i^dch[g\dg[g'%&%i^aa'%&)!YZih`VaaVYZHidX`]dabhegd\gVbbZi# Stockholmsprogrammet ger kommissionen i uppdrag att ge förslag på hur man kan ”göra överföringar av remitteringar effektivare, säkrare och billigare, och förbättra utvecklingseffekten av dessa över- föringar”.
Forskare har pekat på flera utmaningar som eu måste hantera för att kunna göra det lättare, snabbare och säkrare att skicka remit- teringar från Europa. En utmaning är att göra upp med den koppling mellan remitteringar och finansiering av terrorism som började göras efter den 11 september 2001. Rädslan för att remitteringskanaler ska användas för att skicka pengar till terrorister har i huvudsak visat sig vara obefogad. Jonas Rusten Wang konstaterar i en jämförelse från 2010 av regleringen av informella remitteringskanaler i olika europeiska länder att kampen mot terrorismen skapat ökad byråkrati som har gjort det dyrare att skicka remitteringar genom formella kanaler, samtidigt som informella transfereringsföretag fått det svå- rare att registrera sig formellt. En utmaning är att våga ifrågasätta de två stora multinationella transfereringsföretagen Western Union och MoneyGrams dominans på transfereringsmarknaden. Att upprätta hemsidor där migranter kan jämföra olika företags priser på penga- kZg[g^c\Vg HidX`]dabhegd\gVbbZi [gZhag Zc hYVc edgiVa e ZjgdeZ^h`c^k ]_~aeZg^ciZbnX`ZidbYZi^ciZÒcchc\dc`dc`jg- rens mellan företagen.
Olika eu-länder har lyckats olika bra med att reglera konkur- rensen på transfereringsmarknaden. En jämförelse av kostnaderna
för att skicka remitteringar gjord av det spanska centret för remit- iZg^c\h[dgh`c^c\GZbZhVh#dg\ ejWa^XZgVY^[ZWgjVg^'%%. k^hVgVii igVchV`i^dch`dhicVYZgcV~gVkhZk~gi]\gZ^Inh`aVcY &(!&egdXZci HidgWg^iVcc^Zc &&!' egdXZci dX] ;gVc`g^`Z &&!% egdXZci ~c ^ HeVc^Zc -!%egdXZci #HkZg^\Z^c\^X`^ciZ^hijY^Zc#:ca^\iGZbZhVh# org beror de höga kostnaderna i Storbritannien på den totala avsak- naden av regleringar av branschen, vilket gör det riskabelt för större företag att investera i remitteringsmarknaden i Storbritannien. I Frankrike är enligt Remesas.org problemet det motsatta: Mycket sträng reglering av transfereringsmarknaden har lett till att enbart fyra företag hade lyckats få licens för att syssla med remitteringar i Frankrike när Remesas.org gjorde sin undersökning. Skillnaderna i avgifter verkar bestå i början av 2012. Enligt Världsbankens data- bas över transaktionskostnader för remitteringar måste migranter i Frankrike det tredje kvartalet 2011 betala en avgift på i genomsnitt &%!- egdXZci [g Vii h`^X`V '%% YdaaVg i^aa BVgdX`d# ;gc Inh`aVcY ~gVk\^[iZc^hc^ii]ZaV&(!'egdXZci[gViih`^X`VhVbbVhjbbVi^aa BVgdX`d#>HeVc^ZckVgbdihkVgVcYZVk\^[iWVgV,!&egdXZci#Ink~gg finns inga uppgifter om transaktionskostnader för att skicka remit- teringar från Sverige med i Världsbankens databas.
7ZiVai_~chiY^gZ`i^kZi [gc '%%, innebar bland annat ett försök att harmonisera remitteringsmarknaden. Direktivet gör det möjligt för betalningsinstitutioner att verka inom hela eu med en enda licens, och med samma rättigheter och skyldigheter i alla länder. Betaltjänstdirektivet har kritiserats för att det inte innehåller några konkreta mål för hur många europeiska betalningsinstitutioner som bör skapas eller vilka priser dessa institutioner ska ta ut. Direktivet ska utvärderas senast i november 2012, och olika aktörer på mark- naden håller som bäst på att lobba för sina intressen hos kommis- sionen. Den spanska remitteringsinstitutionen Remesas.org har uppmärksammat att kommissionen inte har avsatt någon budget för att hämta in synpunkter och förslag från forskare och företrädare för migranter, vilket riskerar att leda till att direktivet revideras enbart i branschens intresse.
Att sänka transaktionskostnaderna är en viktig uppgift. Men om unionen menar allvar med att vilja öka remitteringarnas utvecklings-
effekt måste den ta sig an en mycket svårare utmaning: Det uppenbart bästa sättet att öka remitteringars utvecklingseffekt är att öka voly- men av remitteringar. Det handlar konkret om att ge fler människor från utvecklingsländer möjlighet att arbeta inom eu, och om att ge de migranter som arbetar i unionen bättre betalt. Det handlar mindre om reglering av finansmarknader och skattefinansierade bistånds- insatser, och mer om att synliggöra remitteringarnas avsändare: de miljontals migrantarbetare som är eu:s viktigaste biståndsarbetare.
Migrantarbetare har svårare att ställa krav på vettiga löner och rimliga arbetsvillkor än andra arbetstagare. Det gäller särskilt de som inte har uppehålls- eller arbetstillstånd. Sanktionsdirektivet [gc'%%.^ccZ]aaZg`gVkeeu-medlemsländernas lagstiftning som på sikt, och i takt med att de implementeras, kan stärka irreguljära migranters ställning på arbetsmarknaden, och därmed höja deras ^c`dbhiZg#9^gZ`i^kZi hdbWZh`g^khc~gbVgZ^6cYgZVh>c\]VbbVgh `Ve^iZa^YZccVWd` `g~kZgWaVcYVccViVii~kZc^ggZ\ja_~gVb^\gVciZg som utnyttjats ska ha möjlighet att få ut löner och andra ersättningar i efterhand. Att vägra betala ut eu-stöd till jordbrukare som bryter mot arbetsrätten skulle vara ytterligare ”ett extremt effektivt medel mot utnyttjandet av migranter som jobbar inom Europas jordbruk” skriver Solidar, en förening för sociala rörelser och folkbildningsor- ganisationer, i sitt svar på eu-kommissionens meddelande om illegal migration från 2006. Skattepengar ska inte subventionera jordbruk som bygger sin lönsamhet på utnyttjande av rättslös arbetskraft. Det är bättre att importera apelsiner än papperslösa apelsinplockare.
Det finns, som statsvetaren Anna Lindley påpekar i ett kapitel i den nyutkomna boken Global Migration Governance om global styrning av migration, en spänning mellan det uttalade målet att främja remit- teringars bidrag till utveckling, och oviljan att erkänna att en verkligt samstämmig politik skulle kräva att man tillät mer laglig invandring från utvecklingsländer. Då är det lättare för eu:s medlemsstater att enas kring en politik för att göra det billigare att skicka remitteringar, och åtgärder som främjar en effektivare användning av remitteringar som skickas av de invandrare som redan finns här åtgärder som inte riskerar att oroa väljarna det minsta.
politik med en rädsla för de europeiska väljarnas tilltagande invand- ringsfientlighet. En främlingsfientlighet som får gehör trots att den går stick i stäv med eu:s långsiktiga behov av arbetskraftsinvandring ~g Zc VaaibZg b~g`WVg gZVa^iZi ^ :jgdeV hZ ?Zch GnY\gZch `Ve^iZa om främlingsfientliga partiers framgångar i eu"a~cYZgcV #=~ghnc- liggörs också oförmågan att ifrågasätta eu:s bekväma beroende av mycket lågavlönad och i det närmaste rättslös arbetskraft i form av irreguljära migranter.