Så bestäms minimilönerna - Arbetslöshet, migrationspolitik och nationalism

Samtliga eu:s medlemsstater har någon form av reglering av lägsta tillåtna löner på arbetsmarknaden. Som nämndes ovan finns huvud-

sakligen två metoder för att reglera minimilönerna: lagstiftning och kollektivavtal mellan arbetsmarknadens parter. De två metoderna utnyttjas antingen i renodlad form eller i kombination. Flertalet av medlemsstaterna, 20 länder, tillämpar huvudsakligen lagreglering, men i många av dessa förekommer också inslag av kollektivavtalsreglering. Bland de sju medlemsstater, däribland Sverige, som huvudsakligen använder sig av kollektivavtalsreglering förekommer i vissa fall även inslag av lagstiftning. En viktig skillnad mellan de två systemen är att minimilönen vid lagreglering i princip gäller för hela arbetsmarknaden, medan de kollektivavtalsbestämda minimilönerna kVg^ZgVgWZgdZcYZeVkiVahdbgYZk^a`Zid[iVbdihkVgVgZcheZX^Ò` WgVchX]#>WYVhnhiZbZc[gZ`dbbZgYdX`jcYVciV\[gh~gh`^aYV grupper på arbetsmarknaden eller regioner.

En hög täckningsgrad av kollektivavtal medför att de minimilöner som fastställs i dessa i praktiken kommer att fylla samman funktion som lagreglerade minimilöner, det vill säga som ett lönegolv för hela arbetsmarknaden. En historiskt hög kollektivavtalstäckning är därmed en faktor som kan ha bidragit till att vissa länder valt att avstå från lagreglering av minimilöner. Orsakssambanden är emel- lertid inte självklara: Kausaliteten kan ha gått i omvänd riktning så att förekomsten av lagreglering har trängt undan kollektivavtal. Oavsett bakomliggande förklaringsfaktorer framstår systemen som mycket stabila över tiden. Få länder har genomfört genomgripande förändringar av systemen när en dominerande metod för minimi- lönebestämning väl har införts.

I Tabell 1 presenteras översiktligt vilka länder som tillämpar de olika minimilönesystemen i eu. En första uppdelning görs enligt dominerande metod för bestämning av minimilönerna – lagreglering eller kollektivavtal – och en andra uppdelning beaktar varianter inom respektive system. Länderna är, liksom i följande tabeller, genom- gående uppdelade i två grupper, nämligen ”gamla” respektive nya medlemsländer. De nya, vilka definieras som de som blivit medlem- bVg jcYZg g '%%) ZaaZg hZcVgZ! ~g bZY jcYVciV\ [g 8neZgc dX] Malta samtliga belägna i forna Östeuropa. Den vanligaste domine- gVcYZbZidYZc~gaV\gZ\aZg^c\c^dÇ\VbaVÇbZYaZbhhiViZgdX]ZakV cnV#@daaZ`i^kVkiVahgZ\aZg^c\hdb]jkjYhV`a^\bZidY[gZ`dbbZg

c~hiVcjiZhajiVcYZ^YZÇ\VbaVÇbZYaZbhhiViZgcVhZmÇ\VbaVÇdX] ZccnbZYaZbhhiVi#6khV`cVYVkZcVjidcdb[VX`[gZc^c\hggZahZ^ flertalet länder vid tidpunkten för Sovjetsystemets kollaps i början av &..%"iVaZi`VckVgVZck^ì^\[gàVg^c\iâaYZcnVbZYaZbhhiViZgcVh vägval beträffande minimilönernas bestämning.

Inom de två huvudmetoderna i Tabell 1 gör jag en ytterligare uppdelning huruvida metoden kännetecknas av ”svagt eller obefintligt” samt ”måttligt eller betydande” inslag av kollektivavtalsreglering respek tive lagreglering, med reservationen att gränsdragningen mellan systemen inte är exakt. Om ett land där lagreglering är dominerande metod upphöjer kollektivavtalade minimilöner till lag enligt gZ\Zg^c\hWZhajia^`i7Za\^ZcZaaZg<gZ`aVcYZaaZgWVhZgVggZ\Zg^c\h- TABELL1. MINIMILÖNESYSTEMIEU Dominerande metod för minimi- lönens bestämning Variant Länder Lagreglering Svagt eller obefintligt inslag av kollektiv avtalsreglering ”GAMLA” EU-LÄNDER Frankrike, Irland, Luxemburg, Nederländerna, Portugal, Spanien, Storbritannien NYA EU-LÄNDER

Bulgarien, Lettland, Litauen, Malta, Rumänien, Slovakien, Slovenien, Ungern Måttligt eller betydande inslag av kollektivavtalsreglering ”GAMLA” EU-LÄNDER Belgien, Grekland NYA EU-LÄNDER

Estland, Polen, Tjeckien

Kollektivavtal Svagt eller obefintligt inslag av lagreglering ”GAMLA” EU-LÄNDER Danmark, Sverige

Måttligt eller betydande inslag av lagreglering

”GAMLA” EU-LÄNDER Finland, Italien, Tyskland, Österrike

NYA EU-LÄNDER Cypern

Anm: ”Gamla” och nya EU-länder avser länder med EU-inträde före respektive efter 1 januari 2004.

Källa: Egen klassificering byggd på uppgifter i Eurostat och Vaughan-Whitehead (2010).

WZhajiekZgZch`dbbZahZgbZaaVcVgWZihbVg`cVYZcheVgiZghdb ^ :hiaVcY! EdaZc dX] I_ZX`^Zc WZigVìVg _V\ ^chaV\Zi Vk `daaZì^k" avtalsreglering som så betydande att landet klassificerats i motsvaran- de grupp. I huvudsakligen lagreglerade system kan arbetsmarknadens parter även vara inblandade i den lagreglerade minimilöneprocessen genom rekommendationer och konsultationer, men i dylika fall har inslaget av kollektivavtalsreglering inte bedömts som betydande. I flera av länderna med lagreglering, bland annat Frankrike, Nederländerna och Spanien, förekommer dessutom minimi löner förhandlade i kollektivavtal, på liknande sätt som i länder med kol- aZì^kVkiVahgZ\aZg^c\hdbYdb^cZgVcYZbZidYkâ`Zi^ciZWZVìVh^ iVWZaaZc#9Z[g]VcYaVYZb^c^bâcZgcV~g^ciZVaai^Y]\gZ~cYZ lagreglerade, vilket illustreras av avtal inom detaljhandelssektorn i Frankrike, där de förra är avsevärt lägre än de sistnämnda och därför inte bindande.

Bland medlemsländerna med i huvudsak kollektivavtalsreglering av minimilönerna utmärker sig Danmark och Sverige som representanter för de mest renodlade tillämpningarna av systemet. I övriga länder förekommer så kallad allmängiltigförklaring av minimil önerna. Detta innebär att de förhandlade minimilönerna utsträcks att gälla som lag i företag som ej täcks av kollektivavtal. Givet att kollektiv avtalet av myndigheterna bedöms som ”tillräckligt representativt” för sektorn som helhet kan allmängiltigförklaring ske. I Finland, där allmängiltigförklaring tillämpas för hela arbetsmarknaden, bedöms representativiteten av en särskild myndighet samt av Arbetsdomstolen. Enligt deras praxis har kollektivtalet bedömts vara representativt om åtminstone hälften av de anställda i branschen är fackligt anslutna. Liknande regelverk finns i övriga länder med all- mängiltigförklaring.

I några av länderna med kollektivavtalsreglering som dominerande metod för minimilönernas bestämning fastställs minimilöner för k^hhVng`Zc\ZcdbaV\gZ\aZg^c\InhàVcYdX]8neZgc#>InhàVcY lagregleras minimilöner för bland annat byggnadsarbetare, elektri- `Zg!baVgZ!hde]VciZgVgZ!Vchi~aaYVâc\kgYdX]hi~YVgZjcYVc" iV\Zi]Zbi_~chi#;gYZÓZhiVVkYZhhVng`Zc~gb^c^bâcZgcVa~\gZ ^higV~c^k~higVInhàVcY#>yhiZgg^`Z^c[gYZhg'%%.ZccVi^dcZaa

minimi lön genom en överenskommelse mellan arbetsmarknadens parter.

Sveriges position med ett renodlat kollektivavtalsreglerat system för minimilönernas bestämning är en förklaring till den så kallade Laval-konflikten, där ett lettiskt företag sattes i blockad av svenska [VX`[gZc^c\Vg ^ hVbWVcY bZY Zii h`daWn\\Z ^ KVm]dab g '%%)# Frånvaron av såväl lagreglering som allmängiltigförklaring på den svenska arbetsmarknaden innebar att minimilöner för utstationerad arbetskraft inte kunde definieras på ett tydligt och förutsägbart sätt, vilket bedömdes strida mot eu:s principer för fri rörlighet, enligt eg- YdbhidaZchjihaV\g'%%,^YZibahdb7n\\cVYh[gadgVYZ#

Minimilönesystemen i eu skiljer sig åt i ett flertal dimensioner som inte framgår av Tabell 1. För att ytterligare belysa hur systemen fungerar görs en mer detaljerad beskrivning i Tabell 2, som innehål- ler uppgifter om vilka aktörer som fastställer minimilönerna, vilka metoder som används för justering av dessa samt i vilken utsträckning minimilönerna är reducerade för särskilda grupper på arbetsmarknaden. Branschvariationen i minimilöner i kollektivavtalsreglerade system gör uppgifter av detta slag både svåråtkomliga och oöverskådliga, varför framställningen i tabeller och figurer fortsättningsvis begrän- sas till länder med lagreglerade minimilöner. I texten presenteras dock vissa uppgifter för Sverige.

Av Tabell 2 framgår att flertalet regeringar i eu-länderna regel- mässigt konsulterar och/eller inhämtar rekommendationer från arbetsmarknadens parter i samband med minimilönernas faststäl- lande. I några länder finns särskilda nämnder eller råd med uppgift att bistå regeringen. Den mest kända av dessa är den brittiska Low

Pay Commission, som är en av staten oberoende nämnd bestående

av arbetsmarknadsexperter och representanter för partsintressena. Nämnden initierar omfattande och kvalificerad forskning på området och publicerar en årlig rapport. Den brittiska regeringen har sedan &...! Y Zc cVi^dcZaa b^c^b^ac ^c[gYZh ^ aVcYZi! c~hiVc jcYVc- tagslöst följt nämndens rekommendationer. I syfte att följa det brit- i^h`VZmZbeaZi]VgdX`h;gVc`g^`ZW^aYViZcZmeZgic~bcYGroupe

d’Experts sur le SMIC!kVgh[ghiVgVeedgiZgbZYgZ`dbbZcYVi^dcZg ejWa^XZgVYZhg'%%.#

Aktörer som fastställer minimilön Metod för justering av minimilön Grupper av anställda med reducerad minimilön (exkl. minderåriga) ”GAMLA” EU-LÄNDER

Belgien Kollektivavtal mellan arbetsmarknadens parter som upphöjs till lag av regeringen Indexering och regelbunden översyn av arbetsmarknadens parter Under 21 år Frankrike Regeringsbeslut efter konsultation med särskild kommitté Indexering betingad på löneutveckling för arbetare och inflation samt

årlig översyn I privat hemhjälp, lärlingar

Grekland Kollektivavtal mellan arbetsmarknadens parter Årlig översyn baserad på regeringens inflationsprognos Under 19 år (tjänstemän) Irland Regeringsbeslut efter överenskommelse mellan arbetsmarknadens parter eller rekom-

mendation av Arbetsdomstolen Upp till 2 års anställningstid, lärlingar

Luxemburg Regeringen Indexering och regelbunden översyn

Nederländerna Regeringen Halvårsvis översyn, betingad på allmän löneutveckling. Vid särskilt svag konjunktur kan regeringen tillfälligt frångå denna princip och även sänka minimilönen för särskilda företag eller näringsgrenar

Under 23 år

Portugal Regeringsbeslut efter konsultation med partssammansatt kommitté Årlig översyn baserad på regeringens inflationsprognos Lärlingar, funktionshindrade (under första anställningsåret)

Spanien Regeringsbeslut efter konsultation med arbetsmarknadens parter Årlig översyn baserad på inflationsprognos och konsultation med arbetsmarknadens parter. Halvårsvis justering möjlig om KPI överstiger infla- tionsprognosen

Storbritannien Regeringsbeslut efter rekommendation från särskild kommitté Under 22 år

NYA EU-LÄNDER

Bulgarien Regeringsbeslut efter konsultation med arbetsmarknadens parter Betingat på konjunktur och statens budgetrestriktioner Estland Regeringsbeslut efter överenskommelse mellan arbetsmarknadens parter

Lettland Regeringsbeslut efter rekommendation från arbetsmarknadens parter Årlig översyn Litauen Regeringsbeslut efter rekommendation från partssammansatt råd

Malta Regeringen Årlig indexering

Polen Regeringsbeslut efter överenskommelse i partssammansatt råd Årlig eller halvårsvis översyn baserad på regeringens inflationsprognos och konsultation med partssammansatt råd

Rumänien Regeringsbeslut efter konsultation och förhandling med arbetsmarknadens parter Vanligen årlig översyn Slovakien Regeringsbeslut efter rekommendation från arbetsmarknadens parter Årlig översyn

Slovenien Regeringsbeslut, möjligen efter konsultation med arbetsmarknadens parter Årlig översyn, baserad på inflation. Efter konsultation med arbetsmarknadens parter kan även minimilönen betingas på löneutveckling och konjunktur

Tillfällig reduktion möjlig i företag som riskerar nedläggning eller stora personalminskningar pga höjd mini- milön

Tjeckien Regeringsbeslut efter överenskommelse mellan arbetsmarknadens parter Vanligen årlig översyn Under 22 år (enbart under första anställningen), vissa funktionshindrade

Ungern Regeringsbeslut efter rekommendation från partssammansatt råd

Aktörer som fastställer minimilön Metod för justering av minimilön Grupper av anställda med reducerad minimilön (exkl. minderåriga) ”GAMLA” EU-LÄNDER

årlig översyn I privat hemhjälp, lärlingar

mendation av Arbetsdomstolen Upp till 2 års anställningstid, lärlingar

Luxemburg Regeringen Indexering och regelbunden översyn

Under 23 år

Portugal Regeringsbeslut efter konsultation med partssammansatt kommitté Årlig översyn baserad på regeringens inflationsprognos Lärlingar, funktionshindrade (under första anställningsåret)

Storbritannien Regeringsbeslut efter rekommendation från särskild kommitté Under 22 år

NYA EU-LÄNDER

Lettland Regeringsbeslut efter rekommendation från arbetsmarknadens parter Årlig översyn Litauen Regeringsbeslut efter rekommendation från partssammansatt råd

Malta Regeringen Årlig indexering

Polen Regeringsbeslut efter överenskommelse i partssammansatt råd Årlig eller halvårsvis översyn baserad på regeringens inflationsprognos och konsultation med partssammansatt råd

Tillfällig reduktion möjlig i företag som riskerar nedläggning eller stora personalminskningar pga höjd mini- milön

Tjeckien Regeringsbeslut efter överenskommelse mellan arbetsmarknadens parter Vanligen årlig översyn Under 22 år (enbart under första anställningen), vissa funktionshindrade

Ungern Regeringsbeslut efter rekommendation från partssammansatt råd

Årlig översyn är regel, men i övrigt är variationerna mellan medlemsstaterna stora med avseende på de metoder och kriterier som används för justering av minimilönerna. Två huvudprinciper kan urskiljas: Indexering och diskretion. Indexering är mindre vanlig, men förekommer i exempelvis Belgien, Frankrike och Nederländerna. >;gVc`g^`Z[a_Zg^cYZmZg^c\ZcacZjikZX`a^c\Zc[gVgWZiVgZdX] inflationen, men möjlighet finns även till rent diskretionära höjningar av minimilönerna vid den årliga översynen. I Nederländerna används indexering betingad på allmän löneutveckling, men regeringen kan tillfälligt frångå denna princip vid svag konjunktur och till och med sänka minimilönerna i särskilda företag och sektorer. Vanligast bland medlemsstaterna är mindre formaliserade procedurer, där faktorer som löneutveckling, förväntad inflation och konjunktur ofta ingår i beslutsunderlaget.

I vissa länder är minimilönerna reducerade för särskilda grupper på arbetsmarknaden, såsom ungdomar och lärlingar, eller under de [ghiV gZc Vk Zc Vchi~aac^c\# ;g kjmcV jc\YdbVg b^chi &- g är minimilönerna lägre i Belgien, Grekland, Nederländerna, Stor- britannien och Tjeckien. Notabelt är att undantagen är relativt få i de nya medlemsländerna, i vilka minimilönerna redan ligger på en låg nivå i jämförelse med de ”gamla” medlemsländerna.

Beskrivningen av minimilönesystemens olika dimensioner i Tabell 2 är inte uttömmande. Skillnader mellan länderna finns även när det gäller hur minimilönerna behandlas i skatte- och avgiftshänseende i jämförelse med högre inkomster, när det gäller hur systemet för övervakning och sanktioner ser ut, samt huruvida minimilönerna fastställs före eller efter lönerna i kollektivavtalen. Ett exempel på särskild politik avseende skatter och avgifter är Frankrike, där de hdX^VaVVk\^[iZgcVhZYVcWg_VcVk&..%"iVaZigZYjXZgVih[gaciV\VgZ på eller nära minimilönen. Tidpunkten för minimilönernas bestäm- ning i förhållande till kollektivavtalen kan ha betydelse för mini- milönernas spridningseffekter till andra löner. Om de lagreglerade minimilönerna fastställs före lönerna i kollektivavtalen är sannolikt spridningseffekterna större än om den omvända ordningen råder. I exempelvis Nederländerna är ökningarna av minimilönerna beting- ade på de avtalade löneökningarna, med en viss fördröjning i tiden.

Vid en jämförelse med usa framstår minimilönesystemen i eu som mycket heterogena, även om jämförelsen begränsas till de lagreglerade systemen. usa kännetecknas av renodlad lagreglering – på både federal och delstatlig nivå – med obefintligt inslag av kollektivavtalsreglering och, med undantag för ett fåtal delstater, frånvaro av indexering. På den federala nivån har minimilönerna därför varit oförändrade under långa perioder, men istället höjts kraftigt de år då förändringar skett.

In document Arbetslöshet, migrationspolitik och nationalism – Hot mot EU:s sammanhållning? (Page 113-121)