Bland intervjupersonerna finns det nio personer med svensk bak- grund och nio personer med invandrarbakgrund. Det var inte frågan om att i intervjusituationen få veta hur de intervjuade personer upp- levde sin identitet, utan snarare att få veta om deras och föräldrar- nas nationalitet.
Med detta sagt ska vi inte glömma bort att det ibland i klassam- mansättning och undervisningssituation ändå gjordes en skillnad mellan studentkategorier med svensk bakgrund och invandrar- bakgrund. Det var också ett inslag i själva utbildningen att lyfta fram ”ursprunget” för att diskutera och problematisera etnicitets- aspekten.
I intervjuer med de lärare som var inblandade i rekryteringen talade de om två olika grupper av människor som kom in via det särskilda urvalet: människor med invandrarbakgrund och globetrotters. Utifrån min erfarenhet som lärare kan jag säga att det bland dessa studenter fanns flera som var från före detta Jugoslavien och som hade kommit till Sverige efter kriget som startade i början 1990- talet. Något annat jag upptäckte var att det fanns flera människor i olika kurser som var adopterade. Det fanns också i flera olika klasser studenter som var aktiva i kristna rörelser. Inte sällan kom de aspekterna fram antingen under undervisningssituationen eller när de skulle skriva papper eller liknande skriftliga tentamensformer. De tog fram exempel från sin egen tillvaro. Inga av de här människorna betraktade sig själva som en grupp vare sig i undervisningssituatio- nen eller i själva intervjun, även om de hamnade i vissa andra grup- peringar under utbildningens gång. Någon talar om ”stadsborna”, någon annan om ”rökargruppen”, flera talar om ”svenskar” och ”invandrare”.
Det är i utbildningssammanhang en viss skillnad om man är född och uppvuxen i landet, har svenska föräldrar och har genom- gått svensk skola, jämfört med om man har kommit till landet som vuxen med en utbildning i bagaget, men inte behärskar språket och inte känner till de sociala och kulturella koderna. Det visade sig t.ex. i intervjumaterialet att det i det särskilda urvalet fanns ett par personer med invandrarbakgrund som uppfattade det skriftliga antagningsprovet provet som svårt, medan studenter med svensk bakgrund generellt uppfattade det som ”ganska lätt”. Men det fanns tvärtom också flera studenter med invandrarbakgrund som uppfattade antagnings intervju som lätt, ”jag pratade bara”, medan studenter med svensk bakgrund tyckte att de var tvungna att tänka efter vad de skulle lyfta fram av sin bakgrund. Ett annat exempel är hur frågorna i intervjusituationen uppfattades av de intervjuade personerna. En fråga några fick var: Vad skulle du göra för insats när det gäller integration? En vuxen student med svensk bakgrund tyckte det var en svår fråga och hon visste inte vad hon skulle svara. En annan student, med invandrarbakgrund, kom med förslag utifrån sin egen erfarenhet.
Kopplingen mellan bakgrund bland de antagna och antagnings- system är inte ensidig. I gruppen som kom in via det särskilda urvalet var det tretton (13) personer, av vilka sex (6) hade svensk bakgrund
och sju (7) utländsk bakgrund. Av de fem (5) resterande som kom in på betyg var det tre (3) personer med utländsk bakgrund. I två fall var det personer som kommit till Sverige som barn och hade läst hela sin utbildning i den svenska skolan. I det tredje fallet var det en utbildad vuxen person som fått läsa om hela sin gymnasieutbildning på nytt i Sverige. Av de två andra med svensk bakgrund var det en person som kom in via folkhögskolebetyg.
De flesta studenter med utländsk bakgrund som jag intervjuade, som kommit in genom det särskilda urvalet, var utbildade i utlandet och till och med hade universitetsstudier bakom sig. Det särskilda urvalet i det här fallet var ett snabbare sätt att utbilda sig i Sverige och få in en fot på arbetsmarknaden. Av alla de anledningarna kan det vara missvisande att tro att de studenter som kom in via det särskilda urvalet inte var speciellt förberedda för högre studier. Det betyder i sin tur inte att det fanns studenter med invandrarbakgrund som hade svårigheter att skriva på svenska på den nivå som krävs på högskola i Sverige.
Inte bara det, ett par sökande kände sig osäkra inför antagnings intervjusituation på grund av att de inte kunde så mycket svenska. Den avslappnade miljön hjälpte dem däremot att kommunicera det som var väsentligt. De kände också en viss osäkerhet för hur de skulle klara av sina studier med så mycket läsande och skrivande. ”Hur gjorde du?”, frågade jag en av dem. Hon menade att när man har en akademisk bakgrund hittar man alltid ett sätt att klara av sina studier.
Det finns flera (oavsett vilken bakgrund de hade och hur mycket de hade studerat tidigare) som menar att de nu efteråt är tacksamma för att de skrev så mycket under utbildningens gång – det hjälpte dem att lära sig att skriva, och det är en tillgång nu när de skriver utredningar och rapporter i sina nuvarande arbeten.
En annan komplicerad variabel är klassaspekten. Frågan jag ställde till i intervjun var: ”Vad har dina föräldrar för studietraditio- ner?” Utifrån denna aspekt var fördelningen jämn: nio (9) svarade att föräldrarna hade högskolestudier bakom sig och nio (9) svarade att föräldrarna tillhörde arbetarklassen. Men det finns andra aspek- ter som man måste ta hänsyn till; en hade växt upp med en ensam mamma som hade högskolestudier bakom sig men som var fattig och betraktade sig själv som tillhörande arbetarklassen. Två personer
som hade invandrarföräldrar med högskolestudier och akademisk bakgrund, hade degraderats i Sverige till att antingen bli arbetslösa eller jobba tillfälligt i projektform. En person med föräldrar utan högskolestudier tyckte att familjen tillhörde medelklassen på grund av att de hade en bra ekonomi. Klassaspekten kommer fram när de intervjuade personerna relaterar till sina studier på högskolenivå. Jag återkommer också till den aspekten i analysdelen.
En annan variabel är kön. Av de 18 intervjuade personerna är femton (15) kvinnor och tre (3) män. Det är svårt att säga om det motsvarar sammansättningen på hela utbildningen, men de allra flesta som läser på en socionomutbildning är kvinnor.127 Via
det särskilda urvalet gjordes också ett försök att rekrytera män till utbildningen. Åldersmässigt är skillnaden mellan de intervjuade personerna nästan tjugo (20) år. Den äldsta är född 1963 och den yngsta är född 1982.
Även om jag inte intresserar mig för vilka betyg de studenter som kom in på betyg hade, finns det ett visst underlag som talar för att det i vissa omgångar krävdes höga betyg för att kunna komma in på utbildningen. Det höga söktrycket bidrog till detta.
Utifrån alla dessa variabler kan man lätt konstatera att mångfal- den var stor i gruppen, och att det inte fanns någon ”typisk” student på den mångkulturella inriktningen. Vad jag kommer att analysera senare är varför själva antagningssystemet och den pedagogiska ambitionen däremot bidrog till att studenterna på den mångkul- turella inriktningen kom att uppfattas som ”intellektuella”, ”kri- tiska”, ”bråkiga”, ”problematiska”, ”ambitiösa”.
I informella samtal med flera av mina kollegor, och i lärarmötet, kom det fram en bild av MK-studenter som i grunden var positiv i jämförelse med andra studenter på socionomutbildningen. När stu- denterna skulle läsa sista terminen och skriva C-uppsatser, visade det sig att MK-studenterna var mer ”vetenskapliga” och ”kritiskt reflekterande” än andra studenter från andra inriktningar.
Till den uppfattningen bidrog en variabel till: bland de sökande via det särskilda urvalet var det flera som var politiskt engagerade och samhällsintresserade. Det var flera som redan var insatta och engagerade i politiska rörelser eller partier, i olika feministiska grup-
127 I ett samtal med en av de ansvariga för LADOK på Malmö högskola menade han att det var 85 % kvinnor på socionomutbildningen vid Malmö högskola.
peringar och i frivilligorganisationer. Detta yttrade sig bl.a. när en grupp lärare (två av mina kollegor och jag själv) tillkallades till ett möte med en grupp studenter som ville diskutera varför feministiska teorier inte fanns med i litteraturlistan