En del förklaringar som kom upp till varför den mångkulturella inriktningen lades ner var väldigt konkreta faktorer: ekonomiska faktorer, störande element och dåliga resultat bland studenterna. Men det finns alternativa förklaringar till varför inriktningen lades ner. En annan lärare lyfter först fram andra mera övergripande aspekter för att sedan göra en koppling till utbildningen:
Man får lyfta sig själv i håret när man försöker förstå sig på vad som händer i världen [ ] I Danmark är det tydligare. Ytligt sett är det inte konstigare än att man inte får vara kritisk mot det danska samhället. Casper Jepsen [som var bjuden till skiftesseminarierna vid Malmö högskolan, min anm.] menar att yttrandefriheten i Danmark inte används för att kritisera regeringen utan för att kritisera de svaga i samhället, muslimerna. Så sitter en kollega till mig och säger ”Vad fan sa han?” Så symtomatiskt när Jepsen kommer hit och säger det och min kollega reagerar på att han säger fel saker. Skulle vi ta hit honom, förstår ni inte att vi ger oss på de svaga. Så skulle våra kollegor säga: ”vi måste säga hur det egentligen är”. De [kollegorna, min anm.] har blivit konservativa i den bemärkelsen att det handlar om att skapa konsensus igen, anpassning, det är så paradoxala budskap från politikerna att det inte går att reda ut.
Vad som utmärker de två förklaringarna är att de ligger långt ifrån varandra. Till en viss del visar det att det inte genomfördes någon ordentlig diskussion. I den senare lärarens uttalande görs ett försök att koppla ihop olika samhälleliga företeelser. I ett tidigare citat fram- förde läraren en uppfattning om att det fanns något radikalt i att starta en mångkulturell inriktning med en annorlunda kursplan – ett kritiskt förhållningssätt till fältet, och engagerade och kritiska studen- ter som hade en annan bakgrund. I sista citatet menar han att vinden hade vänt, nu vill vi inom socialt arbete inrätta oss efter normen.
Jag skulle säga – återgå till den mer traditionella utbildningen och en klassammansättning som underlättar genomströmningen av studenter, och ambitionen för högskolan att bli ett universitet. Det blir lättare för lärarna och för administrationen att undervisa studenter som vill lära sig något utan att ifrågasätta den akade-
miska kunskapens normer och att undvika ”de bråkiga”. Det är ett argument som också går ihop med den ekonomiska frågan – då får enheten studentpengar tillbaka, de resterande 50 %.
I så fall är det inte alls konstigt att man vill lägga ner hela model- len för den mångkulturella inriktningen. Den kostar för mycket, den tar tid, det finns en del studenter som inte klarar av sina studier, det finns problematiska studenter, och institutionen och organisationen löser inte de olika spänningar som uppstår i ett sådant sammanhang. I frågan om svårigheterna med att förändra och utveckla något nytt kan vi använda oss av Ahrne & Papakostas:
I stora drag kan trögheten förstås dels som organisationers oför-
måga att förändras snabbt eller radikalt och dels som en effekt av
organisationers ovilja att förändras. Vi tror dock att mycket talar för att oförmågan är betydligt viktigare än oviljan. När det gäl- ler organisationers oförmåga till stora förändringar urskiljer vi tre källor till denna: de kollektiva resurserna, beslutsprocesserna och en oförmåga att se behov av eller möjligheter till förändring: en organisatorisk blindhet om man så vill. Oviljan härleder vi för det första ur de kulturella och ideologiska värderingar som finns i organisationen. För det andra hänger oviljan också samman med en rädsla hos olika grupper att förlora makt, inflytande eller trygghet.110
Den mångkulturella inriktningen, och kanske hela utbildningen, hamnar i en korsning mellan önskad förnyelse och en tillbakagång till de akademiska traditioner som inte finns på institutionen men som tas in och i vissa fall beaktas av nyanställda lektorer, docenter och professorer. Det hänger samman med att socialt arbete ligger under fakulteten Hälsa och samhälle, och med en väl förankrad idé om hur en högskoleutbildningsorganisation ska organiseras. I det här fallet konstrueras traditionens tunga belastningar uppifrån och utifrån enheten. Det innovativa går emot den klassiska trenden. Det här är något som tas upp i följande citat. Jag frågade samma lärare, som var med från början, hur han uppfattade uppbyggandet och nedläggningen av inriktningen:
Jag uppfattar det som att vi startade den mångkulturella inrikt- ningen i ett politiskt läge när det var helt rätt, vi lade ner när det var rätt, politiken, stämningen i samhället som också hade änd- rats här i huset. Stämningen har vänt, det styrs inte öppet utan av små sofistikerade handlingar. Etablissemanget gick förbi oss, det hör ihop med synen på världen [ ] Lika strategiskt rätt när det startades, lika strategiskt att lägga ner, traditioner, stämningar, trender, det är bara spekulationer.
Det är bara spekulationer, säger min intervjuperson till sist. I det här fallet tycker jag att spekulationerna kan ge lite mer kompletteringar till frågan om nedläggningen. Spekulationerna ligger på en mer allmän samhällelig nivå, och eftersom utbildningen inte rör sig i ett vakuum tycker jag att de är berättigade. Att intervjupersonen säger ”bara spekulationer” minskar inte personens tolkningsförmåga och försök till att kritiskt söka sig till en annan förklaringsnivå.111
Det var inte bara stämningen som hade förändrats, utan det inträffade också väldigt konkreta förändringar när det gällde att definiera forskningsmiljöer, och en hierarkisk organisation etablera- des.Enheten hade vuxit enormt i antal studenter, från 272 år 1999 till 627 år 2003, och följaktligen också i antal anställda.Med ett ökat antal studenter följde ett ökat antal lärare och forskare, samt en ökad finansiering av forskningen från grundutbildningen. 112
Billy Ehn skriver om hur nya högskolor våndas mellan traditio- ner och en önskad nybyggaranda som ibland tar fel riktning:
Likafullt förvaltar även dessa lärosäten [de nya högskolorna me- nar han, min anm.] som trogna arvtagare de tanke- och beteen-
111 De här två utlåtandena i intervjumaterialet kan relateras till den vetenskapliga diskussionen mellan fakta (positivismen) och tolkningar (kritisk pluralism). Alvesson och Sköldberg menar att ”vi har tre skilda sanningsbegrepp [ ] – ett representativt vars kriterium är korrespondensen med verk- ligheten, ett pragmatiskt vars kriterium är praktisk användning och ett signifikativt som går ut på uppdagande av dold mening”. Alvesson, Mats och Sköldberg, Kaj (1994) s. 36. Det representativa och pragmatiska representeras i det här fallet av den före detta enhetschefen och det signifikativa av den före detta lärare som menar att han bara spekulerar. De två utesluter inte varandra, de kan komplettera varandra men de kan också leda till olika resultat beroende på vad man betonar.
112 När jag blev lektor i socialt arbete och kom till enheten för socialt arbete 2000, fanns det en kollektiv känsla och ett engagemang som gjorde att allt diskuterades av alla. I takt med att enheten växte och en professor anställdes förändrades organisationen. Det inrättades ett forskarkollegium som skildes från arbetsplatsträffarna. Ganska omgående grupperades forskarna i olika forskargrupper kring olika program som kom att benämnas med följande namn: Normöverträdelse, normkonflikter
och sociala interventioner; Kön, sexualitet och socialt arbete, och Arbetsliv, organisering och arbetsled- ning. De två förstnämnda blev starka forskningsprofiler medan den tredje aldrig lyckades etablera sig.
demönster som man skulle kunna sammanfatta som ”universitet- skultur”, helt eller delvis, efter konstens alla regler. Det innebär både ett vördnadsfullt iakttagande av dekorum och en strävan att vara hypermodern när det gäller vetenskapliga och pedago- giska framsteg. Precis som inom näringslivet är det nödvändigt att vara innovativ och att ligga före konkurrenterna.113
Det fanns vissa förhoppningar om att de nya högskolorna skulle utveckla en ny vetenskapssyn och pedagogiska verktyg. Molander är besviken på att så inte blev fallet:
Verbalisering och teoretisering kännetecknar, enligt den förhärs-
kande vetenskapssynen, vetenskapliggörande. Det fanns hos många en förhoppning om att den nya högskolan också skulle vidga begreppet vetenskaplig kunskap. Av detta blev i praktiken (sic) ingenting. Försök till vetenskapliggörande av olika typer av praktisk förmedlad kunskap har i allmänhet lett till antingen en erosion av sådana kunskaper eller en isolering mellan praktik och en nyskapad vetenskap om praktikområdet.114
Molanders kritik är relevant för min fortsatta presentation och diskussion av den mångkulturella inriktningens betydelse för kun- skapsinhämtning och kompetensen studenterna skaffade under utbildningsgång. Ambitionen från början, skulle jag kunna påstå, var att inte bara teoretisera och verbalisera kunskapen utan också att göra nära kopplingar till fältet. Två teori/praktikterminer var i detta avseende fundamentala för att studenterna skulle kunna utveckla sin kompetens.