stämning i klassen

När jag frågade intervjupersonerna om stämningen i klassen fanns det en tendens att uppfatta miljön i klassen som mycket bra. Det var också klart att det fanns grupperingar i olika klasser att det ibland inte var så lätt att förklara varför de hade uppstått.

Adam hade, trots att han gick i en av de första grupperna, ett bra minne för vad han hade varit med om, och han svarade på alla mina frågor. Han svarade så här:

Jag hängde med en grupp stadsbor, som kunde sitta i timmar på kafeterian på Möllan och babbla. Det fanns en annan grupp som hade religiösa drivkrafter, någon ville bli missionär. Men det var ingen som hamnade utanför.

Det är flera som kommer ihåg att de umgicks med någon grupp av en speciell anledning. I det här fallet var det ”stadsborna”, eller andra som hade religiösa drivkrafter.128 _{I andra fall var det ”rökare”}

som hade intensiva samtal i pausen. Det är mer en informell grupp som träffas då, men där det pågår intensiva samtal om vad som sker i undervisningen.

Britt uppskattade mångfalden i klassen mycket. Hon tyckte den var givande på flera olika nivåer:

Till en början umgicks vi ganska mycket med varandra, sedan blev det lite grupperingar. Jag tyckte att det var en bra samman- hållning. Jag trivdes med att det var så blandade åldrar, bak- grund, erfarenheter. Om man jämför med min tid i Uppsala var

128 Jag var inte speciellt intresserad av att fördjupa mig i alla sorters grupperingar som fanns i de olika klasserna. Det var i alla fall slående att jag (som lärare) kunde se att det fanns studenter som hade en klart kristen religiös bakgrund. En av dem ville t.ex. skriva ett papper om familjebegreppet utifrån Bibeln. Andra var politiskt engagerade, inte bara inom vänstern även om de kanske var mest utpräglade. I vissa fall bildades grupper utifrån kön. Eftersom killarna var i minoritet hade de en tendens att hålla samman.

det stor skillnad. Att det inte var så likriktat var bra, dels i dis- kussionerna – att människor har olika erfarenheter, att man har olika perspektiv. Jag trivs generellt sett i sådana miljöer, för man känner att man har lite utrymme när det gäller vad man själv vill vara eller tycka.

Mångfalden gav, som hon säger, ”lite utrymme” att vara sig själv i klassammanhanget och inte nödvändigtvis behöva anpassa sig till någon annan eller något annat. Men det blev grupperingar också. En typ av gruppering var en uppdelning mellan svenskar och invand- rare. Dora, själv med invandrarbakgrund, sa så här till mig:

Jag hade en mycket bra relation till mina klasskamrater men vi blev lite grupperade i början. Invandrarna för sig och svenskarna för sig. Vi diskuterade ofta det här, varför? Jag vet inte varför man blir annorlunda bemött av invandrare än av svenskar. Vi invandrare hittade varandra, det blev ett annorlunda bemötande, varmare, nyfiket, och det blev lätt ett samtal, en dialog. Det var åldersskillnad också, många 30 plus och många 20 plus. Vi tog initiativ: vi kommer att bli socialarbetare och kan inte prata med varandra – vi har olika bakgrund, vi skall börja med varandra. Det hände att det blev missuppfattningar, det förekom lite kon- flikter också, alla var inte vänner med varandra, även om vi för- sökte så var det fortfarande skillnad.

Det finns en enkel förklaring, för Dora, till varför vissa människor möts och bildar någon form av gemenskap och det är bemötande. Men det är svårare för Dora att förklara varför det är så svårt att bryta barriärerna för dem som var med i en sådan uppdelning. Hon säger att det förekom konflikter. I följande resonemang finns det någonting som pekar på vad det var för konflikter, eller motsätt- ningar, som kunde uppstå. Så här säger Iris om stämningen:

Det var olika beroende på ämne: starka motsättningar ibland, t.ex. på IMER-terminen om hur man uppfattar kulturer, kultu- rella skillnader. I feministiska frågor: vänster mot andra – radi- kala positioner, det kan uppfattas som en gruppering. Vi förstod inte varandra. Det uppfattades som positivt med det särskilda

urvalet av många, positivt med mångfalden; det berikade debat- ten, även om det fanns de som inte tyckte som jag.

Stämningen var beroende av vilket ämne det handlade om, menar Iris. Och det fanns olika meningar i gruppen som uttrycktes offent- ligt. Detta skapade inte bara slitningar utan också någon form av gruppering. Det är inte så konstigt. Men reaktionen kan vara olika. Iris uppskattade mångfalden av idéer; på det sättet var det inga problem för henne.

Nora hade en bra erfarenhet av sin grupp. Hon pratade lyriskt om sin klass:

Vi hade en helt underbar klass. Vi träffas fortfarande tio stycken varje vecka och diskuterar våra problem i arbetslivet. Blandning- en av studenter – och jag snackar inte etnicitet, jag pratar om åldrar mellan 20 och 45 och bakgrund från Haparanda till Eslöv – var bra. Det blir självklart grupperingar, privat kanske man umgås mera med dem som liknar en.

De här olika, både positiva och mer negativa kommentarerna om stämningen i klassen, påverkar också inlärningsprocessen. Jag menar att diskussionerna, konflikterna kan också vara en del i en kollektiv inlärningsprocess.