självinsikt

I intervjumaterialet har jag ett par exempel på vad som är relevant när det gäller frågan om hur utbildningen bidrar till en större förstå- else hos studenterna för deras tillvaro och perspektiv på omvärlden. Den första har att göra med att få en annan insikt om sig själv. Det är Julia som berättar; hon var väldigt generös och uttalade sig mycket och långt om flera områden. Den ursprungliga frågan var ”Vad fick du från utbildningen som du inte hade?”. Så här svarade hon först:

Jag fick insikt om mig själv. Jag vaknade när det gäller mig själv, det viktigaste. Jag insåg att jag var svart vilket jag inte hade fattat innan. Det är också vad Malmö har gjort med mig, för man sätter in folk i fack, det gör man inte i den lilla staden jag kommer ifrån. Man måste tillhöra någonting. Man blir särskild i den här staden. I en kort mening täcker hon flera aspekter. Via utbildningen fick hon en insikt om sig själv som hon inte hade innan. ”Jag vaknade”, sa hon och gjorde en koppling till sin hemstad i förhållande till Malmö. Det är också staden Malmö som gör henne medveten om sin tillhö- righet. Sedan fortsätter hon och förklarar vad hon gjorde med de nya kunskaperna från kurslitteraturen:

I utbildningen var det först teorier. Det var en sak jag kunde koppla till praktiken; jag hade jobbat så mycket så att jag kunde se relevansen mellan teori och praktik väldigt snabbt. Det var därför det blev nyttigt för mig.

Hon kunde se nyttan av teorierna genom att koppla dem till prak- tiken, något som den redan citerade Eva också gjorde. Sedan gör hon en koppling till andra unga studenter som hon tycker inte gör kopplingarna själva.132

De nya kunskaper som hon anskaffade på utbildningen påver- kade henne på lite olika, oväntade sätt:

När jag gick på IMER, då började man läsa mycket mer om seg- regation, rasism, en massa saker. Jag blev rädd, jag som är öppen och rolig, ganska naiv men ändå. Så plötsligt upptäckte jag att människor tittade konstigt på mig. Jag är svart, jag fick en sådan paranoia - period verkligen, men som tur är så bröts den.

132 Jag var tvungen att utveckla samtalet just om denna aspekt med henne. De studenter som hon refererar till läser på socionomutbildningen, de är unga, har inte så mycket livserfarenhet eller arbets- livserfarenhet. De efterfrågar en typ av kunskap som är mycket konkret i bemötandet av andra män- niskor med en annan bakgrund. Det är en väsentlig skillnad när det gäller gruppsammansättningen mellan de ”gamla” och de ”nya” klasserna. I intervjun med Margareta, som är väldigt klassmedveten, kom det lite oväntat fram ett resonemang som har med skillnader mellan studenterna att göra: ”Det är motsägelsefullt: ’Vi vill ha folk med invandrar- och arbetarklassbakgrund’ säger ni men ni gör en utbildning för medelklassens blonda tjejer. För två månader sedan besökte jag skolan och alla var samma typ av kvinnor i 20–30-årsåldern, detta präglar min verksamhet också. Chefen säger till mig: ’Vi tänkte ta någon annan men vi ska ha en 30-årig tjej’. Vi passar in i systemet, passar väldigt lätt in. Det är vi som passar bäst.” Hon var mycket upprörd när hon berättade sina synpunkter för mig.

Hon får nya kunskaper och känner sig speglad på något sätt i det hon läser. Hon blir medveten om andra frågor i livet som hon inte själv hade upplevt, som rasismen. Men hon blir inte tryggare utan hon blir osäker och känner inte igen sig själv. I följande citat fortsät- ter hon med samma tema, men tar fram ett konkret exempel som på ett bra sätt illustrerar hur en och samma situation kan tolkas på olika sätt, och att det är svårt att ibland veta vad som är vad:

Jag tänker t.ex. på att mitt ex, att han har varit mer utsatt än vad jag någonsin har varit utifrån att han var mörk. Vi hade bestämt en kväll att gå på hotell och ha det lite mysigt. Vi körde runt över hela Malmö och alla nekade oss, och för mig berodde det på att det var fullt, men för honom var det för att vi är mörka. Han tog det som att på vartenda ställe blev vi diskriminerade, men nej, jag tog det som att det var fullt. Jag kan förstå att det på vissa ställen var det så som han menade och att det på andra ställen var så som jag menade.

Det finns ett inslag i hennes berättelse som har med konkreta erfa- renheter att göra, där individens egna erfarenheter blandas med kunskap om någonting, och en situation som rymmer olika alter- nativa tolkningsmöjligheter. Men det var inte det jag först fastnade för i hennes berättelse, utan att det verkade som om det gjorde ont i henne att få kunskap om någonting som kom så nära henne. Därför frågade jag henne: ”Hur uppfattade du att få kunskap om detta?”

Jag tyckte att det var bra. Jag behövde vakna från den bubblan, bli medveten om vad jag själv ingår i för någonting, och vad det är för samhälle vi lever i, och förstå det här. Och när jag kunde känna den känslan själv kunde jag förstå mig på andra männis- kor när det gäller utsatthet eller känslan av att bli diskriminerad, för att jag inte blev det själv.