Ganska snart började konflikter uppenbara sig kring modellen med två terminers praktik. Något som de utbildningsansvariga var med- vetna om från början var att det var ont om praktikplatser och att konkurrensen var stenhård. Socionomutbildningen i Malmö kon- kurrerar med Socialhögskolan i Lund, och det var ingen lätt uppgift att övertala presumtiva arbetsplatser att ta emot studenter (kandi- dater) utifrån en annan modell, där teori och praktik var inbäddade under praktikterminerna och praktiken inte skulle vara på heltid. Ett vanligt klagomål från några praktikhandledare och från några studenter var att de ville ha en heltidspraktik.
Lunds socialhögskola har en väl inarbetad, enkel praktikmodell utan några större krav på samordning eller på att studenterna skulle
skriva rapporter. I början av terminen skickar de all information med post till praktikhandledarna, men har inga besök på praktik- platsen. De har redan etablerade kontakter med institutionerna och med olika handledare som de till och med betalar. För Enheten för socialt arbete vid Malmö högskola var det däremot en principfråga att inte betala handledarna. Samarbetet skulle byggas utifrån gemen- samma intressen.
Trots allt lyckades de direkt ansvariga som uppmuntrade model- len i Malmö övertyga några praktikplatser om ”reflekterande prak- tiker-modellen”.115 Ett av de mest avancerade samarbetena gjordes
med stadsdelsförvaltningen Södra Innerstaden i Malmö. Varje termin togs fyra studenter emot för att praktisera inom olika delar av för- valtningen. Studenterna kunde välja att fortsätta på nästa praktikter- min eller välja att göra praktik inom en annan del av förvaltningen. Studenterna togs väl emot kollektivt av en del av förvaltningen, som också fortsatte att ta emot studenter från Lunds socialhögskola. Förvaltningen utnämnde en medarbetare som ansvarig för det här samarbetet. Studenterna fick en extra uppgift från förvaltningen: att ”skugga” en medarbetare och komma med kritiskt reflekterande inslag i slutet av terminen. Förutom den träff som högskolan organi- serade för alla praktikhandledare, organiserade Södra innerstadens stadsdelsförvaltning en egen träff för alla studerande praktikanter, deras praktikhandledare och lärarhandledare, samt cheferna. Rap- porten presenterades av studenterna och diskuterades gemensamt. Modellen lyckades ändå inte sprida sig till andra praktikplatser. Att hitta tillräckligt många praktikplatser blev ett nästan olösligt problem för alla inblandade. I följande utsagor kan man utläsa vad det var för svårigheter. Så här uttalade sig den dåvarande enhets- chefen:
Vi stötte på mycket större motstånd än vad jag trodde. Jag trodde att socionomer var lite öppnare men jag är lite besviken, de är aldrig lite förändringsbenägna. De kunde inte se fördelarna. Det har blivit en del av socionomernas professionaliseringssträvanden att ge studenterna en speciell typ av praktik, legitimation. Det sä- ger någonting om socionomernas svaga yrkesidentitet, man är så rädd för nyheterna och det har också drabbat studenterna.
Det är en stor skillnad mellan intentionen från högskolan och vad praktikerna har för erfarenheter av praktiken. Det är vanligt att praktiken uppfattas som att studenterna ska lära sig någonting om professionen som sådan och inte ifrågasätta.116 Praktikhandledaren
på arbetsplatsen kan ha ett egenintresse av att bevara den traditio- nella arbetsfördelningen med sin praktikant och inte vara innovativ. Det är också vanligt och förståeligt att en praktikhandledare inte vill att vardagsrutinerna bryts alltför mycket.
En av de två ansvariga lärarna för praktikterminen har också en uppfattning om vad som var problematiskt i den här modellen:
Det är strukturella svårigheter det handlar om. Jag tänkte mycket på att om vi hade lyckats med ett bra samarbete med institutio- nerna skulle vi ha kunnat skicka tio studenter till en praktikplats. Men jag upptäckte att det var en svag länk till praktikplatsen. Alltför mycket hängde på praktikhandledaren, och om vi lycka- des samarbeta bra med någon och hon eller han försvann senare hade vi ingen alternativ lösning. Här [i Malmö stad, min anm.] finns det inte så mycket tradition av ett bra samarbete mellan praktikplatserna och högskolan.
Svårigheterna ledde till diskussioner och slitningar mellan alla de inblandade lärarna, praktiksamordnarna. Diskussionerna ledde efterhand till att man ifrågasatte om det över huvud taget var möjligt att fortsätta med modellen. I den diskussionen fanns också pedagogiska och utbildningsmässiga frågor som var relevanta och intressanta för socionomutbildningen. Den dåvarande enhetschefen uttryckte sig så här:
Utbildningen måste uttrycka en förändring, en annan syn, ett annat sätt att bedriva socialt arbete. Och ett sätt var att skapa andra förutsättningar, testa andra idéer. Prioritera bredd framför djup, eftersom det är två olika terminer. Det betyder att studen-
116 Två praktiksamordnare från enheten för socialt arbete publicerade en annons i tidningen Metro 2004 där man sökte praktikplatser. I annonsen framställdes det som att ”studenterna var en resurs” i utbildningen och i praktiken. De fick kraftiga negativa reaktioner både från facket och från enskilda kuratorer. Kritikerna menade å ena sidan att högskolan utnyttjade studenterna och å andra sidan att studenterna inte kunde bidra med någonting eftersom de befann sig i en lärandesituation. I samtal med de två praktiksamordnarna tolkade vi det som att både facket och kuratorerna framför allt värnade om sina egna revir, något som är vanligt i många olika professioner.
ten får en bredare bild av vad socialt arbetes olika sätt är [men] djupet blir inte särskilt framträdande. Många studenter har blivit osäkra på vad de kan, vilket har försvårat ett inträde på arbets- marknaden. De har inte lärt sig hantverket på det sättet, det lär man sig sedan under de 40 år man ska arbeta. Det behöver man inte lära under utbildningen.
Praktikterminerna var ett viktigt inslag i att utveckla en annan syn på hur man bedriver socialt arbete. Det finns också en bra idé om vad det betyder att prioritera bredden och att faktiskt lämna en del av ansvaret hos studenterna. I det här uttalandet verkar det också finnas en motsättning mellan hur en idealbild av utbildningen ska se ut och studenternas osäkerhet inför att få en plats på arbets- marknaden.
Även om kopplingen till arbetsmarknaden är mycket relevant för en yrkesutbildning måste man fråga sig vad utbildningen vill – framför allt om det handlar om en ny utbildning med nya för- tecken: Ska utbildningsplatserna utbilda för vad arbetsmarknaden efterfrågar?117 Eller ska utbildningsplatsen också bidra till att skapa
förändringar inom professioner och praktik hos professionella utövare? Ska en socionomutbildning vara en förändringsagent för att bidra till social rättvisa och att studenterna utvecklar ett socialt patos? Eller ska utbildningen forma studenter som ska lära sig att hantera olika metoder för olika situationer och för olika människor i utövande av social kontroll?
Å ena sidan ska en högskola enligt Högskoleverket utbilda studen- ter utifrån ett kritiskt tänkande, och dessutom ska utbildningen leda till anställning. Anställbarhetsfrågan är i Sverige starkt förknippad med den offentliga sektorn, som i statens regi kräver lojala medar- betare som ställer upp på arbetsgivarens sida och inte på medbor- garnas – något som framkommer ännu mer i den privata sektorn.118