Inom forskningen finns det två olika typer av kritik mot att använda sig av begreppet mångkulturalism: i den ena typen av kritik tas frågan om kulturrelativism upp, i den andra tas frågan om makt upp. Den första typen av kritik motsätter sig en kulturrelativistisk syn – att man ska vara tolerant mot andra kulturer som inte har samma syn som ”vi”. Inom antropologin handlade kulturrelativis- men egentligen om att man skulle förklara en kultur utifrån dess egna historiska villkor och inte jämföra eller sätta olika kulturer i en hierarkisk skala.50
Vad som kan hända i ett mångkulturellt samhälle, men inte nöd- vändigtvis händer, är att olika grupper utvecklar olika strategier för att skapa gränser mot varandra, och uppfattar dessa gränsdrag- ningar som mer eller mindre varaktiga. Dessa kulturella tillhörighe- ter kan i sin tur leda till att olika grupper i sina inbördes relationer själva uppfattas som etniskt annorlunda. Men detta betyder inte att det finns en motsvarande relation mellan kultur och etnicitet.51
Utifrån ett relationistiskt perspektiv är en viktig fråga i ”det mång- kulturella samhället” hur olika grupper skapar och upprätthåller gränser sinsemellan. Om det inte finns vissa ”egenskaper” i kulturen utan i stället relationer som skapar gränser mellan olika folkgrup- per, är det viktigt att studera de processer som skapar gränser eller gemensamma arenor. I vilken grad dessa processer leder till mar- kanta skiljelinjer mellan olika grupper eller inte, beror på konkreta historiska sammanhang.
Fredrik Barth, en av de mest inflytelserika antropologerna i modern tid, förespråkade en sådan ansats:
However, most of the cultural matter that at any time is associa- ted with a human population is not constrained by this bounda- ry; it can vary, be learnt, and change without any critical relation to the boundary maintenance of the ethnic group. So when one
50 Friedman, Jonathan (1994).
51 För Hylland Eriksen har ”kultur [...] något med skillnaden mellan människa och djur att göra, men också med de inlärda skillnaderna mellan grupper av människor. Etnicitet har att göra med skillnader mellan grupper, men vilka skillnader det är tal om är högst varierande: Av och till är det språket som ”skapar skillnad” mellan grupper, av och till religion, av och till utseende, av och till näringsfång och så vidare”. Hylland Eriksen, Thomas (2002) s. 23. Etnicitet uppstår egentligen i en social relation mellan olika grupper i väldigt konkreta sammanhang, och på så vis är etnicitet en social konstruktion.
traces the history of an ethnic group through time, one is not si- multaneously, in the same sense, tracing the history of ‘a culture’; the elements of the present culture of that ethnic group have not sprung from the particular set that constituted the group’s cul- ture at a previous time.52
Skillnaden mellan Barth och andra konstruktivister, som Cohen som betonar ”nytto-”53 aspekten, är att sociokulturella meningsskapande
företeelser fortfarande är relevanta i identitetsskapande processer. Barth betonar sociala processer som leder till olika former av kultu- rella identiteter i en ständigt omformande och omskapande rörelse som bedrivs av olika aktörer. Kulturen finns inte där ute som någon- ting avskilt som kan gripas. På samma sätt som det finns tenden- ser till homogenitet finns det också tendenser till heterogenitet och blandade kulturer. Det är möjligen så att det framför allt är ungdo- mar som har en förmåga att röra sig i olika kulturella miljöer och skapa sina egna mönster avhängiga av den sociala kontexten. Sern- hedes studie i Göteborg är, även om han inte säger det, inspirerad av Barths teoretiska resonemang. Som etnologen Alsmark menar kan Barths inflytande inom detta fält inte underskattas:
Vad Barth gjorde var att han flyttade forskningsfokus bort från kärnan i en kultur till dess periferi. Det viktiga blev nu att stu- dera gränsdragningen mellan olika etniska grupper, d.v.s. hur dessa gränser konstitueras, förändras, förstärks eller försvagas i en ständigt pågående process. Till skillnad från många andra forskare menade Barth, att gränserna inte upprätthålls genom isolation utan i interaktion med andra människor, genom sociala processer av uteslutning och inkorporering.54
Kulturen har i så fall inte så stor relevans som det ibland framställs av essentialister och kulturrelativister. Därför delar jag inte upp- fattningen att man kan likställa begreppet mångkulturalism med en essentialistisk uppfattning om kultur55, även om det kan finnas
sådana tendenser. Det finns nämligen en kritik mot att vissa kultur-
52 Barth, Fredrik (1994) s. 38.
53 Hylland Eriksen, Thomas (1993) s. 60–77. 54 Alsmark, Gunnar (1997) s. 11.
relativistiska studier överdriver skillnaderna mellan olika kulturer, men också överdriver enheten inom enskilda kulturer.56 Mångkul-
turalismen har att göra med hur olika grupper skapar och försö- ker upprätthålla gränser sinsemellan men också hur olika grupper korsar varandra och skapar blandade kulturer.
Utifrån min analys skulle man kunna betrakta hedersrelate- rade problem som ett svenskt fenomen. Mordet på Fadime är ett mord som sker i det svenska samhället och som är ett resultat av en konflikt som finns i det svenska samhället – inte minst mellan det monokulturella institutionella Sverige och en familj med invandrar- bakgrund. Det är inte ovanligt att en grupp som känner sig hotade i sin omgivning vänder sig tillbaka till vad de uppfattar som sina traditioner. En forskare inom det här fältet menar till exempel att: ”Mycket tyder på att hedersbegreppet bland en del invandrargrup- per i Europa genomgår en förändring i konservativ riktning”.57
Den andra typen av kritik handlar om maktfrågan och skiljer mul- tikulturalism från den ”multikulturella frågan”. Den senare handlar om hur olika människor med olika bakgrund lär sig att leva med varandra utan att assimileras och utan att för den skull sitta fast i förutbestämda kollektiva identiteter. Den multikulturella frågan har med mångfalden av kulturer att göra.58
Multikulturalismen kan, genom att koncentrera sig på minori- tetskulturer, däremot vara en dimridå för att dölja andra typer av frågor och sociala problem, menar kritikerna. Molina menar t.ex.: ”Diskursen om multikulturalismen tar inte upp frågor om befri- else, om social och ekonomisk jämlikhet, eller maktfrågor (och hegemoni)”.59
Det är en berättigad synpunkt, eftersom risken är uppenbar att föreställningar om mer eller mindre fasta kulturella skillnader hos minoriteterna splittrar samhället i olika grupper, inte sätter fokus på interna motsättningar i gruppen, och inte ser maktrelationer i sam- hället. Dessutom blir det lätt att lägga skulden för sociala problem på minoriteterna själva, ”blame the victim”, i stället för att se kom- plexiteten i frågan. Att koncentrera sig på kulturfrågor kan helt
56 Roth, Hans Ingvar (1996) s. 41– 43. 57 Wikan, Unni (2005) s. 79.
58 Yural-Davis, Nira (2006) s. 84. 59 Molina, Irene (2001) s. 74.
enkelt vara missvisande, eftersom det kan medföra att jämställdhets- aspekten och de sociala villkor människor lever under glöms bort.