I intervjupersonernas redogörelse för de hinder och möjligheter som ungdomar med invandrarbakgrund möter i arbetslivet och på arbetsmarknaden kan man urskilja flera ”problemscenarier” och ”problembiografier”. I de föregående kapitlen har vi sett ett antal exempel på dessa diskursiva former, som på en och samma gång är både problemformuleringar och förklaringsmodeller. I detta kapitel är inslaget av scenarier och biografier tydligare än i de tidigare kapitlen. Många av de förklaringsmodeller som pekade förbi de etniska gemenskapernas normativa och idémässiga särprägling betonade just samhälleliga förhållandens strukturerande verkan över längre tid. Det gäller i synnerhet problem- biografierna, som ju beskriver ett längre tidsperspektiv. Dessa biografier och scenarier sammanfattade egenskaper och dispositioner hos ungdomar som har svårt att komma in i arbetslivet och som ofta är arbetslösa. I en typisk biografi beskrevs t ex hur arbetslösa ungdomars familjeförhållanden bidrog till att risken för att blir arbetslös var stor, och i ett vanligt scenario beskrevs till exempel vad som hände när ungdomar blev långtidsarbetslösa. Ingen av dessa biografier eller scenarier antogs vara specifika för ungdomar med invandrarbakgrund. Här framstod denna kategori ungdomar som en grupp bland andra, på vilka dessa scenarier eller biografier var applicerbara.
Till den mest centrala problembiografin hörde en serie antaganden och iakttagelser som berörde det förhållandet att föräldrars position på arbets- marknaden ofta påverkar barnens förutsättningar att lyckas i arbetslivet. Ett fler- tal av intervjupersonerna tog fasta på hur föräldragenerationens dåliga erfaren- heter av svenskt arbetsliv påverkade nästa generations yrkesval. Det handlade om hur det hade gått för de arbetskraftinvandrare som kom till Sverige i slutet av 1960-talet och början av 1970-talet. Svetlana var en av de platsförmedlare som beskrev denna påverkan, som en del av svaret på en fråga om vilka önskemål om arbete ungdomar med invandrarbakgrund generellt sett hade.
Svetlana: Det som man märker här ute däremot, det kan jag ju säga, det är att jag tror att det mycket har att göra med att det är invandrare, och att som ((namnet på förorten)) ser ut, det är mycket restaurang, det är där man har kontaktnät, det är lokalvård. Man ser lokalvård, det är mycket lokalvård. Det är ganska generellt att ”det har mina föräldrar gjort”.
Fredrik: De tar föräldrarnas yrkesval?
Svetlana: Jag tror att det har att göra med föräldrarnas sätt att uppfostra sina barn. Det är så i Sverige, det finns så otroligt många invandrare som är högutbildade där de kom ifrån, men som aldrig har fått chansen, utan som har varit ((utelämnade ord)). De är högutbildade i sina (hemländer), och de pluggade där i fem-sex år, och sen kommer de hit, och vad gör de då? Jo, de är lokalvårdare. Och vad får barnen höra? ”Det är liksom ingen idé att plugga, titta vad som har hänt med mamma och pappa, dom har liksom pluggat, och vad fick dom av det, jo dom är lokalvårdare”.
Så att det är mycket arbete som går åt att peppa, och försöka få dem att liksom inse att ”du har samma chans som alla andra.”
Lokalvård och restaurangarbete är dominerande önskemål bland ungdomar med invandrarbakgrund i denna förort, och på den punkten upprepade de föräld- rarnas ”yrkesval”. Det finns flera faktorer bakom dessa önskemål. Svetlana betonar att ungdomarna väljer yrken i städ- och restaurangbranscherna därför att de tror att det där finns åtminstone vissa möjligheter till att komma in på arbetsmarknaden. Men det finns också andra motiv bakom detta yrkesval. Många ungdomar har växt upp i familjer där föräldrarna har arbetat i yrken som legat långt under deras utbildningsnivå. Föräldrarna har haft med sig ett visst utbildningskapital från hemlandet, men det har inte förräntat sig på den svenska arbetsmarknaden. Denna erfarenhet antas åstadkomma negativa förväntningar. Ungdomarna uppfattar det som att det inte lönar sig att plugga, när man är inskriven i kategorin invandrare; man blir ändå hänvisad till lågavlönade yrken med låg status. Uppenbarligen är fenomenet så pass vanligt att hanterandet av denna uppgivenhet har blivit en del av Svetlanas arbete. Det går åt mycket tid att ”peppa”, att få ungdomarna att tro att de har samma möjligheter som andra.
Oviljan bland dem som efterfrågar och köper arbetskraft att erkänna icke- svenskt utbildningskapital får alltså, såsom Svetlana ser på saken, negativa konsekvenser en generation senare. Lite längre fram i intervjun, i ett långt resonemang som tog sin utgångspunkt i en fråga om arbetsmarknadspolitikens betydelse, utvecklade hon detta tema.
Svetlana: Jag tror att … (det) är otroligt viktigt att invandrarföräldrar är med. Det är en otrolig viktig sak, alltså, i och med att barnen får ju sin uppfostran av föräldrarna. Och är föräldrarna arbetslösa – jag har haft föräldrar uppe här flera gånger – så har ju barnen liksom ingen respekt för föräldrarna. De förlorar ju respekten för föräldrarna. Föräldrarna känner att de liksom inte har något grepp om barnen, va. Föräldrarna är arbetslösa, går på socialbidrag, barnen tycker att de är misslyckade, och ser att föräldrarna misslyckas, och tror att det är något fel på samhället. De skiter i allting, de vet att ”titta på mamma och pappa, jag kommer inte (heller) att klara mig i alla fall, så att det är lika bra ((utelämnade ord))”. De ser på sina syskon, arbetslösa, så att det går runt, runt, det är en rundgång, och jag tror att man måste ta tag i föräldrarna, liksom. Kanske eventuellt ordna en praktikplats åt föräldrarna, så att barnen har någonstans ((utelämnade ord)), att man kan motivera, för många gånger lyssnar inte barnen på föräldrarna, de säger att ”ja, men det spelar ingen roll”, säger de, ”det spelar ingen roll, för att så här är det, va, så här ser samhället ut, det finns ingen chans för mig”. Istället för att vara en förebild.
Här är argumentet ännu tydligare. Föräldrarnas motgångar på den svenska arbetsmarknaden skapar en uppgivenhet hos deras barn, som har vuxit upp med deras arbetslöshet och nu ska ta klivet ut i arbetslivet. Det är inte endast studier som antas bli resultatlösa, det finns dessutom en risk för att ungdomarna inte
tycker sig ha någon chans över huvud taget. ”De skiter i allting” därför att de tar för givet att de kommer att möta samma svårigheter som föräldrarna gjorde. Men hon urskilde än fler negativa konsekvenser av deras svårigheter. Ung- domarnas sätt att se på mamma och pappa förändras också. När föräldrarna misslyckats i arbetslivet tappar barnen respekten för dem, och föräldrarna känner att de ”inte har något grepp” om barnen. Arbetslöshetens konsekvenser griper tag långt in i familjelivet och påverkar relationen mellan generationerna.
Ett flertal andra vägledare och platsförmedlare tyckte sig också se hur föräldrarnas arbetslöshet påverkade barnen. Vägledaren Kristina tangerade det som Svetlana nämnde i citatet ovan. Till skillnad från ungdomarna i ”mindre invandrartäta områden” så hade ungdomarna i hennes kontors område ”inga förebilder”; de har vare sig kamrater eller föräldrar som arbetar, vilket leder till att de inte riktigt vet ”hur det fungerar” i arbetslivet.
Kristina: De har inga förebilder. De vet inte riktigt hur det fungerar, de kanske inte har några föräldrar som jobbar, de har inga kompisar som jobbar.
Fredrik: Inga erfarenheter från arbetslivet då?
Kristina: Ja, de saknar det personligen, men också i sin hemmiljö. För de har en väldigt begränsad kunskap, dels om vad det finns för jobb, och det delar de ju med många, det är ju många ungdomar (som saknar dessa kunskaper). Tjejer, de söker ofta jobb inom en grupp av trettio yrken, och killar ungefär inom femtio yrken, som jag känner till. Om man ber en ungdom räkna upp yrken, så kanske det kommer en tolv, tretton, fjorton rakt av. Och det är då som vi kommer in som väg- ledare, för att försöka/ [Fredrik: /Yrken som en person känner till?] Ja. Och om de yrkena har de en ganska orealistisk uppfattning, vad man gör i det yrket, och hur de skulle kunna gå till ett sånt jobb.
Vägledaren Inez fokuserade på en annan kunskapsbrist, som också antogs vara direkt relaterad till föräldrarnas arbetslöshet. Hon tyckte sig att ha märkt att en del arbetslösa ungdomar med invandrarbakgrund hade bristfälliga kunskaper i hur man tar kontakt med arbetsgivare (jfr kap 3), och det berodde helt enkelt på att föräldrar som själva hade en marginell position på arbetsmarknaden inte lärde ut hur man borde agera när man mötte dessa arbetsgivare. De margina- liserade föräldrarna visste själva inte hur man borde agera i dessa möten, och därför hade de inte någon kunskap att föra vidare.
Flera andra intervjupersoner tyckte sig ha lagt märke till en mer generell nätverkseffekt i det här avseendet. Ungdomar med invandrarbakgrund hade, liksom ungdomar som själva invandrat, ofta sämre möjligheter än andra att få ett första arbete och så småningom förankring på arbetsmarknaden, och en av anledningarna till detta var, enligt detta resonemang, att ungdomarna i fråga hade färre kontaktytor med arbetslivet än andra. I deras sociala nätverk fanns det få personer som kunde tipsa dem om lediga platser som var lämpliga för dem, och omvänt, det fanns få personer som kunde tipsa en eventuell arbets- givare om att det fanns en lämplig ung arbetslös som kunde komma ifråga för en
viss vakant plats. Gun var en av de personer som framhöll hur viktigt det var att ha ett socialt nätverk vid inträdet på arbetsmarknaden. Som skäl för detta anförde hon att 60 procent av alla anställningar tillsätts via informella förmed- lingskanaler.
Wuokko: Om man tittar på nittiotalets kärva arbetsmarknadsläge, på vilket sätt kan man säga att det påverkat arbetsmarknadschanserna för ungdomar med invandrarbakgrund, till exempel att arbetsgivare ger svenska ungdomar företräde, eller andra kvalifikationskrav?
Gun: Jag förstår och jag tror att tyvärr att i en lågkonjunktur då, då, då är det bara som så, då kommer det här fram att vi tar det som känns säkert och tryggt. Vi vågar inte chansa. Det tror jag har slagit (igenom), absolut. Och jag menar, om man tittar på hur arbetslösheten ändå har slagit, så (är det) klart att nätverken är ju jätteviktiga. Och har du då inte nätverk, föräldrarna, igen. Jag menar, så har det ju alltid varit i arbetarklassen att du har ju haft ditt nätverk som är jättetryggt och jättebra, men det kanske inte har genererat löneinkomster. Och det tror jag har slagit jättehårt. Jag menar, man kanske kan fixa nåt till sitt barn, känner, frågar, bla, bla, bla. Jag menar, det är ju klart att det är det vi står och säger, söka jobb är att gå igenom, inventera vad du har. För vi vet ändå att sextio procent av jobben tillsätts den vägen. Så visst har det slagit, ja.
I dessa intervjusekvenser och citat utkristalliseras en bild av en specifik problembiografi. Svetlana, Kristina och de andra beskriver vad som kan hända när ungdomar växer upp med föräldrar som är dåligt förankrade på arbets- marknaden. Föräldrarnas marginella position får konsekvenser för ungdomarnas eget agerande i arbetslivet och därmed också för deras framtida möjligheter. Som en följd av att det har gått dåligt för föräldrarna tvekar de inför möjligheten att studera, och de misströstar inför sin framtida karriär. Dessutom saknar de, som en konsekvens av föräldrarnas utsatta position, förebilder som kan över- föra kunskaper eller framstå som goda exempel. Problembiografin sammanfattar en uppsättning uppväxtvillkor och ett visst utfall. Arbetsförmedlarnas för- klaringsmodell ger i de här fallen en bild av hur vissa dispositioner följer av specifika kollektiva erfarenheter. De fokuserar på den inverkan ungdomarnas omedelbara sociala miljö har haft för dem.
Vilken eventuell påverkan den etniska identiteten eller de kulturella tillhörig- heterna skulle kunna ha på ungdomarnas agerande omtalas inte. Det finns ingenting i dessa problembiografier som antyder att det finns en etnisk och/eller kulturell dimension i ungdomarnas sätt att reagera på föräldrarnas öde, även om denna dimension inte explicit förnekas. Det förefaller snarare som om kausaliteten i förklaringsmodellen är generell, och inte specifik för vissa grupper. Det här skulle kunna hända i alla de familjer som drabbas av arbets- löshet. Däremot är det uppenbart att de intervjupersoner som beskriver denna problembiografi anser att ungdomar med invandrarbakgrund mer än andra ungdomar gör de erfarenheter och utvecklar de dispositioner som det är frågan
om. De gör det av den anledningen att deras föräldrar i större utsträckning än andra föräldrar befinner sig i utsatta positioner i arbetslivet, i synnerhet som arbetslösa. Biografin beskriver därmed en erfarenhet som förknippas med ung- domar i kategorin invandrare.