I detta nya skede betydde styrelsen förhållandevis mindre. Den person som fram- för alla andra satte sin prägel på IUI under 1940-talet var institutets vd, Ingvar
1 Henriksson (1990a, s. 190). 2 Iveroth (1958, s. 1–2).
Svennilson.3 Han var prästson, född 1908. Fadern, Sven Nilson, var kyrkoherde i
Solna och dessutom hovpredikant i Ulriksdal och personlig vän till kungafamil- jen. ”Efternamnet Svennilson är givetvis sammansatt av faderns för- och efter- namn och beror på att Ingvars mor [Auga] kallades för fru Sven Nilson. Det ger också en ledtråd till uttalet. Tonvikten skall ligga vid andra stavelsen. Man uttalar helt enkelt namnet som om det var fråga om ett för- och ett efternamn.”4 Från
föräldrahemmet ärvde Svennilson en humanistisk människosyn och ett starkt musikintresse, som längre fram yttrade sig i att han spelade orgel i Drottning- holms slottskapell och under sina resor i världen gärna besökte jazzklubbar.
Sven Nilson dog 1923. Änkan och de fem barnen flyttade då in i en våning på Karlavägen. Det var Auga som styrde och ställde i familjen. Jan Wallander har fortfarande högst påtagliga minnen av henne:
Jag träffade Svennilsons mamma, Auga Nilson. Ingvar var jätterädd för henne. Hon dominerade familjen, helt och hållet, så länge hon levde och hade kraft kvar. De hade en ö ute i Stockholms skärgård, där familjen Svennilson ägde halva ön. Jag har varit ute där med Ingvar och seglat och träffat Auga. Då var Ingvar en li- ten gosse, ska jag säga.5
Ingvar Svennilson tog studenten på Norra Latin och studerade därefter matema- tik och nationalekonomi på Stockholms Högskola. I sin licentiatavhandling, från 1933, Monopolistisk pris- och produktionspolitik, kombinerade han de resonemang om hur företags förväntningar om framtiden kunde påverka deras agerande som Gunnar Myrdal hade fört i sin doktorsavhandling, Prisbildningsproblemet och för-
3 Kortbiografin om Svennilson bygger på Persson och Siven (2009, 2010) och Lundberg (1972). 4 Persson och Siven (2009, s. 41).
5 Intervju med Jan Wallander, 17 april 2014.
Tre styrelseordförande: Ernst Wehtje, Sven Lundberg och Sven Schwartz.
änderligheten, 1927,6 med de nya teorier om monopolistisk konkurrens som 1933
hade framförts av Edward Chamberlin och Joan Robinson.7 Svennilsons intresse
för monopolistisk konkurrens skulle hålla i sig och få stor betydelse för hans verk- samhet vid IUI. Det var detta intresse som gav den direkta impulsen till institu- tets första branschstudier, om textilindustrin och skoindustrin. Vi ska återkomma till dem i kapitel 12 och 13. I sin minnesartikel över Ingvar Svennilson betonar Erik Lundberg att Svennilson ”från allra första början” lade stor vikt vid empi- riska och institutionella förhållanden.8 Han använde sig av ekonomisk statistik
och var en sträng källkritiker. Hur institutioner förändrades över tiden var för honom en viktig faktor i den ekonomiska utvecklingen.
Under första halvan av 1930-talet var Svennilson engagerad i det stora em- piriska projektet Stockholm Economic Studies, om nationalinkomst, löner och levnadskostnader i Sverige, finansierat av Rockefeller Foundation, som leddes av Gösta Bagge, ”vad som kan betraktas som det största svenska nationalekono- miska forskningsprojektet [någonsin]”9 och som resulterade i de klassiska ”svarta
banden”. I detta projekt arbetade majoriteten av de ekonomer som kom att ut- göra den av Knut Wicksell inspirerade Stockholmsskolan: de äldre medlemmarna Erik Lindahl och Gunnar Myrdal och de yngre Alf Johansson, Svennilson och Lundberg. (Övriga medlemmar var Bertil Ohlin, Dag Hammarskjöld och Karin Kock.)10 Där skrev Ingvar Svennilson tillsammans med Bagge och Erik Lundberg
de två stora volymerna Wages in Sweden 1860–1930.11 Som Erik Lundberg har
framhållit, utgjorde Svennilsons arbete där hans första bidrag till analysen av strukturomvandling, ett fält som skulle sysselsätta honom livet ut.12
Efter arbetet med lönevolymerna lade emellertid Ingvar Svennilson det em- piriska arbetet åt sidan under några år för att skriva sin doktorsavhandling, Eko-
nomisk planering.13 Den anknöt till licentiatavhandlingen:
I Myrdals efterföljd byggde han … upp en teori för en organisations intertempo- rala planering under risk. […] Svennilsons avsikt var … att i första hand ge en sys- tematisk begreppsdiskussion av de problem som uppträder vid planering av hand- landet under en följd av perioder där man inte är säker på hur den miljö organisa-
6 Myrdal (1927).
7 Chamberlin (1933), Robinson (1933). 8 Lundberg (1972, s. 314).
9 Wadensjö (1988, s. 571). En detaljerad redogörelse för projektet finns i Craver (1991).
10 Någon större generationsskillnad var det inte tal om. Lindahl och Kock var äldst, födda 1891. Myrdal var född 1898, Ohlin 1899, Johansson 1901, Hammarskjöld 1905, Lundberg 1907 och Svennilson 1908. 11 Bagge, Lundberg och Svennilson (1933, 1935).
12 Lundberg (1972, s. 314). 13 Svennilson (1938).
tionen verkar inom utvecklas. Allt eftersom tiden fortskrider kommer denna osä- kerhet successivt att upplösas. Planeringsproblemet kan därför formuleras som en obetingad plan för handlandet under den innevarande perioden (då miljön är känd) medan planerna för de kommande perioderna blir … [betingade] av vilken utveckling som kommer att realiseras.
Eftersom handlandet under en tidigare period påverkar valmängden under en senare period måste organisationens ledning inte bara ta hänsyn till de omedelba- ra konsekvenserna av handlandet utan också [till] hur detta påverkar handlings- möjligheterna under kommande perioder. För att göra detta måste man också väga in de olika sannolikheter med vilka olika framtida scenarier kan tänkas reali- seras och detta påverkas av det tidigare handlandet.14
Som Mats Persson och Claes-Henric Siven påpekar, föregrep Svennilsons ansats Richard Bellmans utveckling av dynamisk programmering under 1950-talet,15
men något genomslag fick den inte:
Svennilsons avhandling innehåller en för sin tid mycket avancerad analys av de in- tertemporala planeringsproblemen under risk. Språket är oftast elegant och pre- cist. Det vimlar av slående observationer och träffande iakttagelser. Att avhand- lingen, trots dessa kvaliteter, fick ringa betydelse för den fortsatta utvecklingen be- rodde antagligen på att den höll sig på en alltför abstrakt nivå. Än viktigare är kan- ske att avhandlingen … var skriven på svenska; den blev därmed inte läst av mer än en handfull personer.16
Ingvar Svennilson disputerade på Ekonomisk planering på våren 1938 och blev docent i nationalekonomi vid Stockholms Högskola.
Efter sin disputation tillträdde Svennilson i maj 1938 en tjänst som sakkunnig på det 1937 grundade Konjunkturinstitutet, där han arbetade med långsikts- och strukturfrågor. Två rapporter hann han med, en om konjunkturläget på våren 1939 och en om strukturella inslag i den ekonomiska utvecklingen under de se- nare åren.17 Han skrev under samma tid, troligen på hösten 1938,18 också under-
lag för den 1935 inrättade statliga Befolkningskommissionen. Som vi såg i kapitel 4 levererade han ett kapitel med en så dyster framtidsprognos för den svenska industrin att Ivar Anderson i programtexten för IUI identifierade utredningen av industrins framtid som en programpunkt som krävde en ambitiös långsiktig ut-
14 Persson och Siven (2009, s. 43–44).
15 Ibid., s. 44. För dynamisk programmering, se Bellman, t.ex. (1954, 1957). 16 Persson och Siven (2009, s. 44–45).
17 Metelius (1987, s. 17–18), Henriksson (1990a, s. 91–94). 18 Henriksson (1990a, s. 89).
redning av en speciellt avdelad person som biträddes av en kommitté bestående av branschfolk.
När andra världskriget bröt ut lades Konjunkturinstitutet ”i malpåse”.19 Ing-
var Svennilson överfördes till kansliet hos Prissakkunniga. Under 1940 började han så arbeta för Statens Industrikommission, med ekonomisk analys av indu- strins situation under beredskapen. Han blev chef för kommissionens utred- ningsbyrå. Kommissionen hade skapats 1914 i syfte att underlätta industripro- duktionen under första världskriget. Den lades ner efter krigets slut, 1920, men återuppstod 1939 för att ta hand om regleringen av industriproduktionen och råvarorna till industrin.