Lindeberg föreslog att mötet skulle hållas i december och han bad styrelsen över- väga om icke Thorsten Streyffert ”kunde sättas som sekreterare vid dessa förhandlingar”.39 Streyffert hade diskuterats redan vid det första mötet i Norr-
landsfrågan på IUI den 17 mars.40
Denne var knappast någon som man kunde gå förbi i ett sammanhang som detta. Han var utan tvivel den bäst skolade skogsanalytikern i landet och kom just 1939
35 Ibid., s. 17.
36 Skissen är daterad 16 november. Den har inte gått att återfinna. 37 Henriksson (1990b, s. 18).
38 Protokoll (1939b).
39 Citerat av Henriksson (1990b, s. 18). 40 Sammanträde (1939, s. 1).
att utnämnas till professor i skogsekonomi vid Skogshögskolan. Han besatt emel- lertid också gott praktiskt omdöme, vilket gett honom en position som sakkunnig i Cellulosabolaget[s] tjänst.41
Thorsten Streyffert var innehavare av den första professuren i skogsekonomi i Sverige.42 Han hade blivit jägmästare på Kungliga Skogsinstitutet i Stockholm,
där han gått 1911–13, och civilekonom på Handelshögskolan 1919. Streyffert hade tjänstgjort som distriktschef för den bränslekommission som tillsattes under första världskriget och varit sekreterare i en utredning om statens roll som skogs- ägare i Socialiseringsnämndens regi. Under 1920-talet hade han företagit ”för den tiden … mycket omfattande studieresor till Nordamerika, Ostasien, Balkan och Centraleuropa”.43 1929 blev Streyffert docent i geografisk skogsekonomi vid
Kungliga Skogshögskolan i Stockholm. Under sin docenttid hade han publicerat verk om Sveriges skogar och skogsindustrier, världens barrskogstillgångar och Sovjetunionens naturtillgångar.44 Under 1938 kom så den bok som följande år
skulle ge honom en professur: Den skogsekonomiska teorien.45 I den pläderade
Streyffert för en dynamisk teori i Stockholmsskolans anda.
Vad Streyffert vänder sig emot i den traditionella teorin är det faktum att man un- der dess förutsättningar om konstanta priser, konstant ränta och känd tillväxt- funktion kan beräkna avverkningstidpunkt redan vid anläggningen av skogsbe- ståndet. Han vill skapa en skogsekonomisk teori under dynamiska förutsättning- ar och en stor del av boken ägnas åt denna uppgift.46
Den skogsekonomiska teorien kom att bli en av de mest lästa läroböckerna i den
skogliga utbildningen. Den gjorde det också möjligt för Streyffert att bli professor utan att ha disputerat.
Thorsten Streyffert kopplades in på Norrlandsutredningen. Han fick omgå- ende börja arbeta med att revidera Lindebergs sista programskiss. Det blev inget nytt möte förrän i mars 1940, men då hölls tre stycken, den 8, 9 och 15 mars.47
Till dem förelåg ett av Streyffert genomarbetat förslag till arbetsprogram för hela Norrlandsutredningen. Detta innehöll två delar: grundläggande utredningar och
41 Henriksson (1990b, s. 15).
42 En biografi över Streyffert finns i Löfgren och Mattsson (1995). 43 Ibid., s. 168.
44 Streyffert (1931a, 1931b, 1933). 45 Streyffert (1938).
46 Löfgren och Mattsson (1995, s. 171–172). 47 Norrlandsutredningen (1940a, 1940b, 1940c).
möjliga åtgärder.48 De grundläggande utredningarna skulle dels vara orienterande
och ta fram fakta om Norrlands näringsliv och befolkning, dels specialiserade på skogsfrågor: råvarufrågan, strukturförändringar inom skogsindustrin, rationalise- ringen, sysselsättningen och prisutvecklingen. De möjliga åtgärderna delades i sin tur upp i åtgärder inom skogsnäringens egen ram och åtgärder utom denna, åt- gärder som syftade till att främja den ekonomiska och sociala utvecklingen i Norrlandslänen i allmänhet. Planen var ambitiös, med cirka 25 olika möjliga del- utredningar. En särskild kommitté för utredningen tillsattes under ledning av Erik Lindeberg, ordförande, och med Streyffert som sekreterare. Streyffert ut- nämndes formellt till sekreterare för Norrlandsutredningen 1 april 1940, för ti- den fram till utgången av 1941, den tidpunkt då utredningen uppenbarligen pla- nerades vara slutförd.
En av hans första arbetsuppgifter var … att närmare klargöra vari hans sekreterar- uppgifter bestod och vilka övriga uppgifter han skulle åta sig i utredningen. Efter diskussioner med Ivar Anderson preciserade han sina åtaganden skriftligt … Avta- let band honom till en intensiv arbetsinsats för det närmaste halvåret. Till septem- ber förutskickades promemorior av honom i flera av utredningens delfrågor.49
Norrlandsutredningen skulle komma att gå igenom tre olika skeden. Det första sammanföll med Ragnar Sundéns period som chef för IUI:50
Det var under hans tid som Norrlandsutredningen kom igång på allvar. Sundén
48 IUI (1940a). Jfr också Henriksson (1940a, Bilaga till Appendix N, och 1940b, Appendix A). 49 Henriksson (1990b, s. 28).
50 Henriksson (1990a, s. 144). Vi återkommer till de andra två skedena i kapitel 8. Thorsten Streyffert (foto: Karl Hernried).
gjorde en anmärkningsvärd organisatorisk insats och bidrog verksamt till att ut- redningens målsättning anpassades till de dagsaktuella frågor som krigsläget drev fram, vilket var en förklaring till att utredningen kom att överleva sin första fas.51
Vid Andersons avgång som chef för IUI framstod Norrlandsutredningens organi- sation som oklar. Chefen Erik Lindeberg och sekreteraren Thorsten Streyffert fanns på plats, men därutöver hade inte speciellt mycket formaliserats. Det hade beslutats att civilingenjören Erland Waldenström och Axel Carlsson skulle ”stå till förfogande för utredningen, i den mån deras arbete inom respektive Industriför- bundet och Industriens Utredningsinstitut … medger detta”.52 Ett försök hade
också gjorts att knyta den ekonomiske historikern och nationalekonomen Arthur Montgomery, som just hade återkommit till Sverige efter nästan tjugo år i Åbo, till IUI och utredningen, men synbarligen utan några omedelbara resultat.53
Rolf Henriksson menar att Lindebergs chefsställning inte var särskilt stark. Som chef för ett statligt verk kunde han inte lägga alltför mycket av sin tid på en utredning i privat regi. På hösten 1941 byttes han ut mot den ekonomiske geo- grafen professor Ivar Högbom, Handelshögskolans rektor sedan 1936, ett enligt Henriksson ”kanske något ömtålig[t]” ledarskifte.54 Den direkta orsaken var att
riksdagen i maj 1940 hade beslutat att en statlig Norrlandskommission skulle till- sättas och att Lindeberg hade fått i uppdrag att leda den.55 Det skulle emellertid
dröja ända till hösten 1941 innan han ersattes av Högbom i IUIs utredning. ”Den mest sannolika förklaringen [därtill] står säkerligen att finna i industrins upptäckt att utredningen i någon mån höll på att glida industrin ur händerna och att man inte hade tillräcklig kontroll över dess utveckling.”56
Norrlandsutredningen kom att leva ett i hög grad eget liv 1940–41, med själv- ständigt utredningsarbete av framför allt Lindeberg, med understöd från Streyffert:57
Det kanske mest konsekvensfyllda i chefsskiftet mellan Anderson och Sundén tor-
51 Ibid., s. 145.
52 Henriksson (1990b, s. 35). 53 Ibid., s. 33–34.
54 Henriksson (1990a, s. 145).
55 Henriksson (1990b, s. 34–35). Att Lindeberg ledde båda utredningarna föranledde en riksdagsinterpellation av hr Lindberg i Umeå (s) till jordbruksministern. Detta hade ”vållat oro i övre Norrland”. ”Utan att på något sätt vilja förringa värdet av det undersökningsarbete, som bedrives på initiativ av industriens utredningsinstitut, måste det anses önskvärt, att de norrländska problemen erhålla en belysning, som icke i något avseende färgas av enskilda industriföretags lättförstådda önskan att säkerställa sin egen råvaruförsörjning.” Lindberg ville därför se en omorganisering av den statliga utredningen (Social-Demokraten, 1941a).
56 Ibid., s. 52. 57 Ibid.
de ha gällt Norrlandsutredningen. Denna var … i hög grad Andersons utredning. Det torde därför inte ha varit möjligt för Sundén att fylla det tomrum som upp- stod beträffande institutets representation i ledningen för denna utredning när Anderson lämnade institutet. Utredningen kom just när detta chefsskifte ägde rum att påbörja sitt egentliga arbete och de många styrande och strukturerande besluten under dess första period kom att tas av utredningens operativa ledning utan att de tillräckligt anhängiggjordes institutets ledning. På gott och ont kom Norrlandsutredningen därför att, redan från starten, få en mera autonom ställning än vad som kanske egentligen var tänkt. Uppenbarligen alltför sent försökte Sun- dén under hösten 1940 få en viss kontroll över Norrlandsutredningen men denna utredningskoloss hade då redan börjat vandra sin egen väg.58
Ragnar Sundén tog kontakt med ledande företrädare för industrin i Norrland och kom fram till att om initiativet i de norrländska industrifrågorna skulle stanna inom den privata sektorn var det olämpligt att en och samme person ledde bägge utredningarna. Samtidigt var det viktigt att behålla ett gott samarbete med den statliga utredningen. Lindeberg fick därför inte trampas på tårna. Sundén ville därför behålla honom som rådgivare och kontaktman mellan de båda utrednin- garna.59 Så blev det.60