Trots att dessa tre kommissioner, i synnerhet sammankomsten i Sickla som ledde fram till konventikelplakatet, utgör det kanske tydligaste exemplet från det tidigmoderna Sveriges religionshistoria på kända religionspolitiska fall, har kom-missionernas utredningsmaterial inte studerats systematiskt eller satt i något större sammanhang än i relation till andra utredningar om pietism.103
Källmaterialets karaktär
Kommissionernas material är omfångsrikt och till större delen handskrivet. Umeåkommissionens protokoll och handlingar uppgår till cirka 800 sidor, medan protokoll och handlingar från Sicklakommissionen omfattar ungefär 1600 sidor. Jag har gjort en avgränsning i materialet genom att bortse från de delar av Toll-stadiuskommissionen som inte inbegriper Tollstadius själv. Den resterande delen av materialet inbegriper nämligen många nya personer och konflikter än de som är gemensamma för Umeå- och Sicklakommissionerna samt den första delen av Tollstadiuskommissionen. Det innebär att sidantalet för den sistnämnda kom-missionen begränsas till cirka 300 sidor. Vissa delar av den senare hälften har likväl tagits med i undersökningen när de tydligt anknyter till frågor som tags upp i undersökningens huvudsakliga material.
101 Levin 1896, s. 245.
102 Nordstrandh 1951, s. XIII–LVII.
De tre kommissionsprotokollen återger kommissionernas förhör med miss-tänkta och vittnen såväl som kommissionsledamöternas interna diskussioner un-der förhandlingarna. En stor del av Sicklakommissionens protokoll består dessu-tom av ett antal slutbetänkanden från kommissionsledamöter. Ledamöterna kunde här ge uttryck för olika uppfattningar, vilket bidrar till att tydliggöra vilka problematiker kring toleransens gränser som kom fram i utredningarna.
Bland de många handlingarna är de pietistmisstänktas egna redogörelser av sär-skilt intresse för undersökningen. Det gäller också de olika vittnesberättelser som innehåller konkreta iakttagelser av vad vittnena själva uppfattade som pietistisk verksamhet eller pietistiskt beteende. Sådana redogörelser anger vad inblandade aktörer under denna tid själva betraktade som uttryck för pietism, vilket i förläng-ningen styrde vilken kunskap om pietism som diskuterades i kommissionerna. En tredje materialtyp tredje materialtyp bland handlingarna utgörs av ett större antal excerpter ur tidigare pietistfall och dogmatiska läroböcker. Dessa referenser bidrar till att förtydliga vilka kunskapskällor som var centrala för olika aktörer i kom-missionsutredningarna.
Somliga av kommissionsmaterialets handlingar cirkulerade i avskrifter redan i samtiden. Ove Nordstrandh har i sin kartläggning av pietistisk och antipietistisk litteratur vid frihetstidens början genomfört en detaljerad uppteckning över detta handskriftsmaterial, vilken är till stor hjälp för att identifiera handskrifter. Den ger också upplysningar om i vilken utsträckning olika memorialer och andra handlingar från kommissionerna fick spridning genom avskrifter. Bland de doku-ment som återfinns i flest avskrifter märks både memorialer kritiska mot pietismen och pietistanklagades egna berättelser. På så vis gjordes dokument från kommiss-ionerna till en integrerad del av den samtida kunskapsbasen och nyhetsför-medlingen om pietistkonflikterna. Bokstavligt talat sida vid sida återfinns tryckt och avskriven litteratur, diverse excerpter och friare anteckningar.104 Eftersom de pietistanklagade till följd av föreliggande censur hade svårt att få sina skrifter tryckta men lättare att få handskrifter spridda finns det anledning att utgå ifrån att memorialen i fråga var anpassade både till kommissionens rättsliga samman-hang och till publiken utanför kommissionerna.105
104 Se t.ex. Skara Stiftsbibliotek (SSB), MS Teologi 88, där resolutioner från Umeå- och Sicklakom-missionerna är hopbundna med antipietistiska inlagor samt excerpter från förhör med några pietistmisstänkta. Den första posten ger en inblick i hur materialet presenterades som inform-ation från kommissionerna: 1. Commissionen i Umeå, förehafft åhr 1724, angående Probsten
Grubb och thess contraparter hwar af kan ses; ej allenast processen ther wid, utan ock the ventile-rade quæstioner och Christendoms frågor parterna emellan. För fler exempel, se Nordstrandh
1951.
Jag har i denna undersökning tagit utgångspunkt i kommissionsmaterialet, men därutöver också använt flera andra källor för att fördjupa eller kontrastera olika iakttagelser. Därför kommer jag ibland att referera till ”pietistutredningarna” som en bredare definition av utredningsarbetet än det som utfördes inom ramen för kommissionerna. En av de viktigare källorna utgörs av riksrådets protokoll. Under hösten 1725 diskuterade riksrådet flera gånger resultaten av Umeå- och Sickla-kommissionerna. Dessa diskussioner finns excerperade i en handskrift på cirka 200 sidor som förvaras på Riksarkivet i Stockholm (RA).106
Vidare har jag inven-terat prästeståndets arkiv från riksdagen 1723, som också det förvaras på RA. Ut-över protokollen har ett par handskrivna memorial som rör pietisterna kommit analyserats.107 Två censurfall från 1725 har också visat sig intressanta, mer precist för att belysa toleransens gränser för misshagliga yttranden. Båda rör predikningar med udd mot pietismen. I det ena fallet, som återfinns i Kanslikollegiums arkiv (RA) återfinns handskrivna inlagor på hundratalet sidor med riklig information.108
Det andra fallet finns i ett privat arkiv vid Uppsala Universitetsbibliotek (UUB)
106 RA, K 23:1138, Handlingar rörande conventikelplakatet 1725.
107 Thanner, Lennart (utg.), Prästeståndets riksdagsprotokoll (PRP) 1719–1720 (Stockholm 1980), Norberg, Axel (utg.), Prästeståndets riksdagsprotokoll (PRP) 1723, utg. av Axel Norberg (Stock-holm 1982); Norberg, Axel (utg.), Prästeståndets riksdagsprotokoll (PRP) 1726–31, utg. av Axel Norberg (Stockholm 1975); RA, Riksdagshandlingar, prästeståndet, F 12:41, Ang. Carl Has-selquist (1723); RA, Riksdagshandlingar, prästeståndet, F 12:91, Riksdagshandlingar, prästestån-det, Rudeen, Torsten, ”Bref till samtl konsistorier ang pietisteriet” (1723).
":>-&3)706.+8*6.7&22&:41<2%M45>6OBB1C941>6OB5F9C1C5DDED4B17EB45>9><54>9>7CF9C>L=>41
6<I7C;B96D5>1FB9;5>J5<9EC4L ?F1>CI>CI745M@BLCD5> ?81>)5<9>CF545B<L77>9>71F#9<C BE226OBCF1B6OBC9>F5B;C1=85D9*=5M6OBC1=<9>7 M41MD5B69>>C9*@@C1<1E>9F5BC9D5DC292<9?D5;C C1=<9>71BE>45B25D53;>9>75>
och är en avskrift av ett utslag från Stockholms konsistorium angående den aktu-ella predikan.109 Prästerna Jesper Swedberg och Herman Schröders självbiografier har också bidragit med vissa upplysningar.110
I privata arkiv på exempelvis UUB finns ett större antal buntar och inbundna böcker innehållandes ett varierande antal excerpter, anteckningar och hela avskrif-ter av pietistiska och antipietistiska skrifavskrif-ter och memorialer. Samlingarna har på ett mycket förtjänstfullt sätt kartlagts av Nordstrandh, vilket har gjort det möjligt att få en överblick över det material som finns att tillgå. Ur dessa samlingar har jag i slutändan haft anledning att i denna framställning explicit använda mig av följande skrifter: Benzelius redan nämnda pamflett (1706),111 ett memorial från
109 UUB, N 1995, Handlingar rörande Possieths predikan på andra söndagen i fastan 1725.
110 Swedberg, Jesper, Levernesbeskrivning: urval och inledning av Inge Jonsson (Stockholm 1960); Schröder, Herman, Herman Schröders levernesbeskrivning, utgiven med inledning och kommentar
av Hilding Pleijel (Stockholm 1940).
Linköpingsbiskopen Torsten Rudeen (1661–1729) som tar upp hur man bör han-tera pietistfall (1723),112
ett rättsligt utlåtande över kaptenen tillika pietistan-hängaren Carl Gustaf Forss (1725)113 samt brev från rådet till Kungl. Maj:t daterat 1702.114
Alla dessa olika skrifter har på ett eller annat sätt bidragit till att fördjupa teman eller besvara frågor som uppkommit i relation till analysarbetet med kom-missionsmaterialet. I undersökningsarbetet har långt mycket mer material gåtts igenom med Nordstrandhs förteckning som främsta guide. Den som intresserar sig för fler källor till tidig svensk pietism rekommenderas att ta utgångspunkt där.115