Aktörskap i familjen

Resultatet i kapitel 6 visar hur samtal och diskussioner om religion hemma uttrycks som vanligt bland ungdomarna (se exempelvis avsnitt 6.2.3). Dis-kussioner vid köksbordet med föräldrar som tycker olika (Lukas), resonemang med mamma om hadither (Mina) eller existentiella samtal (Viktor), visar hur aktörskap som engagemang inom den funktionella dimensionen av religions-litteracitet även aktualiseras i ungdomarnas hemmiljöer. Genom samtalen om religion med föräldrar och andra familjemedlemmar blir hemmet, liksom so-ciala medier, en social praktik som möjliggör aktörskap och lärande om relig-ion. Hemma hos Erik och Lukas är synen på religion präglad av ett negativt förhållningssätt, medan religion hos Mina, Stina och Noor utgör ett självklart inslag i vardagen och en källa till trygghet och gemenskap. Att bakgrundsför-hållanden påverkar ens inställning till religion har även tidigare studier visat (Bertram-Troost et al., 2008b; Jarnkvist & Klingenberg, 2019). Det som är annorlunda i min studies resultat är hur ungdomar från hem där synen på re-ligion ser väldigt olika ut uttrycker ett liknande intresse för möten med, och samtal om, religion och tro som de ungdomar som kommer från en religiös bakgrund. Jag återkommer till denna spänning i kapitel 8. I avsnitt 6.2 visar jag hur mamma eller någon mor- eller farförälder i ungdomarnas beskriv-ningar utgör en slags motbild till de förenklade framställbeskriv-ningarna i exempelvis nyhetsmedier. På ett liknande sätt som i slutna grupper på sociala medier, ut-gör här familjen och hemmet en social praktik där aktörskap möjligut-görs. Re-sultaten visar alltså hur familjen fortfarande utgör en viktig kontext för relig-ionslitteracitet. Dels genom att hemmet möjliggör samtal om sådant som i andra kontexter upplevs som svårt, känsligt eller stigmatiserande (funktionell religionslitteracitet), dels genom att ungdomarna utmanar och kritiserar de normer och strukturer som råder i den egna familjen (kritisk religionslittera-citet). Att reflektera kring hur ens föräldrar inte har med sig samma förståelse för religion som en själv, med hänvisning till att den äldre generationen inte i lika hög utsträckning exponeras för pluralism och olika sätt att tänka och tro, visar också hur medvetenhet och reflektion aktualiseras (kulturell religionslit-teracitet) som aktörskap hemma, tillsammans med familjen.

7.6 Sammanfattning

I det här kapitlet har jag med hjälp av funktionell, kulturell och kritisk relig-ionslitteracitet visat hur olika aspekter av aktörskap aktualiseras i ungdomar-nas tal. Såväl Moore (2014, 2016) som Street (1994) återkommer till kritiskt tänkande, självmedvetenhet och aktivitet i sitt sätt att diskutera kritisk littera-citet och Lundquist beskriver medvetenhet och handlingsförmåga som typiska aktörsegenskaper (Lundquist, 1984, s. 5). Jag har i ovanstående analys visat hur dessa egenskaper aktualiseras i ungdomarnas tal samt hur de kan tolkas och förstås som uttryck för aktörskap. Resultatet i kapitel 6 visar hur umgänge med klasskompisar, prat med arbetskamrater, diskussioner i digitala medier och samtal hemma utgör olika sociala sammanhang där ungdomarna stöter på frågor som rör religion. Analysen i kapitel 7 förklarar hur de olika vardags-miljöerna kan förstås som sociala praktiker som möjliggör och begränsar lit-teracitet som aktörskap när det kommer till kommunikation och information om religion.

I analysen av ungdomarnas tal blir det tydligt hur de olika dimensionerna av religionslitteracitet överlappar och går i och ur varandra, vilket speglar en holistisk och icke-hierarkisk förståelse av begreppet (Street, 1995; Green, 2014; Goldburg, 2004). Analysen visar vidare hur aktörskap och struktur bör förstås som två sidor av samma mynt. Beroende på vilket perspektiv som an-läggs kan exempelvis den självkritiska och reflexiva hållningen bland ungdo-marna förstås antingen som aktörskap, eller som struktur. När ungdoungdo-marna i olika situationer och kontexter protesterar mot lokala normer och strukturer aktualiseras makt i bemärkelsen att ha förmågan att förändra och handla an-norlunda (Giddens, 1984, 2017). Engagemang, medvetenhet, motstånd och egenmakt blir därmed centrala aktörsegenskaper inom de tre dimensionerna av religionslitteracitet, vilket aktualiseras i ungdomarnas tal. Det viktiga är inte huruvida det ungdomarna ger uttryck för är aktörskap eller struktur, utan hur olika aspekter av aktörskap hjälper till att nyansera förståelsen för hur be-greppsparet aktörskap – struktur aktualiseras i denna studies empiriska material. Här har Greens och Goldburgs tre dimensioner av litteracitet (Green, 2014: Goldburg, 2004) samt olika aspekter av aktörskap (Burke, 2012; Emirbayer & Mische, 1998) varit behjälpliga. Med stöd i Burkes (2012) och Mahmoods (2005) problematisering av aktörskap, menar jag att aktörskap i min studie förstås bör som mer än motstånd mot en dominerande maktstruktur vilket även inkluderar aspekter som egenmakt och självreflektion. Jag menar också att den uttryckta ambivalensen (se avsnitt 6.2) inför att prata om religion på grund av upplevd okunskap, uppfattningen att religion är ett känsligt ämne eller av tveksamhet inför vad religion egentligen är och betyder, visar på kom-plexiteten i hur ungdomarna i denna studie förstår och förhåller sig till relig-ion.

Green (2014) kopplar i sin litteracitetsmodell samman funktionell (eng.

har i ovanstående analys visat hur dessa tre aspekter på olika sätt aktualiseras i ungdomarnas tal. Ofta uttrycks en avsaknad av ”ord och begrepp” (jfr Davie, 2013) och en önskan om att lära sig mer för att underlätta kommunikationen. Trots avsaknaden av ord och begrepp, eller ”faktakunskaper” visar ungdo-marna emellertid i både text och tal hur de ger sig in i samtal om olika aspekter av religion. Jag menar därmed att ungdomarna i flera avseenden har tillgång till ett fungerande språk som möjliggör kommunikation om den levda religion som de möter i sitt vardagsliv.

Analysen visar vidare hur med(ie)vetenhet teoretiskt kan förstås som relig-ions- och medielitteracitet, inom vilken både kulturell och kritisk religionslit-teracitet ingår (se vidare avsnitt 9.1.1).

Sammanfattningsvis har jag i detta kapitel visat hur aktörskap i olika kon-texter och sociala sammanhang behöver förstås som en viktig del av religions-litteracitet och att aktörskap kan se olika ut. Detta bekräftar min förståelse för hur religionslitteracitet skapas i relation mellan specifika händelser och de so-ciala relationer och kulturella värderingar som utgör ramar för denna. Även om religion också uttrycks som ett känsligt ämne att prata om så är ett tydligt tema att ungdomarna i studien många gånger utmanar och bryter mot socialt situerade normer i en viss kontext och att de därmed även tar makten över situationer och sammanhang.

I nästkommande kapitel diskuterar jag hur studiens resultat och analys kan förstås i relation till tidigare studier om unga och religion, samt vilka didak-tiska implikationer resultaten har för ämnet religionskunskap. Jag kommer även att diskutera hur olika aspekter av aktörskap och dimensioner av relig-ionslitteracitet kan förstås mot bakgrund av religiös förändring, synlighet och komplexitet på individnivå – alltså i relation till de omkringliggande samhälls-förändringar som denna studie tar avstamp ifrån.

8. Religionssociologiska och didaktiska