Samtal om religion: Vad, var och med vem?

Utifrån resultaten i kapitel 6 går det att konstatera hur samtal om religion i grupper på nätet, med familjen, vänner och i skolan av ungdomarna i denna studie uttrycks som vanligt förekommande. I kapitel 7 förklarar jag hur dessa vardagsmiljöer blir sociala praktiker som möjliggör och begränsar aktörskap och religionslitteracitet när det kommer till kommunikation och information om religion.

I det här avsnittet diskuterar jag de olika sammanhangens betydelse mot bakgrund av det religionssociologiska och religionsdidaktiska forskningsfäl-tet. På vilka sätt liknar eller skiljer sig resultaten från min studie från tidigare studier som intresserat sig för vad, var och med vem unga kommer i kontakt med, förstår och förhåller sig till religion?130

8.2.1 Sociala medier för kunskap och representation

Alice uttalande i avsnitt 6.3 om att det i stället för vanliga människor oftast är ”ärkebiskopen eller nån annan med en given roll” som får komma till tals i den offentliga debatten om religion, illustrerar kritiken mot att innehållet i de etablerade medierna inte berör den egna verkligheten eller representerar den egna gruppen. Missnöjet över att auktoriteter i maktposition får tolkningsfö-reträde i de etablerade mediernas debatter tillför en fördjupad förståelse för tidigare studier om auktoritet i skolan (Broberg & Wrammert, 2020), om hur unga muslimer upplever att moskéorganisationer inte företräder deras intres-sen (Berglund, 2012) samt hur religiösa elever upplever ett förfrämligande in-för skolans undervisning i religionskunskap (Holmqvist Lidh, 2016). Att inte kunna relatera eller identifiera sig med vad företrädare för en religiös institut-ion debatterar eller föreläser om, kan jämföras med tidigare internatinstitut-ionella och svenska studier som visat hur unga har en känsla av att inte känna igen sig i nyhetsrapportering, eftersom innehållet inte berör dem (Clark & Marchi, 2017) eller upplevs som relevant (Sveningsson, 2015). Att förfrämligande i relation till de etablerade medierna i synnerhet uttrycks av ungdomar som upp-lever diskriminering baserat på ras, etnicitet eller religion (Clark & Marchi, 2017, s. 10, 103) återspeglas till viss del i denna studies resultat (se avsnitt 6.4.1). Att ungdomarna vänder sig till sociala medier för att få ”andra perspek-tiv” som Noor uttrycker det, eller för att, med Jennas ord, också få veta om ”bra saker” om sådant som hänt i ”öst” illustrerar kanske mer hur ungdomarna använder medier i allmänhet än deras specifika erfarenheter av religion i me-dier. Samtidigt blir dessa röster viktiga i förståelsen av hur ungdomarna upp-fattar skillnader mellan informationskanalerna i relation till brist på represen-tation.

130 I detta avsnitt ingår även en diskussion av skolan och klassrummet som socialt sammanhang. I avsnitt 8.3 fördjupas diskussionen om skola, klassrum och undervisning i relation till specifika didaktiska perspektiv och till ämnet religionskunskap.

I relation till tidigare studier som visat hur det kan vara både känsligt och svårt att prata om religion i klassrummet (Schihalejev, 2009) respektive till-sammans med vänner (von Brömssen, 2003; Holmqvist Lidh, 2016) menar jag att digitala och sociala medier bland min studies deltagande ungdomar ut-trycks som kompletterande platser där aktörskap och informellt lärande om religion blir möjligt. Även om sociala medier också beskrivs som problema-tiska (se avsnitt 6.4.4) verkar de samtidigt utgöra funktionella sociala sam-manhang där man kan diskutera sin religion tillsammans, eller komma i kon-takt med aspekter av någon religion som man tidigare inte känt till (jfr Hansen, 2017).

I likhet med tidigare forskning (Löfstedt & Sjöborg, 2019, s. 152) visar studiens resultat hur internet och sociala medier beskrivs som den vanligaste mediekontexten där ungdomarna kommer i kontakt med frågor som handlar om religion. Som beskrivs i kapitel 6 kan det handla om föreläsningar på YouTube om individuella tolkningar av kristendomens budskap, levda erfa-renheter av hur det är att leva som ung muslim i Sverige i dag på Instagram, eller om diskussioner om den egna och andras religion i något chatforum på Facebook (se avsnitt 6.2.1). Därutöver uttrycker ungdomarna hur de kommer i kontakt med redaktionellt nyhetsinnehåll via sociala medier, vilket även ti-digare svenska och internationella studier visat (Clark & Marchi, 2017; Internetstiftelsen, 2017; Nygren et al., 2019; Sveningsson, 2015).131

Distinktionen mellan att på ett personligt plan fundera över tro i ett forum på nätet och att ”råka stöta på”, eller notera ett visst innehåll om religion i film- eller tv-serier (Löfstedt & Sjöborg, 2019; Sjöborg, 2012), blir giltig även i min studies resultat. Många gånger nämns erfarenheter av religion i förbifar-ten, som ”innan lektionen”, på radion i köket, ”hörde de prata om det”, eller ”såg det på en flash i mobilen”.

Att de ungdomar som benämner sig som muslimer, kristna respektive tro-ende, i högre utsträckning beskriver hur de kommer i kontakt med frågor om tro och religion eller aktivt söker upp frågor om religion på nätet går också i linje med tidigare forskning om ungas möten med religion (Bobkowski, 2014; Jarnkvist & Klingenberg, 2019; Löfstedt & Sjöborg, 2019). Resultatet i kapitel 6 bekräftar även studier som visat hur internet och sociala medier fungerar som antingen meningsskapande verktyg eller som plattformar för lärande och information om den egna religiösa eller icke-religiösa identiteten (Bobkowski, 2014; Lövheim, 2004; Sjöborg, 2006). Att de intervjuade killarna i denna stu-die minst lika ofta som tjejerna, uttrycker att de tar del av frågor om religion och tro i olika sammanhang och kontexter återspeglar delar av resultatet i en-kätstudien Unga och religion 2014 (Jarnkvist & Klingenberg, 2019, s.

131 Att unga använder sociala medier som primär källa för information betyder alltså inte att information från exempelvis public-servicekanaler eller etablerade tidningar inte når dem (Sve-ningsson, 2015).

99).132 Det är naturligtvis svårt att med bestämdhet slå fast i en kvalitativ stu-die men utifrån resultaten i min stustu-die verkar inte heller val av stustu-dieprogram påverka – vare sig engagemanget, intresset eller hur ofta man upplever sig möta eller tala om religion. Dessa resultat skiljer sig delvis från tidigare studier och väcker en del frågor för fortsatt forskning (Jonsson, 2016, s. 158; Kittelmann Flensner, 2015; Sjöborg, 2013, s. 149).133

Ungdomarna som deltar i denna studie uttrycker att de i sociala medier upplever ett försvar av religion, eller en slags ”motaktion” till de upplevt ne-gativa bilderna (se avsnitt 6.4.1). I avhandlingen ges inte utrymme att disku-tera eller analysera de mediebilder eller inlägg som ungdomarna refererar till. Däremot går det att konstatera hur tillgång till alternativa framställningar av religion pågår sida vid sida med ovan nämnda ”negativa” bilder. Även detta nyanserar och problematiserar det ofta använda uttrycket ”religion i medier”, vilket jag menar är ett nytt och viktigt bidrag i debatten om mediebilder av religion i relation till unga och lärande (se vidare avsnitt 8.3).

Studiens resultat pekar även på vikten av att vuxenvärlden inte avfärdar sociala medier och populärkultur som platser främst förenade med ytlighet, okunskap eller fara (Dunkels, 2007; Sveningsson, 2015) utan i stället betraktar dem som de informella och sociala lärandepraktiker för kunskap om religion, som de faktiskt också kan vara (Clark & Marchi, 2017). Sociala medier och populärkultur utgör för denna studies deltagare potentiella alternativa kun-skapsvägar för religionslitteracitet där ungdomarna upplever att de kan orien-tera sig på sina egna villkor, utan att begränsas av auktoriteter eller förfrämli-gande (jfr Gee, 2018 och Dewilde & Skrefsrud, 2016).

8.2.2 Familj och vänner som sociala lärandepraktiker

Resultatet som presenteras i avsnitt 6.2 visar hur samtal om religion hemma uttrycks som vanligt. Som tidigare forskning visat (jfr Klingenberg, 2014; Otterbeck & Hallin, 2010, s. 118) framträder mamma som den person man framför allt pratar med om denna typ av frågor. För att kunna föra en diskuss-ion kring samtal om religdiskuss-ion hemma behövs återigen frågan om vad? ställas. I avsnitt 6.2 visar jag hur samtal hemma och tillsammans med vänner både handlar om religiösa praktiker, antingen som framställda i nyhetsrapporte-ringen, eller som nyfikna frågor om varför man ”gör” på det ena eller det andra sättet. Flera av de exempel som ungdomarna gav när jag bad dem beskriva lite mer konkret vad ”samtalen om religion” handlar om pekar på att diskussion-erna hemma handlar om politiserade eller medialiserade religiösa praktiker, där religion framställs som ett problem eller en konflikt (Furseth, 2018b;

132 En problematisering här skulle kunna vara att män/killar kommer i kontakt med och samtalar om andra aspekter av religion än kvinnor/tjejer (Lövheim et al., 2018, s. 16). I min studies resultat framkommer dock inga tydliga mönster på att så skulle vara fallet.

133 Kittelmann Flensner (2015) och von Brömssen (2012) visar i sina studier hur olika sätt att prata om religion skiljer sig beroende på val av program (Kittelmann Flensner, 2015, s. 293).

Hjelm, 2011). Men precis som i möten med frågor som rör religion i medier, verkar det som att samtalen lika mycket handlar om frågor som handlar om tro och tolkning (se avsnitt 6.2). Det är slående hur många som i de individu-ella elevtexterna beskriver hur de i olika sociala sammanhang både intresserar sig för, men även hänvisar till, samtal om trosfrågor. En del av förklaringen kan ligga i att flera av ungdomarna i denna studie benämner sig som troende, respektive muslimer eller kristna. Det finns helt enkelt ett intresse för tros-, livs- och ibland teologiska frågor kopplade till den egna religiösa traditionen. Samtidigt uttrycker även de ungdomar som kallar sig icke-troende eller ateis-ter att de talar om trosfrågor tillsammans med andra, vilket jag beskrivit på flera ställen tidigare.

I avsnitt 7.5.3 visar jag hur familjen, liksom sociala medier, utgör ett socialt sammanhang där religionslitteracitet och lärande om religion pågår, skapas och delas. Resultatet går i linje med tidigare intervjustudier om unga och re-ligion (Jahnke, 2021; Otterbeck & Hallin, 2010) men sticker ut i relation till enkätstudier som visat hur familjen inte längre verkar utgöra en framträdande plats där icke-troende unga stöter på frågor som rör religion (Klingenberg & Lövheim, 2019). Givet svårigheterna med att jämföra kvalitativa och kvanti-tativa resultat så menar jag ändå att detta resultat är värt att uppmärksamma.

Ovan beskriver jag hur ungdomarna konstruerar religion på olika och ny-anserade sätt. Detsamma kan sägas gälla de aspekter av religion som de pratar om med vänner och familj. Det handlar inte antingen om religion som tro eller praktik – utan om och både och (jfr Plank & Enstedt, 2018).

8.2.3 Att prata om tro och praktik i klassrummet

Som beskrivs i avsnitt 6.4 uttrycks inte samtal om tro eller religiös bakgrund tillsammans med vänner eller i religionsundervisningen, som ett problem bland ungdomarna i denna studie (jfr Otterbeck & Hallin, 2010, s.146). Klass-rummet beskrivs som en trygg miljö och religionskunskapen som en plats där olika åsikter kan mötas. Däremot återberättar ungdomarna, precis som tidigare studier och rapporter (Katzin, 2021) visat, erfarenheter av diskriminering och oförstående kommentarer om den egna religiösa traditionen. Att förklara för andra eller att bemöta exempelvis islamofobi, antisemitism eller ett förlöjli-gande av den kristna identiteten beskrivs däremot av ungdomarna framför allt äga rum i kontexter utanför skolan (se avsnitt 6.3.1 och 6.4.4). Klassrumsdis-kussionerna uttrycks visserligen som ”heta” och präglade av oenighet, men inte som något som leder till osämja.134

Studiens resultat motsäger inte men problematiserar uppfattningen att ung-domar i Sverige i dag av olika skäl inte brukar, vill eller vågar prata om relig-ion (jfr Vikdahl, 2018; von Brömssen, 2012). Även om ungdomarna i studien

134 Något som dock är svårt att förhålla sig till då resultatet baseras på återberättade erfarenheter och inte på deltagande observationer (se vidare avsnitt 9.2).

återberättar erfarenheter om när samtal om religion varit svårt eller känsligt, visar resultatet hur de upplever att deras nuvarande sammanhang i skolan många gånger fungerar när det kommer till att prata om olika aspekter av re-ligion och att de tycker att det är både roligt, viktigt och intressant. Samtidigt som aktörskap som egenmakt och engagemang inom den funktionella dimens-ionen av religionslitteracitet ibland sätts ur spel på grund av lokala normer (se avsnitt 7.1 och 7.5), eller av en känsla av att man saknar kunskap, så verkar aktörskapet lika ofta aktualiseras. Den ambivalens och tvetydighet som fram-kommer i resultatet, exempelvis genom att i en intervjusituation uttrycka att man aldrig pratar om religion för att i en annan visa att det gör man visst (se avsnitt 6.2.2), visar hur ungdomarna både kan och vågar prata om olika aspekter av religion i en rad olika sociala sammanhang.

Tidigare studier har visat hur religion i Sverige i dag upplevs som ett käns-ligt ämne att prata om (von Brömssen, 2012) och hur religion i offentliga sam-manhang ofta kopplas till värden och moral där de ontologiska frågorna blir nedtonade (Risenfors, 2011, s. 235). Liksom i tidigare studier om ungas stra-tegier kring samtal om religion (Zackariasson, 2014; Vikdahl, 2018) så fram-kommer även i denna studie både en uppgivenhet och en villighet inför att öppet prata om sin egen tro och religion. I relation till tidigare studier om känsliga och kontroversiella frågor i religionsundervisningen så har ungdo-marna i denna studie erfarenheter av vid samtal, diskussioner och debatter om exempelvis politiserad religion som varit jobbiga och hetsiga.